Bråkiga bokstäver

Sigge börjar skolan, och det är väl bra med det mesta, med kompisar, med matte (Sigge är jätteduktig på matte), med idrott (Sigge kan till och med gå på händerna!) och med fröken som heter Carolina. Ändå tar det snart emot att gå till skolan, och Sigge går allt långsammare varje morgon.

Det är de där bokstäverna. Alla de andra verkar lära sig bokstäverna så lätt, hur ljuden hänger ihop med varje bokstav, och i vilka ord de kommer och alltihop. Men inte Sigge. Det är som om det liksom vore halt i hans hjärna där bokstäverna ska fastna, och det går inte. Han blandar ihop dem hela tiden. Och när de andra i klassen börjar komma igång med läsningen - så är Sigge inte alls med. Han försöker få det att se ut som att han kan skriva (han skriver av), och försöker undvika alla läsa-skriva-situationer med att gå och vässa pennan, gå på toaletten och så där.

Till sist blir det så dramatiskt jobbigt att han efter ett bråk (som har med felvända bokstäver att göra) rymmer från skolan. Och han är så ledsen - är det något fel på hans huvud eftersom han inte kan det alla andra kan?

Nej, det är det såklart inte. Det är bara det att han behöver öva lite mer. Precis som kompisen som inte kan simma (som Sigge ju redan kan) och som behöver öva mer på det. Sigge får extra stöd i läsinlärningen, och så småningom går det. I ett vad-händer-sen-kapitel får vi veta hur det går för Sigge senare, att han får konstaterat dyslexi, att han får lyssna på böcker och andra hjälpmedel som gör det lättare för honom att läsa.

Detta är en välbehövlig bok för dem som kämpar med läsningen och behöver känna att det finns fler som är som dem. Och det är inte jätteofta det kommer lättlästa böcker om barn som har dyslexi, så det gillar jag.


Titel: Bråkiga bokstäver
Författare: Helena Bross
Illustrationer: Mati Lepp
Utg år: 2019
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den exempelvis här, här eller via Omnible
För vem? ca 7-9 år

Sci-fi för nybörjarläsarna - Stjärnor & planeter

Jag har läst nya serien Stjärnor & planeter som är börja läsa-böcker med max 5 rader text per sida, kompletterande pratbubblor med versaler i illustrationerna... och som alltså är science fiction för de yngre barnen. Jamen hurra! Klart det är bra och fint med alla känna-igen-sin-egen-vardag-böcker för barnen, men jag älskar när när även nybörjarläsarna får läsa om sånt som verkligen inte finns, monster och drakar och nu då rymdvarelser som talar i kod.

Tvillingarna Castor och Polly har tillsammans med mamma flyttat till planeten Argo 7 som mest består av grus, grus och mera grus. Mamma är forskare och ska leta efter spår av liv (pappa stannar kvar på jorden men nås lätt via Skype eller vad det nu är), och i bakgrunden finns en bitter man som heter Pluto Persson, och som vill ha mammans jobb. Medan mamma sitter där och suckar över sitt mikroskop och sina gruskorn hon letar efter liv på - så räcker det med att Castor och Polly knatar ut en gång i sina rymddräkter så har de stött på liv. Inte bara spår av liv, utan en hel hög med

rymdvarelser som bjuder hem dem på kalas och annat kul. Men grejen är att de inte kan berätta detta för de vuxna - för då kommer tydligen "rymdstyrelsen" och ska göra hemska experiment på rymdvarelserna.

Rymdvarelserna talar alltså i kod (och kodnyckeln hittas längst bak i boken för de barn som gillar att lösa klurigheter), förökar sig medelst frösådd (och musik och dans) och finns i många glada färger och former. I Rymdungarna smusslar tvillingarna undan några rymdvarelse-frön, sår dem och upptäcker strax att blommorna som omedelbart växer upp droppar ifrån sig små rymdvarelsebebisar (och när dessa springer runt i rymdstationen anländer givetvis herr Bitter Pluto Persson som dock inte är smartare än att han tror att det är barnens leksaker - dockor - han ser).

Detta är knasigt, väldigt kul, och jag gillar det mycket.

Titel: Hemma i rymden + Språkomaten + Rymdungarna
Serie: Stjärnor & planeter
Författare: Mats Wänblad
Illustrationer: Kenneth Andersson
Utg år: 2018-2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp dem till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 6-9 år

Den magiska djuraffären - Novas hemlighet

Äntligen kunde jag lägga vantarna på Lin Hallbergs Novas hemlighet, första boken i Den magiska djuraffären som är en ny lättläst serie med versaler. Det är nog några månader sedan den kom ut, den här, men den har varit utlånad hela tiden tror jag. Det är ett sådant sug efter de där lättlästa böckerna med versaler! Och jag blir verkligt glad över om Den magiska djuraffären kommer att innehålla många delar, för den är fin.

Nova vill så gärna ha ett eget djur. Hon samlar pengar, och när hon har fyllt spargrisen åker hon ensam (och i hemlighet) till den där magiska djuraffären hon vet finns inne i stan. Där frågar hon efter ett djur "för 200 kronor" och tanten som jobbar i affären vet precis vad hon ska plocka fram för djur. Fast... det är ju magiskt i den där affären. Så tanten försvinner ett tag, allt blir mörkt och Nova blir rätt rädd innan både tanten, ljuset och det lilla djuret Nova ska få köpa plötsligt dyker upp igen. Helt förutom det mystiska i affären är det även lite dramatik på bussen på vägen hem (för att inte tala om att Novas mamma inte vet var Nova är och att hon har köpt ett djur helt olovandes...) så trots att det här är en bok med mycket korta texter och meningar blir det till en riktigt spännande berättelse ändå.

Och givetvis hjälper Jonna Björnstjernas fina och roliga illustrationer till också! Dem gillar jag nästan mest!

Kolla in ekorren och guldfisken! Och katten!!

Riktigt bra börja läsa-böcker, det här. Vill ha mer av dem. Nu!

Titel: Novas hemlighet
Serie: Den magiska djuraffären
Författare: Lin Hallberg
Illustrationer: Jonna Björnstjerna
Utg år: 2015
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 5-8 år

Mystiska skolan - Svarta madam

Jag öppnade pärmen till Svarta madam och hittade den här bilden på insidan:

Åh! Vilken fantastisk skola. Där skulle jag ha velat gå när jag var liten. Och, kolla särskilt det lilla röda tornet till vänster - där ligger biblioteket! Gissa om jag skulle vilja jobba där nu!!

Jag föll fullständigt pladask för illustrationerna i Svarta madam - jag fullständigt älskar dem! Den där skolan känns som att det är hemma hos någon, eller att det är ett gammalt slott som blivit skola. Det är blommiga tapeter och gamla fina spegeldörrar, och trädetaljerna är gjorda så att de nästan ser fotograferade ut (eller kanske är foton - jag är osäker). Det blir så fint.

Men helt förutom illustrationerna tycker jag väldigt mycket om den här boken. Textmängd och svårighet är snäppet över de första börja läsa-böckerna. Och så handlar det om läskigheter och spöken, och jag vet hur stort suget är bland barnen att få läsa om sånt. I den här boken leker barnen Svarta madam - den när man ska ställa sig framför en spegel i ett mörkt rum och befalla Svarta madam att visa sig i spegelglaset. (just den leken var jag fruktansvärt rädd för när jag var  liten - otaliga spökhistorier handlade om barn som  lekt den och fått se ohyggliga saker i spegeln...ryyyys). I nästa bok i serien Mystiska skolan handlar det om leken Anden i glaset (jag har inte läst den boken ännu, men ska, och har själv gjort Anden i glaset ett antal gånger under stor bävan).

Bra! Bra! Bra!!

Titel: Svarta Madam
Serie: Mystiska skolan
Författare: Katarina Genar
Illustrationer: Alexander Jansson
Utg år: 2014
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 6-9 år

En lista på bra mittemellanböcker

De här böckerna har jag skrivit om förr - de som jag kallar mittemellanböckerna. Böckerna som hjälper barnen att komma vidare från den första nybörjarläsningen till de lite tjockare och svårare kapitelböckerna.

Alltså - börja läsa-böcker finns det mängder av. Roliga, bra, i olika ämnen, om killar och tjejer och djur och detektivhistorier och riddare och monster…helt fantastiska är de, och jag har alltid något bra att sätta i händerna på barnen som precis håller på att lära sig att läsa.

Men sen… Sen när de vill läsa lite tjockare böcker. Lite fler sidor men ändå med många bilder. Lite längre meningar, lite svårare ord. Då finns det inte mycket att erbjuda, faktiskt. Tjockare och svårare kapitelböcker för barn mellan 7-9 år (Hcf som de klassas på biblioteket) finns det mängder och åter mängder. Men mittemellan? Inte mycket alls. De som finns, och är bra, har jag pratat om för barnen så många gånger att jag i princip kan dem alla utantill, och åh! vad jag önskar att det kunde ges ut fler böcker av den här sorten. Jag skaffar allt nytt som kommer och det lånas i princip ut direkt, för de behövs så väl.

När jag nyligen skrev om två nya mittemellan-böcker fick jag en fråga från en bloggläsare om jag hade tips på fler mittemellanböcker. Klart jag har! Här har jag samlat dem i en lista - jag älskar listor! Det finns ännu fler, men dessa är de som brukar vara mest omtyckta av barnen.

(de jag har skrivit om på bloggen är länkade dit)

Aakeson - böckerna om Vitello
Ben Kemoun - böckerna om Nico
Boie - böckerna om King-Kong
Boie - böckerna om Linnea
Boie - böckerna om Matilda
Boie - Min hund talar inte med vem som helst + Julkrubba med hund
Dalsgaard Thomsen - Vips och Drakulaklubben
Donaldson - Pollys djurpensionat
Drewsen - Stella skaffar ett syskon
Fine - En mördarkatts dagbok
Funke - Mick och Mo i rymden + Mick och Mo i Vilda västern
Funke - Månskensdraken
Funke - Monstret från den blå planeten och andra berättelser
Hallberg - Sam och Sigge + Natten då Sigge föddes
Hallberg - Sam och Sigge och den långa resan + Sam och Sigge och riddarbröderna
Hedman - Granaporna
Holmboe - Puts väck!
Höjer - Supersmart + Superstark + Supersnabb
Höjer - Fille och Gonkan hos sjörövarna
Johansson - Spindlar och spöken + Gastar och grodyngel
Johansson - Nils hjälper laget
Krog - Häxmästaren
Lagercrantz - Metteborgs öden och äventyr i lågstadiet, 1-3
Lagercrantz - Mitt lyckliga liv + Mitt hjärta hoppar och skrattar + Sist jag var som lyckligast
Linder - De där trollen
Ljunggren - böckerna om Bästa klubben: Tufft spel + Bortdribblad m fl
Lyth - Att vara Flisan
Melin - Mitt liv som apa + Mitt liv som monster
Moroni - Lokas monsterglasögon + Loka och monsterspegeln
Olczak - Megakillen-böckerna
Ragde - Jag vill ha en katt!
Smith - Claude på semester + Claude i storstan
Thor - Alva & Love-böckerna
Tidholm - Glöm inte jordnötterna
Waddell - Den stora finalen
Wieslander - Moa monster

Joel spelar innebandy: Första träningen

En börja läsa-bok som handlar om innebandy - gissa om den är välkommen?? Om! Det finns mängder av börja läsa-böcker som är bra. Som är roliga, som är spännande, som handlar om djur, drakar, spöken, vardagsliv....Men det finns konstigt nog inte så många börja läsa-böcker som handlar om sport. Och det finns alltid några barn i varje klass som endast och allena vill läsa om sporter av olika slag. De kanske knappt kan läsa men står ändå och bläddrar längtande i tjocka böcker om NHL-hockey eller tummar på Ludde-böckerna. Klart de får låna dem ändå (och titta på bilderna om inte annat) - men för lästräningen behöver de börja läsa-böcker. Och de har ju läst alla böckerna om Kasper och Mark och de där om hockey redan, säger de.

Hur är den då, Första träningen? Jo - den håller vad den lovar. Ett fåtal textrader per sida. Ofta även pratbubblor i illustrationerna med text i versaler. Boken är precis lagom lättläst. Och den handlar om...ja, om innebandy.
Joel har testat lite andra sporter, men inte trivts. I fotbollen fick han mest sitta på avbytarbänken när det var match. I tennis saknade han att vara en av ett lag, i hockey var det jobbigt att hålla balansen på isen. Men pappa spelade innebandy när han var yngre, så nu får Joel låna hans gamla klubba och vara med på sin första innebandyträning.

Träningen skildras, rakt upp och ner. Det är uppvärmning, det är passningsträning, träning av skott på mål och träningsmatch. Det är ingen rafflande handling, ingen underfundig humor - det är bara precis just det här: en lättläst bok om sport, om innebandy. Bra det - det var precis vad jag väntade mig och ville ha.

Första träningen är den första boken i det som glädjande nog verkar bli en serie, "Joel spelar innebandy" (nästa bok heter Utvisningen). Vad bra! För jag vill ha fler böcker om Joel att sätta i händerna på de där sporttörstande nybörjarläsarna.

Titel: Första träningen
Serie: Joel spelar innebandy
Författare: Åsa Oxenmyr
Illustrationer: Ingrid Flygare
Utg år: 2014
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? 6-9 år

Saga och Moses

Det finns en ny serie börja läsa-böcker utgivna av B. Wahlströms förlag: "Kodknäckarna". Än så länge har jag sett och läst Spindlar och spöken av Ewa Christina Johansson (illustrerad av Jonna Björnstjerna) och så den här, Saga och Moses, av Pia Hagmar (illustrerad av Maria Källström).

Jag gillar boken. Det är vardagsdramatik med två barn, Saga och Max, som på väg hem från skolan hittar en liten fet brun ponny som betar precis bredvis vägen. Den är inte inne i någon hage utan verkar ha rymt. Saga fångar in den och leder den med hjälp av ett hopprep när de träffar på en man som springer mot dem. Han blir jätteglad, för det är hans häst och den har rymt från en närliggande cirkus. Saga får rida en sväng på hästen (Max vill inte. Hästar är läskiga. De kan bitas och sparkas. Tycker han.) och sen får både hon och Max fribiljetter till cirkusföreställningen. Himla bra, eftersom hela boken började med att Saga var så ledsen och arg för att alla andra barn fick gå på cirkus men inte hon.

Sen har jag en liten fundering. Vet inte om det är en invändning, men: Bokens text är skriven i versaler. Vi har flera börja läsa-serier här på biblioteket som också har versaler, och de är ständigt utlånade så nybörjarböcker med versaler behövs verkligen. Men detta är inte en första-börja-läsa-bok som till exempel serien Djurkompisar (exempelvis Hitta Bosse) där det på nästan alla sidor är en eller två rader text och mycket korta meningar. Här är det i stället fyra-sex rader text, med lite längre meningar. Det är inga svåra ord, för det är fortfarande en börja läsa-bok, men texten är ändå mer anpassad till de barn som kommit igång lite mer med läsningen. Och då undrar jag om det här med versaler behövs? Klarar man inte små bokstäver då? Fast jag är inte lärare utan bibliotekarie som bara kan konstatera vilka böcker som lånas mycket, och det ska bli intressant att se vad barnen tycker om den här. Det hade varit kul att få höra någon annans åsikt, någon som kanske jobbar med just nybörjarläsning!

Titel: Saga och Moses
Författare: Pia Hagmar
Illustrationer: Maria Källström
Utg år: 2013
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? 6 - 9 år

Lilla Extra - Alla ljuger + Hitta den rätta

Lilla Extra är en ny serie lättlästa böcker av Martin Widmark som handlar om fyra barn som själva gör en tidning (=Lilla Extra). Jag gillar dem. Det är inte böcker för den första nybörjarläsningen även om det är ganska lite text på varje sida. Det förekommer en hel del svårare ord som "intervju" eller "longboard", men meningarna är korta och berättelsen använder sig av upprepningar (nästan lite åt folksagehållet om jag tänker efter). Sidorna upptas nästan helt av Kristina Grundströms illustrationer, och det händer mycket i bilderna! Ofta en hel del mer än det som står i texten, och det finns ofta roligheter att upptäcka. Roligast är de vuxna, som verkligen får ståta med alla sina fel och brister. På det hela taget är det nog det här som gör att jag gillar böckerna så mycket - att det är mycket humor på de vuxnas bekostnad. Barnen själva och deras "reportage" för tidningen känns inte så trovärdiga, men det känns inte alls viktigt. Här är det humorn som är det viktiga. Och slutklämmen på storyn (för en sån finns det i bägge böckerna).

I Alla ljuger ska Lilla Extras reportage handla om huruvida människor ljuger. Tidningen har fyra delar: Sport, Brott, Natur och Resor. Alltså ska sprintlöperskan, polisen, jägaren och sjömannen intervjuas. Polisen bröstar upp sig med uppknäppt skjorta (och hår på bröstet) - givetvis ljuger aldrig poliser! Sjömannen med röd näsa och ölburk i näven visar upp feta magen med världskartan intatuerad och påstår att han har rest till alla världens länder. Sprintlöperskan är mest snobbig och jägaren överlägsen. Och givetvis ljuger alla. Har läsaren hängt med på vad de intervjuade säger och vad som finns och händer i bilderna så har hen också listat ut att de ljuger, men det avslöjas också i slutet på boken.

I Hitta den rätta ska Lilla Extra skriva om kärlek. Barnen har fått det märkliga infallet att bjuda fyra vuxna på middag (korv och makaroner) och se om de kan få några av dem att bli kära i varandra. Det går inte alls. Middagsgästerna sitter mest och tjurar och bevisar hur olika de är och vilka olika intressen de har, och flöjtspelaren tjatar hela tiden om att han vill ta fram flöjten och spela lite. Lilla Extra får lägga ner hela kärleksgrejen och i stället skriva om vänskap.

Snäppet svårare än nybörjarläsning, alltså (bra att ta till för dem som inte orkar sig på tjockare böcker än), och med mycket humor.

Titel: Alla ljuger + Hitta den rätta
Serie: Lilla Extra
Författare: Martin Widmark
Illustrationer: Kristina Grundström
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utg år: 2013
Köp dem till exempel här eller här
För vem? ca 7 - 9 år

Farfar berättar om Zoltan

Farfar berättar om Zoltan av Per Østergaard

Wow! Detta är andra boken på kort tid jag läser från Hegas förlag där jag med skräckblandad förtjusning undrar får man verkligen göra så här? Först fnissade jag över absolut utflippade böckerna om Hugo och Holger och undrade om det verkligen gick an att ha sån knasig humor och så annorlunda bilder i nybörjarböcker för barn (läs här vad jag skrev om dem). Det går absolut. Barnen här där jag jobbar gillar dem och de lånas friskt.
Och nu fnissar jag över den blodigaste bok jag läst på länge - och den är också en bok för nybörjarläsare från Hegas, med mycket lättläst text. Och den är full med avslitna armar, inälvor som flyger och blod som flyter på varje sida. Jag fullständigt älskar det här och den här sortens humor, och jag vet redan ett antal barn som kommer att läsa och fnissa åt detta....men vad kommer alla vänner av ordning att säga? Jag bävar. Jag har  genom åren fått ta emot en hel del åsikter från föräldrar som ansett att vi ska ta bort böcker från biblioteket som har stötande innehåll - och det kan vara helt olika böcker som Hedvig och sommaren med Steken av Frida Nilsson eller Pernilla Stalfelts "fakta"-böcker om bajs eller sex. Vad ska de nu säga om detta? Men faktiskt tycker jag att det viktigaste som finns är böcker lockar barn till läsning. Om det nu är så att det är blodig eller sjuk humor - so be it. Jag vill att de ska få aha-upplevelsen att en bok kan vara så rolig att man skrattar när man läser den, vilja läsa fler böcker som är roliga och på så sätt komma över den där första tröskeln många har till att vilja läsa böcker och tycka det är kul. Läsglädje! framför allt.

Simon och Nassim ber farfar berätta något från förr i tiden, något som "ska handla om massa blod". Så farfar berättar om den oövervinnerlige riddaren Zoltan. När Zoltan såg en fiende svingade han sitt svärd, står det, och tre hugg med svärdet betydde tre döda män. Och så får man då se Zoltan svinga svärdet. Chop chop chop! står det. Armar flyger, hjärtan och tarmar skvätter iväg och Zoltan ser vildsint ond och glad ut.
Men en dag möter Zoltan en modig soldat som tydligen har ett ännu bättre svärd än Zoltan. Om ni har sett Monty Pythons The Quest for the Holy Grail, scenen där kung Arthur möter den svarte riddaren som vaktar en bro, så är detta precis samma grej. Zoltan blir av med både armar och ben - men han ger inte upp. Först slåss han genom att sparkas med benen och när han blir av med dem också så spottar han ihjäl sina fiender. Jätteäckligt! Men han blir en hjälte och på hans gravsten (som man får se i slutet på boken) står det Zoltan - Mördarloskan.
Simon och Nassim blir enormt imponerade och tycker farfar är super-cool.

För vem? 6 - 9 år

Julias djur

Julias djur: Gråt inte, Lilla Räv! av Mymi Doinet
Julias djur: Du kan hoppa! av Mymi Doinet

Julias djur är en ny serie med börja läsa-böcker, översatta från franska, från Rabén och Sjögren. Än så länge har det kommit dessa två, men en tredje är på gång: Var inte rädd! (och här är det en delfin som ska räddas).

Julia har själv ett antal djur (en hund, en katt och en guldfisk), och så tar hon i varje bok hand om ett nytt djur som behöver hjälp. Jag tror att barnen tilltalas av det här ta-hand-om-djur-konceptet, och det är också lagom mängd text med korta, lättlästa meningar för en börja läsa-bok. Ganska ofta finns det pratbubblor med versaler i bilderna också, som kompletterar den övriga texten.

Det är bra med börja läsa-böcker om djur, och bra när de ligger på rätt nivå. Ändå är jag lite kluven till de här Julia-böckerna. Åtminstone till den ena av dem jag läst.

Den med räven är helt OK. Julia är ute och går i skogen, och så ser hon en liten rävunge som sitter och gråter. Eftersom Julia har den enormt praktiska egenskapen att hon kan förstå vad alla djur säger, så förstår hon att rävungen gråter efter sin mamma som är borta. Raskt bär hon hem rävungen som installerar sig i huset, diar hundens mjölk och gärna sover i torktumlaren bland de rena kläderna (mamma blir lätt upprörd). Dock funkar det inte helt OK med en räv i hushållet - för första är den ett nattdjur, för det andra ställer den till med en väldig oreda med kringvälta saker och stulen mat. Det lyckliga slutet blir att räven flyttar tillbaka ut i skogen när den har blivit stor nog, och glatt hoppar runt med en rävkompis och ropar åt Julia att hon räddade hans liv och att han är tacksam. Sista uppslaget är ett antal fakta om rävar (och så ska det vara genomgående i serien: avslutning med fakta om det räddade djuret i fråga)

Men den med hästen...Fortfarande är textmängd OK och så där, men det känns som att författaren aldrig har sett en häst på riktigt. Möjligen på vykort nångång. Eller som åskådare till Grand National. Illustratören (Mélanie Allag) verkar inte heller ha koll på det där med hästar, storlek, anatomi eller sadlar. En häst kommer nämligen trippande till Julia och har rymt från sin förra ägare som ville sälja den till slakt (oklart varför). Hästen ser på den här bilden ut som ett litet föl, knappast större än en hund. Julia lägger lite halm i garaget, och där lägger sig hästen (à la hund) och bonar in sig. Tja, och sen går de på promenad i stan (återigen à la jycke). Hästen är fortfarande i storlek som en större hund. Sen så hoppar hästen över marknadsstånd i stan och då tycker Julia att "wow, du kan ju hoppa, du kanske vill tävla?" Sadel slängs på hej och hå (på bilden täcker sadeln hela hästryggen, ända bak ut på länden) och så ger sig Julia och häst iväg ut för att träna. Träningen går ut på att springa så snabbt som möjligt (med tidtagning), och efter en liten upputsning av man och svans (hästen ligger fortfarande på golvet i garaget à la doggy när Julia flätar manen på den) så är det dags för "hopptävling". Då ska hästarna springa fort fort runt på en galoppbana och hoppa över höga hinder. (grand national-style) Hästen är fortfarande ritad som ett föl, den före detta hästägare dyker upp och är fortfarande sugen på att slakta häst men det hela löser sig genom att Häst bajsar på förre hästägarens skor.

Alltså. Jag vet inte. En börja läsa-bok behöver inte vara faktagranskad och anatomiskt korrekt. Men i min värld så lånas den här boken av tjejer och killar som gillar hästar, för det finns så förfärande få lättlästa böcker om hästar. Och de tjejerna och killarna vet ju att man inte har hästen liggande där hemma i garaget på en hög med halm, de vet ju att man inte bara slänger på en sadel på hästen och ger sig ut att ta tiden på snabba galopprundor...tycker de ändå att det är roligt att läsa? Ska bli mycket intressant att få höra deras reaktioner. Böckerna är precis nya och har ännu inte blivit utlånade.

Slutintrycket är ändå, trots häst-hund-fölboken, att det här är en OK börja läsa-serie. Särskilt om de "räddade" djuren blir mer annorlunda, icke husdjurs-mässiga djur som räven, eller den kommande delfinen, eller andra djur som kanske inte fått vara med så ofta i börja läsa-böcker.

För vem? 6-9 år

Hugo får en hund + Hugo och Holger

Hugo får en hund av Oscar K.
Hugo och Holger av Oscar K.

Det här är börja läsa-böcker. Men jag tror inte de liknar några andra börja läsa-böcker jag har läst någonsin. Det finns tråkiga börja läsa-böcker, det finns bra och roliga och där barnen känner igen sig, det finns tokiga och galna böcker där barnen får läsa om riddarfotboll, om bråkiga jättar, om pappor som fastnar i biltvätten. Det finns böcker om pirater och böcker om djur. Väldigt många böcker om djur. En del har pyttelite och enkel text, en del har lite fler textrader per sida men ändå lättläst.

Och så finns det då börja läsa-böckerna om Hugo och Holger.

De ser inte ut som börja läsa-böcker inuti, för alla färger är liksom dova och gråtonade och beiga. Börja läsa-böcker brukar vara väldigt färgglada annars. Människorna här är ibland märkligt kantiga. Djuren också. Hugo själv ser ut som en liten mini-farbror - jag vet inte om han är en farbror eller ett barn. Egentligen.

Och texten...ja. Det är korta rader, det är det. Men det handlar liksom inte om sånt som börja läsa-böcker brukar handla om. Och det står inte om sånt som det brukar. Ta första sidan i Hugo får en hund: "Hugo såg inte så bra. Minus 32 på båda ögonen. Nästan blind. Han gick på allt. Bonk! Pang! Ka-dunk!" Eller i slutet på Hugo och Holger: " På vägen hem åt Hugo och Holger, typ 47 Pucko och 1001 varm-korvar. Med bröd."

Vad tycker jag då om det här brunmurriga grejset med konstig text? Jag ÄLSKAR det!!!

För det är en väldigt trevlig och gullig historia som berättas. För att det är så vansinnigt roligt. Och sjukt. Jag älskar sjuk humor. Jag bara hoppas att barnen gillar det här också.

I Hugo får en hund är det så att den väldigt, väldigt närsynte Hugo så gärna vill ha en hund för han känner sig ensam. Han går till Benny på "Glömda djur" där det finns sånt som en ordblind apa och en kanin vars mamma var död. Där finns även Holger. Det står ingenstans i texten att Holger är en elefant men det framgår ju med all önskvärd tydlighet av bilderna. När Hugo kommer in så prackar Benny direkt på honom Holger för det är ingen som ha velat ha honom, och Hugo ser ju ändå ingenting så han går liksom på att det är en hund. Han får även med sig en liten gul fågel som bor på Holger, men som aldrig nämns i texten. Fågeln kommer ofta med små kommentarer i pratbubblor i bilderna (och han ligger och läser Finnegans Wake i en bild...).

I Hugo och Holger har Holger bott hos Hugo ett tag, och det brukar hända mycket "lajbans" när de går ut och går. Hugo går ju på allting, och Holger följer efter honom i alla kringelikrokar han går i (som man får se i bilderna). Hugo kastar pinnar åt Holger som försöker fånga dem fast han är rätt klumpig. Så klumpig att människor omkring tycker ("men han är ju bara en valp", tycker Hugo...) att Hugo borde ta Holger till en hund-skola. Det är liksom ingen av människorna som reagerar på att Hugo går runt med en elefant i koppel. Skolan drivs av en tysk som säger "Guten morgen" till eleverna som förutom Holger består av en massa små hundar som har rosett i huvudet allihop. Holger tycker de ser fåniga ut. Och mot slutet springer Holger slalom mellan dem och han "trampade inte på en enda av de små hundarna. Eller, nästan inte." (obetalbar bild)

Får man ha små farbröder med minus 32 i närsynthet i börja läsa-böcker? Får man ha en tysk hund-tränare som säger Guten Morgen (och som senare i en pratbubbla i bilden klagar "Ach und Weh! när allt är kaos på hundskolan)? Får man ha en elefant som låtsas att han är en hund - och går i land med det - i börja läsa-böcker?

Ja, det får man!

Och det ska komma ytterligare en bok om Hugo och Holger: Hugo och Holger går i skolan

För vem? 7 - 10 år

Kuhns börja läsa-böcker: Jonte och flugan, Egil och pappa träffar älgen

Jonte och flugan av Camilla Kuhn
Egil och pappa träffar älgen av Camilla Kuhn

Jag har läst två börja läsa-böcker av Kuhn och tycker mycket om båda. Det är en slags knasig humor med fulsnygga illustratationer (gjorda av författaren själv) och lättläst med korta rader. Den första boken jag läste av henne heter Egil och pappa träffar älgen. Där sitter Egil och hans pappa och tittar på TV om en "man som gillar att gå i skogen. Han har skägg. Det är massor av is i skägget." Pappa (som inte har något skägg, "inte Egil heller" står det) tycker det ser häftigt ut och bestämmer att han och Egil ska köra ut i skogen och tälta. På vägen ser de en älg som de vinkar till (och älgen vinkar tillbaka). Älgen "hoppar upp på bilen". Stor dramatik - älgen får ett sår på knäet och pappa ringer polisen. ("Jippi! säger polisen. Han älskar älgbiff. -Jag skickar några jägare.") När jägarna kommer och letar efter älgen har Egil förstått att de tänker skjuta den, så han och pappa har gömt den i bilen. När jägarna frågar om inte det där är en älg de har i bilen så säger pappa att det är en hund. "En älghund, säger Egil".

Jonte och flugan är också rolig. Jonte sitter i badkaret och upptäcker en fluga i vattnet som håller på att drunkna. Han hjälper den ur vattnet - och flugan blir så evinnerligt tacksam så den börjar följa efter Jonte överallt. När han ska sova. När han ska äta (mitt i marmeladsmörgåsen). I klassrummet. På fotbollsplanen, så att Jonte släpper in bollen i mål när han ska vara målvakt. Till sist blir Jonte riktigt irriterad på den tacksamma flugan. Han läser på internet att flugor gillar bajs, särskilt kobajs. (flugan sitter givetvis bredvid Jonte vid datorn och när den ser bilden på en stor komocka med massor av flugor på så blir den "helt vild"). Så Jonte kör ut flugan till en kohage på landet, full med kobajs. Flugan dyker lyckligt ner i en saftig komocka, och stannar där.

Men...på vägen mot bilen så ser Jonte och mamma en ko som har fastnat med ena hornet i ett träd (och så en obetalbar illustration till det, med en kossa som hänger hjälplös från en trädgren och ser ko-aktigt dum ut). De hjälper kossan att komma ner. Och förstås, nästa morgon när Jonte ligger och njuter av att inte bli väckt av flugans surr längre, så hörs ett muuuu. Nu har Jonte fått en tacksam ko på halsen.

Me like very much. Jag har inte bokpratat om Jonte för barnen än, men Egil och älgen brukar de vilja låna. Det är roligt, det där med att älgen vinkar och sedan hoppar upp på bilen och får ett stort plåster på knäet. Ja tror de kommer att gilla Jonte och flugan lika mycket.

För vem? 6-9 år

Äventyr i Paradiset

Äventyr i Paradiset - Bästa vänner av Moni Nilsson
Äventyr i Paradiset - Änglar, kakor och tappade tänder av Moni Nilsson

De här börja läsa-böckerna tycker jag riktigt mycket om!

Slatten och Kakan är två helt vanliga barn i en helt vanlig miljö - men det är alldeles väldigt roligt att läsa om dem. Det är språket. Det är det de gör. Det är papporna. Det är bilderna där mycket försiggår i bakgrunden som man kan le åt (tjejerna som "rider" på sina cyklar som blivit låtsashästar, katten som stryker runt och gör diverse mystiska saker, tatueraren, det faktum att Kakans pappa sitter och spelar Super-Mario på den stora platt-TVn, allt det Slatten måste göra på vägen när han och Kakan ska gå och handla: hitta en mask, begrava en fågel, krama en hund...).

I Bästa vänner sitter Slatten i sandlådan och öser uttråkat sand i sina fotbollsskor. Han är lillebror i familjen där pappa och två storebrorsor (Diego och Rolle...) älskar fotboll. Själv är han egentligen döpt till Zlatan men fotboll är inte hans grej. Så han vet inte riktigt vad han ska göra - vänner har han inga. Och ont i magen har han rätt ofta - "särskilt när han måste leka med bollar, klättra i träd, hoppa hopprep, leka burken eller doppa huvudet när han badar. Just det som alla de andra barnen på gården älskar att göra." Åh vad jag tycker om att ett sånt här barn får vara huvudperson och att det dessutom är en kille. (verkligen parentes: jag är själv mamma till precis en sån kille...).

Efter en mindre katastrof när Slatten får en fotboll i huvudet och "ligger alldeles stilla, och undrar om han är död eller bara nästan död. Det är inte lätt att veta om man aldrig har varit död." - ja då dyker Kakan upp. Kakan är en flicka med ögon som glittrar i guld. Slatten tror först att hon är en ängel. Men nä - Kakans pappa säger att det inte finns några änglar, och han är hovmästare och hovmästare måste veta allt så det måste stämma. Det är bra att Kakan inte är någon ängel, men ännu bättre är att hon vill vara med Slatten. Slatten ska alltså få "gå hem till en kompis" och det har han aldrig fått göra någon gång förut. (här skär det lite i hjärtat på mig - stackars lille kille). Eftersom han aldrig gått hem till en kompis förut så vet han inte heller att man ska säga till hemma först, så efter en stund blir det stort pådrag när Slatten är totalt försvunnen och bara hans fotbollsskor står kvar i sandlådan. Alla letar - och så hittas han hemma hos Kakan i slutet på boken. Det är väldigt fina bilder här! Slattens pappa i Ibrahimovic-tröja som står på knä och gråter och kramar om sin upphittade son som ju inte ens visste att han var borttappad. "Du måste alltid säga till om du går hem till en kompis. Alltid! Alltid!" säger pappan. "Måste jag? säger Slatten förvånat. Det visste jag inte. Jag har ju aldrig varit hemma hos någon förut." (ännu mer hjärtskär)

Änglar, kakor och tappade tänder  handlar fortfarande om vänskap (hur kul det är att vara med sin bästa vän), lite om mod (att inte vara rädd för tuffa gänget "Änglarna") men allra mest blir det roligt. Jag satt och småfnissade hela tiden när Slatten och Kakan kommer till Alis butik och ska handla kakor. De har inte pengar så det räcker - de vill handla kakor för 28 kronor men har bara 20 med sig. Men, aha! Slatten har just tappat en tand! Den har han med sig i fickan och nu tycker han att Ali kan ta emot den som betalning, för om man lägger tanden i ett glas vatten över natten så förvandlas den ju till en guldtia? Ali finner sig snabbt och säger att oj, när jag var liten så var det bara en femma, men OK. Och då får ni två kronor tillbaka i växel. (underbara människa!) Inte nog med det för när barnen har ätit upp alla kakorna så är de törstiga och vill ha läsk. Då sliter de ut Kakans lösa tand som ju nästan ska tappas den också, stegar in med den till Ali och lägger den lite blodiga tanden på disken som betalningsmedel. Och visst! Ali måste ju fortsätta - så han langar fram två läsk till dem. Varpå en gammal dam i butiken kommer fram och undrar om hon kan få betala det hon handlar med sina löständer som hon nu tagit ut ur munnen (Carolina gapskrattar...).

Äventyr i Paradiset-böckerna (måtte det komma många fler titlar i serien...) har lite mer text än för första nybörjarnivån. Barnen får ha kommit igång lite mer med läsningen, men det är fortfarande inte långa meningar eller svåra ord. Jag tycker också att det här fungerar som utmärkt och rolig högläsning.

För vem? 7 - 10 + högläsning

Hjälp! Jag gjorde illa Linn + Hjälp! Jag tappar bort en hund

Hjälp! Jag gjorde illa Linn av Jo Salmson
Hjälp! Jag tappar bort en hund av Jo Salmson

Jag var riktigt nyfiken på hur Jo Salmson skulle skriva börja läsa-böcker. Förvisso är det suverän fantasy hon skriver för barn i böckerna om Almandrarna, Tam och Häxfolket just eftersom det är så lättläst men ändå spännande - men steget från fantasy-kapitelböcker till börja läsa-böcker är ändå rätt stort.
Men även i det korta och lätta formatet lyckas hon förmedla en historia. Miljön är väldigt långt ifrån drakarnas och magins värld - vi har hamnat i storstadsmiljö med höghus och lekplatser - men det blir ändå spännande fast mer vardagsspännande med hög igenkänning för barnen. Speciellt de som bor i liknande miljöer kanske? fast kompisproblem och dåligt samvete har väl de flesta barn problem med då och då vare sig de bor i höghus, villasamhälle eller stuga mitt ute på landet...

Hjälp!...böckerna handlar om vardagsliv och vanliga situationer, om att vara modig i sånt som kanske inte är stort och farligt men som ändå är läskigt, om att ha dåligt samvete och skämmas, om modet att ta ansvar för sina handlingar, om att göra fel men ändå liksom fortsätta med livet utan att allting blir total katastrof.

Händelserna i Hjälp! Jag tappar bort en hund inträffar faktiskt direkt efter det som hänt i Hjälp! Jag gjorde illa Linn men de refererar inte till dem och man kan läsa böckerna helt fristående. Jag började med den om hunden och läste om att göra Linn illa sen och insåg ju då varför tanten som ägde hunden låg på sjukhus med bruten arm och varför Linn hade foten i bandage. Men det var ingenting som behövde förklaras när jag började med boken om hunden. Så här ska det vara med börja läsa-böcker - de ska kunna läsas i vilken ordning som helst men sen kan det bli en extra bonus för läsaren att själv veta varför tanten har brutit armen t ex även om det inte står i boken.

I Hjälp! Jag gjorde illa Linn så är huvudpersonen (berättarjaget, vi får aldrig reda på vad han heter) sur på sin annars bästa vän Linn. Hon backade på honom i matsalen så att han tappade sin tallrik men det var ändå han som fick skället och fick torka upp. Sen när han följer med henne hem efter skolan så får han inte spela datorspel ifred - hon ska bara prata med honom och störa och t o m bjuda på glass (ja han är verkligen irriterad...). Han känner att han bara vill knuffa till henne för hon är så jobbig - så han skjutsar iväg med skrivbordsstolen hårt bakåt - över Linns fot som kilas fast. Tårna kommer rejält i kläm och blodet forsar. Linns mamma kommer och tar med Linn till sjukhuset - men det är ingen som skäller på huvudpersonen nu eftersom de tror att det var en olycka. Det var det ju inte - han ville ju faktiskt göra Linn illa, och han har rejält dåligt samvete.

I Hjälp! Jag tappar bort en hund så passar huvudpersonen och hans mamma granntantens lilla hund eftersom hon ligger på sjukhuset. Huvudpersonen har fått lov att gå hem på lunchrasten och gå ut med hunden och tycker det ska bli kul. Men lilla hunden är väldigt stark för att vara så liten och rätt vad det är har hon slitit sig. Och hon smiter rätt ner i källaren där Arvid i femman och hans kompisar har sitt "tillhåll" (föräldrarnas källarutrymme som killarna får vara i). Där vågar han inte gå ner för en gång när en av hans jämnåriga kompisar kom ner där så följde storkillarna efter honom och var arga på honom. Så huvudpersonen lämnar hunden där och går tillbaka till skolan. Åh, vilket dåligt samvete han har för att han lämnade hunden! Det värsta är ju också att mamma har sagt att om det går bra att passa hunden nu så kanske de ska skaffa en egen hund till våren. Det blir det väl inget av med nu...?

Det reder ut sig i båda böckerna. Jag gillar att han faktiskt lär känna Arvid och hans "läskiga" kompisar något och inser att de nog egentligen inte är så farliga. Man kan ju som vuxen läsare tänka sig att storkillarna i elvaårsåldern absolut jagat iväg småkillarna från sitt mysiga tillhåll - hur mysigt hade det varit att sitta där om ett gäng småkillar hade kilat ut och in där också?

Jag ser fram emot fler böcker i Hjälp!...serien.

För vem? 6 - 10 år

Djuren flyttar in

Djuren flyttar in av Lin Hallberg

Syskonen Levi och Lo är bästa kompisar (really??) och bor på landet (aha - förklarar saken...man tager vad man haver). Livet på landet blir oerhört mycket mer spännande när det flyttar in en ny granne i huset intill Levis och Los. Levi och Lo springer hem från skolan för att kolla vad som händer i grannhuset. De ser inga barn – men de ser en papegoja i en bur. Och så en galen hund. Papegojan skriker ”Äsch då!” och ser arg ut och hunden sitter i bilen och trycker med tassen på tutan… Vi verkar ha fått helt knäppa grannar, tycker Lo.
Den nya grannen ifråga är Tiger Andersson som verkar ha ovanligt god hand med djur. Inte nog med att han har papegoja och hund som bägge följer honom överallt - han har dessutom ladan full med sjuka djur. En hackspett som verkar ha brutit vingen, en hare med bandage på örat och lammungar. Åååhhh –Lo och Levi skulle gärna vilja hjälpa Tiger med att sköta djuren...och åååh vad säkert alla unga läsare skulle vilja det också.

Detta är en börja läsa-bok av Lin Hallberg som ju annars skriver lite tjockare kapitelböcker. Det är en bra börja läsa-bok men ingen kioskvältare à la Min vän Boris direkt, åtminstone inte den här första boken. Bilderna är fina, och roliga eftersom även djuren visar ansiktsuttryck (hundens skräckslagna min när han råkar trycka på biltutan med tassen...) Hallbergs ton känns igen direkt igen, bara mycket nedskalad. Hon skriver som hon brukar bra om barn och djur. Det är både vanliga djur som den fnattiga, glada och galna hunden och de små lammen och så lite mer ovanliga djur som en argsint papegoja, en sjuk hare och sånt.

Det är inte den lättaste nivån på språket – en del svårare ord letar sig in, t ex ordleken med att Levi och Lo gärna vill bli ”assister” till Tiger Andersson och hans djur. Då bör man som läsare veta att det egentligen heter assistenter och att ”assists” är något man gör i fotboll för att förstå det hela och att det är något kul.

Jag tror att barnen kommer att gilla den här: hela idén med att sköta om sjuka djur och en människa som verkar förstå sig på djur lite bättre än andra eftersom han har haft diverse djur omkring sig hela livet. Han föddes nämligen i en djurpark (förhoppningsvis hemma hos någon som arbetade där och inte i en av burarna – det låter lite roligt med ”föddes i”). "Åh, vad mysigt!", tycker Levi och Lo. Nja, tydligen hade de ”krokodiler i badkaret, älgungar i trädgården och ödlor i byrålådorna” så Tiger själv tycker att det väl var ”så där”. Själv blev jag alltså inte överväldigad men tror att serien kan ta sig framöver.

För vem? 7-9 år

Hemliga fyran

Hunden som försvann (Hemliga fyran) av Cecilia Lidbeck
Spökjakt (Hemliga fyran) av Cecilia Lidbeck

Cecilia Lidbeck har skrivit börja läsa-böckerna om Vilma som är väldigt populära och lånas mycket hos oss. Nu skriver hon en ny börja läsa-serie som heter Hemliga fyran. Det är lite mer text i böckerna, de är också lite längre och så är det en annan illustratör (Bettina Johansson). Jag är alltid på jakt efter nya och bra börja läsa-böcker (för det verkar som att man aldrig kan få för många av dem) och köpte nyfiken in de här.

Det är väl inget fel på dem, egentligen. Bra text, rätt fina och småroliga bilder, tre barn och en hund som löser deckarfall i vardagsmiljö med mycket igenkänning. Men...de lämnar mig helt och totalt oberörd. De är tråkiga, helt enkelt. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör det för det är lite småroligt ibland och lite lagom läskigt ibland - men det finns absolut inget man minns i böckerna sen man lagt dem ifrån sig. Åtminstone gör inte jag det. Inga gapskratt, inga så där värst minnesvärda karaktärer, ingen galenhet, ingen överdrivenhet, ingen liten detalj i storyn som överraskar. Det måste absolut inte vara överdrivet eller gapskratt i börja läsa-böcker men det måste finnas någonting som håller intresset uppe och som lockar till att läsa de andra böckerna i serien (om det är en serie). Det saknas här. Tyvärr.

Hemliga fyran består av Peggy och Pyret som är systrar, deras hund Prutten och så deras kompis Hamid som bor på samma gata. Peggy och Pyrets pappa är veterinär med klinik i källaren i huset där de bor, deras mamma är hårfrisörska. Vad Hamids föräldrar gör får man inte veta. Hunden heter Prutten eftersom han fiser mycket.

I Hunden som försvann kommer damen som bor i huset mitt emot (hon kallas för Vampyren för hon är rätt skräckinjagande) in med sin pudel som har ont i magen och inte vill äta. Pappa Veterinär behåller pudeln över natten. Men när morgonen kommer har pudeln försvunnit. Pappa Veterinär blir orolig och tror att Vampyren kommer att döda honom nu (säger han flera gånger). Peggy och Pyret kallar på Hamid och så går de runt och letar lite efter den försvunna pudeln. Prutten fiser. Pudeln hittas sovandes i tvättstugan. Matte kommer och hämtar henne. Hemliga fyran har löst ännu ett knivigt fall.

Spökjakt handlar om att Hamid inte kan sova på nätterna för det är något ute på gatan som ylar. Peggy och Pyret kommer och sover över hos honom men kan inte lista ut vad ylandet kommer ifrån. Nästa dag hör de ett ylande från veterinärkliniken hemma hos sig när en katt skriker och då förstår de att det måste vara en katt Hamid hört. Visst, grannarna hade flyttat men glömt katten kvar. Katten hämtas. Hamid kan åter sova på nätterna. Och Hemliga fyran har löst ännu ett knivigt fall.

Gäsp.

För vem? 7 - 9 år

Ett monster sover över (Familjen Monstersson)

Ett monster sover över (Familjen Monstersson) av Mats Wänblad

Börja läsa-böcker behövs det alltid fler av, tycker jag, och nu ger Rabén och Sjögren ut en hel rad böcker som de kallar "Lättläst". De jag har läst hittills i den här serien har varit mycket bra och framförallt roliga. (Andra i serien är Alma och Egon, Morgan och piraterna, Mera Max) Det är lite text i korta rader och enkla meningar och i de flesta böckerna finns också pratbubblor i bilderna. Texten i pratbubblorna är ännu lättare och skriven med versaler, och för också berättelsen framåt.
Jag har redan skrivit ett inlägg om de två första böckerna i Familjen Monstersson, Min vän Boris och Monstermaskerad, (läs det här) men den här boken är så bra så den får ett eget inlägg ändå.

Det finns en del barnböcker som handlar om att sova över hos en kompis, om hur ovant allt kan vara och lite läskigt när lampan släckts och det inte är hemma. Den här boken får med allt det - fast tvärtom. Boris är inte van att sova på natten, till exempel (man undrar ju lite hur Boris och Ebba någonsin lyckades bli vänner....när träffades de? På dagen eller natten? Och var???). Han längtar hem alldeles förfärligt när det blir sovdags och han ska ligga på en madrass på golvet.  Till på köpet läser pappa en läskig saga om prinsar och annat otäckt. Fast det blir bättre när Boris får hänga uppochned i garderoben och sova, efter det att pappa i stället berättat en blodisande spökhistoria om vampyrer och varulvar. Sen är det Ebba som är så uppskrämd så hon inte kan sova. Inte blir det bättre av att det där dreglande monstret Boris har som husdjur (och har tagit med sig till Ebba) står utanför huset och ylar i natten.

Bildena är alldeles fantastiska. Texten är egentligen ganska kort och konstaterande, och då blir det så roligt när man i bilderna ser så mycket mer. Ta till exempel första bilden. I texten står det bara att "Ebbas vän Boris ska sova över. Det tycker hon är jätteroligt." Låter helt normalt. Som taget ur vilken förnuftig barnbok som helst. Men så ser man då bilden till detta: Det regnar. Ebba går framför Boris på vägen. Boris är något slags kombo av Frankenstein och läskig zombie, och han har ett paraply som är svart med spindelnätsmönster. Och bakom honom kommer Mysen, "husdjuret", en gigantisk hårig best med gula ögon, huggtänder och dreglande tunga, större än Boris och Ebba. I koppel. Och med dum, stirrande blick. Jubel!!
Eller den här scenen (obetalbar): I texten står det "Vi brukar inte ha pyjamas i min familj, säger Boris. Så pappa fick köpa en ny till mig. Ebba tycker den är väldigt snygg." På bilden ser man Boris/Frankenstein/Zombie, nu barfota så man ser hans enorma klor på fötterna, iförd ljusblå pyjamas med rosa kaniner..... (Ebba har en svart pyjamas med påtryckt skelett)

Alltså, det är så bra, så bra, så bra.

För vem? 6-9 år (och för vuxna som ren humorbok)

Böckerna om Alma och Egon

Vem lurar vem? (Alma och Egon) av Carin Wirsén
Häxläxa (Alma och Egon) av Carin Wirsén
Glassmaskinen (Alma och Egon) av Carin Wirsén

Börja läsa-böcker behövs det alltid fler av, tycker jag, och nu ger Rabén och Sjögren ut en hel rad böcker som de kallar "Lättläst". De jag har läst hittills i den här serien har varit mycket bra och framförallt roliga. (Andra i serien är Familjen Monstersson, Morgan och piraterna, Mera Max) Det är lite text i korta rader och enkla meningar och i de flesta böckerna finns också pratbubblor i bilderna. Texten i pratbubblorna är ännu lättare och skriven med versaler, och för också berättelsen framåt.

Böckerna om Alma och Egon är inte fullt lika knasroliga som de andra i serien, men ändå bra. Alma och Egon är nämligen två helt vanliga barn som bor i samma hyreshus och går på samma skola (dock ej i samma klass). Lite extra finurliga tycker jag nog de är och tror de kommer att lyckas bra här i livet.

I Vem lurar vem är Alma arg, för stora Lisa och Leon har lurats. Nu ska hon luras tillbaka, och hon har en plan. För att lyckas med den behöver hon hjälp av Egon och två av Egons askar (han har massor av tomma askar i sitt rum, brukar tydligen leka "bygga-stad-leken" med dem). Det Alma har kommit på är både smart och gullig. I den ena asken lägger hon ner två stora kolor och tejpar fast dem på botten. I den andra asken (som är exakt likadan som den första) lägger hon ner två stora kolor och fyra små kolor i mitten. Sedan tar hon med den ena asken till skolan och berättar för Lisa och Leon att kolorna hon har i asken kan få barn...man ska bara lägga dem i en ask och låta dem vara ifred en timme. Varpå hon gräver ner ask 1 under en busken med en tvivlande Lisa/Leon som tittar på. Givetvis smyger sen Egon fram när ingen ser och byter ut askarna så att Alma senare kan gräva upp ask nr 2 och bevisa att de stora kolorna har fått 4 kola-bebisar...Lisa och Leons hakor hänger på bröstet och jag jublar!! Här har vi sexualkunskap på helt nya nivåer!

I Häxläxa får Alma och Egon för sig att det bor en häxa i deras hus. Alla tecken stämmer: det står en kvast utanför hennes dörr, det hörs morrningar och tjut bakom hennes dörr (så låter häxor, det vet ju alla), hon har svart kappa och knäpp hatt (mycket häx-mässigt). Och så köper hon massor av purjolök. "Häxor äter massor av purjolök. Det är Egon säker på." Fast sen träffar de "häxans" barnbarn som bjuder in dem till sin farmor som visar sig vara en fullt normal dam som dessutom bjuder på potatis- och purjolöksoppa. Utan att morra eller tjuta en endaste gång.

Glassmaskinen är väl den i min tycke svagaste boken av de tre. Den har ingen riktig knorr, som de andra, även om barnen visar fina affärstalanger. De vill gärna köpa en glassmaskin, men såna är dyra. 240 kronor. Så Alma och Egon beslutar sig för att sälja gamla leksaker och urvuxna kläder på loppis. När de sålt färdigt har de inte fått in ens hälften av vad glassmaskinen kostar, men till sin lycka så ser de att en dam i ett närliggande loppis-stånd säljer en exakt likadan glassmaskin som den som finns i affären. Och de får den för bara 20 kronor så det blir pengar över till glass-kalas.

Fördelen med Alma och Egon-böckerna gentemot de andra "Lätt-läst"-böckerna är att barnen kan känna igen sig i sin egen vardag. Jag kan också tycka att dessa är snäppet lätt-lästare än de andra.

För vem? 6-9 år

Max i djurparken

Max i djurparken (Mera Max) av Mari Kjetun

Börja läsa-böcker behövs det alltid fler av, tycker jag, och nu ger Rabén och Sjögren ut en hel rad böcker som de kallar "Lättläst". De jag har läst hittills i den här serien har varit mycket bra och framförallt roliga. (Andra i serien är Familjen Monstersson, Alma och Egon, Morgan och piraterna) Det är lite text i korta rader, enkla meningar och roliga bilder (i de flesta böckerna med pratbubblor, dock inte i Max).

Max är mycket riktigt i djurparken, men det är ingen traditionell djurparkshistoria, detta, en sån där när ett barn travar igenom djurparken och tittar på olika djur alla har sett hundra gånger innan. I stället får vi redan på första uppslaget reda på att djuren är uttråkade (I alla fall zebran. Men den är i och för sig alltid uttråkad. Hela boken igenom. Med ett mycket bistert ansiktsuttryck.) och djurskötaren har ingen att prata med. Raskt blir det bestämt att giraffen, som Max gillar att leka med, får byta plats med Max pappa som kan behöva lite semester. Fast det ser inte ut att bli mycket till semester för Max pappa - han sitter utanför giraffens gula hus med ett berg med morötter bredvid sig (han får så många morötter han vill) men i knäet har han sin laptop... Giraffen har anpassat sig väl till civilisationen, måste jag säga, han trivs bäst i vardagsrummet och tycker TV-sporten är bäst. (på bilden får man se en väldigt laid-back giraff som läser tidning och röker pipa framför TVn)
Max har två kompisar, Jens och Tea, som också vill ha giraff. Eftersom girafferna ju tagit slut så får de ta hem zebran och flodhästen i stället. Och således får Jens och Teas pappor också flytta in i djurparken. Allt borde vara frid och fröjd (djurskötaren har ju äntligen fått någon att prata med) men det är det inte. Zebran är sur och uttråkad (förstås). Giraffen tar för stor plats. Och så får man veta att "Djurskötaren är väldigt sträng. Han tänder lampan klockan sju. Alla måste gå ut klockan åtta. Varje dag." med en bild på Max pappa stående utomhus i ösregn, dyblöt, i skjorta och slips och ett ansiktsuttryck likt Frankenstein. Dessutom tar Jens pappa hela tiden de bästa morötterna.

Jag gillar den här. Säkert borde jag invända något mot könsroller och sånt (typ att när giraffen tar över pappans liv så parkerar han i soffan framför TV med tidningen i handen) men jag blir så såld på den roliga storyn och bilderna så det gör jag inte.

För vem? 6-9 år

Morgan och piraterna - Havens fasa + Sjöodjuret

Morgan och piraterna: Havens fasa av Mats Wänblad
Morgan och piraterna: Sjöodjuret av Mats Wänblad

Börja läsa-böcker behövs det alltid fler av, tycker jag, och nu ger Rabén och Sjögren ut en hel rad böcker som de kallar "Lättläst". De jag har läst hittills i den här serien har varit mycket bra och framförallt roliga. (Andra i serien är Familjen Monstersson, Alma och Egon, Mera Max) Det är lite text i korta rader och enkla meningar och i de flesta böckerna finns också pratbubblor i bilderna. Texten i pratbubblorna är ännu lättare och skriven med versaler, och för också berättelsen framåt.

Morgan ska hälsa på faster Gullan på sommaren, men upptäcker raskt att faster Gullan inte riktigt är som han mindes henne. Nu kallar hon sig för Gullan råskinn och är kapten på båten Sjöbesten. Hennes besättning består av elaka pirater, till exempel Erland Änterhugg, Halv-Nelson och Styrman Sned. Men det hela känns ganska nytt och är inte riktigt genomtänkt, förstår man. Båten är väldigt tydligt Gullans gamla båt, Sjöhästen, som blivit omgjord (och gamla namnet överstruket). Besättningen "verkar inte vara några vidare bra pirater" står det. Nej, det kan man se på bilderna och fnissa åt. Halv-Nelson ska vara utkik men trillar alltid ner och slår sig på något sätt. Erland Änterhugg är ständigt sjösjuk, även när båten ligger i hamn. Styrman Sned både ser och hör dåligt. Skeppskocken avskyr mat och framförallt fisk.
Piraterna kan inte ens segla båten ut ur hamn i Havens fasa eftersom det ligger en liten mini-pytte-ö precis utanför hamnen som båten ofelbart går på grund på. ""Så här blir det varenda gång" snyftar Gullan Råskinn och så kryper det fram att piraterna ännu inte lyckats kapa ett enda fartyg. Morgan får hjälpa dem, helt enkelt.

I Sjöodjuret har man fått spaning på ett skepp fullt med "pärlor och gull" som man tror. (Morgan vet dock sanningen. Gullan höll kikaren uppochned när hon spanade, och läste fel på lådorna som stod på det andra skeppets däck. Det är päron och ull som fraktas...) Helt obetalbart blir det när Sjöpesten äntligen lyckas borda det andra skeppet och man verkligen får se att de här piraterna inte är så duktiga än. Halvnelson missar relingen på det andra skeppet och slår sig. Styrman Sned står på andra sidan Sjöpesten och stirrar ut i havet utan att se något skepp att borda alls. Erland Änterhugg sitter på relingen och ser grön ut i ansiktet och vågar inte hoppa över.
Så här håller det på bägge böckerna igenom, och jag tror barnen kommer att älska kombinationen pirater och knasigheter.

En invändning har jag dock: Det visar sig att böckerna är skrivna i ordning. I Havens fasa  kommer Morgan till faster Gullan och upptäcker att hon blivit pirat, och man får lära känna besättningen på Sjöbesten. I slutet på boken spanas det andra skeppet med "pärlor och gull" in och förföljandet börjar. I Sjöodjuret fortsätter storyn där den slutade i förra boken. Man får förvisso veta att Morgan vet att det bara är päron och ull på det andra skeppet, men inte varför. Jag läste den här boken först och undrade lite över den knappa förklaringen till förföljandet av den andra båten och varför Morgan var bland piraterna, men tyckte ändå det var roligt att läsa. När jag sedan läste Havens fasa fick jag bakgrunden till det hela samt personerna mer presenterade för mig.
Jag tycker inte att börja läsa-böcker ska ha någon inbördes ordning om det är en serie. Barnen ska kunna ta vilken bok som helst i serien och inte behöva ha några förkunskaper.

Nu går det att hänga med i böckerna om Morgan i alla fall, och jag kommer garanterat att sätta dem i händerna på många barn framöver.

För vem? 6-9 år


Helt obet elt obetalbart är det i Havens fasa när piraterna ska borda et