fredag 17 januari 2020

Hjärtat är en knuten hand

Aline är den nya, tysta tjejen i Olivers klass som ingen vet så där jättemycket om. Oliver vet de mer om, han och hans kompisar som åker sparkcykel överallt, ända in i klassrummet, tjatas på, och så nu att Oliver rätt ofta somnar på lektionerna.

Han har det jobbigt hemma nu, får vi veta eftersom Oliver är den som berättar i vartannat kapitel på boken (omväxlande med Aline). Boken börjar med att Olivers mamma flyttar ut för att flytta ihop med en ny man. Och Olivers pappa blir så ledsen att han inte riktigt klarar av livet längre, faktiskt så dåligt att hans hjärta brister. Och Oliver får ta hand om mycket av hemmalivet medan pappa bor i sin pyjamas och gråter över att mamma tog deras gemensamma bonsaiträd med sig.

Aline är inte tyst. Inte egentligen, men nu har hon bestämt sig för att hon inte på något sätt ska anpassa sig till det nya liv hon och föräldrarna har flyttat till. Hon ska inte skaffa nya vänner, hon ska inte bli en del av klassen, hon ska inte bli kär eller något annat lika dumt. Och därför måste hon förstås vara tyst så att ingen lär känna henne. Familjen har nämligen flyttat hit på prov - och Aline vill att de flyttar tillbaka igen.

Och så träffas Aline och Oliver på ett oväntat ställe: kardiologen på sjukhuset. Hon för att göra research för ett skolarbete, han för att hans pappa blivit inlagd där med akuta hjärtproblem. Och nu pratar Aline - fast bara med Oliver, och inte när de är på skolan.

Det här är en egentligen ganska vanlig ung tonårs-bok med en kille och en tjej som blir kära i varandra i centrum av kompisliv och familjeliv och skolliv. Det som gör den extra bra är att Oliver och Aline turas om att berätta i jag-perspektiv, i rätt korta och lättlästa kapitel som byter perspektiv precis när man tycker att det är rätt läge att få den andres syn på det hela. Och här är gott om den rätta sortens fingertoppar-som-nuddar-varandra-kärleks-pirr, sånt som jag älskar att läsa!

Extra mycket gillar jag faktiskt det där skolarbetet de gör, det som gör att Aline måste till kardiologen för att göra research. Det är faktiskt en viktig del av boken, och jag älskar presentationerna eleverna så småningom gör av sina tvärvetenskapligt instuderade kroppsorgan. Det låter väl inte så upphetsande, men det är det faktiskt. Det är nog skolbibliotekarien i mig som går igång på sånt här :)


Titel: Hjärtat är en knuten hand
Författare: Ingrid Ovedie Volden
Originaltitel: Hjertet er en knyttneve
Översättning: Mats Kempe
Utg år: 2018
Förlag: Natur & Kultur
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 10-14 år

onsdag 15 januari 2020

Enola Holmes och kidnappningsmysteriet

Den här boken blev en glad överraskning, för den var inte vad jag väntat mig. Jag tänkte något lite halvfånigt, att Sherlock Holmes lillasyster (som Enola alltså är även om det skiljer sisådär 20 år mellan dem) skulle lösa lite harmlösa LasseMaja-mysterier, och så skulle Sherlock puffa på sin pipa i bakgrunden och ge goda råd och tips, och kanske rycka in när det blev för farligt. Så är det inte alls, verkligen inte. När boken börjar har Enola inte ens träffat sin berömde bror på tio år, och större delen av boken (och serien) försöker hon hålla sig undan honom eftersom han och deras storebror Mycroft tycker att enda rätta platsen för Enola är på internatskola.

Enola Holmes mamma försvinner spårlöst på Enolas fjortonårsdag, och det är då hon telegraferar efter sina bröder för råd och stöd. Bröderna ångar in medelst tåg från sina viktiga liv i London, och blir helt viktorianskt förfasade över Enolas uppenbarelse, kläder, uttalanden, uppväxt och ungefär allt (också det faktum att godset är statt i förfall och de tjänare Mycroft i alla år skickat pengar för att avlöna inte finns i verkligheten). Nu bestämmer familjeöverhuvudet Mycroft med stor pondus och klokhet att medan storebror Sherlock tar reda på var mamman försvunnit och han själv återtar sitt viktiga Londoliv så måste Enola givetvis sättas i internatskola för att få någon hyfs. Det är inte lönt att hon försöker bry sin outvecklade lilla kvinnohjärna med saker hon inte begriper sig på, anser han, bättre att hon ser till att förfina sitt bordsskick, förbättra sin hållning och lära sig konversera. Enola, som uppfostrats av sin fritänkande mamma att tänka själv och ta ansvar för sitt eget liv, vägrar dock allt sådant och rymmer i stället till London för att på egen hand hitta sin mamma. Det är på vägen dit hon blir indragen i det där kidnappningsmysteriet som inte alls är det viktigaste i den här boken även om det får Enola att sväva i livsfara. Men det får henne att förstå vad hon vill ägna sitt liv åt: att hitta försvunna personer.

Och det är alltså det hon gör i fortsättningen, i det som är en ganska lång serie böcker. De två första finns översatta till svenska, men jag hoppas på fler för jag tycker verkligen om det här. Jag tycker först och främst om att Enola är smart, har egna planer, ifrågasätter vad kvinnor och flickor får och inte får säga och göra, och klarar sig på egen hand. Och så tycker jag väldigt mycket om miljön, ett England mot slutet av 1800-talet. Jag kommer att läsa vidare om Enola, och ser särskilt fram emot den bok där hon tydligen ska jobba med dr Watson som uppdragsgivare, för att hitta en försvunnen tonåring. Tonåringen är hon själv, och den som egentligen söker henne är oh-så-skärpte storebror Sherlock Holmes.

Vad jag förstår kommer det redan i år en film om Enola Holmes, med sådana som Henry Cavill, Millie Bobby Brown och Helena Bonham Carter i huvudrollerna. Det låter ju alldeles fantastiskt!


Titel: Enola Holmes och kidnappningsmysteriet
Serie: Enola Holmes #1
Författare: Nancy Springer
Originaltitel: Enola Holmes and the Case of the Missing Marquess
Översättning: Carina Jansson
Utg år: 2018
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 10-15 år

tisdag 14 januari 2020

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem

Ja, ja, jag vet att jag är sent på det. Att vi till och med har passerat tjugonde dagen och Knut, och att adventsljusstakarna borde packas ner och blicken höjas mot ljuset i slutet av tunneln (läs: våren).

Men den här adventskalenderboken skymtade ett antal gånger i mitt liv före jul, fast som utlånad till andra, och på andras bloggar, och på andra ställen, och jag förstod att den blandade in de klassiska sagornas figurer och hade rätt roligt på vägen med dem. Hur då? undrade jag, och fick alltså ta tag i att läsa boken själv för att veta.

Jo. Vi har alltså kentauren Ken Taur (förstås) som för några år sedan blev kidnappad från sitt hemliga hem vid Nordpolen, av inget mindre än en Ond Clown som färdades i en helikopter. (förstås. Det är väl så de plägar färdas, de där?) Denna Onda Clown har hållit kentauren fången på en cirkus några år, men nu har Ken flytt och vill galoppera hem genom snön för att hinna till sin familj på Nordpolen innan det blir julafton.

Han får snart sällskap på vägen av en eldflicka (som heter Gnista), en prinsessa som heter Acapella, (och som inte gillar att bli pussad av prinsar medan hon sover, tack så mycket), en häxa som avskyr alla barn eftersom de hon träffat envisats med att äta upp hennes hus så att hon nu är hemlös och rätt bitter. De träffar också en varg som trivs med att gå runt i nattlinne, och ett antal tomtenissar som alla heter Nisse. Hans och Greta är med, Rödluvan också (varpå Gnista blir helt starstruck). Och givetvis Tomten. Men vilka det är som är snälla och vilka som är elaka är inte helt självklart (ja, förutom Mr Ond Clown, men han får faktiskt inte vara med för han sitter i fängelse numera) och barnen som högläses för får förstå att det där som händer i sagorna bara är en sanning. Typ.

Om Ken Taur hinner hem till julafton, då? (Obs spoilervarning!) Jamen, klart han gör. Och Tomten finns. Och är snäll. Och dinosaurierna... finns också. Så det så.


Titel: Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem
Författare: Mats Strandberg
Illustrationer: Sofia Falkenhem
Utg år: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? högläsning för ca 3-6 år

måndag 13 januari 2020

The Calculating Stars

Som jag har slitit med den här boken, och varit på väg att lägga ned, för att i nästa stund varit så fascinerad att jag knappt hunnit andas. Den är så ojämn. Delarna där det är bra är ohyggligt bra - medan vissa delar är så tråkiga att klockorna stannar. När jag läser runt om vad andra tyckt om boken (det finns många som tyckt till om den, den vann Nebula- och Hugo-priserna för bästa roman förra året) så är det lika spretande omdömen som boken i sig är ojämn - somliga tokhyllar, andra gäspar käkarna ur led.

Den klassas som science-fiction, men så långt ut i rymden är vi ännu inte utan hela boken utspelar sig i USA, på 1950-talet. Fast i en alternativ historieskrivning där en meteor i bokens början slår ner strax utanför USAs östkust, förintar hundratusentals människor och ett antal stora städer (bl a Washington DC) och sätter igång en galopperande växthuseffekt. Detta leder till att USA startar sitt rymdprogram redan på 1950-talet, med den desperata tanken att rymden måste koloniseras eftersom jorden kommer att bli obeboelig.

Huvudperson är Elma, matematiskt geni med doktorsgrad från universitet, dessutom utbildad pilot med många flygtimmar under andra världskriget. Hennes man är ledande ingenjör i rymdprogrammet och hon är en av kvinnorna där som jobbar som "computer", som alltså manuellt utför de räkneoperationer som behövs för raketuppskjutningarna, med hjälp av penna, rutat papper och räknesticka. (Jepp, precis som i filmen Hidden Figures/Dolda tillgångar som kom ungefär när författaren höll på att skriva den här boken tydligen)(och som jag ännu inte har sett, men ska se). Både Elma och hennes man är titulerade Dr York, men om man säger Dr York är det honom man menar, hon är oftast bara fru York.
Det är män som är astronauter i rymdprogrammet, som modigt bemannar alla raketer vid uppskjutningarna. Men Elma undrar: varför då? När hon har minst lika många flygtimmar som någon av dem? När hon har kunskapen i matte och fysik, och en hjärna som är skarpare än de flestas? Varför skulle inte hon kunna bli astronaut, hon också? Hur tänker de som bestämmer när de bara vill skicka män ut i rymden - om de ska kolonisera? Vet de inte hur barn blir till, eller? Men det här är alltså 1950-tal, och kvinnans plats är bakom mannen. Helst i hemmet. Helst dekorativ. Och Elma får slåss...

Det här låter som ett alldeles fantastiskt upplägg... och det är det. Allt det som handlar om meteoren, katastrofen, flygandet, tekniken, träningen av astronauter och framför allt: uppskjutningarna från raketbasen - allt det är så infernaliskt bra skrivet att jag knappt har läst bättre. Jag sitter i bokens början och fullständigt jublar när Elma skickligt flyger sig och sin man ut ur den där meteorkatastrofen, eller under vilken nedräkning-för-uppskjutning som helst i boken (ni vet, "T minus 40 seconds and counting...").
Men delarna mellan allt detta handlar om det där 50-talslivet, om hur Elma slåss mot sina egna nervösa besvär (hon får total ångest av att prata inför folk, eller att möta journalister, eller att framföra argument inför en grupp män som överlägset behandlar henne som "lilla vän" eller liknande, kvardröjande effekter och djupa sår efter hennes collegetid när hon var smartast trots att hon var yngst, och kvinna). Det låter inte som om det skulle vara tråkigt, jag vet, men det händer nästan ingenting mer än ältande i de där partierna och jag ledsnade så totalt på Elmas mage som återigen vred sig i kramp av oro, och det kräks på fler toaletter än vad som kan vara nyttigt för någon. Men sen blev det dags för teknik-action, och författaren glimrar och glänser i sitt skriv.

Ojämnt alltså. Jag vet inte vad jag totalt tycker. Jag vet ännu inte om jag ska läsa vidare om Elma och hennes gäng av lady astronauts (som de blir) i bok 2 som heter The Fated Sky. Det kan ju vara så att författaren skärpt till sitt skrivande till att bara bestå av det där fantastiska, och då måste jag ju läsa.


Titel: The Calculating Stars : A Lady Astronaut Novel
Författare: Mary Robinette Kowal
Utg år: 2018
Förlag: Tor Books
Köp den till exempel här, här eller via Omnible

söndag 12 januari 2020

Jakten på hwitrerna

Så efter att ha avslutat och gillat bok 1 i den här serien (Slaget om Salajak) fortsatte jag med bok 2, Jakten på hwitrerna. Och hwitrerna som jagas är dels de som överlevde slaget vid Salajak och gömde sig nere i grottgångarna under borgen Salajak, dels marhwitran Risti som lyckades rädda den nerdrogade prins Dhor fast samtidigt rasade ner i själva Jarmaland.

De som jagar är bröderna från Småland, som ska ha tag på Risti för att hämnas det hon gjorde med deras storebror. Jagar gör även en hord riddare och knektar eftersom... ja, det minns jag inte helt klart men tror de måste försäkra sig om att den där prinsen inte kommer undan. Och så har vi Lovisa, fogdedottern som jagar medelst lindorm.

Och så jagar de, och så jagar de, och så klättrar de och så faller de och så jagar de. De jagar ute på de branta klipporna. De jagar på isiga avsatser. De jagar i isrännor. De jagar inne i grottgångar. Och så klättrar de upp lite, jagar lite längre till höger på den där branten. Och så jagar de i Jarmaland, som tydligen börjar precis nedanför borgen Salajak, eller om det börjar lite längre ner, och möjligen är i vi i Jarmaland hela boken igenom och lika möjligen börjar själva Jarmland lite längre ner. Kartan på pärmens insida visar Jarmaland, och jag försöker många gånger kolla på den för att se var våra jägare och de jagade befinner sig, men blir inte klok på avstånd eller förhållanden eller nånting. Så de jagar vidare. Marhwitran Risti tar sig neråt, men den hon skyddar vill bara ha knark, så han smyger in i grottgångarna i stället, och så jagar han lite på egen hand där. Småländska bröderna jagar först tillsammans, sedan skiljs de åt, sedan hänger större brodern med de tuffa knektarna och den lille brodern hänger löst. Och så kommer det monster - men de klarar sig. Och så kommer det monster - men de klarar sig. Och så kommer det banne mig monster igen - men de klarar sig. Och så jagar de.

Hörni - om det inte riktigt har framgått av ovan skrivna så är jag lätt besviken på den här boken. Det jag gillade med den första boken - att det utspelade sig i Sverige på 1300-talet, och med en rätt komplex handling som lovade hemligheter och avslöjanden - det har försvunnit här. Man är hela tiden i Salajak/Jarmaland, vilket alltså har blivit till fantasymiljö vilken som helst, och som fantasy sett så är det här inte bra. Det är ett evigt zappande mellan olika berättarperspektiv och parallellhandlingar, tror vi har en 7-8 på gång samtidigt, och perspektiv växlar alltså för varje kapitel. Kapitlen är mycket korta, och slutar alla i en cliffhanger (hence: "och så kommer det monster - men de klarar sig" eftersom de i nästan samtliga fall är i total dödsfara i kapitelslutet men när vi 3-4 kapitel senare återvänder till just den situationen så har den löst sig liksom av sig självt). Jag hinner aldrig komma in i de olika handlingarna, känna något för de olika personerna, blandar ihop riddare och knektar och drivkrafter och vem som jagar vem.

Det jagas, alltså. Jag får inte många svar på mina varför, och de svar jag får är inte jätteupphetsande. Inte heller känner jag något större sug efter att fortsätta läsa den här serien när/om bok 3 och 4 kommer.


Titel: Jakten på hwitrerna
Serie: Krönikan om Jarmaland #2
Författare: Johan Theorin
Utg år: 2019
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 10-14 år

onsdag 8 januari 2020

Ditt hjärta är mitt

När boken börjar är vi bortom sjukdomen - Marlowe har länge varit dödssjuk med medfött hjärtproblem men har fått ett nytt hjärta av en okänd donator. Operationen gick bra, och inga större komplikationer har tillstött, och nu ska Marlowe alltså börja skolan igen, och egentligen börja om sitt liv. Men hon har så länge varit "den hjärtsjuka tjejen som kanske ska dö och är väldigt synd om" så nu vet hon inte riktigt vem hon är längre. När hon bara är Marlowe, vem är hon då?

En sak att fundera över, som blir oerhört viktig för henne, är vems hjärta det är hon har i sin kropp. Vem är donatorn och vilket liv hade denne? Drömmar, tankar, fantasier? Marlowe vill gärna ha kontakt med donatorns familj, men det vill inte de och Marlowe får inte veta vilka de är. Hon söker ändå och får efter ett tag ett slags napp i en facebookgrupp - kanske hon har fått reda på vem donatorn är, och att denne hade en syster. Vågar hon själv ta kontakt med henne?

Utöver Marlowes funderingar över liv och hjärta blir hon kär. Ytterst olämpligt kär, så det tar ett tag innan hon erkänner att hon är det. Det är sonen till affärsinnehavaren intill Marlowes mammas affär, och det olämpliga i detta är: mamma är ytterligt strikt vegan som dessutom har starka åsikter om mycket annat som rör djurrätt, miljö, lämplig mat och också vem eller vilka Marlowe ska umgås med. Och Leo, grannpojken, är alltså son till slakteributikens ägare, och slakteributiken är ofta målet för Marlowes mammas många demonstrationer och aktioner för djurens rätt.

Jag gillar relationen mellan Marlowe och Leo, hur den utvecklas från bråk och gliringar till något helt annat. Annars är inte boken något jätte-wow för mig. Jag läser, det är OK, det är lite förutsägbart, det roar för stunden, men inte mer. Och så stör jag mig på Marlowes mammas kontrollbehov som verkligen är stort. Allt Marlowe äter, allt hon tycker, allt hon gör, vart hon går, vilka hon träffar. Marlowe försöker göra lite uppror mot detta mot slutet av boken (men hallå, hon är 18!) men jag kan inte se att det blir någon förändring ändå och det gör mig lite ledsen.


Titel: Ditt hjärta är mitt
Författare: Shivaun Plozza
Originaltitel: Tin heart
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2019
Förlag: Gilla böcker
Köp den till exempel här, här eller via Omnible

måndag 6 januari 2020

Ensamma hemma

Anna-Klara är åtta, och har precis fått en ny bänkkompis i skolan: Herman. En dag är han tyst och orolig och pladdrar inte alls på om insekter som han annars brukar göra, och efter ett tag får Anna-Klara veta att han idag ska gå hem ensam efter fritids, och det är första gången. Han måste larma av själv där hemma, och vara ensam tills mamma kommer med flyget hem från Malmö. Kom med mig i stället! tycker Anna-Klara, så det gör han. Men hos Anna-Klara är det till och med mer kaos än det brukar - hon, mamma, Mikko, storebror Ville och lillasyster Lisen bor i en lägenhet som inte verkar särskilt stor. Och idag har storebror två kompisar med hem. De tre sitter och spelar TV-spel under mycket oväsen. Dessutom är lillasyster Lisen, som bara är en bebis, gnällig och kinkig och skriker och har sig. När hon dessutom kräks över hela diskbänken samtidigt som alla tonåringar och åttaåringar äter mellis vid köksbordet så tycker Anna-Klara att hon och Herman kanske kan gå hem till honom i stället?

Det gör de. Och det är helt annorlunda hemma hos Herman. Det är ett hus, ett stort hus, med soffor man sjunker in i, och med ismaskin i kylskåpet. Fast alltså ett hus helt tomt på föräldrar eller syskon. Mamma kommer inte fast det börjar bli middagsdags, och när det knorrar i Anna-Klaras och Hermans magar föreslår Anna-Klara att de två kan steka pannkakor på egen hand, för hon vet precis hur man gör. Jodå. Det gör de så att stekoset lägger sig i hela köket och brandlarmet går, golfklubbor svingas, katter flyr och lågor flammar.

Jag gillar det här, det är vardagsdramatik med mycket igenkänning både för barn i små, trånga lägenheter och barn i stora hus, för barn med väldigt närvarande och påträngande familjer och för barn med väldigt frånvarande familjer.

Titel: Ensamma hemma
Författare: Kajsa Gordan & Sofia Nordin
Illustrationer: Matilda Salmén
Utg år: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här, här eller via Omnible
För vem? ca 7-9 år och som högläsning från ca 5 år.