fredag 7 februari 2025

Onyx Storm

Onyx Storm är tredje delen i serien The Empyrean som börjar med Fourth Wing och fortsätts av Iron Flame. Och oj, som jag längtat efter att få läsa den! För att ha koll på allt och alla (alltså, nej, man glömmer inte Xaden och Violet och drakarna, men det finns många andra personer här och har hänt väldigt mycket) så tyckte jag absolut att jag behövde läsa om bok 1 och 2, så jag ägnade julen åt det. De var fortfarande lika bra. Och Onyx Storm? Jepp. Bra. Osläppbar. Men... jag hade fått för mig att den skulle vara den avslutande boken i serien och trodde jag skulle få svar på allt. Tji fick jag, och det började jag inse när jag kommit en bit in i läsningen och allt började se väldigt mörkt ut. Hur ska de lösa det här? undrade jag, googlade och fick veta att detta är bok 3 av 5...!!! Gaaahh! Och inte nog med det: nu tänker sig författaren vila sig lite från drakvärlden, skriva en contemporary-romance-bok och först därefter ta tag i skrivandet av bok 4. Hon vet redan hur allt ska sluta, så det är ingen George R.R. Martin. Men jag är absolut inte OK med detta. Hon vet, ja. Men jag?? Grejen är nämligen den att om bok 2 slutade i en förfärlig cliff-hanger så är det ingenting mot hur den här tredje boken slutade. Allt är katastrof. Vi har lämnat Violet sittande lutad mot en vägg, trött bortom allt förstånd, och med en minneslucka från det senaste dygnet, och vi vet inte vad som har hänt, bara att allt gått åt fanders. Det finns diskussionssajter på nätet som ägnar sig åt Vad Hände I Kapitel 66 I Onyx Storm Och Vad Betyder Det? ungefär. Jag har lusläst dem. Vi är många som nu ska försöka klara oss fram till vad? 2026? 2027?? innan vi får veta.

Vad händer i Onyx Storm, då? (och läs nu för allt i världen inte vidare om du inte läst bok 1 och 2, spoilervarning!!)

Även om det nu inte längre går att dölja att det finns ett alldeles verkligt krig mot wyverns och venin, och att man nu tillsammans har slagit dem tillbaka oavsett om man rider på drakar, gripar eller tillhör infanteriet - så är det inte helt lätt när vardagen återvänder och man nu måste försöka samsas på Basgiath War College. Det är mycket tjafs, bråk och intriger (och ja, dödsfall, detta är ju Basgiath) när drakryttarna och gripryttarna ska ha sin utbildning tillsammans.

Och Violet kämpar med att försöka styra sin magiska gåva (det här med att nedkalla blixtar är ju ett vansinnigt bra vapen, men det är inte särskilt lätt att vara precis i sina träffar) samtidigt som hennes ena drake fortfarande är väldigt mycket tonåring och aldrig gör som man säger åt den. (och den andre draken är av en väldigt mästrande typ - dialogerna dessa bägge drakar emellan är helt underbara) Andarna vill nu bara en sak: att ge sig ut i världen bortom alla magiska barriärer och leta upp sin egen familj. Och det ska hon få - det är bara det att människorna måste förbereda, planera, diskutera, tjafsa, bråka om det hela först. Var ska letandet börja? Vilka ska följa med? Vem ska bestämma? 

Men det värsta är ju såklart inte blixthanterandet eller letandet efter Andarna-släkten - nej, vi har ju en Xaden som ju i Iron Flame var så förtvivlad och ville rädda hela världen att han sträckte sig efter den förbjudna kraften. Nu är han i dess våld, och finns det någon enda liten möjlighet att ändra på detta? Läka honom? Innan han helt går över på den mörka sidan och totalt blir Darth Xaden liksom? 

Så en stor del av boken reser vi ut på ett leta-drakar-quest i delar av världen som knappt funnits på kartan förut. Tonårsdrake, sammanbiten-kontrollerad-ska-inte-tappa-det-Xaden och konflikterna gripryttare-drakryttare tar vi med oss. Och... det går alltså inte att sluta läsa den här gången heller. 

Titel: Onyx Storm
Serie: The Empyrean #3
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2025
Förlag: Red Tower Books

torsdag 6 februari 2025

My Lady Jane

I höstas såg jag tv-serien My Lady Jane, en underbar blandning av kostymdrama från engelsk tudortid, kärlek, fantasy och humor, allt med en allvetande berättarröst som med krass humor kommenterade det som hände på ett fantastiskt vis. Jag gillade personerna, storyn, alltihop! Och när jag fick veta att serien baserades på en bok med samma namn så var jag ju absolut tvungen att läsa den.

Men... även om boken är helt OK så är den inte alls lika bra som tv-serien. (och hur ofta hör man mig säga något sånt??) Ja, vi har i stort sett samma personer och i stort sett samma handling (även om tv-serien bara täcker ungefär första halvan på boken), men det är en del grejer som skiljer sig rejält mellan boken och tv-serien, och dessutom tar tv-serien ut svängarna så mycket mer. Mer humor, mer elakhet, mer heta kärleksscener, mer dramatik. Så om någon som sett tv-serien inte alls känner igen det mer återhållna i det jag skriver nedan om handlingen så är det just därför: boken är mer ljum. Om Jane och Guildford har hett sex i tv-serien - så har vi i boken i stället en scen där Jane läser högt ur en bok för Gifford (han heter Gifford i boken men Guildford i tv-serien...) samtidigt som hon matar honom med äpplen. Och om bok-Jane är en försiktig person så är tv-serie-Jane den som självklart slåss med kniv.

Lady Jane Grey är kusin och barndomsvän till den unge och sjuklige kung Edward. (Vi befinner oss alltså i England, 1500-tal, och Edwards systrar heter Elisabeth och Mary.)
Är man en lady i närmast-tronen-kretsarna så är bröllop en politisk- och familje-makt-rikedomsgrej, så därför är det inget konstigt om Jane nu blir bortgift fast hon bara är 16 år. Det är väl rätt lugnt, tycker hon själv, bara hon får fortsätta läsa böcker? Böcker är Janes liv, hon har alltid en bok i handen.

Den hon blir bortgift med är Gifford Dudley. Han avskyr själv sitt namn (han vill alltid bli kallad "G" i stället) men hans största problem är något annat: när solen går upp förvandlas han till häst. Varje morgon. Och så förvandlas han tillbaka till man när solen går ner. Så: Jane är gift med en häst. Det är ju inte helt... vanligt. Fast ändå inte otroligt i just den här skruvade historieversionen. Det är nämligen så att det här finns många som kan förvandla sig till olika djur, och de kallar sig ethians. De "vanliga" människorna som inte kan förvandla sig kallas för verities och det pågår mer eller mindre krig mellan dessa olika grupperingar. Det som skiljer Gifford från andra ethians är att han inte själv kan välja när han vill byta från människa till häst eller tvärtom. Det sker alltid i gryning/skymning, som en förbannelse. 

Nu krånglar vi till det: kung Edward försvinner - han flyger iväg i falkform, för jepp, även han är en ethian (likt hans far Henry VIII som förvandlades till ett lejon när han blev riktigt arg). Men hovet tror att Edward är död, så nu ska det utropas en ny regent, och Edward har i sitt testamente utsett sin kusin Lady Jane till tronföljare. Så Jane blir drottning av England, samtidigt som hon kämpar med att få hästäktenskapet att fungera. 

Inte lätt. Inte blir det bättre av att testamentet bestrids, och det intrigeras för att störta Jane från tronen. Kan man anklaga henne för något? Och få henne halshuggen? 

Författarna tyckte det var så roligt att skriva alternativa "Jane-historier" så de fortsatte, och det finns alltså Plain Jane om Jane Eyre och Calamity Jane i vilda västern. Jag kanske testar dem.

Titel: My Lady Jane
Serie: The Lady Janies #1
Författare: Cynthia Hand, Brodi Ashton, Jodi Meadows
Utg år: 2016
Förlag: HarperTeen

tisdag 4 februari 2025

Feather

Här är ännu en serie jag testat i mitt djupdykande i romantasy-genren. Det finns olika subgenrer i den här, och en av dem är ängel-romantasy. Jodå. 

Leigh är en ung ängel, som fortfarande lever på här på jorden. Det funkar nämligen så att änglarna inte får sin uppstigning till himmelriket (Elysium) förrän de är klara med att "bygga" sina vingar. Och bygga vingar gör de genom goda gärningar, eller genom att omvända människor till att leva bättre liv. En liten god gärning ger en liten fjäder, och en stor insats - tänk omvända värsta skurken till att bli snäll och laglydig - ger många fjädrar. Men detta räcker inte - änglarna själva måste leva som de lär. Bryter de mot regler och lagar så tappar de en eller flera av sina surt förvärvade fjädrar. Det kan räcka med att yttra ett svärord eller en aldrig så liten lögn så... poff. Fjäder faller. Elände. Längre väg till Elysium.

Men Leigh har ännu aldrig tappat någon fjäder, och hon är duktig på de goda gärningarna, så hon har inte långt kvar nu innan uppstigningen till Elysium och det goda ängellivet. Hon ska bara få ihop till ett 80-tal fjädrar så är hon klar. Och här har nu dykt upp en riktigt het och snygg ärkeängel på besök i den lokala ängelhallen där Leigh bor, och honom vill hon stöta på, så det vore bra om hon kunde får ihop de där sista fjädrarna snabbt. Hon går in i ängeldatabasen (ja!) och söker på lediga goda gärnings-objekt, och ja, där! En riktigt usel syndare, en superskurk, en som har begått flera dödssynder och är helt bortom all räddning. Jared, 25-årig maffialedare i Paris. Honom ska Leigh omvända! Han är värd minst hundra fjädrar! 

Så vår Leigh reser till Paris. Och ja, såklart det uppstår ömma känslor mellan henne och den här absolut inte passande syndaren, som givetvis är mörk och snygg och farlig (men en mjukis längst inne, och egentligen synd om). Det är en rätt rolig bok, det här, det blir en så otrolig blandning mellan änglar, himmelrike och så, bang, databaser, metro, högklackade skor och romanceläsning. Leigh älskar nämligen att läsa, och läser helst romance. När hon inte blir insläppt direkt i maffiabossens lair så ställer hon sig sonika utanför entrén och väntar tills någon ger sig och släpper in henne. Och hon fördriver tiden med att stå och läsa en bok, läser den så intensivt att hon nästan glömmer var hon är och timmarna går rätt fort, och till slut blir hon insläppt eftersom maffiabossen vill se vad det är för någon som bara ställer sig utanför farligaste platsen i Paris och försjunker i en bok. Typ. 

Praktisk detalj: när änglarna rör sig på jorden så är vingarna osynliga. Så Leigh ser ut som, och uppför sig, ungefär som vilken ung kvinna som helst.

Jag har ännu inte läst vidare i serien, men ska. Nästa bok lär ska handla om Leighs kompis, en ung ängel med en skiter-väl-i-ängel-reglerna-attityd. Hon bor inte ens i ängel-hallarna utan lever som en helt vanlig människa, och hon har väldigt ofärdiga vingar eftersom hon hela tiden syndar och tappar fjädrar. Vi får väl se hur eller om hon tar sig till Elysium.

Titel: Feather
Serie: Angels of Elysium #1
Författare: Olivia Wildenstein
Utg år: 2019


onsdag 29 januari 2025

Trial of the Sun Queen, Rule of the Aurora King, Fate of the Sun King (Artefacts of Ouranos 1-3)

Det här är en av de serier jag läste förra året i mitt utforskande av den genre som fullkomligt exploderat: romantasy, det vill säga mina favoritgenrer romance och fantasy tillsammans. Jag har läst (och jag läste dem i ett svep) de tre första böckerna - när jag läste hade den fjärde boken i serien inte kommit ut än. Det har den nu (Tale of the Heart Queen) - men nu har jag lite glömt handlingen i de första böckerna (och ja, det säger ju lite om hur stort avtryck de lämnade hos mig egentligen...) så det har inte blivit av att jag läst den än. Men jag ska, eftersom jag trots att jag inte minns detaljerna från bok 1-3 ändå vet att jag tyckte det var kul läsning. Inte särskilt bra, nästan lite skämskuddedåligt då och då, men underhållande. 

Vi börjar i ett fängelse. Där har Lor varit inspärrad i tolv år, halva sitt liv. The Aurora King lät mörda Lors föräldrar när hon bara var ett barn, och sen slängde han alltså in henne och hennes två syskon i fängelse. Det är ett hårt fängelse, och Lor har också fått utstå tortyr i flera omgångar eftersom Aurorakungen är ute efter de hemligheter han är övertygad om att hon har. Men Lor har överlevt trots allt, hon är hård och har lärt sig slåss, och när boken börjar har en annan medfånge snott Lors tvål (som hon själv kämpat för att komma över) och för det ska hon få stryk. Dock går slagsmålet överstyr och Lor hamnar i en typ av isoleringscell, fast av den vidriga sorten som är 1. utomhus, 2. en håla i marken utan tak eller skydd för regnet, och det är 3. j-fligt kallt och regnigt ute, och 4. skulle hon fly så är skogen runt henne full av hungriga monster. (ja, det är ju fantasy, det här)

Men... hej och hå, nu förändras allt, för när Lor ligger och i princip är döende av umbäranden i den där fånghålan så kommer en bevingad man och räddar henne, flyger med henne till ett närliggande land, ser till att hon får mat, vård men framför allt: nya kläder och lite skönhetsvård. Jo, för av någon outgrundlig anledning har just Lor, människa och (fram tills nu) fånge, blivit en av tolv (där alla de andra är undersköna fae) som i den stora "trial of the sun queen" ska tävla om vem som ska få gifta sig med Sun King (som heter Atlas och är väääldigt snygg). 
Eh... oj? Hon har förtvinade muskler, sköra naglar, knappt utvuxet hår, sår över hela kroppen och totalt undernärd. Varför, varför just hon?? Och: hur mycket kan en stylist egentligen göra med henne? (även om stylisten enligt sig själv är "världens bäste")

Ungefär här hade jag allvarliga planer på att lägga ner bokserien för det blev lite väl fånigt. Från grått fängelse till gyllene slott på någon timme. Men! Jag läste vidare, och tackade mig själv för det eftersom det blev bättre. Mycket bättre. Inget är vad det ser ut att vara. Lor själv är såklart inte bara ett föräldralöst barn uppvuxet i ett fängelse - nej, hennes bakgrund är rätt unik. Hon har magiska krafter också. Men för att överleva åren i fängelse har hon blockerat det mesta, både krafterna och minnena. Nu upptäcker hon dem tillsammans med läsaren. Inte så mycket i första boken, för här anas allt detta ännu medan vi genomlider den där "tävlingen" och fjanteriet kring Atlas, solkungen. Men vi anar också vem det är som kommer att bli Lors ende och rätte. Inte solkungen, utan i stället den som borde vara Lors absoluta dödsfiende, nämligen Nadir, som är son till den där eländiga och onda Aurorakungen. Mörk, farlig och mystisk är han, och inledningsvis hatar och avskyr Lor och Nadir varandra. Men det förändras. Inte i bok 1 men väl i bok 2 där de tvingas stå ut med varandra (och har underbara bråkiga dialoger) och ganska omgående attraheras av varandra samtidigt som de bråkar. I bok 2 och 3 fördjupas också historien bakåt, och vi får veta hur det blev som det är i den här världen efter en stor, magisk katastrof som mer eller mindre lämnade ett av länderna i en hög av aska och grus.

Bok 3 slutar med en men-så-här-kan-det-väl-inte-sluta-cliffhanger, och jag var otroligt irriterad då för att bok 4 ännu inte kommit ut. Sen gick tiden, och nu finns den alltså. Dags att läsa den, och knyta ihop alla trådar, och hoppas att allt slutar bättre än det verkade när jag lade ner Fate of the Sun King. 

Titel: Trial of the Sun Queen + Rule of the Aurora King + Fate of the Sun King
Serie: Artefacts of Ouranos #1-3
Författare: Nisha J. Tuli
Utg år: 2023-2024

lördag 25 januari 2025

The Awakening + Ruthless Fae (Zodiac Academy 1 + 2)

Under det gångna året har jag testat ett antal böcker i den genre som senaste tiden fullkomligt exploderat: romantisk fantasy/fantasy romance/romantasy. Jag gillar ju både romance och fantasy, så det här är verkligen min grej. En del av det jag läst har väl varit sådär bra (men jag har ändå läst vidare), en del fantastiskt bra (Fourth Wing...), några har inte varit värda att läsa vidare i efter första boken, men jag har ändå ett antal serier nu där jag läst en eller två böcker men inte hunnit läsa vidare eftersom jag så nyfiket måste testa nästa serie jag hittat, och sen nästa. Det finns så mycket! Det är demoner, drakar, änglar, vampyrer, varulvar, andra världar, portalfantasy, sex, humor, magi... det är allt det där jag gillar med "vad som helst kan hända" parat med pirrande kärlek. Och jag fullkomligen slukar böcker just nu.

Zodiac Academy är en av de serier som jag hittills gillat väldigt mycket! Jag har läst de två första böckerna i den (tror det finns 8 eller 9 i serien, utöver novellas före eller mellan "huvudböckerna") Jag läste dem i somras, och har tredje liggande i min Kindle, men sen har det inte blivit av att jag läst vidare trots att jag gillade. Nu när jag skriver det här påminns jag om att jag verkligen måste fortsätta läsa om Tory och Darcy och alla de andra. 

När vi träffar tvillingarna Tory och Darcy lever de i vår egen värld. De har vuxit upp som föräldralösa, och inte haft det särskilt bra men de har alltid haft varandra. Just nu har de väldigt ont om pengar, lever under hot från en tidigare förmyndare som verkligen inte var trevlig, och försöker överleva på mer eller mindre (mest mindre) lagliga sätt. Och så mitt i allt det här så dyker helt plötsligt en (snygg) man upp som sonika förklarar att de ska följa med honom, eftersom de inte hör hemma i den här världen. Han är inte den tålmodiga typen som kommer med jobbiga förklaringar, utan det är bara "följ med här, för ni måste". Typ. Med raska tag och magiska hjälpmedel övertalar/tvingar han dem med sig och de vaknar upp i en annan värld. En värld där de tydligen, sig själva ovetandes, är de försvunna döttrarna till det sedan ett antal år störtade kungaparet. 

Och de landar inte bara i något som är helt nytt för dem - nej, de landar i någon typ av ceremoni där det står ett antal unga människor i en stor ring. Med absolut noll förberedelse får Darcy och Tory nu snabbt fatta att 1. de har landat på och antagits vid (men inte direkt välkomnats) skolan Zodiac Academy, och 2. de förväntas ha magiska egenskaper, och 3. vilka dessa egenskaper kommer vara är just det som ska visa sig i den ceremoni de befinner sig i och 4. här snackar vi inte lång inlärningsperiod med förstående mentorer och stöttande klasskamrater. Nej. Fattar du inte direkt så tough shit, ditt problem. Och lär du dig inte det du behöver lära dig vid första försöke så tough shit, du dör. Och de klasskamrater som skulle stödja dig i ditt nya liv? De hatar dig och vill döda dig. 

För det är ju så att de som alltså sägs vara Darcys och Torys föräldrar, kungaparet, störtades. Och efter dem tog fyra starka, förnäma, rika och mäktiga familjer över makten och delade den mellan sig. De fyra familjerna har alla varsin kommande arvtagare, alla fyra i samma ålder, alla fyra män, och dessa fyra arvtagare går alla på Zodiac Academy. De är snygga, mystiska, starka och fullkomligt livsfarliga. Och de vill inget annat än att Tory och Darcy försvinner. 

Detta är alltså en variant på Hogwarts, men den absolut mörkare och farligare varianten där det aldrig är självklart att du överlever nästa skoldag. Det är också fullt av fånigheter som "Faebook", "ditt dagliga horoskop" och liknande - sociala media är en stor och viktig del av denna magiska värld märkligt nog.

Darcy och Tory visar sig (såklart) vara begåvade med magi från de alla fyra elementen luft, vatten, jord och eld (normalt har man ett, kanske två, och i väldigt ovanliga fall tre element), men också med smarthet och överlevnadsinstinkter de fått med sig från sin jobbiga uppväxt i vår vanliga värld. De överlever. Det är såklart oftast bara med en hårsmån, men de överlever. Och såklart, såklart, blir det kärlek mellan dem och de där fyra "celestials" som arvtagarkillarna heter. Bok 1 och 2 handlar om hur tvillingarna lär sig hantera sin magi, lär sig hur den här världen funkar, och lär sig slå tillbaka mot alla sina fiender, och utspelar sig (om jag inte minns fel) bägge under första terminen på skolan. Sedan ska något som heter "the reckoning" ske, och det är inte säkert man överlever det. Det kommer i bok 3. Jag läser alltså vidare, för det här är smart, roligt och fullt av action.

Titel: The Awakening + Ruthless Fae
Serie: Zodiac Academy #1 + 2
Författare: Caroline Peckham & Susanne Valenti
Utg år: 2019

tisdag 21 januari 2025

Athena, pappas flicka + Brudrovet


Jag har läst två serieböcker av Li Österberg: Athena, pappas flicka och Brudrovet och tyckt väldigt mycket om dem. De ingår i en serie böcker där Li Österberg använder sig av den grekiska mytologin men gör den till något alldeles eget. Böckerna går utmärkt att läsa fristående.

I Athena - pappas flicka föds Athena ur sin far Zeus huvud. Det är ju det myten berättar - men hur funkar det där egentligen? Vi anar, eftersom vi i början får se Zeus sitta med ett jättebandage på huvudet och oja sig eftersom det ju har gjort rätt ont att föda en vuxen kvinna från sitt huvud. Kan man tänka sig. Dessutom är han orolig för vad Hera ska säga - hon är redan mer än irriterad på alla snedsprång Zeus gör, och ska han nu komma dragandes med en vuxen kvinna och försöka förklara att "ja, hon föddes ur mig, ur mitt huvud, och nej, det var bara jag...". No way. Så han lämnar Athena hos några människor som får ta hand om henne så länge. 
Och Athena är då alltså alldeles nyfödd - samtidigt som hon är en vuxen kvinna. Människorna vet att hon är en gudinna, men samtidigt kan de inte låta bli att tycka hon är väldigt konstig. En vuxen kvinna som inte lärt sig bordsskick? Som ställer jättemånga frågor om de mest basala ting? Som (och det här är jättekul tycker jag som läsare) en dag presenterar ett helt nytt räknesystem, baserat på tiotal, som hon menar är mer logiskt och enkelt än det man tidigare använt. Ja, jo, tycker byborna artigt, det var ju fint... men vad ska vi med det till?
Sen händer en dödsolycka som Athena är skuld till, och hon får en livskris, och bestämmer sig för att ta sig till Olympen och ställa sin pappa till svars för ett och annat.

I Brudrovet går Kore (annat namn för Persefone) och trånar efter dödsrikets gud, Hades. De har träffats, först på gudarnas stora familjefest på Olympen, och sedan på Dionysos stora vårfest. Där gick det riktigt hett till mellan dem bägge, och Kore trodde att Hades nu kände samma för henne som hon för honom. Men... han har inte hört av sig. OK, han bor ju nere i dödsriket och så där, men ett brev med Hermes kunde han väl skicka i alla fall?
Samtidigt går Hades runt och försöker hitta mod till att fråga Kore om hon vill bli ihop med honom. För vad har han att komma med? Ett palats i underjorden, liksom? Det funkar ju fint för honom, han är extremt introvert och gillar att vara ensam, men tänk om Kore inte alls gillar det, eller att bo med alla de döda? Han frågar brorsan Zeus till råd, och Zeus ba: Röva bort henne! Det är det enda raka! Så: det gör Hades. Blir Kore glad nu då? När han äntligen både hör av sig och tar med henne hem till sig? Nej, hon blir skitförbannad. Du kunde ju frågat först!! skriker hon åt honom.

Jag har alltid gillat att läsa om mytologi och gudasagor, och har läst mycket av och om den grekiska mytologin. De här serieböckerna är något alldeles extra - Li Österberg gör gudarna så mänskliga och det blir så väldigt bra! Här är verkligen Zeus, Poseidon och Hades bröder, med familjetjafs och olikheter (Zeus vill att alla ska gilla honom, och är väldigt konflikträdd, medan Hades inte bryr sig så mycket om andra och vill helst bara vara för sig själv). Hera visar verkligen hur jobbigt det är när Zeus får barn med andra gudar (och människor) till höger och vänster, och Zeus alla barn himlar med ögonen och bara "alltså, ja, vi vet ju hur pappa är men nu har han gått lite för långt" typ. Det är en stor, bullrig, bråkig familj - men sen är de samtidigt gudar som far över himlen på mytologiska djur som till exempel ett knippe flygande ormar... ja, så där som man gör.
Är du det minsta intresserad av grekisk mytologi så får du inte missa de här böckerna!

Titel: Athena, pappas flicka + Brudrovet
Författare och illustrationer: Li Österberg
Utg år: 2017 + 2024
Förlag: Epix

fredag 17 januari 2025

Twisted Love, Twisted Games, Twisted Hate, Twisted Lies

Jag har läst de fyra böckerna i serien Twisted under det senaste året. Tydligen gillade jag dem så pass att jag har läst hela serien - ändå har jag i varje bok suttit och irriterat mig: över översättningen, över de manliga huvudpersonerna, över allt möjligt. Märkligt att jag ändå läst vidare? Men grejen är att trots att det är mycket som stör mig så är det svårt att släppa de här böckerna när man väl börjat läsa dem - de drar in en i handlingen, och det finns saker som är bra med dem också. Dialogerna mest, tror jag. I alla fyra är det mycket smart, snabb replikväxling, mycket humor och mycket ge-svar-på-tal vilket jag gillar. Sen är det också lockande att läsa om väldigt rika människor, resor som självklart görs i första klass eller helst i privatjet, egna sviter på hotell eller lyxiga boenden... verklighetsflykt. 

I centrum står fyra unga kvinnor: Ava, Bridget, Jules och Stella. De blir vänner under sin collegeutbildning, och håller sedan ihop i vått och torrt efter det. Även när en av dem, Bridget, så småningom blir drottning i ett litet påhittat europeiskt land (ja, jag sa ju att vi snackar högsta nivån av lyx och rikedom här) - men det finns ju facetime? Och privatjet. Alla fyra lyckas alldeles sanslös bra med sina liv (efter vissa inledande svårigheter) - de blir liksom inte bara "intresserade av foto" utan "fotograf på en av världens största tidskrifter med uppdrag över hela världen" eller "modedesigner av eget märke med visning i Milano efter bara något år". Och så vidare. Allt detta innan de ens börjat närma sig 30-årsdagen. 

I första boken, Twisted Love, handlar det om hur Ava lär känna sin brors bäste vän, Alex. Alex är affärsman, mångmiljonär, mystisk, snygg och farlig. Han var miljonär typ redan när han var 18 eller nåt, och inte på något hederligt vis heller.

I andra boken, Twisted Games, blir Bridget (ännu så länge bara prinsessa) kär i sin livvakt Rhys. Absolut no-no, såklart, han är ju bara en enkel arbetande människa och hon är ju prinsessa herregud. Men Rhys? Han är stor, mystisk, snygg och farlig.

I tredje boken, Twisted Hate, tvingas Jules av olika anledningar ihop med Avas bror Josh. Josh och Jules har hittills avskytt varandra som pesten, och kommer alltid med elaka kommentarer till varandra. Så även nu, men nu förbyts hatet till kärlek. Och Josh? Han är inte riktigt lika mystisk som Alex och Rhys eftersom han är läkare. Men: han är snygg. Och farlig.

I fjärde boken, Twisted Lies, har Stella precis slutat dela lägenhet med Jules (som ju flyttade ihop med Josh), men bor kvar trots att lägenheten är en av D.Cs dyraste. (ja, förresten, miljön i hela bokserien är Washington D.C) Detta eftersom hennes hyresvärd, Christian Harper, ger henne väldigt mycket rabatt på hyran mot det att hon vattnar hans blommor. Eh....? Christian är inte bara hyresvärd. Nej - han äger också ett säkerhetsföretag (där Rhys jobbade förut), och utvecklar (olaglig) programvara till datorer. Och han är mångmiljardär. Och han är (tadaaa) mystisk, snygg och farlig.

Man skulle nästan kunna tro att det var samme manlige huvudperson i alla fyra böckerna. Alex/Rhys/Josh/Christian har alla en air av farlighet. De behöver inte höja rösten eftersom folk (personal, underlydande, folk de möter på gatan, alla) lyssnar på dem när de pratar och gör som de säger. Alltid. De vågar inte annat, eftersom Alex/Rhys/Josh/Christian är livsfarliga. Detta berättar författaren för oss, men det är inte ofta vi får se den där farligheten. (utom på några ställen och då är det så överdrivet våldsamt att det blir pinsamt) Alex/Rhys/Josh/Christian gillar alla hårt sex. Och konstigt nog, trots att de aldrig pratar med varandra om detta, så upptäcker Ava/Bridget/Jules/Stella var för sig i varsin bok att detta gör de också. Tänk att stryptag kan vara så upphetsande, tänker de, tillsammans med varsin livsfarlig man.
(ja, jag sa ju att jag satt och irriterade mig böckerna igenom)(men ändå läste vidare)(herregud)(men det är roliga dialoger)
Det jag stör mig allra mest på hos Alex/Rhys/Josh/Christian är att han omedelbart när ömma känslor för kvinnan ifråga uppstår blir otroligt, sjukligt svartsjuk. Alltså av den arten "du ska helst inte prata med någon annan man än mig, du är min, och den man som rör dig är död". Och så sätter de igång med att aldrig låta sin kvinna vara ensam, alltid ha koll på vem hon pratar med, och är riktiga stalkers. 

Vad har jag till mitt försvar för att läsa igenom hela bokserien, då? Förutom de roliga dialogerna? Jo, vänskapen mellan de här fyra kvinnorna. Den är fin. Och det här märkliga att man rätt vad det är har läst tre fjärdedelar av boken och bara måste läsa slut den. Jag vet inte. Ibland bara läser man. Och drömmer om att också helt självklart få åka privatjet hit och dit och lika självklart alltid ta in på lyxsviten på hotellen man bor på. 

Titel: Twisted Love, Twisted Games, Twisted Hate, Twisted Lies
Serie: Twisted #1-4
Författare: Ana Huang
Utg år: 2021-2022
Förlag: Bloom Books