Age of War

Tredje boken i förträffliga serien Legends of the First Empire av Michael J. Sullivan, och jag tycker bara mer och mer om den. (Här kan du läsa vad jag tyckte om bok 1, Age of Myth, och här kan du läsa vad jag tyckte om bok 2, Age of Swords) Berättelsen drar hela tiden iväg på oväntade vägar, och ju längre jag läser desto mer har jag att nyfiket undra över hur det ska lösas eller få sin förklaring. Något som är väldigt bra är detta: författaren Michel J. Sullivan har först skrivit klart hela serien om sex böcker och sedan tillåtit dem att publiceras. Detta har gjort (detta berättar han i de intressanta författarförord som inleder varje bok) att han när han skrivit klart de senare böckerna i storyn kunnat gå tillbaka och ändra de tidigare, lagt ut hints och ändrat detaljer eller lite större saker så att det pekar mot eller knyts ihop med slutet av storyn. Och det här märks när man läser - här antyds att karaktärer inte är de vi från början tror att de är, platser anas ha större betydelse så småningom, och när man sedan har läst hela serien (jag har ju redan gjort det nu när jag skriver) så kan man tänka tillbaka och se att den och den tråden påbörjades redan i bok 2 eller 1 eller vad det är, men att allt knyts ihop. Det är snyggt. 

Men Age of War, alltså. De som krigar är människorna (the Rhunes) mot de gudalika Fhrey. Människorna leds av olika klanhövdingar, och överhövding (eller keenig) är Persephone, tillsammans med en krigar-Fhrey som heter Nyphron (alltså, ja, han slåss mot sina egna, det är komplicerat och man vet varför om man läst bok 1 och 2). Och visst finns här krigsscener och stor dramatik (det handlar om belägring av en stad som borde vara ointaglig, men de som belägrar använder magi och de som försvarar... använder också magi. Så småningom.) men fokus i boken har faktiskt mer med relationer att göra, och om personers utveckling till att övervinna sig själva och göra saker de inte trodde att de kunde. Persephone, till exempel, som nu är en Ytterst Viktig Person Som Borde Göra Ärofulla Saker - hon tycker livet har blivit oändligt jobbigt och fullt av plikter, för en styrande person som hon måste med nödvändighet sitta instängd i viktiga möten hela dagarna. Hur blev det så? Och hur mycket måste hennes plikt och vilja att vara allt för sitt folk påverka hennes eget liv, vem hon ska leva med, gifta sig med och vara kär i? Hon får välja, och det är inte lätt. 
Och så har vi muskel-Raithe, gudadräparen från bok 1 som numera har en rätt tillbakadragen roll. Han borde få vara hjälte, men han släpps liksom inte ens in i staden och framför allt inte till den viktigaste byggnaden där Viktiga Krigsrådslagen sker. Frustrerad drar han runt och försöker göra sig nyttig ändå, men fasen alltså: helst skulle han bara vilja sticka från alltihop, bygga något trevligt hus i en skog full med vilt och nära floden och dela detta med kvinnan han är kär i. 
En annan karaktär som blir allt mer viktig och intressant för varje bok är krukmakaren Gifford. En grymt missbildad kropp som plågat honom sedan han föddes (och tog livet av hans mor vid förlossningen) och han har varit mobbad av byns befolkning i hela sitt liv. Ändå kämpar han på, och har stor talang för att göra vackra krukor och annan keramik. Nu får han lite oväntat träda in i en hjälteroll och göra något storslaget. 

Här finns så mycket bra att minnas, och många intressanta detaljer. Något som återkommer då och då är en viss dörr i the Fhreys huvudstad. Dörren finns i en vacker park i hjärtat av staden, och den har inte öppnats på hundratals år. Eller någonsin. Det går inte att öppna den, finns inget handtag eller lås. Utanför denna dörr sitter en äldre herre dag ut och dag in. Han väntar på att dörren ska öppnas. Vad är detta för dörr och var går den? Och vem är den luggslitne typen utanför? Jodå, vi kommer att få veta. Men först i slutet av serien...

Titel: Age of War
Serie: Legends of the First Empire #3
Författare: Michael J. Sullivan
Utg år: 2018
Förlag: Del Rey