De som dödar drömmar sover aldrig

Nu är det 1970-tal, och liksom i föregående bok i serien, 1968, är det mycket återgivande av möten, diskussioner och demonstrationer inom vänsterrörelsen. Jag kunde till en början inte riktigt engagera mig och skumläste mest genom alla stycken med olika förkortningar för de olika rörelserna och tänkte att den här boken nog inte skulle bli någon favorit i serien. 

Men sen åkte Erik Letang (för ja, det är han som är huvudperson även i denna boken, och han är fortfarande notarie hos Henning Sjöstrand) till Tyskland och hälsade på sin kärlek Gertrude och sin son Erich Maria, och lite längre in i boken blir det dramatik när Erik ska försöka föra ut sin son ur Västtyskland och få vårdnaden om honom - och här blev boken bra. Mitt i alltihop lyckas Erik också träffa nobelpristagaren Henrich Böll och ha ett intressant snack med honom... för varför inte, liksom? 

Annars handlar det mycket om Sveriges, Västtysklands och andra länders säkerhetspolisers jakt på terrorister, och hur detta drar in även oskyldiga personer i ett liv av avlyssning och övervakning. Och vi får ännu en gång veta hur man lättast skakar av sig förföljande säpo-nissar via byten av tunnelbana etc etc spioneritricks, precis som i Blå stjärnan och i 1968. Och såklart får vi läsa om turerna kring IB-affären.

Men jag gillade - den här boken har ett bra driv som gör att allt det mastiga med in- och utrikespolitik liksom bara sveps med och funkar.

Titel: De som dödar drömmar sover aldrig
Serie: Det stora århundradet #8
Författare: Jan Guillou
Utg år: 2018
Förlag: Piratförlaget