Someone to Remember

Det här är sjunde boken i serien om familjen Westcott, och den är egentligen en kortroman, eller lång-novell, och kom till (detta står i ett författarförord till boken) när Mary Balogh liksom bara skrev lite för sällskaps skull. Hon var "mellan böcker" i sitt författande, men hade ändå följt med sina författarvänner på den årliga skriv-retreat de tydligen brukar ha. Och så, ja, så bara satt hon där och knapprade lite allmänt på tangenterna för sällskaps skull, och vips hade hon börjat skriva om Matilda Westcott, eftersom Matilda Westcott tydligen ville bli skriven om. Och så blev det en "novella". Så kan det gå om man är en produktiv författare med livlig fantasi och flinka fingrar. (och jag älskar att läsa när författare skriver sådana här "så-här-kom-boken-till"-berättelser. Balogh brukar göra dem, likaså min andre favoritförfattare Brandon Sanderson)

Matilda, alltså. Så osannolik som huvudperson i en romancebok, och så himla lycklig jag är över att hon fått bli det! Hon har nämligen varit med i bakgrunden i hela serien om familjen Westcott, som den ogifta fastern/mostern som fjantar runt gamla mamma Westcott och drar fram hennes luktsalt i tid och otid så fort det händer något, som puffar upp kuddar bakom hennes rygg, som aktar henne för drag och lägger sjalar runt hennes axlar, som hämtar hennes te och har exakta mängden mjölk i det. Och mamman alltid bara: "nej, nej, Matilda, jag behöver inget luktsalt, och sluta behandla mig som lastgammal och hjälplös, jag är fullt kapabel att hantera mina sjalar och kläder själv. Stop fussing, Matilda!"

Denna ogifta, förlöjligade äldre släkting (hon finns i måååånga romaner) får nu äntligen komma fram och bli en person. Någon, som när hon var i 18-årsåldern blev himlastormande kär i en ung man (och han i henne), men vars föräldrar inte godkände denna kärlek som lämplig och alltså sade nej när den unge mannen frågade om deras tillåtelse att få fria till deras dotter. Han blev så arg och ledsen att han stack, och ägnade de närmaste åren åt att ligga runt och försöka festa ihjäl sig. Hon blev så arg och ledsen att hon bestämde sig för att "får jag inte honom ska jag aldrig gifta mig".

Och nu är alltså Matilda 56 år, ogift, hela livet går ut på att pyssla om lilla mamma som är 70+. Och in i historien (eller, faktiskt sker det redan i bok 6 om Westcotts) kommer nu plötsligt den där karln hon var kär i då för hundra år sen. Han har haft fru och barn, men de barnen är nu vuxna och frun är död. Och han är alltså till äktenskap ledig - och numera är Matilda väldigt myndig och kan bestämma själv. De är fortfarande kära i varandra. De gifter sig.

Okej - själva kärleksstoryn i den här boken är inte särdeles märkvärdig, det kan jag hålla med om. Hindret som ska övervinnas (det ska ju alltid finnas ett hinder i romance) är "men herregud vad ska alla SÄGA?? Vi som är så gamla? Vad ska barnen säga?" och mer i den stilen. Men jag är fortfarande helt varm av lycka över att Mary Balogh låter alla böckers standardkaraktär "the old spinster" vara den som får stiga fram, bli någon och få vara med om ett eget happily ever after. Bravo!


Titel: Someone to Remember
Serie: The Westcott series #7
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2019
Förlag: Berkley
Köp den till exempel här, här eller via Omnible