The Little Swiss Ski Chalet

Jag läser vidare i serien Romantic Escapes (här, här och här kan du läsa vad jag skrivit om tidigare böcker i serien) - detta är bok 7 i ordningen och nu reser vi till Alperna, till södra Schweiz och en liten by som heter Reckingen (som finns på riktigt, precis som de andra platserna bokserien). 

Mina tar en time-out i sitt liv, efter att pojkvännen tillika kollegan på jobbet gjort slut. Eller - det var inte bara "gjort slut" utan det var en hel del kalabalik kring det hela som gör att Mina verkligen behöver komma ifrån sitt jobbliv, vardagsliv och alltihop. Så bra att hon har en gudmor, Amelie, som för några år sedan startade ett eget "ski chalet" i sin gamla hemby! Dit åker Mina, som knappt aldrig upplevt vinter förut och bara testat skidåkning i en inomhusanläggning för utförsåkning.

Jag kände inte till ordet "chalet" före jag läste den här boken, och hade fått för mig att det var något mer storståtligt, palatsliknande. Men fattar ganska direkt när jag läser att det här är ett litet hotell, mer pensionat, och den schweiziska motsvarigheten till de små "gasthaus" jag känner väl till från skidsemestrar i österrikiska alperna. Och det är märkligt: när Mina kommer fram och går in i detta chalet? Då vet jag precis hur det känns. Hur de tjocka kalkväggarna luktar, hur det känns att med trötta, strumpklädda fötter gå uppför de heltäckningsmatteklädda trapporna. Jag har inte varit och åkt skidor i Alperna på över tjugo år, men kroppen och doftminnet minns precis. Rummet med pjäxor (och smältande snö på golvet), en liten reception med någon som välkomnar en på tyska, den öppna spisen med fåtöljer och soffor. Gudmor Amelies chalet har som specialitet att alltid servera kaffe och nybakad kaka klockan fyra på eftermiddagen, så när Mina kommer så är sofforna framför brasan fulla med folk med röda kinder och kaka i handen. 

Och Mina äter så klart också kaka. Och så åker hon skidor - första dagen åker hon upp till slalombackarna (men håller sig till de blå pisterna, nybörjare som hon är). Men hon åker också längdskidor - tydligen finns här massvis med längdåkningsspår. Och hon vandrar, vilket man tydligen gör även på vintern här. Såklart äter hon massor av god mat (och är med och bakar och lagar en del av den också) - hela den här bokserien är full av mat, och här är det särskilt fokus på schweiziska bakverk. Och choklad. Och ost. Kär blir hon också - redan innan hon kommit fram till resmålet har hon (bokstavligen) stött ihop med en trevlig kille på tåget, och han visar sig sen bo på samma pensionat som Mina. Han är snygg, rolig, livsglad, kan åka skidor och snowboard och lär Mina åka längdskidor, han gillar mat och är klok och är så himla helylle att jag blir lite trött. Men det gör egentligen ingenting, i den här boken funkar han. 

Det är en utmärkt bok att läsa i januari och få lite påminnelse om att det kan finnas bra grejer med snö och vinter också. Fast då krävs det förstås att man åker dit där det finns väldigt mycket snö. Och att man är ledig, och att man inte måste skrapa bilrutor på morgonen för att sen ut och köra på ishala vägar. 

Jag blir riktigt sugen på att åka till Alperna när jag läser den här. Gärna till Schweiz, har aldrig varit i den delen av Alperna. Och jag hade också gärna åkt med det "choklad-och-ost-tåg" Mina gör en dag, ett gammaldags tåg där målet är att se choklad- och osttillverkning. Såklart att det finns på riktigt (kolla här) - de här böckerna är rena resehandböckerna även om de främst är feelgoodläsning. 

Åttonde boken i serien kommer handla om Minas syster Hannah, som ska åka till Irland på matlagningskurs med internat.

Titel: The Little Swiss Ski Chalet
Serie: Romantic Escapes #7
Författare: Julie Caplin
Utg år: 2021
Förlag: One More Chapter

The Invisible Life of Addie LaRue

Detta är ännu en av de böcker jag nyligen läst som leker med tiden, känns nästan som att det blivit ett tema... Men jag fascineras av sånt här, av omöjligheter och möjligheter, paradoxer och klurigheter.

Det börjar på 1700-talet när den unga kvinnan Addie LaRue av sina föräldrar tvingas gifta sig med en man hon absolut inte vill leva med. Hon flyr ut i skogen och ber till alla gudar hon kan komma på att de ska rädda henne - hon vill inte leva hela sitt liv i den lilla byn hon bor i när det finns så mycket hon vill göra! Hon vill ut i världen, hon vill veta mer om saker, hon vill ut på äventyr! Inte bara leva i ett oändligt antal vardagar som alla ser likadana ut. 

Och en gud, "nattens gud" Luc, hör henne. Han erbjuder Addie evigt liv, med den haken att det aldrig är någon som kommer att komma ihåg henne. Det verkar ju vara en bra deal, så Addie tackar ja. Och sedan börjar hennes eviga, och osynliga, liv. Det börjar direkt, som en chock, när Addie går hem - och hennes föräldrar inte vet vem hon är, inte tror henne när hon säger att hon är deras dotter. Och så här fortsätter det: Hon kan inte leva med någon, för varje morgon när de vaknar så kommer den andra personen ha glömt vem hon är och undra vem som är främlingen i hans säng. Hon kan inte ha relationer alls, för så fort folk bara går bort en liten stund, typ går in i huset och hämtar något och kommer ut igen, så har de glömt med Addie är. Det är ett väldigt ensamt liv. 

Men det är evigt! Och Addie gör allt hon drömt om - hon reser, hon upplever saker. I början har hon det kämpigt med mat och att hitta någonstans att bo, men när hon väl kommer över skuldkänslorna över att bara ta saker så kommer hon på sätt att överleva. Ingen kommer ju ihåg henne, så om hon bara snor saker och sedan fort försvinner så är det ingen som kommer ihåg att det var hon som var tjuven. Det som blir allt jobbigare är dock det här med att hon inte lämnar något avtryck på världen. Det hon börjar göra är att påverka andra så att de gör de saker som är hennes idéer. Det är lite som att lämna något efter sig, men inte riktigt ändå.

Handlingen växlar mellan nutid, när Addie bor i New York, (som aldrig verkar ha slut på saker att upptäcka) och dåtid, när Addie upplever viktiga historiska skeenden och träffar kända personer (och vi får veta hur hon påverkat dem). Det som händer nu i New York är att Addie går in i en bokaffär, och sin vana trogen sonika snor med sig den bok hon vill ha. Konstigt nog har inte killen i bokaffären glömt henne så fort hon går utanför dörren utan följer efter henne ett bra tag. Och ännu konstigare: när hon kommer tillbaka nästa dag (hon fick lämna boken ifrån sig och vill ju ha den) så kommer killen i bokaffären ihåg henne. Han minns henne, att hon var där igår och att hon försökte stjäla en bok. Första människan på 300 år som kommer ihåg henne! Ja, bortsett från guden Luc, då. Honom har hon haft regelbundna möten med genom åren, den enda relation hon faktiskt haft. Tills nu då! 

Jag har läst andra böcker av Victoria E. Schwab, främst serien Shades of Magic som jag tyckte mycket om (här kan du läsa vad jag skrev om första boken i den serien). Den här är annorlunda, men jag gillar den mycket!

Titel: The Invisible Life of Addie LaRue
Författare: Victoria E. Schwab
Utg år: 2020
Förlag: Tor Books

Sju kvadrat med lås

Den här boken läste jag i våras när den kom ut, men skriver alltså inlägget först nu, nio månader senare... och finner att jag nästan inte kommer ihåg något alls av handlingen. Det innebär egentligen i sig att boken inte får något högt betyg av mig. Grejen är att jag har älskat serien om avdelning Q, men då mest de första böckerna i serien. Därefter avtog mitt intresse, och den här sista ville jag mest läsa för att kunna knyta ihop säcken, få loss Carl ur fängelset och få veta sanningen bakom den där spikpistolmördaren som hängt som ett hot hela serien igenom. 

Boken tar alltså vid precis där förra boken slutade, och där Carl alltså arresterades. Man hade hittat bevis för att han varit inblandad i narkotikaaffärer - en väska som Carls f.d kollega Anker (han som alltså dog i det där spikpistolsfallet som skedde innan före bokseriens början) lämnat till Carl och som Carl glömt, eller förträngt, att han hade på vinden. 

Så de sju kvadraten med lås är Carls fängelsecell. Rose, Assad och Gordon är övertygade om att Carl är oskyldig, och jobbar hårt på att få honom rentvådd. Detta trots att de av sin chef är förbjudna att jobba vidare med detta. Ganska snart framkommer det också att den som satt dit Carl inte nöjer sig med att Carl är i fängelse - nej, det allra bästa och säkraste vore om Carl dog. Berättarperspektivet hoppar mellan Carl i fängelset, avdelning Q-kollegorna, Carls fru Mona och en hel del andra varav en hel del varit med tidigare i serien. 

Alla trådar knyts ihop och vi får svar på allt vi undrat, så det är tillfredsställande. Men min fascination över Roses bitchighet, Assads språkhantering och Carls attityd mot allt och alla, allt det som för mig var kärnan i serien om avdelning Q, den fascinationen fanns inte mycket kvar av här. Det var action, snabba perspektivskiften, ännu mer action, spänning och lösningar - men jag saknar känslan och framför allt humorn jag minns från de tidigare böckerna. 

Titel: Sju kvadrat med lås
Serie: Avdelning Q #10
Författare: Jussi Adler-Olsen
Originaltitel: Syv ㎡ med lås
Översättning: Djordje Zarkovic, Helena Hansson
Utg år: 2024
Förlag: Albert Bonniers förlag

Pusselmakarnas sällskap

När Clayton var bebis lämnades han i en hattask på en trappa utanför ett hus. Det huset tillhörde Pusselmakarnas sällskap, och han växte upp där, bland människor som hade det gemensamt att de älskade tankenötter av olika slag. Chiffer, ordgåtor, quiz, korsord - detta har dessa människor skapat likaväl som de gjort pussel, anlagt trädgårdslabyrinter och annat.

Nu är Clayton lite över tjugo och hans styvmor, Pippa Allsbrook som dessutom var den som startade Pusselmakarnas sällskap, har gått bort. Clayton vet fortfarande inte vilka som var hans riktiga föräldrar eller varför han lämnades i den där hattasken. Han grubblar mycket på det, och tänker att om han bara hittade hattasken i fråga så kanske det fanns någon ledtråd till vem han själv är i den?

Han hittar hattasken - och ett brev från Pippa där hon ber honom att ta sig ut i världen och hitta sig själv. Och eftersom Pippa var den hon var så är brevet så klart inte bara ett brev - efter lite klurande lyckas Clayon lista ut att begynnelsebokstäverna i varje rad leder honom till Pippas favoritförfattare Danielle Steele. Pippa hade alla hennes böcker (och de är många) - och i den bokhyllan hittar Clayton nästa ledtråd i jakten på sitt ursprung, nämligen en "alfabeti-box". Bokstäverna på locket ska ändras i en viss ordning så den kan öppnas. Pippa Allsbrook var korsordskonstruktör, och hon älskar såna här grejer - Clayton egentligen not so much. Men han kämpar vidare, och vi får läsa om hur han via ledtrådar och koder får reda på mer och mer om sitt förflutna - och också faktiskt tar sig ut i världen, precis som Pippa ville.

Parallellt med detta får vi läsa om Pippa själv, om när hon som ung och supersmart korsordskonstruktör ville ha kontakt med andra som var som hon och gillade utmaningar, och hur hon startade detta mystiska Pusselmakarnas sällskap. 

Det är en annorlunda bok - den är alltså full av alla de där tankenötterna och ordgåtorna som vi också får ta del av, men samtidigt är det en fin historia om en ung mans utveckling. Jag gillade den mycket!

Titel: Pusselmakarnas sällskap
Författare: Samuel Burr
Originaltitel: The Fellowship of the Puzzlemakers
Översättning: Åsa Brolin
Utg år: 2024
Förlag: Modernista

Makten

Det sker samtidigt över hela världen: plötsligt har flickor i tonåren fått en märklig kraft. Den verkar ha legat slumrande hos dem, för när de märker att de har den så känner de också igen den som något de alltid vetat om. Det är som elektricitet som byggs upp i kroppen på dem, med ursprung någonstans nära nyckelbenet, och så kan de via händerna skicka urladdningar som är som kraftiga elstötar. Eller blixtnedslag. Så småningom, när de tränat upp förmågan, så kan de också påverka andra människor och skicka elstötar liksom telepatiskt. 

Först är det bara tonårsflickorna som har kraften - och människorna i deras omgivning är skräckslagna. Flickorna kan ju skada och döda andra, och en del av dem har inte kontroll över sin förmåga. Så småningom upptäcker man att flickrna kan dela med sig av kraften så att andra också får den, men bara kvinnor. Man lär sig att tygla kraften, träna upp den i särskilda träningsläger. Och förtryckta kvinnor världen över slår tillbaka mot de män som har makten.

Vi får följa ett antal människor under denna utveckling, och som det snart blir: feministiska revolution. Allie i södra USA som levt som fosterbarn under förfärliga förhållanden kommer till ett kloster där hon snart kallar sig själv för Eva och med hjälp av iscensatta "mirakel" (med hjälp av kraften) startar en ny religion som sprider sig över världen. Roxy från London vars far är en höjdare i den kriminella världen, och hon går i sin fars fotspår. Margot är en amerikansk politiker vars dotter har kraften (men inte kan kontrollera den). Snart har även hon kraften, och arbetar politiskt för att den ska användas och kunna kontrolleras i stället för att förbjudas. Vi får även följa en ung man, Tunde, som reser världen runt för att rapportera om utvecklingen och kunna få världens scoop som journalist, och några till.

Jag trodde jag skulle gilla den här boken, men det gjorde jag inte. Kanske lite i början, när kraften hos flickorna utvecklades. Men sedan vet jag inte vad som hände - det händer egentligen massor i boken men den tar inte tag i mig. Jag engagerar mig inte i någon av de olika huvudpersonerna, hinner inte innan handlingen flyger vidare till nästa del av världen och nästa stora utvecklingssteg. Faktum är att jag inte ens läste boken färdigt. Jag lade ner den när jag läst drygt halva, undrade varför jag höll på att gäspa käkarna ur led och upptäckte att jag saknade en berättelse i allt det som skedde.

Titel: Makten
Författare: Naomi Alderman
Originaltitel: The Power
Översättning: Helena Ridelberg
Utg år: 2019
Förlag: Modernista