Tid att dö

Tid att dö av Anne Cassidy

Enligt bokens baksida är Tid att dö första delen av fyra i thrillerserien "En mördares anteckningar".

För fem år sedan bodde Rose med sin mamma Kathy, mammas kille Brendan och Brendans son Josh. En kväll gick Kathy och Brendan för att äta middag på sin favoritrestaurang, och kom aldrig mer tillbaka hem. Rose har i stället sedan dess tagits om hand av sin rika mormor, bott på internatskola mesta tiden av de fem åren men går nu på ett kommunalt college i norra London och bor hos mormor i det fina området Belsize Park. Josh flyttade till en farbror i Newcastle. Han och Rose tappade kontakten men har nu sedan ett par månader återupptagit den igen via mail, och Josh har flyttat tillbaka till London. Josh kan inte släppa föräldrarnas försvinnande, han är i det närmaste besatt av det och vill försöka ta reda på vad som hänt dem på egen hand.

Rose, som nu är sjutton år (Josh är nitton), blir när boken börjar vittne till två olika knivmord inom loppet av en vecka - det ena på en kille hon verkligen inte gillade eftersom han trakasserat henne i skolan, det andra på den mördade killens flickvän. Den mördade flickvännen, Emma, försökte ta kontakt med Rose precis innan mordet begicks. Nu känner sig Rose på något sätt medskyldig till Emmas död, och hon försöker på egen hand ta reda på vem som mördat killen, Ricky, och Emma. Polisen kan man ju inte vänta på att de ska lösa något, tycker hon, eftersom de var så usla med att ta reda på vad som hände med hennes egen mamma och Brendan.

Den här boken grep aldrig tag i mig. Den var lite lovande i inledningen när Rose blev vittne till de bägge morden och samtidigt återupptog kontakten med sin styvbror Josh. Men sen ledsnade jag totalt - det är för mycket ältande av sådant man redan har fått höra och sådant man redan förstått. Exempelvis ältandet om hur Rose ju inte tyckte om Ricky och inte sörjer hans död men får dåligt samvete för att hon tänker så, och att hon kände något för Emma som sökte hjälp av henne men inte förmådde göra något innan Emma blev dödad och hur jobbigt det känns och hur hon har dåligt samvete för att Emma kanske dog för att Ricky dog och det har hon ju inte varit ledsen för och varför är det ingen som fattar att man borde ta fast Rickys och Emmas mördare och borde hon känna dåligt samvete för att de är döda fast hon gillade ju inte Ricky men kanske Emma lite och är det hennes fel att de är döda.....sida upp och sida ner. Varvat med de ändlösa diskussionerna huruvida man borde rota i föräldrarnas försvinnande - Josh vill veta och Rose tycker att de ska låta den sorgen vila och inte riva upp gamla sår.
Visst, det dyker upp nya ledtrådar med jämna mellanrum i bägge mordgåtorna (Ricky/Emma och Kathy/Brendan) men jag är så less på ältandet och diskussionerna så jag är inte intresserad av Vem Som Gjort Det - och det är inte särskilt spännande när man får veta vem det är heller. Föräldrarnas försvinnande klaras inte ut i den här boken - antydningar görs om att det är en stor hemlig sammansvärjning av något slag och förmodligen handlar kommande tre böcker i serien om detta.

Förutom att jag inte tycker boken går framåt så mycket som en thriller bör göra så tycker jag inte att huvudpersonen Rose är det minsta sympatisk. Hon går liksom mest och tjurar och ger avhuggna, avvisande svar till allt och alla. Visst, hon har det tufft, mormor Anna är inte trevlig hon heller och internatskolelivet var ingen dans på rosor. För att inte tala om att hennes familj splittrades och försvann när hon var tolv år. Men jag ledsnar på att tycka synd om henne eftersom att hon inte har några försonande drag som får mig att gilla henne ens lite. Hela boken är för övrigt full med diverse otrevliga personer - de enda jag fastnar lite för är styvbrodern Josh och killen han delar lägenhet med, datanörden Skeggsie.

Så Josh och Rosie får ta reda på sanningen om sina försvunna föräldrar i seriens kommande delar utan att jag tänker läsa om dem det minsta.

För vem? 14 - 19 år