(och ni skulle bara höra mitt tjat på min dotter, nu 22 år: "du MÅSTE läsa den här boken, du bara MÅSTE, har du inte börjat än?" och hon: "men mamma, lugn, jag har ett liv, jag har skolarbete, jag har andra böcker jag måste läsa" och jag: "men släpp dem för höge farao, LÄS DEN HÄR. NU.")
OK. Nu har jag redan skrivit ett halvt inlägg och bara hunnit beskriva hur jag tokälskar den här boken på ett i det närmaste ohälsosamt vis. Borde jag kanske nämna något om vad den handlar om? Kan jag nämna något om vad den handlar om utan att återigen bara gå igång med okontrollerad lovsång? Det är högst oklart. Men jag får väl försöka:
Violet är tjugo år, liten till växten och dessutom med en kropp som lätt blir skadad, lätt får frakturer och blåmärken, och hon är så van att hantera smärta av olika slag att det är en del av henne själv. Det hon vill mest här i världen är att jobba i ett arkiv - ett lugnt och stillsamt liv, omgiven av böcker och gamla pergamentrullar, begrava sig i vetande och historia. Det var vad hennes far sysslade med, och såklart ska hon gå i pappas fotspår? Nej. Det får hon inte. För hennes mamma råkar vara general och överbefälhavare och den som bestämmer över liv och död - och nu har hon bestämt att Violet ska in på drakryttarskolan, den tuffaste utbildningen som finns, där det bara är en bråkdel av de antagna som någonsin går ut skolan som färdiga drakryttare. Många dör redan första dagen, för att ens ta sig till skolan är livsfarligt. Sedan är själva utbildningen farlig, med elever som konkurrerar mot varandra när de tävlar om vem som så småningom ska paras ihop med en drake (för det finns inte lika många drakar som elever), och såklart är utbildningen farlig också eftersom... ja, drakar. Som sprutar eld. Och som man ska sitta på när de flyger. Och som har dåligt humör och om en människa känns jobbig så eldar vi upp den människan. Eller hugger huvudet av den.
Hit ska alltså Violet. Som hon själv säger på bokens första sida: "I'm so fucked."
Hennes storasyster och storebror har bägge gått samma skola. Storebror har nyligen dött i strid, storasyster kommer nu med goda råd inför "skolstarten": ha bra skor på dig när du ska till skolan, särskilt om det regnar och blåser (och ja, givetvis kommer det att regna och blåsa när det är dags) - annars fixar du aldrig att gå över bron. Trillar du är du död. Undvik att bli vän med någon - antingen sviker de dig eller så dör de. Och, vad du än gör, håll dig så långt borta från Xaden Riorsen som du någonsin kan. Det är inte lätt, eftersom han är wingleader (typ hög gruppledare) - men han hatar hela vår familj så kommer garanterat att försöka ha ihjäl dig så fort han bara kan.
Xaden, ja. Han är livsfarlig. Och snygg. Men livsfarlig, och tillhör definitivt fiendelaget, och den som en sån som Violet absolut ska hålla sig borta ifrån. Fast... det slår bokstavligen gnistor när de är i samma rum.
(och ja, jo, den här bloggaren har ju såklart kärat ner sig i denne Xaden som bara finns i en bokserie, och hehe, hon är 55-årig bibliotekarie och borde verkligen veta bättre och uppföra sig mer vuxet)
Och nu får jag banne mig sluta skriva om denna älskade bok innan jag faller för frestelsen och börjar läsa om den igen.
Men jag har ju inte ens hunnit skriva något om drakarna! Åh, drakarna...! Jag älskade alltså boken redan från början - men så kom drakarna med på riktigt, och då skruvades den där kärleken upp ännu mer. Dessa drakar - det är som att få med underbare Temeraire och hans kollegor från Noviks böcker i en ny bokserie, och de fick alltså den här boken att gå från perfekt till oslagbar.
(OK, nu ska jag sluta skriva.)
(Älskar den här boken.)
Titel: Fourth Wing
Serie: The Empyrean #1
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2023
Förlag: Entangled Publishing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar