tag:blogger.com,1999:blog-16776226242771416762024-03-19T09:47:57.692+01:00Carolina läser...”I have lived a thousand lives and I’ve loved a thousand loves. I have walked on distant worlds and seen the end of time. Because I read.”
George R.R. MartinCarolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.comBlogger1759125tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-5544242393204223682024-03-08T08:58:00.000+01:002024-03-08T08:58:26.721+01:00Fråga efter Jane<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrhdx9MfYk4zsj-Agyyjg6OXt71NzM8j8YX1sxQ6uRc_iRXa9TorK6CA2duznYcS0NnhXQ4diM6rQHqeYEMJsWbSmirCEVDzEf13k1f5BUeywULZIQNveelH5pZc1ijpeogWLY69ch2OzR13ySUsLBxvKCoIXuUja-HnDHV3DACl93jnInYQZkifEm3Pzr/s311/fraga-efter-jane.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="311" data-original-width="200" height="311" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrhdx9MfYk4zsj-Agyyjg6OXt71NzM8j8YX1sxQ6uRc_iRXa9TorK6CA2duznYcS0NnhXQ4diM6rQHqeYEMJsWbSmirCEVDzEf13k1f5BUeywULZIQNveelH5pZc1ijpeogWLY69ch2OzR13ySUsLBxvKCoIXuUja-HnDHV3DACl93jnInYQZkifEm3Pzr/s1600/fraga-efter-jane.jpg" width="200" /></a></div>Tidigt i boken får vi läsa om en illegal abort, vidrig, smärtsam och med "du har själv försatt dig i den här situationen så det är bara att stå ut och tacka mig för att jag genomför den". När flickan som aborten utförs på sedan nästan dör så får hennes medföljande väninna på sjukhuset veta att "om du någon gång i framtiden skulle behöva hjälp med något liknande så ska du ringa till läkarmottagningar och fråga efter Jane - då får du hjälp på ett säkrare sätt". <div><br /></div><div>Detta är i Canada, under 80-talet, och vi får läsa om abortrörelsen och hemliga nätverk för illegala aborter genomförda av läkare och sjukvårdspersonal. Men även om aborter och hur de här nätverken arbetade är en viktig del av boken så är det inte dess kärna. Det är <i>moderskap</i>, och dess olika sidor: Att vilja bli med barn och inte kunna det. Att ofrivilligt bli med barn. Att fasa för graviditet - eller att att länga efter graviditet. Om att adoptera ett barn och om att adoptera bort sitt barn. </div><div><br /></div><div>Evelyn Taylor, en av bokens huvudpersoner, blir på 60-talet intagen på ett hem för ogifta unga mödrar, St Agnes. Där ska hon gömmas undan under hela sin graviditet (hon får aldrig gå ut, de som bor på hemmet får aldrig berätta ens för varandra sina riktiga namn) för att sedan efter förlossningen tvingas lämna bort sitt barn för adoption, utan att någonsin få veta namnet på den familj hon lämnat barnet till. Dessa hem ska (enligt författaren i ett efterord) verkligen ha funnits även om St Agnes är fiktivt.</div><div><br /></div><div>Berättelsen om St Agnes på 60-talet knyts ihop med det om abortrörelsen och Jane-nätverket med hjälp av en story i nutid där en kvinna (som länge försökt bli mamma utan att ha lyckats) hittar ett brev som aldrig kom fram till adressaten. Brevet är från en mamma till en dotter, där mamman postumt (hon kunde under livet aldrig kunde förmå sig avslöja sanningen) berättar att dottern är adopterad. Och med i brevet ligger en lapp från dotterns biologiska mamma: ”Jag ville inte lämna bort dig. Jag kommer aldrig att sluta leta efter dig.”<br />Dottern har alltså aldrig fått detta brev, och kvinnan som hittar det försöker nu på alla sätt att hitta henne så hon kan överräcka brevet.<br /><div><p></p><p class="MsoNormal">Även om kopplingarna mellan de tre olika berättelserna (nutid, 60-tal, 70-80-tal) är lite väl krystade så var det här en intressant och bra bok som jag i princip läste i ett svep. Rekommenderas!</p><p><b>Titel: </b>Fråga efter Jane<br /><b>Författare: </b>Heather Marshall<br /><b>Originaltitel: </b>Looking for Jane<br /><b>Översättning: </b>Christina Mansicka<br /><b>Utg år: </b>2024<br /><b>Förlag: </b>Printz</p></div></div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-69623465578459722102024-01-23T17:02:00.002+01:002024-01-23T17:02:15.504+01:00Pennys passion<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk3fBonvPr2EMjqW99WnDtndMhoelBbkJzIwa7J80pJa9-wHE-XwAzh-5XXHJ74VjZ_MLeAmxxH-QIbJup6xUsCR2HrTeOIgG3vjMNGbq8slvg20TkJE39rhO36Yl1wrCmjY3hizNhM4087_ZUpqj-hTDpsLH2iwoEQY-w7rw-PUGaf-w9NBFuCzukvY9k/s375/pennys%20passion.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="375" data-original-width="280" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgk3fBonvPr2EMjqW99WnDtndMhoelBbkJzIwa7J80pJa9-wHE-XwAzh-5XXHJ74VjZ_MLeAmxxH-QIbJup6xUsCR2HrTeOIgG3vjMNGbq8slvg20TkJE39rhO36Yl1wrCmjY3hizNhM4087_ZUpqj-hTDpsLH2iwoEQY-w7rw-PUGaf-w9NBFuCzukvY9k/s320/pennys%20passion.jpg" width="239" /></a></div>Lady Penelope Campion lever ensam i ett hus vid Bloom Square. Eller ensam och ensam... hon har en hund. Och en utter. Och en get. Och ett antal kattungar. Och en papegoja. Och en oxe. Och några djur till. Kort sagt ömmar lady Penny för övergivna djur och kan inte låta bli att ta dem till sig. Men att umgås med människor och ta del av det tjusiga societetsliv hon som adelsdam egentligen är en del av...? Nja. Nej. Inte hennes grej. (förutom att vara med vännerna Emma, Alexandra och Nicola, de andra "kvinnorna på Bloom Square").<div><br /></div><div>Gabriel Duke har köpt huset intill Pennys. Han ska låta renovera det och sedan sälja det för en hög summa, affärsman ut i fingerspetsarna och ökänd som "hertigen av Förstörelse" eftersom han helst tjänar sina pengar på att ruinera rika adelsfamiljer. Att nu den märkliga kvinnan i grannhuset verkar husera ett halvt zoo är ett streck i planerna - hur ska han kunna sälja det här huset dyrt om det spankulerar runt en get, några höns och en oxe i trädgården intill? Han måste få bort lady Pennys djur, så är det bara. Han är mycket duktig på att övertala folk. What could possibly go wrong?</div><div><br /></div><div>Jag gillade de två första böckerna i den här serien, men den här är min favorit. Jag älskar kombinationen hänsynslös affärsman med dåligt rykte och envis galen katt-lady som blir kära i varandra och ungefär från sidan ett har helt fantastiska dialoger. Och när dessutom karaktärerna från de tidigare böckerna kommer med även här så blir det väldigt bra - de är först djupt misstänksamma mot denne ökände hertig av Förstörelse. Och så har vi då djuren - jag tänkte först (Penny har ju varit med i de två tidigare böckerna med alla sina djur) att det kunde bli lite väl fånigt, men det är perfekt nivå på roligheten. Alltså, jo, när Gabriel tillsammans med hertigarna Chase och Ash (från de tidigare böckerna) tillsammans hjälper en <i>get</i> igenom en svår förlossning (frasen "I'm going in..." yttras) så har vi väl lite... tappat greppet om verkligheten. Men samtididigt är det så galet att jag bara måste älska det.<br /><br /></div><div>(En rolig grej som försvinner i översättningen av den här serien: serien heter i original <i>Girl Meets Duke. </i>Och i bok 1 och 2 är det också mycket riktigt hertigar som blir de enda och rätta och Mr Happily Ever After. Men i den här tredje boken är det en man med en helt annan bakgrund: Gabriel Duke växte upp som föräldralöst barn på Londons gator och sin förmögenhet har han helt jobbat ihop själv. Han bara <i>heter </i>Duke. (med öknamnet <i>the Duke of Ruin</i>)<br /><p><b>Titel: </b>Pennys passion<br /><b>Serie: </b>Kvinnorna på Bloom Square #3<br /><b>Författare: </b>Tessa Dare<br /><b>Originaltitel: </b>The Wallflower Wager<br /><b>Översättning: </b>Per Hagman<br /><b>Utg år: </b>2022<br /><b>Förlag: </b>Lovereads</p></div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-56097240579199207912024-01-22T16:28:00.000+01:002024-01-22T16:28:39.824+01:00Alexandras utmaning<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieye6I-49VGHSEB2nLy4e8gVvdL2MXzi3ui64YjJaOEHQy157mkxH3jMtHYZca3wvmr1p6zuZOmdYEmbQ8YfK_GcUTF7vNsLPbbNjXkx8pyibSC4TCNywZXPQVX02kPrp2EiMX1029oswjtRGHQh6tMUeetwJySA5Beobb85iN9OStDmfFlWVnmKXuxBrO/s383/alexandras%20utmaning.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="383" data-original-width="280" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieye6I-49VGHSEB2nLy4e8gVvdL2MXzi3ui64YjJaOEHQy157mkxH3jMtHYZca3wvmr1p6zuZOmdYEmbQ8YfK_GcUTF7vNsLPbbNjXkx8pyibSC4TCNywZXPQVX02kPrp2EiMX1029oswjtRGHQh6tMUeetwJySA5Beobb85iN9OStDmfFlWVnmKXuxBrO/s320/alexandras%20utmaning.jpg" width="234" /></a></div>Alexandra försörjer sig på att åka runt till rika människors hus och ställa in alla deras klockor till exakt Greenwich-tid. Därför uppstår en viss förvirring när hon knackar på i huset där Chase Reynaud bor och han direkt antar att hon är den nya guvernanten för hans små släktingar Rosamund och Daisy. ("ja, du kan börja direkt, de är lite vilda men det kan du säkert hantera...") Alexandra tänker inte jobba som guvernant, tack så mycket, och går därifrån. Högst upprörd. Inte så mycket för att Chase trodde hon var guvernant - mer för att han 1. är just den man hon krockade med i bokhandeln för några månader sen, tyckte var galet snygg och har drömt om sedan dess men att han 2. inte kände igen henne nu och 3. dessutom tog emot henne i sitt nyinredda rum som högst tydligt var till för att ta emot älskarinnor i (han har till och med döpt det till något i stil med "Kärleksgrottan"). Fy farao, tycker Alexandra, så gick det med de dagdrömmarna. Och så tar hon sig mot Greenwich för att göra ännu en fininställning av sina arbetsverktyg för klockinställning. Bara det att hon... råkar falla i Themsen. Och tappa väskan med verktygen. <p></p><p>Så. Några timmar senare står en dyblöt Alexandra och knackar på dörren till Chases hus igen. "Jo, eh... jag står liksom plötsligt utan levebröd och sysselsättning. Är jobbet som guvernant fortfarande ledigt?"</p><p>Det är det. Hon får det. Hon flyttar in. Hon tar sig an de små flickorna (som är mer av den absolut sjövilda sorten) och låter Chase få veta vad hon tycker om hans liv och leverne i allmänhet och hans "kärleksgrotta" i synnerhet. Och...ja, de blir såklart kära i varandra. </p><p>Precis som första boken i serien, <i><a href="https://carolinalandin.blogspot.com/2023/12/emmas-affar.html">Emmas affär</a>, </i>så är storyn och premisserna rätt urfåniga. Men precis som i den tyckte jag ändå om att läsa - det är roligt! Och jag gillar att läsa om hur Alexandra och Chase ger varandra svar på tal och hur Alexandra tar sig an flickorna. Personerna i <i>Emmas affär </i>dyker upp här också, och det gillar jag också. Lättläst och kul.</p><p><b>Titel: </b>Alexandras utmaning<br /><b>Serie: </b>Kvinnorna på Bloom Square #2<br /><b>Författare: </b>Tessa Dare<br /><b>Originaltitel: </b>The Governess Game<br /><b>Översättning: </b>Per Hagman<br /><b>Utg år: </b>2022<br /><b>Förlag: </b>Lovereads</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-84036291774364060482024-01-18T14:34:00.000+01:002024-01-18T14:34:06.699+01:00Från och med nu<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiys_7YMo1gX5oI-59mkc3aQBQP3B6sgs3X5Q0d4aMSF0IhnDn0tzuFBJJ2uhvfesEuIGi7RqQJaXe39uCh1fmCIkRhLnssvF1EM0DARnfj0Z1rsq7k_7lHVh_cazwy2kMkzxYIoBiMo9ZC798VPvNaCvK1XyTCXz30fn1701ZyImVOFmHvSLDqR1kBvxI2/s2535/fran-och-med-nu.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2535" data-original-width="1648" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiys_7YMo1gX5oI-59mkc3aQBQP3B6sgs3X5Q0d4aMSF0IhnDn0tzuFBJJ2uhvfesEuIGi7RqQJaXe39uCh1fmCIkRhLnssvF1EM0DARnfj0Z1rsq7k_7lHVh_cazwy2kMkzxYIoBiMo9ZC798VPvNaCvK1XyTCXz30fn1701ZyImVOFmHvSLDqR1kBvxI2/s320/fran-och-med-nu.jpg" width="208" /></a></div>Det lät kul att låta en bok utgå ifrån en bucket-list (delar av den ses på framsidan) så jag lånade den här. <div>Malin och Tanja möts på en nyårsfest, blir vänner och bestämmer (efter ett besök hos en spådam) att från och med nu ska deras liv bli fantastiska, att de ska göra en lista med saker de vill göra i livet och seriöst se till att bocka av punkterna på den, och så ska alltihop krönas med att de (eller en av dem måste det väl vara) har hittat en ny kärlek inom ett år. När så Malin oväntat ärver pengar så är det bara att sätta igång.</div><div><br /></div><div>Första anhalten på list-avbocknings-resan är Paris, där det bland annat ska kyssas en okänd man i Eiffeltornet. Sedan ska det åkas till London, ätas på lyxrestaurang, stjälas en dyr klänning och annat. Och så vidare.</div><div><br /></div><div>Boken börjar bra, men ungefär när resan ska sätta igång så tappar den mig pga att det som ska vara så roligt istället blir fånigt. Och rätt fantasilöst. (Att låtsas vara ABBA-Agneta <i>två </i>gånger??) Jag kan gilla Haags humor, men nog mer när det är känna-igen-sig-i-humor från vardagen - inte dråpliga-påhittade-reseäventyr-humor som känns väldigt krystad. Dessutom blir hela vänskapsgrejen med Malin och Tanja rätt meningslös när det visar sig bli Malins resa och inte Tanjas. Jag väntade mig någon slags tvist kring detta i slutet - men blev helt besviken på det slut som blev. Så väldigt "jaha"?<br /><p></p><p>Så lättläst, förvisso, men ett "njae" från mig.</p><p><b>Titel: </b>Från och med nu<br /><b>Författare: </b>Martina Haag<br /><b>Utg år: </b>2023<br /><b>Förlag: </b>Piratförlaget</p></div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-62296235652551196672024-01-16T17:45:00.001+01:002024-01-16T17:45:35.140+01:00Lady with a Black Umbrella<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYJ_LUrDC4nZqhWVjxDvrdKm4wF_c4Nh6ItrC3ypL_7be_IHKEtFUcg4sAQOMVZxQZCik7RYauRuuRKdxlMfucCIdbCGaHHoMayICXC1YNLweFcwnh_URiKqVfBc6bVZV5xotN748HNtU1T5luSNjLaOLGLhc7Vq8-6joO0gZ8AIfPFIeM2_DLxYRE4CHp/s500/lady%20with%20a%20black%20umbrella.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="333" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYJ_LUrDC4nZqhWVjxDvrdKm4wF_c4Nh6ItrC3ypL_7be_IHKEtFUcg4sAQOMVZxQZCik7RYauRuuRKdxlMfucCIdbCGaHHoMayICXC1YNLweFcwnh_URiKqVfBc6bVZV5xotN748HNtU1T5luSNjLaOLGLhc7Vq8-6joO0gZ8AIfPFIeM2_DLxYRE4CHp/s320/lady%20with%20a%20black%20umbrella.jpg" width="213" /></a></div>Giles Fairhaven, Viscount Kincade, har en riktigt dålig morgon. När han ska betala räkningen på värdshuset upptäcker han att hans plånbok är stulen. Därefter, när han går ut på gården, så blir han attackerad. Först av en man, och då kan han försvara sig ganska bra - men sedan ansluter två män till och han är omringad. Hjälp kommer - men det är det värsta av allt: det är en ung kvinna som hjälper honom. Liten, spenslig, endast iförd nattlinne - och utrustad med ett stort svart paraply som hon stöter i magen på en av skurkarna samtidigt som hon skriker åt dem att ge sig av. Vilket de gör. Räddad av en ung kvinna, alltså. The horror...! När Giles med rodnande kinder rest vidare mot London så stegar dessutom denna kvinna, Daisy Morrison heter hon, in på värdshuset och betalar Giles räkning. Inklusive den extra räkningen för tjänsteflickan han haft som nattsällskap.<p></p><p>Giles och Daisy möts senare i London (han ska ju till exempel betala sin skuld till henne), och han bara orkar inte med henne. Hela tiden ska hon hålla på: rädda hundar som håller på att köras över, rädda unga flickor som är i fara. Och om hon inte rusar iväg till någons försvar så pratar hon. Hela tiden. Ibland pratar hon även under räddningsaktionen. Hon. Är. Så. Jobbig. </p><p>Daisys mål här i livet är att få sin yngre syster gift. Därför har de kommit till London. Därför behöver Daisy någon som kan hjälpa dem in i sällskapslivet. Därför är hon helt lycklig över att ha träffat denne Giles som nu både har kontakter att hjälpa dem och som eventuellt också kunde vara den som faktiskt gifter sig med lillasystern. Själv ska hon inte gifta sig. Hon är <i>aaalldeles </i>för gammal för det (hon är 25) och hon skulle aldrig orka med att hon någon man som hon bara vet att hon skulle bossa runt redan efter några veckor, och hon har redan tillräckligt många människor runt sig att bestämma över.</p><p>Men vet nån vad - i slutet av boken är det ändå Daisy och Giles som har blivit kära och får sitt happily ever after. Trots all jobbighet. Och Daisys syster har eventuellt också börjat få något att säga till om - till exempel det att hon inte alls är ute efter att gifta sig fint och rikt. Och jo... det är helt OK att läsa om. Inte en av Mary Baloghs bästa, men helt OK. </p><p><b>Titel: </b>Lady with a Black Umbrella<br /><b>Författare: </b>Mary Balogh<br /><b>Utg år: </b>1989<br /><b>Förlag: </b>Signet</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-5538422038655926022024-01-11T16:20:00.000+01:002024-01-11T16:20:20.245+01:00The Love Hypothesis<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhScthrMBT61RiPhfYr1uVhXTqlCmGAINbeFFpXKtIHvmEPcUtr8_iflexOlSh9093ebK5esP1Iml4ncb61HdnTpXio9lgSUND1R-jLVRgmq-sadBSvmhf1Q08O81wU_OfAhfu5WwvUQ99KPq7Iw8Zemhg0gNoQK4r_zbfZ3rO0B36i44JUbsQlpYmckQR_/s2475/love%20hypothesis.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2475" data-original-width="1650" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhScthrMBT61RiPhfYr1uVhXTqlCmGAINbeFFpXKtIHvmEPcUtr8_iflexOlSh9093ebK5esP1Iml4ncb61HdnTpXio9lgSUND1R-jLVRgmq-sadBSvmhf1Q08O81wU_OfAhfu5WwvUQ99KPq7Iw8Zemhg0gNoQK4r_zbfZ3rO0B36i44JUbsQlpYmckQR_/s320/love%20hypothesis.jpg" width="213" /></a></div><p></p><p>Några veckor (eller, OK, månader)(Carolina, skärp dig nu med bloggandet...) före jul läste jag <i>The Love Hypothesis </i>som stod i biblioteket på en"tik-tok-hyllade-böcker-du-borde-testa-tipshylla". Och jag läste den rätt snabbt men var väl inte jätte-wow faktiskt. Nu några veckor senare (ja, ja, månader då...)när jag skriver om den så har jag svårt att komma ihåg mycket mer av handlingen än den där tvångskyssen (som det handlar om) på framsidan, och kan absolut inte se huvudpersonerna framför mig. </p><p>Vi har Olive Smith, som går forskarutbildning på ett amerikanskt universitet. Hennes kompis är kär i Olives f.d. kille, men vill inte stöta på honom av hänsyn till Olive. Olive måste övertyga kompisen om att hon inte längre är kär i exet, och bästa sättet att göra det är att inför ögonen på kompisen hoppa på första, bästa man som kommer i korridoren, väsa "kyss mig" i hans öra och sedan låtsas att "ja, här ser du, här är min nye kille som jag dejtar, och jag blir inte alls ledsen om du blir ihop med mitt ex". Typ. Detta är alltså tvångskyssen på framsidan.</p><p>Killen i fråga råkar då vara Adam Carlsen, lärare på universitetet (titeln är "professor" men jag tror inte det översätter till svenskans professor, har dock inte full koll på termerna) och känd som en övervresig typ som är plågande sträng mot studenterna. Och han? Han går med på att låtsas vara ihop med Olive. </p><p>Och sedan låtsas de vara ihop i ett par veckor (vilket ungefär går ut på att fika ihop onsdag förmiddag kl 10)(i början, men sen blir det mer och mer)(såklart). Och sen blir de kära. Och alla ba: "men HUR kan du vara ihop med dr Adam Carlsen? Han är ju dum?" Och Olive svarar ungefär "för att jag kan". Tror jag. Det är här det börjar bli luddigt. </p><p>Lite kul ändå att läsa om den här akademiska miljön som jag inte känner mig alls hemma i. Dock undrar jag över en del. Till exempel detta med att Olive ständigt tycker sig ha så vansinnigt ont om tid, att hon typ äter-sover-jobbar-lever 24/7 i sitt labb, att hon nog hinner skriva färdigt rapporten (eller vad det är) om hon typ slutar sova och drar ner på toapauser och annat överdrivet trams. Men... ändå får man veta att hon ofta är ute och springer. Inte korta löpturer. Nejdå, hon springer så mycket att hon är i form att vilken dag som helst springa ett maraton. Och när hinner hon <i>det</i>? Om hon tycker att hon behöver ta kortare kisspauser och sluta sova för att hinna med jobbet? Vi får också väldigt ofta beskrivningar på Adam Carlsens enormt vältränade, stora kropp. Med tydliga magmuskler och alltihop. Och att även han springer så mycket och ofta att maratonlopp är a piece of cake. Och minns jag inte att karln också har en välskött trädgård? Men också att oj, så himla stressad han är, så mycket att göra, ingen fritid här inte utan tänka på karriär och forskning och handledning av studenter och publicera vetenskapliga artiklar och jobbet går före allt. <br />Lever de parallella liv i ett alternativt universum, eller hur går detta ihop?</p><p>Well. De blir alltså kära. Dr Adam Carlsen avslöjar sig så klart som en kärleksfull softie. Och Olive... jobbar vidare i sitt labb. Vet bestämt att hennes forskarkarriär går framåt, men minns inte detaljerna. Eller ens vad hypotesen om kärlek i bokens titel riktigt gick ut på.</p><p><b>Titel: </b>The Love Hypothesis<br /><b>Författare: </b>Ali Hazelwood<br /><b>Utg år: </b>2021<br /><b>Förlag: </b>Berkley</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-70070614974360764562024-01-03T14:43:00.000+01:002024-01-03T14:43:17.620+01:00Atlas : Historien om Pa Salt<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOacnqupiq4r2lbNMRUj4IIt5x1WmJtOa37lJ4NpniMTcaZOJfVot8dVOPpDo-sjCjzCWwhwq1AHgwqTBBeWDuPuLVznS_dgm5zaIjtiuKeOlQNWfsO6MPwM42XDVPCAan9nYmFHZRju11GOyTjdQrhBIMRR1xMblCo372xVoQZ72go7w2o7PfrLfh-Iu3/s2097/atlas.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2097" data-original-width="1400" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOacnqupiq4r2lbNMRUj4IIt5x1WmJtOa37lJ4NpniMTcaZOJfVot8dVOPpDo-sjCjzCWwhwq1AHgwqTBBeWDuPuLVznS_dgm5zaIjtiuKeOlQNWfsO6MPwM42XDVPCAan9nYmFHZRju11GOyTjdQrhBIMRR1xMblCo372xVoQZ72go7w2o7PfrLfh-Iu3/s320/atlas.jpg" width="214" /></a></div>Så har jag äntligen fått läsa om Atlas/Pa Salt och fått alla förklaringar på alla mysterier i Sju systrarna-serien och det känns både skönt och "jaha, var det inte mer än så?" (för ungefär alla mysterierna).<p></p><p>Lucinda Riley själv gick bort innan hon hann skriva den avslutande boken i Sju systrarna-serien, så den har nu skrivits av hennes son Harry Whittaker, utifrån det material som mamman lämnade efter sig och de samtal de hann ha om hur boken skulle skrivas. Och detta påverkar ju så klart boken - vissa partier påminner mig om det totala lässug jag hade när jag läste Sju systrarna-böckerna förra sommaren (<a href="https://carolinalandin.blogspot.com/2022/12/de-sju-systrarna-hela-serien.html">läs vad jag skrev om dem här</a>). Men mest får jag bara känslan av problemlösning - hur skulle man få ihop att Atlas varit/bott i Leipzig, Bergen, Paris, Rio och alla de andra platser vi läst om i bokserien, hur skulle vi få till kopplingen till de sju systrarna och hur skulle allt det som antyddes som djupa hemligheter och mysterier nu kunna avslöjas men ändå komma in på ett naturligt sätt i Atlas och systrarnas liv? Varför reste Pa Salt så mycket och varifrån fick han alla sina pengar? Vad drev honom och var kom han ifrån? Det benas nu ut, väldigt ordentligt, och på vägen tappas på något sätt all magi. Eller, ja, vi har ju fortfarande aboriginernas "förfäder" som vet allt om alla och allting, och romernas "brujor" som också vet allt och allting om det som hänt och ska hända i framtiden, så det är ju förstås lite magiskt - men allt annat, som varför just dessa sju flickor valdes ut och Atlas eget ursprung, allt det blir bara ett stort "jaså, jaha OK". </p><p>Och det är väldigt många gånger allt löser sig otroligt smärtfritt för vår huvudperson - även om det ska framställas att han har haft ett så hårt liv med så många sorger. Men gång på gång får han hjälp av typen: "stackars dig och din kvinna, har ni ingenting här i världen? Men åh, ni är så himla trevliga så jag känner att jag vill hjälpa er ändå. Jag råkar äga en bokhandel i centrala London, med en lägenhet ovanpå. Butiken är full av gamla och intressanta böcker och lägenheten är fullt möblerad, men aj aj aj där är ingen i familjen som har tid med den så ni får gärna flytta dit och sköta om det åt oss? Om ni vill? Helt gratis bara mot att ni tar hand om stället?" Eller varför inte: "Sicken tur att jag fick tag på dig efter x antal år av letande: du är den försvunne arvtagaren till jättejättemånga miljoner samt en egen halvö i Genèvesjön där du kan bygga ett slott om du vill?"</p><p>Så: lättläst och märkligt tillfredsställande att få alla de där svaren på alltihop samtidigt som jag får samma känsla som efter jag öppnat fint inslagna julklappar eller presenter. Mystiska och spännande innan jag öppnat - och så innehöll de (såklart) bara de där tightsen eller halsduken eller vad det nu var som jag ju önskade mig men som ändå bara är <i>vanliga </i>saker. Pa Salt var bra mycket mer spännande innan jag fick läsa om honom och fick veta att han bara var en <i>vanlig </i>människa - även om jag ju önskade mig att få veta sanningen om honom.</p><p><b>Titel: </b>Atlas : Historien om Pa Salt<br /><b>Serie: </b>De sju systrarna #8<br /><b>Författare: </b>Lucinda Riley & Harry Whittaker<br /><b>Originaltitel: </b>Atlas : The Story of Pa Salt<br /><b>Översättning: </b>Gabriella Andersson & Mia Ruthman<br /><b>Utg år: </b>2023<br /><b>Förlag: </b>Bazar</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-42744278879262261372023-12-20T09:56:00.000+01:002023-12-20T09:56:45.079+01:00Emmas affär<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkrCDLv_-_gB9EkkP2GI3HM5wzh0Tszc_acvsRTDBe2d9_4wCr0KKrH-Uqa1X4wFBzIuGg9qryu678sF-CzDX6ikOuUFhFu3zbdUaQ6cNtgkuRxZ4xlbyTIjAGHiGsmaMjdXSjlUTUCl7ZbMViImFZ4rT3XLXGz31uVKDusbV_41iRcCQCAiXzvLrepRCu/s383/emmas-affar.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="383" data-original-width="280" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkrCDLv_-_gB9EkkP2GI3HM5wzh0Tszc_acvsRTDBe2d9_4wCr0KKrH-Uqa1X4wFBzIuGg9qryu678sF-CzDX6ikOuUFhFu3zbdUaQ6cNtgkuRxZ4xlbyTIjAGHiGsmaMjdXSjlUTUCl7ZbMViImFZ4rT3XLXGz31uVKDusbV_41iRcCQCAiXzvLrepRCu/s320/emmas-affar.jpg" width="234" /></a></div><p></p><p>Jag hittade en serie av Tessa Dares böcker översatta till svenska på "mitt" bibliotek, och eftersom jag läst någon av hennes böcker och tyckte mig minnas att den väl var OK så lånade jag hem de tre jag nu hittade. <br /><i>Emmas affär </i>är rätt rolig, faktiskt. Fånig på gränsen till skämskuddevarning, absolut, men ändå kul och jag läste igenom den snabbt.</p><p>Emma Gladstone har mer eller mindre rymt hemifrån, från sin Mr Scrooge-elake pappa som är präst i en liten by på landet och som finner ungefär allt som Emma gör förfärligt, ovärdigt och skamligt. Så Emma går in till London. Bokstavligen - hon <i>går, </i>och det är snö, och det är förfärligt synd om. Väl i London lyckas hon skapa sig ett liv, och försörjer sig som sömmerska.</p><p>När vi kommer in i storyn har hon precis sytt färdigt en bröllopsklänning åt en ung societetsdam - men får veta att denna gjort slut med den blivande maken, en viss hertigen av Ashbury, så bröllopet kommer inte att bli av. Men Emma måste bara få ersättning för sitt arbete och material - sååå mycket tid hon lagt på denna klänning! Så hon gör det enda raka (heh); går hem till hertigen-som-skulle-varit-brudgum, knackar på, blir insläppt, stegar in på hertigens kontor och kräver att få betalt. Iförd sagda brudklänning. Som - och det är inte oviktigt - mer eller mindre ser ut som en överdekorerad gräddtårta.</p><p>Hertigen, kallad Ash av sina vänner, försöker hämta sig från denna uppenbarelse, och gör i sin tur det enda raka i en sådan här situation (ännu mer heh): han erbjuder henne äktenskap. </p><p>Såklart. (eller... vänta nu här??)</p><p>Jo: för han behöver en fru som kan ge honom en arvinge. Och blivande frun som var tilltänkt har ju gjort slut, och att skaffa en ny av "rätt sort" dvs högre societet och bra bakgrund och allt det där, kommer att kräva jobb. Grejen är nämligen att Ash har varit i kriget och fått hemska ärr över ansikte och kropp, och den förra tilltänkta frun klarade inte av att vara nära honom utan att kräkas så att skaffa en annan känns jobbigt trots att han är hertig och rik och allt det där. Så varför inte denna sömmerska? Hon verkar ju ha den rätta andan?</p><p>Så sömmerskan med frostskadade fötter blir hertiginna. Och resten av boken är full av liknande no-way-fånigheter, men jag läser alltså ändå vidare för det ÄR kul med dialogerna mellan Ash och Emma - de ger verkligen varandra svar på tal och sånt gillar jag. De andra två böckerna ligger nu hemma och väntar på lämplig dag-när-Carolina-behöver-något-verkligt-lättsmält-och-knappt-så-hon-tycker-hon-vill-skriva-blogginlägg-om-det-fånigt-men-OK-läsning.</p><p><b>Titel: </b>Emmas affär<br /><b>Serie: </b>Kvinnorna på Bloom Square #1<br /><b>Författare: </b>Tessa Dare<br /><b>Originaltitel: </b>The Duchess Deal<br /><b>Översättning: </b>Per Hagman<br /><b>Utg år: </b>2022<br /><b>Förlag: </b>Lovereads<br /><br /><br /></p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-79313856604394375202023-12-19T18:31:00.000+01:002023-12-19T18:31:14.732+01:00Remember Me<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWPo0m_IFObs0CTkRBBs6hQhLYNNK8YgPXY6bExeZNAA34LaiGEtDc-2LvNXmCj2TvNi2CWM8GTYXXdqTZJWN26mlndvegZlZqMN6W-zHckycVb5-7i1qxwjeoVGL4Fe0n4eYH52XcEVLcvF52LNNwOtfAKdQz4k-xQnJPhY7StMDE9N5-p1ouLJ3HGani/s475/remember%20me.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="475" data-original-width="313" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWPo0m_IFObs0CTkRBBs6hQhLYNNK8YgPXY6bExeZNAA34LaiGEtDc-2LvNXmCj2TvNi2CWM8GTYXXdqTZJWN26mlndvegZlZqMN6W-zHckycVb5-7i1qxwjeoVGL4Fe0n4eYH52XcEVLcvF52LNNwOtfAKdQz4k-xQnJPhY7StMDE9N5-p1ouLJ3HGani/s320/remember%20me.jpg" width="211" /></a></div>Jag läser vidare i Ravenswood-serien av Mary Balogh, och denna andra bok i serien handlar om Lady Philippa Ware, syster till den Devlin som i första boken blev inblandad i en Stor Skandal och sedan drog ut och krigade i många år innan han bitter kom tillbaka och hittade sin kärlek och happily ever after. Good for him. Men hans skandal drabbade även Philippa, får vi veta. Hon kunde inte dra ut i något krig. I stället fick hon vänta med sin "debut" i Londons sällskapsliv, pga skandalen och en ledsen mamma och annat sånt. Och när hon ändå vågade sig ut i det lokala nöjeslivet så gick det inte alls bra: hon råkade höra en ung lord prata om henne själv, att hon nog såg bra ut men att han inte tänkte dansa med "soiled goods". Det knäckte henne så mycket att hon helt drog sig tillbaka från allt vad sällskapsliv hette, ända tills Devlin kom hem igen och tyckte att "nu är ju jag kär och glad igen, så det finns ingen anledning för dig att sitta här hemma och tjura år efter år. Dags att du, några år försent, gör din debut i London, syrran". <div><br /></div><div>Så ja. Philippa försöker. Tänker att alla i London fortfarande kommer att känna igen henne som den där systern-i-skandal-familjen och "soiled goods", och att hon inte kommer att ha kul alls. Men... det verkar som att Skandalen är glömd, och Philippa får raskt både beundrare och vänner. En av hennes nya vänner heter Jenny, och är barnbarn till en hertig. När Philippa och Jenny sitter och pratar så kommer Jennys bror i rummet. Han heter Lucas Arden, är markis av Roath och arvtagare till hertigen av Wilby. Och... han är också exakt den som på den där sommarfesten kallade Philippa "soiled goods" och fick Philippa att mer eller mindre isolera sig från allt socialt liv.</div><div><br /></div><div>Lucas brukar inte ens vara i London eller delta i något sällskapsliv alls. Han trivs bäst på landet hemma på sitt gods. Men nu har grandpapa (kommer inte ihåg om det är mor- eller farfar), hertigen av Wilby, aviserat akut hög ålder och beordrat Lucas att "du har ett år på dig att skaffa fru och få fram en arvinge för längre än så lär jag inte leva". Och den där unga damen som lillasyster Jenny verkar ha blivit kompis med? Hon är ju snygg, kanske hon? Han känner inte alls igen henne. Men - Philippa känner direkt igen honom. Och frågar honom "Remember me?"</div><div><br /></div><div>Jag gillar en del i den här boken, som till exempel den där helt envise farfar/morfar hertigen som tycker att Lucas och Philippa är ett utmärkt bra par, och gift er nu fort som fasen så ni hinner fixa en arvinge snabbt, och som har absolut inga hämningar alls för att få ihop dem. Men sen är det rätt många upprepningar av alla släkt- och familjemedlemmar, vem som är med på vilken fest och var de sitter där och vem de pratar med - och alldeles för lite av själva romansen som det ju ändå blir mellan Philippa och Lucas. Trots det där han sa till henne den där gången. (och som det ältas och ältas om alldeles för många gånger)</div><div>Inte en av Baloghs bästa.</div><div><div><br /></div><div><b>Titel: </b>Remember Me<br /><b>Serie: </b>Ravenswood #2<br /><b>Författare: </b>Mary Balogh<br /><b>Utg år: </b>2023<br /><b>Förlag: </b>Berkley</div></div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-32066291435450240182023-12-18T11:47:00.000+01:002023-12-18T11:47:19.804+01:00I oxögat<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMNVqfaVgldbPgoL2_ZCW__8_LV9_V2vcaVDEedKGK1vW7ZdcAzSPLOfZD4X2161dMch4G1tP8V3d5TNS21vu2Yrzk4WH2sJw9HxWg4LGF45a21OdZ4XhcF9WfgbQn7mwScyptSCgPIqE0M-mlfRuAs0UY1f6g30OyXKAVjwRGUMwZ1sSwNCtWHHtVoXHK/s300/i%20oxogat.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="193" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMNVqfaVgldbPgoL2_ZCW__8_LV9_V2vcaVDEedKGK1vW7ZdcAzSPLOfZD4X2161dMch4G1tP8V3d5TNS21vu2Yrzk4WH2sJw9HxWg4LGF45a21OdZ4XhcF9WfgbQn7mwScyptSCgPIqE0M-mlfRuAs0UY1f6g30OyXKAVjwRGUMwZ1sSwNCtWHHtVoXHK/s1600/i%20oxogat.jpg" width="193" /></a></div><p></p><p>Jag har precis börjat lyssna på <i>Skörgossen </i>(som är uppföljaren till <i>I oxögat</i>) på mina till-och-från-jobbet-resor, och kom på att jag ju ännu inte bloggat om <i>I oxögat </i>som jag läste tidigare i höstas. (på tal om det - antalet böcker jag läst men inte bloggat om än bara växer och växer, och mitt försvar för det är ungefär "äh, palla, jag spelar <i>Starfield/AC Mirage/Baldurs Gate 3 </i>och bloggandet får vänta tills jag får inspiration" och jag vet, det är en rätt dålig ursäkt men det är så det är...)</p><p>Jag gillade <i>I oxögat. </i>Jag tyckte inte särskilt mycket om de två huvudpersonerna Sissel och Eskil, men jag tycker om att läsa om deras vardagsslit, om de drömmar de har (han: att få bygga på glasbruket och hon: att få en egen rovåker) men framför allt tycker jag om att läsa om hur glasbruket Kosta växer fram. Det här är en sån där bok som jag läser men hela tiden måste pausa eftersom jag måste googla på olika saker. Det gillar jag!</p><p>Det är 1741 i Småland. Sissel och Eskil möts en midsommarnatt, Sissel blir gravid och de måste gifta sig. Sissel är kär i Eskil men Eskil är mest kär i Sissels syster Lovisa (och hon i honom), men nu blir det som det blir. De flyttar in i stugan Eskil byggt med egna händer på mark han fått av sin förra husbonde - men stugan är väldigt enkel och marken vill husbondens söner själva lägga beslag på. Deras liv är obegripligt hårt, och det är liksom ingen som står på deras sida känns det som. Sissel går höggravid iväg till bondgården där hon fortfarande är piga för att mjölka alla korna, och blir utskälld när hon inte fixar jobbet som hon borde. Eskil blir till sin stora lycka anställd på glasbruksbygget, och tycker om sitt jobb trots att där finns personer som motarbetar honom. Problemet är bara att han egentligen är skyldig förra husbondens söner (de som tycker de äger marken han byggt sitt hus på) många dagsverken, men han väljer att bara utebli från dem och i stället jobba vidare med att bygga glasbruk. </p><p>Här finns fler viktiga personer i boken, som Mor Augusta, traktens "kloka gumma" som Sissel går till för att få hjälp men som Eskil varit rädd för ända sedan han var liten och nu avskyr över allt annat. Och Lovisa, Sissels syster som blev så ledsen när Sissel "tog" Eskil att hon flyttade ifrån bygden. Men i centrum är alltså glasbruket, och hur det engagerar och förändrar hela bygden. </p><p>En riktigt bra historisk roman.</p><p><b>Titel: </b>I oxögat<br /><b>Serie: </b>Glasbruket #1<br /><b>Författare: </b>Ida Andersen<br /><b>Utg år: </b>2019<br /><b>Förlag: </b>Polaris</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-48443453750570126262023-12-14T16:19:00.005+01:002023-12-14T16:19:43.848+01:00A Witch's Guide to Fake Dating a Demon<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQYTjp_oaE_dmdq5y563uF_KLjXj9sAJLQSABeeOxlP-fYFcMPCp34xItNvT-7L-tJyIBLWz_MxrOAoW8TThmSx4Ox2ouDWXR4Lv81koJAzbss5C1ob3UeA9LLDk-eT7R32Tl3QKivWPXXfFpcHN87E3VRd2AOw6RQ4O-gJ6idlgwozj2wKZogsfohF6FX/s675/a%20witchs%20guide%20to%20fakedating%20a%20demon.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="675" data-original-width="440" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQYTjp_oaE_dmdq5y563uF_KLjXj9sAJLQSABeeOxlP-fYFcMPCp34xItNvT-7L-tJyIBLWz_MxrOAoW8TThmSx4Ox2ouDWXR4Lv81koJAzbss5C1ob3UeA9LLDk-eT7R32Tl3QKivWPXXfFpcHN87E3VRd2AOw6RQ4O-gJ6idlgwozj2wKZogsfohF6FX/s320/a%20witchs%20guide%20to%20fakedating%20a%20demon.jpg" width="209" /></a></div>Mariel är förutspådd (av vindarna, stjärnorna, gräset och nog lite till) att bli en mycket mäktig häxa. I alla fall enligt hennes mamma som gärna berättar om både födandet och profetian i detalj för sin dotter, dotterns vänner, sina egna vänner, ovänner och resten av världen.<br />Fast Mariel hunnit bli 28 år har dock den där mäktigheten låtit vänta på sig - hon är urusel på magi. Åtminstone på den sortens magi man gärna skryter med (om man är Mariels mamma), så som teleportering och lite praktisk transmogrifiering. Så fast Mariel är riktigt, riktigt duktig på det här med växtmagi, blommor, odling och natur så är hennes mamma inte nöjd och bara tjatar på henne att träna mer på den riktiga magin, den som räknas.<p></p><p>Nu ska Mariel baka en kaka, och försöker (för att vara jobbiga morsan till lags och <i>öva</i>) <i>åkalla </i>mjöl med med hjälp av magi i stället för att bara hälla upp det ur den vanliga påsen. Men... hon får inte rätt på ordet för mjöl på magispråket. Istället råkar hon åkalla en <i>demon. </i></p><p>Jodå. Rätt vad det är står Ozroth the Ruthless i Mariels kök. Han är stor, muskulös och farlig, hornprydd på demonvis och iförd svarta jeans och svart t-shirt. Och han vill såklart köpa Mariels själ. Det är ju sånt demoner håller på med - bevilja en önskan mot ens själ. Men Mariel ber så hemskt mycket om ursäkt för att hon klantat till sig och råkat åkalla honom, men köpslå om sin själ tänker hon absolut inte göra. Ozroth kan dock inte bara återvända till sin demonvärld - har han nu kommit hit behöver han ha en själ med sig tillbaka, annars gör han helt enkelt inte sitt jobb.</p><p>Mitt i deras diskussioner dyker Mariels mamma upp, och för att inte Mariel ska behöva erkänna att hon misslyckats med sin magi ännu en gång så trycker hon ner en mössa på Ozroths huvud (för att man inte ska se hornen) och säger att "det här är min pojkvän" varpå mamman blir helt till sig av lycka. Åh, barnbarn på gång äntligen!!<br />Och givetvis övergår denna "fake-dating"som det först är till kärlek och lycka och for ever after för demonen och häxan. Grunna lite på hur det där kan lösas med "odödlig, känslokall demon" + "sprudlande naturhäxa med mindervärdeskomplex" = sant, så förstår man ganska snabbt att den här boken bara måste vara en galen blandning av fantasy och romance, magi, demoner och häxor men också varulvar, najader, eldsalamandrar och allt möjligt. Och det är i "vår egen" värld med smartphones och influencers (en av Mariels vänner är en pixie som konstant tar selfies och livestreamar allt som händer) och pumpkinspice-milkshakes. Det är knäppt, men det är kul och jag gillar det. </p><p><b>Titel: </b>A Witch's Guide to Fake Dating a Demon<br /><b>Serie: </b>Glimmer Falls #1<br /><b>Författare: </b>Sarah Hawley<br /><b>Utg år: </b>2023<br /><b>Förlag: </b>Gollancz</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-61976238908281479732023-11-30T16:09:00.000+01:002023-11-30T16:09:47.913+01:00Dödsdansen<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPXA-OHOi45t7HlS7_TWnuQlb59zZWx8yuKHMsAvQRsb6um76Y25DG6ygZnfioJ3CCMCIYCFWStA937zcaFaGKbd3_O-lgHOK3kHwi2CivNWit_Z4jfvnPRkXtsixIhcXNyXqUoFjA9bHI5aq7v6QpYwwwI6yY3h-Bl12R0EjF977VFAPdHxAU-gk_TgG0/s300/dodsdansen.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="193" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPXA-OHOi45t7HlS7_TWnuQlb59zZWx8yuKHMsAvQRsb6um76Y25DG6ygZnfioJ3CCMCIYCFWStA937zcaFaGKbd3_O-lgHOK3kHwi2CivNWit_Z4jfvnPRkXtsixIhcXNyXqUoFjA9bHI5aq7v6QpYwwwI6yY3h-Bl12R0EjF977VFAPdHxAU-gk_TgG0/s1600/dodsdansen.jpg" width="193" /></a></div><p></p><p>Den här boken bygger på sägnen om Hårgadansen, den där djävulen utklädd till speleman lockade med sig ungdomar i dans upp på Hårgaberget där de inte kunde sluta dansa. De dansade sönder sina fötter och ben, och till sist säger sägnen att det bara var deras skallar kvar som fortsatte att hoppa runt i en ring.</p><p>Läser man hela trilogin "Bloksberg" så får man veta mer om den där Hårgadansen, nämligen det att den gick totalt fel för spelmannen. Det var inte alls meningen att ungdomarna skulle fortsätta så där länge på Hårgaberget. Nej, tanken var en helt annan... som jag inte kommer spoila här. Jag har läst hela trilogin, men tyckte inte att bok 2 (<i>Spiritus</i>) och bok 3 (<i>Halvling</i>) var lika bra som <i>Dödsdansen, </i>så jag nöjer mig med att skriva om den. För <i>Dödsdansen </i>tyckte jag väldigt mycket om!</p><p>Det är midsommar i Ytterby (kanske tio mil från Hårgaberget?), det är nutid, och det ska som varje år bli dans nere på bryggan vid sjön. Ett liveband har hyrts in, och de spelar förvånansvärt bra musik. Det festas, och dansas. Och senare, när det nästan börjar bli dags att avsluta, så ansluter det sig ytterligare en musiker till bandet. En kille helt klädd i svart, med svart hår, som spelar fiol. Och <i>som </i>han spelar fiol... fantastiskt bra! Det går inte att låta bli att dansa när han spelar. Så alla kommer upp på bryggan, alla dansar. Och dansar. Och dansar. Det går inte att sluta. De kommer som i ett rus, vet inte om något annat än att de bara vill och fortsätter att dansa. Efter en stund, när alla ungdomarna är helt inne i dansruset, så börjar den svartklädde spelmannen att gå iväg, fortsatt spelande. Han går längs sjön, och vidare in i det träsk som alla som bor i Ytterby vet att dit får man inte gå, för då kommer man inte tillbaka. Och de dansande ungdomarna följer honom. När midsommardagen gryr är Ytterbys ungdomar försvunna.</p><p>Bokens huvudpersoner är Heddy och hennes vänner Rachel och Eli, och deras vänskapsrelation är en viktig del av handlingen. Heddy anses av många som lite konstig - bara en sån sak som att det bästa hon vet är att gå ut i skogen, ställa sig på en fin plats där och spela fiol. Ensam. Mitt i natten. Eli förstår sig inte på Heddy men vill vara med Rachel, och då följer Heddy liksom med. Och Rachel... hon är en av dem som försvann på midsommardansen.</p><p>Det jag älskar allra mest i den här boken när när Heddy möter Arve. De dras oemotståndligt till varandra, trots att de bägge begriper att det inte går, att de inte får, att det är livsfarligt. Jag älskar att läsa deras dialoger, men ännu mer när de låter sina fioler tala med varandra. Jo, för Arve spelar också fiol. Det är nämligen han som är den svartklädde spelmannen som förde ut alla ungdomarna i träsket. Han och Heddy möts. Varför kommer han tillbaka? Och varför, <i>varför, </i>påverkades inte Heddy av musiken när han spelade på midsommarkvällen? För hon var ju där. Hon stod i skogskanten, men hörde musiken och såg Arve. Hur kunde hon stå emot?</p><p><b>Titel: </b>Dödsdansen<br /><b>Serie: </b>Bloksberg #1<br /><b>Författare: </b>Linda Åkerström<br /><b>Utg år: </b>2021<br /><b>Förlag: </b>Bonnier Carlsen</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-21716678626373637422023-11-08T15:09:00.001+01:002023-11-08T15:09:27.739+01:00Imorgon och imorgon och imorgon<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmm5Rl4nHJt0WdF5bbN6pjXMRdiQE5zpWsuaXYXhVHUwn8yyWzPCg1yhhLzSeWmLSovZrgPSZ6qAESlQLhStwNoeGpyQgntazIVlg_IKsMzSQcgGJZVfLency7DzqC343ItLBawM-qGSSvA5YeLPbae8ys6suWbLEpzR0sA79bruPLEHg92SfQuYfejlS7/s1772/imorgon%20och%20imorgon.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="1123" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmm5Rl4nHJt0WdF5bbN6pjXMRdiQE5zpWsuaXYXhVHUwn8yyWzPCg1yhhLzSeWmLSovZrgPSZ6qAESlQLhStwNoeGpyQgntazIVlg_IKsMzSQcgGJZVfLency7DzqC343ItLBawM-qGSSvA5YeLPbae8ys6suWbLEpzR0sA79bruPLEHg92SfQuYfejlS7/s320/imorgon%20och%20imorgon.jpg" width="203" /></a></div><p></p><p>Den här var det en god vän som hade läst och gillat (och "Carolina, du gillar nog den, det är mycket referenser till datorspel i den") och när jag såg den på bibliotekets nyhetshylla så fick den följa med hem. Jag sögs in i den rätt snabbt - men ju längre jag läste, desto mer ledsnade jag faktiskt.</p><p>Sam och Sadie träffas första gången som barn på ett sjukhus - han är där efter en bilolycka som i princip krossat hans fot och hon är där eftersom hennes syster behandlas för cancer. Och de börjar spela tv-spel tillsammans, och går liksom helt in i det, men pratet runt och i spelet leder till att de pratar med varandra om annat och blir vänner. Grejen är att Sam inte pratat alls sedan olyckan - men med Sadie pratar han. </p><p>Sedan händer något som gör att de två blir ovänner, och träffas inte igen förrän de är vuxna i tjugoårsåldern. Sadie ger Sam ett datorspel hon själv designat, och han spelar och blir djupt imponerad, och lyckas (efter några månader, Sadie genomgår här en livskris) övertyga henne om att de två ska skapa spel tillsammans. Vilket de gör, och vilket de lyckas med så väl att de blir typ världskändisar i spelvärlden. Men deras vänskap gnisslar och skramlar, går sönder, lappas ihop och går sönder igen - och det är deras vänskap som är bokens kärna. </p><p>Det som får mig att sakta ledsna (men jag läste ut hela boken, vilket ju är en liten bedrift av mig eftersom jag annars är inne i en period av pallar-inte-läsa-mer-än-en-fjärdedel-av-böcker-pga-äh-orkar-inte-den-här-just-nu-vill-nog-ha-något-annat) är att jag liksom inte riktigt får grepp om deras vänskap som ska vara så djup och villkorslös och allomfattande och livsviktig. De är nämligen osams större delen av boken. De missförstår varandra eller missunnar varandra saker, gör varandra svartsjuka, sviker varandra. Det går månader och år utan att de talar med varandra. Och jag väntar och väntar på att de liksom ska reda ut alla missförstånd och åter hitta varandra, men det är hela tiden något som står i vägen för dem, och jag blir mer och mer besviken. </p><p>Och lite på samma sätt som med en annan bok jag läste av samma författare, <i><a href="https://carolinalandin.blogspot.com/2015/06/livet-enligt-fikry.html">Livet enligt Fikry</a>, </i>så har jag ganska snart efter avslutad läsning glömt bort de flesta i boken, minns inte ens vad Sams andra vän hette, han som blev deras producent i spelutvecklandet och en hyfsat viktig huvudperson ändå. Jag minns bara Sam och Sadie och hur de mest är sura på varandra. I alldeles för många sidor.</p><p><b>Titel: </b>Imorgon och imorgon och imorgon<br /><b>Författare: </b>Gabrielle Zevin<br /><b>Originaltitel: </b>Tomorrow, and tomorrow, and tomorrow<br /><b>Översättning: </b>Niclas Nilsson<br /><b>Utg år: </b>2023<br /><b>Förlag: </b>Albert Bonniers förlag</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-70257084127252543582023-10-19T14:20:00.000+02:002023-10-19T14:20:57.435+02:00Jävla karlar<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUWPTkbWnZqapiqvyHuA9JNnSLWtjL172i4_Qz0CBD59Eu3Kg0bAF0Y-VkIH9-TA-jjy3-Ky9r0ypt0EBIHL_YBbTsd383g4VbMBE8jYxRfJsFsI8fT94lQD8Qzg_zIjkzp5WfgVVcbp8MI2A4P4eMnTfR39omAEXpGgbsN3J4aYCtmxhUirQC_RLaYA8T/s2976/javla-karlar.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2976" data-original-width="1915" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUWPTkbWnZqapiqvyHuA9JNnSLWtjL172i4_Qz0CBD59Eu3Kg0bAF0Y-VkIH9-TA-jjy3-Ky9r0ypt0EBIHL_YBbTsd383g4VbMBE8jYxRfJsFsI8fT94lQD8Qzg_zIjkzp5WfgVVcbp8MI2A4P4eMnTfR39omAEXpGgbsN3J4aYCtmxhUirQC_RLaYA8T/s320/javla-karlar.jpg" width="206" /></a></div>Den här boken var så bra att jag längtade till bilkörandet till och från jobbet så jag kunde få fortsätta lyssna på den. (har börjat lyssna på ljudbok under pendlandet igen)<p></p><p>Andrev Walden har skrivit en självbiografisk roman om sin uppväxt, eller om de sju år av uppväxten då han hade sju olika pappor. Raden av pappor börjar med Växtmagikern, som Andrev när han är sju år får veta inte är hans riktiga pappa. (vilket han tycker är skönt, och övar sig i några veckor på att hata honom även de gånger då han faktiskt är snäll) I stället får han veta att hans riktiga pappa är indian. (eller, nja, mamman försöker beskriva hans utseende, och då med "har långt svart hår, som en indian" vilket Andrev fattar som att han ÄR indian, bor på prärien, rider hästar och lever ett typiskt indianer-i-äventyrsböcker-liv) Coolt! En indian! Som kanske kommer och hämtar Andrev till ett annt liv? Nope. I stället följer andra pappor när mamma ganska snart lämnar Växtmagikern. Ingen av dem är någon särskilt bra pappa, och det här är egentligen en väldigt svart bok. Ändå känns det inte som det när jag läser, tvärtom sitter jag och fnissar en hel del när jag lyssnar. Vad Andrev Walden verkligen kan, eller faktiskt är helt oslagbar i, är<i> </i>konsten att skriva om det svåraste med enkla ord och med humor. Han skriver alldeles fantastiskt, med formuleringar jag skulle vilja citera varendaste en för de är så infernaliskt bra. Och sedan håller han fast vid sina "uppfunna" formuleringar så att boken känns som skriven på ett eget språk - ta till exempel det här med att ordentliga familjer kör till jobbet i "raka bilar" (och vi som läser vet vad en rak bil är, och vad som inte är en rak bil, och vad det säger om dess ägare), eller det här med att vissa människor "har egenskaper" och är det nu en populär kille i klassen så blir det bara för mycket när han både ser bra ut och "har egenskaper". Andrev själv har inga egenskaper. (och detta kan alltså vara allt möjligt, typ kunna spela piano, springa snabbast, våga göra saker ingen annan vågar...) Dyker det senare i boken upp någon som beskrivs som att "ha egenskaper" så begripar jag som läsare hur begåvad eller lyckad den här personen är.</p><p>Jag har inte läst något liknande förut, och är djupt imponerad, och vill läsa mer. Jag har också läst Andrev Waldens krönikesamling <i>Ditt lilla mörker i ljuset </i>och gillade, men när han skriver i romanform blir det otroligt bra. Läs!</p><p><b>Titel: </b>Jävla karlar<br /><b>Författare: </b>Andrev Walden<br /><b>Ljudbok - uppläsare: </b>Gerhard Hoberstorfer<br /><b>Utg år: </b>2023<br /><b>Förlag: </b>Polaris</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-78398448479710294972023-10-18T16:48:00.000+02:002023-10-18T16:48:38.790+02:00Thunder and Roses<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaaXTsAuloGbcS9JG7hEWxVkTznAZ0Dj_1kxvHDpwaZzyZMoHzGmTRLx3fOudH8R1Cwgf19vzgx924pVDGjqHTfxtpY0IyDtmWz_sEvkXUq3BpL7Gp2rCNPpzA8hyY7Ky8P7RT_5FXmbsXvJRfVGJOMt8A4slkIssVGKYOoeCo8kZD4CySlPdrE4vY6MX3/s500/thunder%20and%20roses.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="333" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaaXTsAuloGbcS9JG7hEWxVkTznAZ0Dj_1kxvHDpwaZzyZMoHzGmTRLx3fOudH8R1Cwgf19vzgx924pVDGjqHTfxtpY0IyDtmWz_sEvkXUq3BpL7Gp2rCNPpzA8hyY7Ky8P7RT_5FXmbsXvJRfVGJOMt8A4slkIssVGKYOoeCo8kZD4CySlPdrE4vY6MX3/s320/thunder%20and%20roses.jpg" width="213" /></a></div>Mary Jo Putney har jag inte läst något av tidigare, och nu hittade jag en bok av henne (<i>Shattered Rainbows</i>) i något erbjudande på Amazon för typ 0.99 dollar så jag klickade hem den till min Kindle. Bara för att upptäcka att fasen också - den var bok 5 i en serie som heter <i>Fallen Angels. </i>Och att börja på bok 5 i en serie klarar inte en Carolina av, ordningssinnet kräver strikt ordningsläsning av serier, så det var bara att klicka hem bok 1 i serien också. Den kostade INTE 0.99 dollar. <div><br /></div><div>Nu har jag läst denna första bok i <i>Fallen Angels, </i>alltså <i>Thunder and Roses. </i>Och jag vet egentligen inte vad jag tycker om den. Vissa delar av den var väldigt bra och då kände jag att "wow, härligt, ny serie, ny författare, hurra hurra här ska läsas" - men så segade det till sig och jag störde mig på både huvudpersoner och allt möjligt och höll på att ge upp - när det plötsligt vände och blev väldigt bra igen. Men det som var bra var oftast inte de romantiska delarna utan allt det andra. Miljön, inramningen och "bakgrundshändelserna" eller vad jag ska säga. Som att jag mest blir irriterad när Han och Hon cirklar runt varandra och Han bara: "låt oss hoppa i säng, jag vill ha dig" och Hon: "håll inte på, du vet att jag aldrig skulle drömma om sex om vi inte gifter oss först och det kommer vi aldrig att göra för du är en earl och jag är dotter till en nobody i gruvarbetarbyn" och så känner Hon ändå hur det pirrar i hela kroppen för Han äääär ju så snygg och bra och ... Men sen? När de besöker en kolgruva och vi får följa med dem ner i de mörka gångarna där och se hur gruvarbetarna har det (och barnen...!) och det blir ett gruvras och livsfarligt... då! Då kan jag inte sluta läsa! Eller när Han och Hon ger sig ut på en Väldigt Romantisk Ridtur så är det ointressant ända tills de börjar undersöka ett nedlagt stenbrott och skifferstenen som finns i den - då blir det intressant. Och då undrar jag: är detta en bra romance? Eller är det en författare som skriver bra men kanske inte är bäst på romance-biten? Eller kommer hon att bättra på den biten och bli helt oslagbart bra senare i <i>Fallen Angels-</i>serien? Det är det jag inte vet, och det är därför jag nog tänker läsa vidare i den.</div><div><br /></div><div>Och herregud, Carolina, nu har du ÅTERIGEN skrivit nästan ett helt inlägg utan att skriva något om handlingen. Skäms. </div><div><br /></div><div>OK. Ungefär så här: Nicholas Davies, "the Demon Earl" pga har ett förfärligt rykte, har återvänt till hembygden (i Wales) och sitt arv. Han verkar ha mycket på sitt samvete. Kanske till och med mord? Men snygg är han. Och rik. Till honom kommer Clare Morgan, ogift lärare som bor i byn i närheten. I denna by livnär sig de flesta av traktens kolgruva. Ett hårt liv, och farligt, och gruvans tillsynsman snor åt sig pengar genom att spara in på säkerheten. Nu vill Clare att earlen Nicholas ska ta sitt ansvar som godsherre och sörja för traktens folk, se till att gruvans säkerhet förbättras och att byns befolkning ska få det bättre i allmänhet.<br />Nähänä, tycker demon-earlen, jag kunde inte strunta mer i denna dal och denna bygd och detta folks elände. Jag hatar förre earlen (hans farfar) och därför ska jag aldrig lyfta ett finger för detta folk. Jag vill leva livet, festa och ligga runt, förstöra mitt arv och på så sätt hämnas förbannade farfar som jag hatar. Hatade. Han är ju död nu, som väl är. <br />Fy dig, tycker Clare då. Kan du inte tänka om? Jag tror att du är god innerst inne. Nope, svarar demon-earlen. Men... om du ligger med mig, så kanske? Absolut inte, säger Clare, tillika metodispastorns dotter. OK, tycker earlen, men om du bor hos mig tre månader ensam utan förkläde, och alla i byn alltså kommer tro att vi ligger fast vi inte gör det (och fast jag kommer att försöka övertala dig 24/7 under dessa tre månader), och du får ditt rykte förstört men offrar det för sakens goda? Då kan jag tänka mig att försöka hjälpa till lite. Deal? Deal, säger Clare, och flyttar in hos earlen och orsakar omgående skandal. </div><div>Ja. Det är handlingen. Tillkommer sedan gruvor och familjehemligheter och så småningom även Nicholas gamla kompisar (de andra "fallen angels"). Och <i>pingviner</i>, som direktimporterats att simma runt i en damm på engelska landsbygden eftersom de bara är sååå mycket coolare att ha än tråkiga påfåglar. </div><div><br /></div><div>Alltså, jo. Jag läser nog vidare ändå. Jag har ju redan köpt bok 5 i serien (om än för 0.99 dollar).</div><div><br /></div><div><b>Titel: </b>Thunder and Roses<br /><b>Serie: </b>Fallen Angels #1<br /><b>Författare: </b>Mary Jo Putney<br /><b>Utg år: </b>1993</div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-24392980865162178142023-10-17T18:14:00.000+02:002023-10-17T18:14:43.047+02:00En svärm av tusen bin<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwaFjmxmbdGgpd0K6bixTSIc11zVtKUYY84KlsqwIT0596fK05J82irT5rYlHQRVxPZeI2JMbMDqsV374L-ewAVPE9b9x4ddnvJXVoxFRex_z2lx7-1vaindvamJVYEGuR3FtBOsBkag9I0saPUI5VIA0Kx2z606cpqruwjGfbJcsRadvdxgtwKDQGeeaI/s375/en-svarm-bin-1.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="375" data-original-width="250" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwaFjmxmbdGgpd0K6bixTSIc11zVtKUYY84KlsqwIT0596fK05J82irT5rYlHQRVxPZeI2JMbMDqsV374L-ewAVPE9b9x4ddnvJXVoxFRex_z2lx7-1vaindvamJVYEGuR3FtBOsBkag9I0saPUI5VIA0Kx2z606cpqruwjGfbJcsRadvdxgtwKDQGeeaI/s320/en-svarm-bin-1.jpg" width="213" /></a></div><p></p><p>Dryga niohundra sidor om...ja, livet på landet i 1700-talets Amerika. Vi har Claire och Jamie, vi har Brianna och Roger och deras barn, vi har lord John Grey och William och så har vi mängder och åter mängder av människor i dessa huvudpersoners närhet. Det <i>händer </i>egentligen inget överdramatiskt på dessa niohundra sidor - ändå läste jag igenom dem och trivdes utmärkt i Claire och Jamie och Brianna och... alla de andras sällskap. Det är vardag och orosmoment och rädsla för ett stundande krig, det är en björn som anfaller och det är fulla soldater som överfaller och det är sår som måste rotas i (om man är Claire) och saker som ska konstrueras (om man är Brianna), det är sjukdomar och kärlek och mobbning och nattliga bränder och smuggling och egentligen...? Egentligen händer det <i>massor. </i>Men inga stora grejer, liksom? Det är som att läsa en säsong till av en serie man älskar och aldrig vill sluta </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvsJjBk1lPZpHA5Qxd3vthVdYh8mnFSnXmV5oGiiRXd_MjOB_7nKk8b8w3WENRGsH4YmCOwxOywlF0fyzUcClB91KmvAyy34jMcIafZKzoybypwtRN00h3MzNAIPiXXQqB0kIyuGbek3dhLAPeXEO_7HeK27EGnyKRBk3lEOtqbypQFX5ZvyoDxomr2ALC/s750/en-svarm-bin-2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvsJjBk1lPZpHA5Qxd3vthVdYh8mnFSnXmV5oGiiRXd_MjOB_7nKk8b8w3WENRGsH4YmCOwxOywlF0fyzUcClB91KmvAyy34jMcIafZKzoybypwtRN00h3MzNAIPiXXQqB0kIyuGbek3dhLAPeXEO_7HeK27EGnyKRBk3lEOtqbypQFX5ZvyoDxomr2ALC/s320/en-svarm-bin-2.jpg" width="213" /></a></div>att befinna sig i, aldrig vill säga adjö till karaktärerna i.<p></p><p>Allra mest gillar jag att läsa om William och Lord John (och hans bror Hal), och om när Claire rotar runt i sår. Minst gillar jag att läsa om när Roger funderar över religion och filosofi (och det gör han rätt mycket i den här boken). Och så är Gabaldon väldigt duktig på att skriva om krig och stridscener så att de känns verkliga. Det lär bli mer av det i nästa bok, för nu är det nog dags för amerikanska revolutionen. Och det <i>måste </i>bli en bok till, för här är (trots de niohundra sidorna...) saker som inte fått sitt avslut. Upprörande saker. Så kan vi inte ha det. (men fasen, så länge jag lär få vänta innan jag vet hur det går)</p><p><br /></p><p>(När <i>Go Tell the Bees That I Am Gone </i>gavs ut på svenska valde man att göra det i två böcker, del 1 och del 2. Det här inlägget är om bägge delarna tillsammans.)</p><p><b>Titel: </b>En svärm av tusen bin (del 1 och 2)<br /><b>Serie: </b>Outlander #9<br /><b>Författare: </b>Diana Gabaldon<br /><b>Originaltitel: </b>Go Tell the Bees That I Am Gone<br /><b>Översättning: </b>Lisbet Holst<br /><b>Utg år: </b>2022<br /><b>Förlag: </b>Bookmark</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-32452307029312568902023-10-13T09:20:00.000+02:002023-10-13T09:20:01.247+02:00Fourth Wing<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3O87yvLxiGX9VX0TwMb_2pqIl0d-ZAfqzHWvUg9NuM03xBAHWASy2GfzCm9nAuUUCrB0ZoLa7L9qc67MjgI-EuVd1FlpYMCBUy7e_PcWfS9udt4fA8iJAq08qkHhmBEWxD9JAqLWYHVrQeXLl5MK9sa9gs4KgX2479TVRACBQjw8b24wwCwfgyqA7T49I/s750/fourth%20wing.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3O87yvLxiGX9VX0TwMb_2pqIl0d-ZAfqzHWvUg9NuM03xBAHWASy2GfzCm9nAuUUCrB0ZoLa7L9qc67MjgI-EuVd1FlpYMCBUy7e_PcWfS9udt4fA8iJAq08qkHhmBEWxD9JAqLWYHVrQeXLl5MK9sa9gs4KgX2479TVRACBQjw8b24wwCwfgyqA7T49I/s320/fourth%20wing.jpg" width="213" /></a></div>Alltså, den här boken... jag vet knappt vad jag ska skriva om den så ni förstår i vilken grad jag älskade den. Den blev till mer än en "bra-bok-måste-läsa-vidare" - den blev till en drog. Jag kunde för det första inte sluta läsa - jag älskade varenda av de 528 sidorna - utan mer: jag kunde inte sluta tänka på den. Och när boken var slut var det enda jag ville att direkt börja om från början och läsa den igen, det kändes som ett stort tomt hål i mig att den var slut. (och som en eon av tid tills sent i höst när bok 2 i serien ska komma)(vilken LYCKA att det är en serie!!!) Istället för att direkt börja om från början fick jag tvinga mig att läsa någon annan bok för att liksom bryta beroendet... men det tog ett bra tag, och inget annat jag läste kändes bra. Och nu, när jag flera veckor efter läsningen ska skriva om <i>Fourth Wing? </i>Då kommer suget tillbaka! Jag skulle lätt bara kunna strunta i jobb, sömn och allt annat och börja om från början, läsa de underbara 528 sidorna igen. <div>(och ni skulle bara höra mitt tjat på min dotter, nu 22 år: "du MÅSTE läsa den här boken, du bara MÅSTE, har du inte börjat än?" och hon: "men mamma, lugn, jag har ett liv, jag har skolarbete, jag har andra böcker jag måste läsa" och jag: "men släpp dem för höge farao, LÄS DEN HÄR. NU.")</div><div><br /></div><div>OK. Nu har jag redan skrivit ett halvt inlägg och bara hunnit beskriva hur jag tokälskar den här boken på ett i det närmaste ohälsosamt vis. Borde jag kanske nämna något om vad den handlar om? <i>Kan </i>jag nämna något om vad den handlar om utan att återigen bara gå igång med okontrollerad lovsång? Det är högst oklart. Men jag får väl försöka:</div><div><br /></div><div>Violet är tjugo år, liten till växten och dessutom med en kropp som lätt blir skadad, lätt får frakturer och blåmärken, och hon är så van att hantera smärta av olika slag att det är en del av henne själv. Det hon vill mest här i världen är att jobba i ett arkiv - ett lugnt och stillsamt liv, omgiven av böcker och gamla pergamentrullar, begrava sig i vetande och historia. Det var vad hennes far sysslade med, och såklart ska hon gå i pappas fotspår? Nej. Det får hon inte. För hennes mamma råkar vara general och överbefälhavare och den som bestämmer över liv och död - och nu har hon bestämt att Violet ska in på drakryttarskolan, den tuffaste utbildningen som finns, där det bara är en bråkdel av de antagna som någonsin går ut skolan som färdiga drakryttare. Många dör redan första dagen, för att ens ta sig till skolan är livsfarligt. Sedan är själva utbildningen farlig, med elever som konkurrerar mot varandra när de tävlar om vem som så småningom ska paras ihop med en drake (för det finns inte lika många drakar som elever), och såklart är utbildningen farlig också eftersom... ja, <i>drakar. </i>Som sprutar eld. Och som man ska sitta på när de flyger. Och som har dåligt humör och om en människa känns jobbig så eldar vi upp den människan. Eller hugger huvudet av den. </div><div><br /></div><div>Hit ska alltså Violet. Som hon själv säger på bokens första sida: "I'm so fucked."</div><div><br /></div><div>Hennes storasyster och storebror har bägge gått samma skola. Storebror har nyligen dött i strid, storasyster kommer nu med goda råd inför "skolstarten": ha bra skor på dig när du ska till skolan, särskilt om det regnar och blåser (och ja, givetvis kommer det att regna och blåsa när det är dags) - annars fixar du aldrig att gå över bron. Trillar du är du död. Undvik att bli vän med någon - antingen sviker de dig eller så dör de. Och, vad du än gör, håll dig så långt borta från Xaden Riorsen som du någonsin kan. Det är inte lätt, eftersom han är wingleader (typ hög gruppledare) - men han hatar hela vår familj så kommer garanterat att försöka ha ihjäl dig så fort han bara kan.</div><div><br /></div><div>Xaden, ja. Han är livsfarlig. Och snygg. Men livsfarlig, och tillhör definitivt fiendelaget, och den som en sån som Violet absolut ska hålla sig borta ifrån. Fast... det slår bokstavligen gnistor när de är i samma rum. </div><div><br /></div><div>(och ja, jo, den här bloggaren har ju såklart kärat ner sig i denne Xaden som bara finns i en bokserie, och hehe, hon är 55-årig bibliotekarie och borde verkligen veta bättre och uppföra sig mer vuxet)</div><div><br /></div><div>Och nu får jag banne mig sluta skriva om denna älskade bok innan jag faller för frestelsen och börjar läsa om den igen.</div><div><br /></div><div>Men jag har ju inte ens hunnit skriva något om drakarna! Åh, drakarna...! Jag älskade alltså boken redan från början - men så kom drakarna med på riktigt, och då skruvades den där kärleken upp ännu mer. Dessa drakar - det är som att få med underbare Temeraire och hans kollegor från Noviks böcker i en ny bokserie, och de fick alltså den här boken att gå från perfekt till oslagbar.</div><div><br /></div><div>(OK, nu ska jag sluta skriva.) </div><div><p></p><p>(Älskar den här boken.)</p><p><b>Titel: </b>Fourth Wing<br /><b>Serie: </b>The Empyrean #1<br /><b>Författare: </b>Rebecca Yarros<br /><b>Utg år: </b>2023<br /><b>Förlag: </b>Entangled Publishing</p></div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-2593187826836317512023-10-12T16:24:00.000+02:002023-10-12T16:24:01.770+02:00Vargens krig<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCFVNfRcLwSd3qn7er4x_6Z6NmrBjMwjc4FlT7lECjqKh0MwdYdyMIHdjICoRx12IT8v2HGD0D7YAz4hVLNx5yVcLLf_N6VAX7DOhCE9vnFYuk99YGumL2mVGnoI-8yry0Mos35XQ-lGXQ_CEmTSPVf6ZHyI49sm8nV1dC6fiZp0oR6wsyww3ZbtB_V0ej/s300/vargens%20krig.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="192" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCFVNfRcLwSd3qn7er4x_6Z6NmrBjMwjc4FlT7lECjqKh0MwdYdyMIHdjICoRx12IT8v2HGD0D7YAz4hVLNx5yVcLLf_N6VAX7DOhCE9vnFYuk99YGumL2mVGnoI-8yry0Mos35XQ-lGXQ_CEmTSPVf6ZHyI49sm8nV1dC6fiZp0oR6wsyww3ZbtB_V0ej/s1600/vargens%20krig.jpg" width="192" /></a></div>Elfte boken om Uhtred, det är ju egentligen inte klokt att serien bara fortsätter och fortsätter, och att jag fortsätter att läsa den - och att den fortsätter att vara bra!<p></p><p>Och att Uhtred själv fortsätter att leva vidare, kriga och häckla präster är inte heller riktigt klokt - karln är ju över 60 nu, och vid den här tiden (800-talets England, alltså) är det ju vääldigt gammalt. Men stoppar det honom? Nope. Hur skulle det blivande England klara sig utan honom, va? Som nu, när kung Edward börjar bli mer än lovligt krasslig och skraltig (trots att han är bra mycket yngre än Uhtred ju) och nog inte kommer leva mycket längre till. Vem efterträder honom? Bråk inom kungafamiljen, och hur skulle de bara styra upp det om inte Uhtred fanns och försiktigt men bestämt styrde allt åt rätta hållet, det vill säga mot prins Aethelstan (Edwards oäkte men ändå äkte son (det är komplicerat)).</p><p>Och så kommer det förstås en ny tuff och stursk vikingahövding som tror han ska ta över delar av det som ska bli England. Nu är det en norsk en, Skoll heter han, som siktar på att bli kung av Northumbria. Till sin hjälp har han en rätt läskig besvärjare som kallas Snorri, och som kommer med allehanda profetior som alla går ut på att vikingarna ska ta över för så har gudarna sagt. Ungefär. Uhtred måste stoppa detta. Dessutom håller de där eländiga skoterna i norr också på med lömska krigsplaner och vill ta över både det ena och det andra. Det är ett evigt jobb, så hur skulle någonsin Uhtred kunna lägga ner sitt svärd och gå i pension?</p><p>Jag läser på, och förundras alltså över hur jag dras in i Uhtreds värld i bok efter bok, och att det är fortsatt bra. Här kommer dock en helt onödig och elak död som gör mig rätt irriterad - var det nödvändigt? (och jo, tydligen, författaren Cornwell förklarar i ett efterord varför det var nödvändigt att ha ihjäl just den här karaktären)(men ändå...fasen alltså)</p><p><b>Titel: </b>Vargens krig<br /><b>Serie: </b>Uhtred #11<br /><b>Författare: </b>Bernard Cornwell<br /><b>Originaltitel: </b>War of the Wolf<br /><b>Översättning: </b>Leif Jacobsen<br /><b>Utg år: </b>2019<br /><b>Förlag: </b>Bazar</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-78245506997969522242023-10-05T15:45:00.001+02:002023-10-05T15:45:36.566+02:00Natriumklorid<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBHBXaoHWWIuTTgvlCQX4yB3adY1Cmx36aGj8wTpKmuNl_NnSbTVjyuK4xECXeXRulaeto3p_-wUpUJDqGsYYu_vl3tdBtaIXTBqF5WxwqvBjAqy4u_9GO6j58m8Sf0Kw-jYYSwQ6y9hVhjopjhIpkE_4cGNabzh2VKBVPz2Z9vfwc5PHykKYJY0mJf8_M/s300/natriumklorid.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="190" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhBHBXaoHWWIuTTgvlCQX4yB3adY1Cmx36aGj8wTpKmuNl_NnSbTVjyuK4xECXeXRulaeto3p_-wUpUJDqGsYYu_vl3tdBtaIXTBqF5WxwqvBjAqy4u_9GO6j58m8Sf0Kw-jYYSwQ6y9hVhjopjhIpkE_4cGNabzh2VKBVPz2Z9vfwc5PHykKYJY0mJf8_M/s1600/natriumklorid.jpg" width="190" /></a></div><p></p><p>Här kommer då nästa bok som jag läste någon gång i somras och nu på ett helt orättvis sätt ska försöka skriva om när jag egentligen inte minns mycket mer än att det var Carl och de andra i avdelning Q som utredde något som snart visade sig vara seriemord och att det vid varje mordplats låg en liten hög salt (därav bokens titel). </p><p>Allra tydligast minns jag bokens allra sista meningar, som jag inte ens får viska om här eftersom det skulle vara världens spoiler - men som alltså är en cliff-hanger. Något sker först lite i bakgrunden i den här boken men blir viktigare och viktigare och inverkar snart stort på utredningsarbetet för Carl, Rose, Assad och Gordon - och så exploderar det i detta avslut som såklart tvingar en att läsa bok 10 (som väl måste vara den sista i serien?) när den nu kommer. Jag vet inte vad jag gillar detta, jag blev helt "men...va??" när jag läste sista sidan. På ett "men vad fasen??" sätt alltså.</p><p>Det här minns jag också: att det som gör boken spännande mot slutet är att en av avdelning Q's medarbetare hamnar i en farlig situation - men att hela det upplägget påminde så mycket om första boken i serien, <i>Kvinnan i rummet, </i>att jag nästan blev irriterad. Det var ju liksom samma idé igen om ensam, lidande människa i ett helt isolerat rum?</p><p>Och det här: coronarestriktioner och pandemi - hela <i>Natriumklorid </i>utspelar sig under pandemin med ökande restriktioner och lockdown, vilket såklart också ställer till det för avdelning Qs utredning - och jag fascinerades av hur snabbt alla dessa restriktioner och mötesregler känns främmande och konstiga att läsa om. Undras hur det känns att läsa om den här coronamiljön om sisådär tio år? </p><p><b>Titel: </b>Natriumklorid<br /><b>Serie: </b>Avdelning Q #9<br /><b>Författare: </b>Jussi Adler-Olsen<br /><b>Originaltitel: </b>Natrium Chlorid<br /><b>Översättning: </b>Helena Hansson, Djordje Zarkovic<br /><b>Utg år: </b>2022<br /><b>Förlag: </b>Albert Bonniers förlag</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-33380018628974633682023-10-04T09:25:00.004+02:002023-10-04T09:25:57.465+02:00Med hjärtat som insats<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgxdwsb7q4CBQ01PZAwFgXMrLzDfcIO_kjuGaC8NhBsv_AH7JQZlQTTDR2gPL8TTesDm_RVW8OHu44HejRnfIAblZGuGkRelTcV-Clc0eao8aoMPgM-Vqqtcg4huX7S1cqEpLSODIv2OWRtFw-5eouVFQeusEuMzlB_BUSm2IhOAmMnCebBj5svt2kSqQw/s1772/med-hjartat-som-insats.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="1122" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgxdwsb7q4CBQ01PZAwFgXMrLzDfcIO_kjuGaC8NhBsv_AH7JQZlQTTDR2gPL8TTesDm_RVW8OHu44HejRnfIAblZGuGkRelTcV-Clc0eao8aoMPgM-Vqqtcg4huX7S1cqEpLSODIv2OWRtFw-5eouVFQeusEuMzlB_BUSm2IhOAmMnCebBj5svt2kSqQw/s320/med-hjartat-som-insats.jpg" width="203" /></a></div><p></p><p>Gah! Jag har sackat efter med mina blogginlägg om det jag läst igen! Och det jobbiga med det är att jag glömmer böckerna - inte direkt handlingen i dem, men mer vad jag hade tänkt skriva om dem. </p><p>Här har vi nu en sån stackars bok som jag läste någon gång under sommarsemestern. Jag vet att jag läste igenom den rätt snabbt och gillade den en hel del på vägen, men vad hade jag tänkt skriva om den, då? Hmm... var det inte så att jag inte riktigt begrep varför det först bara var "nej, nej, nej!" från henne och sen bara: OK då, let's hoppa i säng och hej och hå så bra sex vi har? Och jo! så var det det här med att huvudpersonerna både hatar och älskar varandra, har varit ihop och himlastormande kära en gång när de var mycket yngre, men att det hände något då som gjorde att de bägge kände sig sårade och förstörda och aldrig ville se varandra igen, och jag tyckte att "men PRATA om vad som hände då"? Och ja, så var det slutet på boken, som jag väl tyckte var väl dramatiskt, och med rätt långsökta kopplingar. </p><p>Men ändå. Jag trivdes under läsningen. Jag gillar att det är hon, alltså Dessie, som får vara den tuffa och erfarna livvakten som med blixtsnabb reaktionsförmåga avvärjer farliga situationer. Det är Dessie jag minns mest efter läsningen. Sam, stormrik och framgångsrik hotellkung, minns jag mer som "jättesnygg man som känns lite för bra för att vara sann".</p><p>Och handlingen, då? Jo, Sam, hotellkungen, har haft en period där han fått ta emot hotelser och motvilligt inser att han behöver se över sin personliga säkerhet. Han anlitar en livvakt. Det blir Dessie. Och ögonblicket Sam och Dessie träffar varandra så är det för bägge: Nej! Ja! Det är hon! Nej! Ja! Det är han! Jag vill springa åt andra hållet och gömma mig! Jag vill omgående hoppa i säng med henom! Äntligen! Var har du varit? Jag hatar dig, hur kunde du göra mig så illa den gången?</p><p>Ungefär så. Och vidare genom boken, alltså.</p><p><b>Titel: </b>Med hjärtat som insats<br /><b>Författare: </b>Simona Ahrnstedt<br /><b>Utg år: </b>2020<br /><b>Förlag: </b>Forum</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-56267791861318568262023-08-25T09:53:00.000+02:002023-08-25T09:53:08.121+02:00Slutet på historien<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7XrYNNzLBBk8m5mq7AHqtq5amScDCUDsRIYa0f7n0dn4Y5-W05m8FoOYdjnNz5W-rmueRiXHRsVGM4L5dV5Ij4oVuT1AoeJs6b3Stw93r8epgn_pkNKjdapp_OrgLbj03hqxqemdw03zk65CoN6mUukPRzbycnfedzPj8QKDDsCfpm-kkZUbtpGwEk9bl/s300/slutet-pa-historien.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="195" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7XrYNNzLBBk8m5mq7AHqtq5amScDCUDsRIYa0f7n0dn4Y5-W05m8FoOYdjnNz5W-rmueRiXHRsVGM4L5dV5Ij4oVuT1AoeJs6b3Stw93r8epgn_pkNKjdapp_OrgLbj03hqxqemdw03zk65CoN6mUukPRzbycnfedzPj8QKDDsCfpm-kkZUbtpGwEk9bl/s1600/slutet-pa-historien.jpg" width="195" /></a></div>Så har jag då läst ut hela serien "Det stora århundradet", och denna sista bok, om 90-talet, känns väldigt mycket som en upprepning på den om 80-talet, <i>Den andra dödssynden. </i>Det är många rättegångsskildringar, det är mycket politik och det är <i>fortfarande </i>Eric Letang som är huvudperson. Han har alltså varit det i de fem sista böckerna och jag hade verkligen velat haft någon annans perspektiv. Varför inte någon från nästa generation? Vi <i>vet </i>redan att Eric kan allt, är duktig på vin, duktig på att simma, världsbäst advokat med Rätta Åsikterna så även om han inte vinner ett mål så har han liksom ändå vunnit eftersom han har haft rätten på sin sida. Vi vet att han alltid kan rätt dresscode, vi vet att han lagar gudomlig mat, vi vet att han är bäst på handboll, och så vidare och så vidare. <p></p><p>Nya inslaget här som i bokens inledning lovar lite förnyelse och spänning är onkel Harald, nu något på 80 år, och familjens svarta får eftersom han stred som SS-officer under andra världskriget och därefter har levt i exil i Argentina utan att höras av. Nu kommer han till Sverige, och i bokens intressantaste kapitel får vi läsa hans dagboksanteckningar. Det han vill är att släkten med hjälp av Eric Letang (så klart) ska stämma tyska staten på det fastighetsbestånd i Berlin och Dresden som förlorades när andra världskriget tog slut. Det handlar om miljardbelopp. Men sedan förflyttas både Harald och stämningen mot Tyskland till något som pågår lite slött i bakgrunden med diverse möten - och i stället får vi alltså mer rättegångar, vardagsliv med Eric och hans politikerfru Katarina, samt ett antal hockey- och handbollsreferat. Erics och Katarinas respektive söner har ju (självklart) blivit framgångsrika hockeyproffs i USA.</p><p>Det är ändå lättläst och rätt underhållande (fast jag skummar politikutläggningarna/föreläsningarna) men som sagt: inte mycket som skiljer från föregående del.</p><p>Av hela serien gillar jag helt klart de tre första böckerna bäst, särskilt första <i>Brobyggarna. </i>Bok 4 och 5, de om andra världskriget, hade jag helst sett sammanskrivna som en bok, även om de var helt OK. De sista böckerna om Eric Letang har för mig inte alls varit lika bra, men har haft sina ljuspunkter.</p><p><b>Titel: </b>Slutet på historien<br /><b>Serie: </b>Det stora århundradet #10<br /><b>Författare: </b>Jan Guillou<br /><b>Utg år: </b>2020<br /><b>Förlag: </b>Piratförlaget</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-31585525716789572622023-08-24T09:06:00.000+02:002023-08-24T09:06:42.782+02:00To Taste Temptation<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0tgoOJHRtUXUn1OFzChV-40qH9PCVljz2orInyv2EbRh2NEExVUxv_oCgaXIY1rKBB4JHQUQmpI7yA2Mz1GiaZ5FpBqFVx7ty88dkbWkf7RRvIfMrGm23_ZBVrd_tvH38WG9qPZLVxYXi1Zx6OQp9L6BPvPhHjtaXMB7Naaknbb0Caq9bySFyj68E0DU3/s475/to%20taste%20temptation.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="475" data-original-width="295" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0tgoOJHRtUXUn1OFzChV-40qH9PCVljz2orInyv2EbRh2NEExVUxv_oCgaXIY1rKBB4JHQUQmpI7yA2Mz1GiaZ5FpBqFVx7ty88dkbWkf7RRvIfMrGm23_ZBVrd_tvH38WG9qPZLVxYXi1Zx6OQp9L6BPvPhHjtaXMB7Naaknbb0Caq9bySFyj68E0DU3/s320/to%20taste%20temptation.jpg" width="199" /></a></div><div>Jag hittade ännu en bok av Elizabeth Hoyt i min Kindle (den rymmer hur mycket som helst, och jag har köpt på mig en hel del (heh...) böcker genom åren så här finns <i>myyycket </i>att upptäcka), och tänkte den skulle vara perfekt semesterläsning. Den är första boken i en serie, "Legend of the Four Soldiers", där bokkaraktärerna löst baseras på en folksaga, och varje kapitel i den här boken inleds med några rader ur sagan.</div><div><br /></div><div>Samuel Hartley kommer från Kolonierna till London tillsammans med sin yngre syster. Utåt sett är det för att bedriva affärer - han är duktig på det och har ganska snabbt hunnit bli rik. Men han har en enkel bakgrund, uppvuxen med sin far i någon enslig stuga mitt i vildmarken, och han kan sånt som att spåra och jaga, en klassisk ranger. Han har använt sig av sina kunskaper som officer i krig - men efter ett bakhåll som ledde till en massaker lämnade han det livet och sysslar nu alltså med importvaror. Det man snabbt ska förstå är hur han vill framhäva sin bakgrund och på ytan vara helt oborstad och ointresserad av engelsk etikett: till exempel kommer han till fina tillställningar som baler iförd chaps och mockasiner tillsammans med frack och vit skjorta. Och hur käckt det där än ska vara har jag så oerhört svårt att se det framför mig så som Hoyt nog vill att jag ska se det: manligt manlig och tuff amerikansk soldat med vildmarksdoft omkring sig. Jag ser en man i kostym med sådana där chaps ryttare har, samt de mockasiner jag minns från min barndom. Och det blir... pajas.</div><div><br /></div><div>Nå. Samuel vill att systern ska introduceras på rätt sätt i Londons societet (hur han än sägs förakta etiketten), och då behöver hon en sällskapsdam, en <i>chaperone, </i>som ska hjälpa till med uppförande och rätta kontakterna. Detta blir Lady Emeline Gordon, syster till en av Samuels officerskollegor. Emeline är motsatsen till allt vad Samuel är. Hon är strikt, gör allt rätt, har fin bakgrund och tillhör rätta kretsarna. </div><div><br /></div><div>Samuel och Emeline blir raskt kära i varandra. Det är av typen "nej, fy vad jag avskyr den där typen och allt vad hen står för, men satan-i-gatan vad jag ändå vill ha henom, och nu låter jag kroppen styra". Det är inte helt trovärdigt, särskilt inte som Samuel kör den brutalare metoden med att trycka upp Emeline i en hörna och brutalkyssa henne. (iförd de där jämra mockasinerna) Dessutom är Emeline redan förlovad med en annan man, och denne är även han en av Samuels kompisar. </div><div><br /></div><div>Well. Jag märker ju nu när jag skriver (det var ett par veckor sedan jag läste boken) att jag verkligen inte är helt övertygad. Då har jag ändå inte kommit till det som är bokens story (utöver romance-grejen): det här med att Samuels importaffärer i London bara är en cover-up. Egentligen är han där för att i smyg undersöka vem det var som förrådde deras regemente till fransmännen, förräderiet som ledde till bakhållet och massakern där så många dog. Så nu smyger han runt i Londons ruffigare kvarter och frågar på ett listigt vis ett antal män om detta förräderi. Låt oss säga så här: det är tur att Hoyt skriver romance och inte spänningsromaner. <span style="background-color: white; color: #1e1915; font-family: "Proxima Nova", Montserrat, Arial, sans-serif; font-size: 16px;"> </span></div><div><p></p><p>Jag gillar inte Samuel, och jag gillar inte Emeline jättemycket heller. Dock finns det ett antal andra intressanta karaktärer i boken, och jag har läst lite om seriens fortsättning och hur dessa karaktärer kommer med i dem, och läser nog vidare trots allt för jag tänker att de senare böckerna nog kan bli bra.</p><p><b>Titel: </b>To Taste Temptation<br /><b>Serie: </b>Legend of the Four Soldiers #1<br /><b>Författare: </b>Elizabeth Hoyt<br /><b>Utg år: </b>2008</p></div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-87870690026108895112023-08-18T09:08:00.000+02:002023-08-18T09:08:40.701+02:00Rött, vitt och kungligt blått<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHY_WBcJQaPqc64uBVfSON06rzxBTCIf1F-bLhMV225h7CZmKJDu2cZZuphZpQwB3znMpyyVr_TsfyhD8y_M903b-VbbR8h0uBF2_6Wt7AOrKsQPq3FC0t4XIN96I7sW2xP2iML9ZKr5IeLSF6pFWu595VUJ2rhSir0X6xRf3pCiL9yoTFNpGaFE7KG4To/s1871/rott-vitt-kungligt-blatt.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1871" data-original-width="1280" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHY_WBcJQaPqc64uBVfSON06rzxBTCIf1F-bLhMV225h7CZmKJDu2cZZuphZpQwB3znMpyyVr_TsfyhD8y_M903b-VbbR8h0uBF2_6Wt7AOrKsQPq3FC0t4XIN96I7sW2xP2iML9ZKr5IeLSF6pFWu595VUJ2rhSir0X6xRf3pCiL9yoTFNpGaFE7KG4To/s320/rott-vitt-kungligt-blatt.jpg" width="219" /></a></div><p></p><p>Husbilssemester, och en Carolina som plockar upp "den där kungaboken" hon haft liggande sedan hon minns inte när. Dottern hade läst och sagt att den var rätt OK och något "alla läste" så visst - någon gång skulle den väl kanske läsas?</p><p>Noll förväntningar, alltså.</p><p>Hoppa till halvtannat dygn senare, när samma Carolina lyckligt läser de sista sidorna i sagda "kungabok" och tycker att nattens mer eller mindre förlorade sömn är ett helt rimligt offer för att få ha läst igenom denna bok i ett svep. </p><p>För oj, som jag gillade! Det här är romance precis som jag älskar det: smarta dialoger och intressanta miljöer, och med huvudpersoner jag tycker om!</p><p>Redan på första sidorna dras jag in - för här är vi i Vita huset (men va? skulle vi inte vara vid det engelska hovet? trodde jag?), och här är det en kvinnlig president med två tonårsbarn: Alex och June. Dessa är tillsammans med sin bästa vän Nora (minns inte nu men tror hon är dotter till vicepresidenten eller liknande) superkändisar. Ständigt med i skvallerpress, ständigt påpassade. Och vi får följa med på ännu en fest: den här gången flygs det med privatjet (såklart) över Atlanten, för det är ett stort bröllop på gång i engelska kungahuset. (aha, NU kommer vi dit, alltså?) Alex är inte jättesugen på festen, för garanterat kommer apjobbige och överlägsne prins Henry av Wales vara där? Han avskyr denne stele prins.</p><p>Mycket riktigt. Prinsen av Wales är på bröllopet. De träffas och utbyter oartigheter på ett artigt vis. Men tyvärr råkar oartigheterna leda till en smärre katastrof och en hotande jätteskandal. Alex och Henry får från varsitt håll (från PR-människor och föräldrar) stränga order: hur mycket ni än avskyr varandra så måste vi rädda det här. Ni måste låtsas bli bästa vänner. Gör hur ni vill, men bilden utåt måste vara att ni gillar varandra.</p><p>Så de lyder. Och det är ungefär här det inte går att sluta läsa för yours truly - är det något jag älskar så är det witty conversations i sms eller mail, och här kommer det nu mycket sådant. Plus att Alex och Henry får se sidor av varandra de inte hade väntat sig. Och blir kära. Och... wow. Det är så härlig läsning. Och miljöerna... åh.</p><p>Du som inte läst den här boken än - sätt igång!</p><p><b>Titel: </b>Rött, vitt och kungligt blått<br /><b>Författare: </b>Casey McQuiston<br /><b>Originaltitel: </b>Red, White & Royal Blue<br /><b>Översättning: </b>Anna Thuresson<br /><b>Utg år: </b>2020<br /><b>Förlag: </b>Lavender Lit</p>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-15479499837093097662023-08-16T12:10:00.000+02:002023-08-16T12:10:25.172+02:00Eira<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjetKiB6WepOZ4aOAUXJm1frI3uftd0unstiP5zMCcr1i3gIwdNgQ-lMVgGZJ8COE6GFGdzu_X-vTTBNE3uRfWR52VbHzmnNQP0K0PL5deY3GdPRJflBmKI7PgNkbDV7eHII9m8Uqx0Jsj_25BwKkF4iLSAOVnFA4s_y3smZ_tQhHp-p0dYjD3Rji3RyDnU/s500/eira.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="324" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjetKiB6WepOZ4aOAUXJm1frI3uftd0unstiP5zMCcr1i3gIwdNgQ-lMVgGZJ8COE6GFGdzu_X-vTTBNE3uRfWR52VbHzmnNQP0K0PL5deY3GdPRJflBmKI7PgNkbDV7eHII9m8Uqx0Jsj_25BwKkF4iLSAOVnFA4s_y3smZ_tQhHp-p0dYjD3Rji3RyDnU/s320/eira.jpg" width="207" /></a></div>Modernista har gett ut nyutgåvor av Camilla Gripes böcker om Eira, och jag ville testa första boken i serien eftersom jag inte läste dem då när de gavs ut i början av 90-talet.<div><br /></div><div>Eira föds någon gång på 1600-talet i en torparfamilj med många barn. Hon är liten men överlever ändå, trots att det är flera kvinnor i byn som dystert förutspår att hon säkert kommer att dö, och det vore väl lika bra det. Hon inte bara överlever, hon blir en stark tjej med egen vilja och en helt egen bokserie, det är inte dåligt det. Hon tänker mycket, funderar och vill veta, och går ofta till byns kloka gumma, mor Alma, som lär henne om örter, ta hand om skador och bota sjukdomar.</div><div><br /></div><div>Eira får efter ett tag en liten bror, och han är tydligen ännu mindre och svagare än vad Eira var när hon föddes, och eftersom familjen har ont om mat blir mamman väldigt svag efter förlossningen. Tur de har Eira som trots att hon inte är gammal lyckas hjälpa till. Men givetvis får detta de olyckskraxande kvinnorna i byn att muttra än mer om orättvisor och trolldom (fast de använder sig ändå gärna av mor Almas örter och salvor). En av dem är värst, och hon är mamma till en flicka som heter Ragna som Alma blir vän med, men där mamman snart förbjuder Ragna att vara med Alma.</div><div><br /></div><div>Jag gillar att läsa om Eira, men det var rätt länge sen jag läste en Hcg-bok, så jag blev helt paff när boken tog slut mitt i alltihop (jag läste den som ebok). Va? Men det var ju först nu det skulle börja hända grejer, liksom? Jag får väl läsa vidare i serien, tänker jag. </div><div><div><br /></div><div><b>Titel: </b>Eira<br /><b>Serie: </b>Eira #1<br /><b>Författare: </b>Camilla Gripe<br /><b>Utg år: </b>1991 (original), 2021 (mitt ex, nyutgåva)<br /><b>Förlag: </b>Modernista (2021)</div></div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1677622624277141676.post-44237665471664533462023-08-15T14:16:00.000+02:002023-08-15T14:16:22.093+02:00Den andra dödssynden<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzRZrhczB5_ykAJhiu4DdCM7IFUEO_LiZEeGBRsICcGmbPmFBccbBF_RdgLRXA-1a3NgtcjVA81iRRP9B4c4oN2ZvdcY236zfpH20n038FQ3AreIg47UNacjloRO3TYhq8b6X-Rfp4d0ctoq8II43LCTAUDCXozvoUc0l0C7pgLxNvnp9Vy6yTtJ9ApV1T/s300/den%20andra%20d%C3%B6dssynden.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="194" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzRZrhczB5_ykAJhiu4DdCM7IFUEO_LiZEeGBRsICcGmbPmFBccbBF_RdgLRXA-1a3NgtcjVA81iRRP9B4c4oN2ZvdcY236zfpH20n038FQ3AreIg47UNacjloRO3TYhq8b6X-Rfp4d0ctoq8II43LCTAUDCXozvoUc0l0C7pgLxNvnp9Vy6yTtJ9ApV1T/s1600/den%20andra%20d%C3%B6dssynden.jpg" width="194" /></a></div>Nu är det dags för 80-talet i Guillous serie Det stora århundradet. Jag såg fram emot den här delen eftersom jag tänkte att jag skulle känna igen mycket från mitt eget tonårs-80-tal. Men jag blev lite besviken, faktiskt. Så klart: här är Palmemordet (och oj som Guillou dömer ut utredningen av det), här är Refaat El-Sayed (och så klart att Eric Letang INTE förlorar några pengar i Fermentahärvan), här är yuppies och fastighets- och börsaffärer. Men... jag ser inte <i>mitt </i>80-tal här med kläderna, musiken och annat. (Eller jo: Carola figurerar.) Istället läggs stort fokus på diverse rättegångar som hölls. Visst, Eric är advokat, och visst, Guillou kan ju konsten att skriva så att jag tycker det är rafflande att läsa om en svensk rättegång. Men... jag hade nog väntat mig något annat. Oklart vad. Nu blir detta en bok i serien jag till och med har svårt att minnas innehållet i så här några veckor efter att jag läst ut den.<div><br /></div><div>Eric Letang har flyttat ihop med en kvinna (har glömt namnet) som är politiker, och deras vardagspussel beskrivs när det är tonårssöner som ska köras till och från hockeyträning. De blir hockeyproffs i USA, de där tonårssönerna. Såklart - de är ännu några av Guillous alla superhjältar som alla är superduktiga på allt de tar sig för. Lite jobbigt blir vardagslivet när Erics mamma Helène flyttar in hos dem. Våningen är förvisso stor, men mamma är väldigt krävande (precis som halvbror Acke som också kommer hem från Bahamas där han och mamman bedrivit någon typ av lyxig sportfiskeanläggning som nu gått åt fanders) - och är riktigt rolig att läsa om.</div><div><br /></div><div>Annars tillhör den här boken inte en av mina favoriter i serien, och nu läser jag vidare mest eftersom jag liksom har investerat så mycket i den och känner att jag måste läsa tionde och sista boken och bli <i>klar. </i><p><b>Titel: </b>Den andra dödssynden<br /><b>Serie: </b>Det stora århundradet #9<br /><b>Författare: </b>Jan Guillou<br /><b>Utg år: </b>2019<br /><b>Förlag: </b>Piratförlaget</p></div>Carolinahttp://www.blogger.com/profile/10603646203804236797noreply@blogger.com0