måndag 3 augusti 2020

Sagan om Isfolket 8: Bödelns dotter

Jag läser om hela Sagan om Isfolketoch den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).


Här är vi hemma i Norge och vid Gråstensholm och Lindallén igen. Nu är också Elistrand byggt, gården där Kaleb och Gabriella Paladin bor och har barnhem för föräldralösa barn hämtade från Kristianias gator (Eli är deras adopterade dotter). Bödelns dotter är Hilde, som i hela sitt liv bott ensam med sin far rackaren och alltid stått utanför samhället. Nu hittas det kvinnolik nergrävda i skogen nära deras torp (och jadå, Sandemo gör deckargrejen i den här boken också med en fogde som förhör människor - fast i den här boken är det fogden själv som är the Bad Guy, och för att avvärja misstankarna mot sig själv drar han in en urfånig grej om att det skulle vara en varulv som är lös i bygden) vilket innebär att världen kommer till Hilde. Hon blir först kär i Andreas Lind av Isfolket, men när han och Eli kommer på att de är kära i varandra så är inte Hilde sämre än att hon  raskt blir kär i den å-så-gode Mattias Meiden i stället. Läkaren med de milda ögonen och svåra mardrömmarna från de två åren han som barn var fången i en gruva (tack Kolgrim). Sedan blir det inte mindre än tre barn i slutet på den här boken: Mattias och Hilde får en dotter, Irmelin Meiden. Andreas och Eli får en son, Niklas, och lite oväntat får Gabriella och Kaleb ett barn till, Villemo. Och hon är en av de minnesvärda karaktärerna i serien, så ser fram emot att läsa om henne.

Titel: Bödelns dotter
Serie: Sagan om Isfolket #8
Författare: Margit Sandemo

söndag 2 augusti 2020

Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts

Så fint att jag kunde låna hem senaste McFarlane just när det var semester och ohämmad lästid!

Laurie och Dan har varit ihop i 18 år, sedan de började universitetet, och nu är det dags att lägga p-piller och börja planera för barn. Och det är då Dan kommer på att det här livet inte är vad han vill ha. Allt det förutsägbara, fina huset med trevliga inredningen, barn, alltihop är bara en enda lång tunnel till döden säger han, och gör slut. Bara sådär. Laurie blir förstås helt knäckt, men tänker att det kanske ändå bara är en fas för honom, och att han snart kommer tillbaka till henne (och att hon kommer ta emot honom efter lagom mycket arga ord och "vad var det jag sa" och så där). Men - i stället kommer han efter bara några veckor och berättar att han har en ny tjej. Och inte bara det: nya tjejen är gravid. Dan ska alltså bli pappa, han som inte ville ha det livet och tunneln mot döden och allt vad det var.

Det är nu Jamie mycket lämpligt kommer med sitt förslag. Jamie jobbar på samma advokatbyrå som både Laurie och Dan gör, och Jamie är 1. otroligt snygg men 2. ökänd playboy som aldrig ska gifta sig alls eller ens tror på det där med kärlek. Jamie behöver ett stadigt förhållande med trevlig flickvän att visa upp för cheferna eftersom han suktar efter befordran. Och Laurie behöver göra Dan illa, det vill säga snabbt bli ihop med någon annan för att göra honom lika illa som han gjorde henne. Jamie föreslår att de för ett par månader ska bli tillsammans på låtsas. Lämpliga bilder på sociala media, alltså.

Jodå, tjena. Gissa vilka som är tokkära och happily ever after i slutet på den här boken?
Jag gillar den mycket, dock var det andra halvan på boken som absolut inte kunde släppas. Första halvan är nästan lite "manual-för-diverse-sociala-media" med handfast tips på vad/hur saker sak läggas upp på Instagram och Facebook, om chattgrupper på Whatsapp och så där, och jag blir lite trött innan Jamie och Laurie blir tvungna att resa bort tillsammans över en helg och saker och ting verkligen tar fart och de får ha sina underbara dialoger som jag älskar.


Titel: Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts
Författare: Mhairi McFarlane
Originaltitel: If I Never Met You
Översättning: Helena Johansson
Utg år: 2020
Förlag: HarperCollins Nordic
Köp den till exempel här, här eller via Omnible

lördag 1 augusti 2020

Sagan om Isfolket 7: Spökslottet

Jag läser om hela Sagan om Isfolketoch den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).


Spökslottet handlar allra mest om Tancred Paladin, Gabriellas tvillingbror och son till Alexander och Cecilie Paladin. Eftersom Paladinerna är högadliga så rör vi oss här mycket på danska hovet, miljön är i hela boken Själland och Jylland, danska gods och kungliga slottet. Tancred är på sin faster Ursulas gods och möter i skogen en ung kvinna på flykt. Det blir instalove mellan de bägge, fast lite trassel innan de får varandra. Hon heter Jessica Cross men utger sig från början att vara sin egen tjänsteflicka Molly. Det där har med en trasslig mordhistoria att göra, och det där "spökslottet" dit Tancred råka förirra sig mitt i natten av misstag. I slottet finns en underskön och ytterst sexhungrig kvnna, Salina, som drogar ner Tancred och sedan vet han inte riktigt vad som är dröm eller sant, om han har sex med Salina eller inte, men vaknar upp i skogsbrynet morgonen efter utan att något slott ses till. Tydligen ska det där slottet inte finnas på riktigt, enligt dem han pratar med - men, som sagt, hela boken går ut på denna trassliga historia som inbegriper Jessica Cross, hämnd, övergrepp, en klassisk "mad woman in the attic" fast i det här fallet är hon inlåst i ett slott i skogen och galen på så sätt att hon inte kan få nog av sex. Det hela blir en deckarstory med många turer, och bygdens fogde blir indragen som någon himla privatdetektiv som förhör folk, och.... ja. Eller nej. Deckargrejen funkar inte jättebra, det gör den inte. Men Tancred och Jessica är kul ihop - förutom instalove-grejen i skogen så är de nästa gång de träffas och egentligen lär känna varandra bägge fullständigt genomförkylda och snörvlar sig genom alla dialoger. Det är väldigt Sandemo-bra, däremot. Relationer och dialoger är hon bra på. Deckarstories inte så mycket. Tvyärr vill jag minnas att hon ger sig in i deckarbranschen i ganska många böcker senare i serien förutom den här.

Och: i ett sista kapitel får vi vara med Tancred några år senare, när han är ute i kriget vid Elbe någonstans, och där råkar stöta på någon som ser ut ungefär som han själv. Det är den "försvunne" Mikael Lind, Tarjeis son som han lämnade som nyfödd på slottet i Tyskland när han själv åkte tillbaka till Norge för att reda ut Kolgrims liv och själv dog på kuppen.

Tiden är ca 1649-1655.

Titel: Spökslottet
Serie: Sagan om Isfolket #7
Författare: Margit Sandemo

torsdag 30 juli 2020

Call Down the Hawk

Maggie Stiefvater har ett alldeles särskilt sätt att skriva som balanserar på gränsen mellan knäppt och underbart. Jag har läst det mesta hon har skrivit, älskat en del (alldeles särskilt The Raven Boys-böckerna) och förvirrat kliat mig i huvudet åt en del. Senast läste jag All the Crooked Saints och den hade jag en hel del problem att ta mig igenom även om jag lyckades och gillade den till sist.

Call Down the Hawk är första boken i en ny serie, The Dreamer Trilogy, som handlar om Ronan Lynch som ju var med i The Raven Boys. Det handlar också om Ronans bröder Declan och Matthew, och även Adam från The Raven Boys får vara med lite, men främst är det Lynch-bröderna och deras märkliga egenskaper. Ronan är en "dreamer", och vi har fått veta en del om detta i Raven-boys-böckerna, men nu är det just detta som är centralt. Det han drömmer om kan han ta med tillbaka till verkligheten. Och det där kan ju vara otroligt besvärligt om det han drömmer om är något farligt (och otroligt praktiskt om det är praktiska ting han drömmer om...). Till exempel drömmer han om några monsterliknande krabbor i vatten, och när han vaknar är både han och Adam helt täckta av de där krabborna som är i färd med att äta upp dem. Det blir dyrt att ersätta skadorna för Adams studentrum sen.
Men här finns flera "dreamers", och här finns också en hemlig samling människor som jagar dessa dreamers för att utrota dem eftersom de (i en vision) fått veta att de kommer att medföra världens undergång.

Och jag kämpade ett tag, men till sist lyfte jag blicken och undrade vad jag höll på med. Det här blir för konstigt för mig, för många krumbukter och för många namn och overkligt märkliga saker. Hur mycket Ronan det än är - så orkar jag inte med det och lägger ner läsningen efter ungefär halva boken.


Titel: Call Down the Hawk
Serie: The Dreamer Trilogi #1
Författare: Maggie Stiefvater
Utg år: 2019
Förlag: Scholastic Press
Köp den till exempel här, här eller via Omnible

måndag 27 juli 2020

Sagan om Isfolket 6: Det onda arvet

Jag läser om hela Sagan om Isfolketoch den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).



Kolgrim föddes med förbannelsen, det "onda arvet" och är liksom grundmurat ond redan som spädbarn. Han har dock ganska raskt kommit på att det är bättre om han gömmer undan det där onda och spelar snäll, så att alla tror att han är en ny Tengel den gode och kommer bli en fulsnygg karl som använder sina krafter i det godas tjänst när han blir vuxen. Men inom sig går han och tänker onda ting. Och sin lille halvbror Mattias, den milde och gode som föddes på juldagen? Honom ska han ha ur vägen. Så när Mattias är 8 år och Kolgrim 12 så lurar storebror iväg lillebror ut i en båt där han somnar, varpå Kolgrim slänger bort årorna, tar sig själv i land och sticker hem. Mattias överlever, men hamnar långt hemifrån och tvingas ner för slavarbete i en gruva i nästan två år innan han tillsammans med vännen Kaleb lyckas fly.

Det kan vara en av hela seriens bästa scener, den där Mattias kommer hem till Gråstensholm igen efter att varit borta i två år och varit sörjd som död.

Sen blir Kolgrim skogstokig av allmän ondska, drar upp till Isfolkets hemliga dal med storslagna planer på att själv mana fram Satan och bli den Mest Utvalde Av Alla Utvalda. För att våga det tar han lite knark ur Sols medicinförråd som han stulit med sig, och påverkad av det tror han att han fått vingar och hoppar utför ett stup och dör. Tyvärr har han dessförinnan huggit Tarjei med kniv, Tarjei som skulle rädda honom och övertala honom om ett bättre liv. Och Tarjei överlever inte. Jag mindes verkligen inte det, hade för mig att Tarjei var en av dem som levde verkligt länge. Blöh.

Sedan hoppar boken fram i tiden ganska många år och Alexander och Cecilie Paladins tvillingar har blivit stora, Gabriella är dyster pga en förlupen brudgum och blir i stället kär i Kaleb och gifter sig med honom samt adopterar den föräldralösa lilla Eli. Jag hade också helt glömt hur Kaleb, Mattias, Liv och Gabriella startar hem för föräldralösa barn och där bland andra tar till sig systrarna Frida och Oline från Oslos gator. Dessa tjejer är 10 och 15 år och är helt råa och vilda, skriker och svär och ger fin krydda åt all vänlighet på Gråstensholm. Typisk Sandemo-humor som jag gillar.

Titel: Det onda arvet
Serie: Sagan om Isfolket #6
Författare: Margit Sandemo

söndag 26 juli 2020

Sagan om Isfolket 5: Dödssynden

Jag läser om hela Sagan om Isfolketoch den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).


I den här boken är vi mest i Danmark och Tyskland, och i början av det trettioåriga kriget (den delen när Danmark var med). Bland legosoldater och danska soldater finns en liten hop tvångsrekryterade norska soldater också, och givetvis har vi lite isfolkspojkar här: Trond och Brand (Ares och Metas söner) tillsammans med Jesper (son till Klaus, han som blev förförd av en 14-årig Sol). Och Tarjei (Tronds och Brands storebror) fångas också in av kriget när han är på väg till sina läkarstudier i Tübingen, och jobbar i stället som fältskär trots att han bara är 18 år. Han är ju en sådan lysande intelligent kille. Bra det, eftersom det är han som kommer att gräva ut en kula ur ryggraden på Alexander Paladin, den högadlige och ståtlige dansken som Cecilie Meiden blivit vän med när hon varit vid det danska hovet som barnflicka/guvernant.

Cecilie kommer tillbaka till Köpenhamn från jullov hemma i Norge. Hon är gravid och desperat eftersom pappan till barnet är hembygdens präst som hon bara tyckte synd om (och han är dessutom gift). Alexander Paladin hotas samtidigt till livet eftersom han om bara några dagar ska upp i rättegång pga misstänkt homosexualitet. Blir han dömd kan det bli dödsstraff, eller spöslitning följt av livstids fängelse. De två löser det hela genom ett fejk-äktenskap där Alexander ska ta på sig faderskapet för Cecilies barn, och hon försvara honom i rättegången så som varande ärbar och kränkt fru. När rättegången sedan går som en dans pga Cecilies strålande insatser drar Alexander ut i krig och blir skjuten, överlever men är förlamad i nedre delen av kroppen. När han kommer hem ger sig Cecilie fasen på att hon ska bota hans förlamning medelst egenhändig sjukgymnastik som inte ens är uppfunnen än. Detta lyckas hon fint med, med benäget bistånd av Tarjei som via ännu en blodig operation lyckas gräva ut den där kulan från Alexanders rygg (med fingrar och krokar), och Alexander kan snart gå igen. Hurra för det. I samma veva slutar också Alexander uppenbarligen att bli kär i män för att i stället bli kär i Cecilie och raskt befrukta henne så att hon i bokens slut föder tvillingar. Jahaja.

Brand och Jesper överlever kriget och lyckas ta sig hem, men Trond visar sig ha isfolksförbannelsen lite sådär dolt inom sig. Den vaknar till liv när han krigar loss och kommer på att det är rätt festligt det där med att skjuta människor. Hans ögon blir gula och hela han helt monstrig - tills Jesper råkar skjuta honom med det enda muskötskott han får iväg under hela sin krigskarriär.

Tiden är ca 1625-1630.

Titel: Dödssynden
Serie: Sagan om Isfolket #5
Författare: Margit Sandemo

lördag 25 juli 2020

Sagan om Isfolket 4: Längtan

Jag läser om hela Sagan om Isfolketoch den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).


Redan här i fjärde boken börjar det här som jag sedan hela serien igenom brottas med under läsningen: hur alla är släkt med varandra, vilken generation som är vilken och hur snabbt tiden går tills den person jag nyss läste om i en bok redan några böcker senare har blivit mor/farförälder och senare igen har blivit till ett minne eller en legend. Och det är också här i fjärde boken vi för första gången får släkttavlan på försättsbladen, den som sedan blir så stor och omfattande att den knappt får plats i böckerna. Ännu är den överblickbar, för i den här boken handlar det om den tredje generationen, alltså Siljes och Tengels barnbarn. Och ännu försöker Sandemo berätta allas historia samtidigt, växelvis, men i slutet här så skriver hon något i stil med att "efter detta så splittras familjen ut i världen med olika öden". Och ja, det gör de, men det gör också att efter detta kommer varje bok att med nödvändighet mer koncentrera sig på en eller kanske ett par personer ur Isfolkssläkten och inte alla på en gång.

Men här ännu ett myller, alltså. Vi har Tarald och Cecilie, son och dotter till Liv och Dag, och deras (*får fundera igen*) syssling Sunniva, dotter till Sol. Vi har också Yrja, som inte alls är av Isfolket utan från Eiksholmen som är en gård där bonden enligt Sandemo "försöker uppfylla Guds krav på att befolka jorden helt på egen hand". Men Yrja är född samma natt som Tarald, och blir en av de fyra barnen i ungefär samma ålder som växer upp tillsammans. Yrja blir kär i Tarald, men han har bara ögon för sysslingen Sunniva, och de två blir i sena tonåren förälskade och Sunniva blir gravid. Det där är rena katastrofen, eftersom de bägge har anlag för "förbannelsen", och mycket riktigt: den som föds är Kolgrim, missbildad, mörk och med onda ögon och ond själ redan från början. Sunniva dör vid förlossningen. Sedan går några år när Tarald tycker synd om sig själv, Yrja fortfarande är kär i honom och Kolgrim gör sitt bästa för att riva Gråstensholm, innan Tarald äntligen friar till Yrja och de två blir ett par. Yrja föder Mattias, på juldagens morgon, och om Kolgrim kom ut stämplad som ond (stackarn är till och med döpt till "kol" = mörk + "grim" = ful) så strålar Mattias redan från början av Godhetens Ljus.
Lite vid sidan av detta har vi fått läsa om hur Cecilie Meiden tillbringat första vuxenåren med att flytta till hovet i Köpenham och vara hunsad barnflicka/guvernant åt de kungliga barnen i andra äktenskapet, och där blivit vän med en markgreve, en av kungens kavaljerer, som heter Alexander Paladin. Deras historia får vi läsa mer om i nästa bok.

Tiden är tidigt 1600-tal, fram till ca 1625.

Titel: Längtan
Serie: Sagan om Isfolket #4
Författare: Margit Sandemo