En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret

En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret av Brian Selznick

Jag kände att jag ville ha med den här på bloggen också nu när jag precis har skrivit om Underverk av Selznick (se här vad jag skrev om den).

När den här kom för ett par år sedan var den verkligen en wow-upplevelse. Kan man göra en bok så? Låta bilderna ta över berättandet i långa sekvenser? Använda bilderna som en filmkamera och zooma in och ut i bilderna för att fokusera på detaljer eller skapa överblick? Kan man ha en bok som är så tjock bland böcker som är tänkta för barn i mellanstadiet?

Det kunde man, och det med besked. En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret är en alldeles fantastisk bok. Inte nog med att den använder filmgrepp för att berätta om Hugo - själva berättelsen handlar också om filmens tidigaste historia. Och så själva berättelsen om Hugo Cabret som är perfekt läsvärd alldeles i sig själv. En liten kille som bor inne i väggarna på en tågstation där han sköter om urverken på de stora klockorna! En liten kille som sitter och bygger ihop en slags maskin-människa! En liten kille som får reda på saker han inte visste om sina föräldrar! Bara det räcker att berätta för att få barn att vilja läsa boken. Visar man sen också den första bildsviten som är en inzoomning på först vårt jordklot sedan närmare och närmare till Paris, till en tågstation, till en folksamling, till en kille i folksamlingen, närbild på killen som vänder sig om och tittar in i "kameran" - det är Hugo Cabret, ja, visar man den så hugger de flesta barn tag i boken och bär i väg med den. Jag tror aldrig jag har varit med om en snyggare personpresentation i en bok än den här.

Det är Paris, det är 1930-tal. Hugo Cabrets föräldrar är döda så han bor hos sin farbror som bor och arbetar på en stor tågstation. Det är farbrodern som sköter urverken på alla stationens klockor - drar upp dem och underhåller dem (svårt att idag förstå hur det behövdes någon som bara sysslade med detta...). För att komma åt alla klockors urverk så går man igenom gångar bakom väggar och inne i väggar. Även farbroderns rum ligger liksom gömt i en del av stationen som vanligt folk inte kommer till. Hugo flyttar in till honom och lär sig sköta klockorna - han är mycket begåvad på att sköta eller bygga eller laga mekaniska saker. Det var hans far också, minns han.

Men farbrodern har problem. Han dricker mycket sprit, och sover eller försvinner, och låter Hugo mer och mer ta över klock-sysslandet. Nu verkar han helt och hållet ha försvunnit och Hugo sköter klockorna och hoppas på att ingen ska upptäcka att det inte är farbrodern som gör det för då kanske de blir utslängda från tågstationen.

När Hugo inte sköter klockorna har han ett annat projekt: han bygger på en slags maskin som föreställer en människa. Maskinen ska kunna sättas igång och människan utföra en serie rörelser, som en robot. Sådana här mekaniska maskiner kallades automater och var rätt vanliga ett tag efter sekelskiftet.
Men automaten fungerar inte och är svår att laga eftersom Hugo saknar de delar som behövs. Han vet var han kan få tag på några av dem - i mekaniska leksaker. Det finns en liten leksaksbutik på tågstationen och i en lång bildserie så får vi se när Hugo gör en reservdelsraid i den (som inte går så bra).

Det är här - när Hugo mer eller mindre blir lyft i nackskinnet av leksaksbutiksinnehavaren - som berättelsen sätter igång. Och över femhundra sidor senare vet Hugo mer om automater, om de tidiga filmskaparna, om leksaksinnehavaren och om sin far. Och vi har gjort samma resa, med filmbilder och allt.

För vem? 10 - 15 år