The Original

Det här är en kortroman, en novella, som först gavs ut enbart som ljudbok men några år senare även som vanlig bok. Och om jag förstått det hela rätt så utgjordes författarsamarbetet genom att Brandon Sanderson hade idén och handlingen i stora drag, Mary Robinette Kowal skrev utifrån detta ett råmanus och så redigerade de detta tillsammans. Jag kan ha missuppfattat, men jag förvånades alltmer under läsningen över hur jag inte kände igen Sandersons stil, undrade hur samarbetet fördelats, googlade och drog egna slutsatser. För jag var inte helt nöjd - jag älskade själva bokidén, men tyckte inte att jag fick det jag förväntade mig (och slutet blev jag direkt missnöjd med). Idén hade gjort sig bättre som en riktig fullängdsbok, med mer fördjupning i både karaktärer och världsbygge, för här finns så mycket jag hade velat få veta mer om. Men nu blev det alltså en kortroman, lite action-handling, en rätt trist huvudperson som ägnar alldeles för mycket av de få boksidorna åt att tycka synd om sig själv, och så ett abrupt slut där jag inte fått reda på hälften av allt det jag ville.

Vad handlar den om, då? Jo, vi är i framtiden, och människorna kan här med hjälp av teknik själva välja hur de vill se sin värld med hjälp av olika filter och konstgjorda teman. De blir aldrig sjuka, och skadas de får de injektioner som gör att skador läker eller saknade kroppsdelar växer ut igen, och vill man kan man välja evigt liv (och jadå, det går också att uppväcka döda igen). Ingen behöver egentligen längre jobba - maskiner sköter allt. Så därför kan personer tillbringa sina dagar som t ex "apelsinskalsskulptörer" - vilket huvudpersonen gör. Det tog ett tag i boken innan jag begrep att det faktiskt var det hon gjorde... helt knäppt.

Holly vaknar upp i ett sjukhusrum och vet inte alls varför hon kommit dit. Det sista hon minns är att hon var på en fest tillsammans med sin man. Nu ligger hon i en säng, omgiven av människor som frågar henne saker, antecknar och ser bistra ut. Hon får veta att hon egentligen inte alls är Holly. Inte riktiga Holly. Nej, hon är en klon, som skapats utifrån den äkta Holly Winseed. Hon ser precis ut som The Original Holly Winseed, har samma minnen, allt - men också lite tillägg: hon har programmerats till att vara duktig på att slåss och på att hantera vapen, något som den ursprungliga Holly aldrig kunnat. Så hon känner sig väldigt konstig när hon får hålla i ett vapen och det känns helt hemtamt samtidigt som hon ju vet med sig själv att hon aldrig hållit i ett vapen förut någonsin... 

Samma minnen... alltså ända till den där kvällen, den där festen, som är det sista hon minns. Sedan vet hon inget. Men det är det hon har som uppdrag att ta reda på nu. För The Original Holly har tydligen efter den där festen slagit ihjäl sin man, Jonathan. Och Holly har nu en vecka på sig att söka upp The Original Holly och döda henne. Lyckas hon får hon ta platsen som original-Holly och ta över sitt eget liv (igen - allt det här är väldigt förvirrande...). Lyckas hon inte så kommer hon utplånas - hon måste nämligen ta livsuppehållande injektioner ett par gånger om dygnet och efter en vecka så upphör de och hon dör.

Så Holly ger sig, fullständigt lamslagen av sorg (men hallå! hon har precis fått veta att hennes älskade man Jonathan har dött!) och förvirring (och att det var hon själv som hade ihjäl honom) ut i denna märkliga framtidsvärld för att bokstavligen finna sig själv.

Som sagt: jag tyckte väldigt mycket om idén, upplägget och världsbygget, och hade velat ha en riktig, Sanderson-lång roman utifrån detta. Men fick en alldeles för kort och grund story jag läste ut på några timmar och blev helt besviken på.

Titel: The Original
Författare: Brandon Sanderson & Mary Robinette Kowal
Utg år: 2020

In the likely event

Eftersom jag älskade Fourth Wing så mycket fortsätter jag läsa Rebecca Yarros andra böcker, de som absolut inte är fantasy, för att se om jag hittar fler att gilla lika mycket. Det här är en nutids-romance, och den är OK men inte wow. 

Vi följer Nate och Izzy i två parallella berättelser: en i ett "nu" i Afghanistan, där Nate och Izzy möts. Han ska som arméofficer beskydda henne som är där i politiskt ärende. Men man förstår ganska direkt att det inte är första gången de träffas, och att de betyder, och har betytt, mycket för varandra sedan länge. Och så en berättelse i ett "då", för kanske 15 år sedan och framåt, som börjar med att Nate och Izzy träffar varandra första gången. Det är när de får sätena bredvid varandra i ett flygplan och omgående bägge känner att "wow! honom/henne gillar jag!". De pratar med varandra medan planet rullar bort mot start, Izzy är väldigt flygrädd och Nate (som aldrig har flugit förut) försöker lugna henne. Planet lyfter - och störtar ner i en flod efter 90 sekunders flygning. 

Och ja, de överlever såklart - annars hade de ju inte kunnat stå där på flygplatsen utanför Kabul och skälla på varandra som de gör i bokens början. Varför skäller de på varandra? Vad hände med den där omedelbara förälskelsen och hur försvann de där 15 eller nåt åren? Det är det vi får veta nu, samtidigt som vi följer dem i Afghanistan.

Jag brukar inte ha problem med tidshopp, återblickar eller parallella handlingar - men i den här boken stör det mig. Jag får inte flyt i läsningen - jag gillar att läsa om Nate och Izzy i då-berättelsen, men den blir så upphackad att jag aldrig blir riktigt uppslukad. Sedan blir jag, som alltid, irriterad när personer i böcker missförstår varandra och aldrig pratar ut om saken, och så är det här vid flera tillfällen. Så även om dialogen på många ställen är bra och rolig att läsa så blir jag ganska ofta mest irriterad på dem bägge. 

Titel: In the Likely Event
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2023