To Sir Phillip, With Love

Femte boken om Bridgertons, och nu är det Eloise som ska hitta sin ende och rätte. Eloise, som ju gått rätt många år utan att gifta sig eftersom hon inte har haft lust och nog inte tror att det här med äktenskap är hennes grej. Hon har haft ett antal frierier, men tackat nej till dem alla. Tanken är att hon och bästisen Penelope Featerington ska bli gamla och ogifta tillsammans, och det känns som en bra plan. Ända tills Penelope går och gifter sig med Eloise storebror Colin...?! (i fjärde boken, läs vad jag skrev om den här) Jaha, hur ska det nu gå med deras spinster-partnerskap, liksom? 

Nu är det så att Eloise sedan en tid brevväxlat med en viss sir Phillip Crane. Det började med ett kondoleansbrev från Eloise när Phillips fru Marina, en avlägsen kusin till Eloise, hade gått bort, och så bara fortsatte det sen. Och nu har denne sir Phillip lite oväntat kastat ut frågan om hon kunde tänka sig att bli fru Crane eftersom han behöver en kvinna som tar hand om allt praktiskt i huset. Det är nu det helt märkliga sker när Eloise, som hittills varit Stark Ung Kvinna Med Åsikter, som gärna debatterat hur orättvist det är att männen har det så lätt här i livet och kvinnorna bara förväntas gifta sig och inte alls har samma val, när denna Eloise tänker att: "hm, han behöver en kvinna, och han skriver vackra brev och gillar blommor, och jo, jag kan väl åtminstone åka och hälsa på honom och se om han verkar vara intressant?". Och så sticker hon i väg i hemlighet, alldeles ensam utan det för denna tiden oh så viktiga "förklädet", och knackar på dörren hos sir Phillip Crane, förklarar med en strid ström av ord att nu har hon kommit för att testa om det verkar vara en bra plan, det där med äktenskap. Och Phillip blir så överrumplad av alla dessa ord, och över att hon är ung och snygg, och att hon kommit ensam och utan att säga till i förväg, så han... går ut i växthuset till sina blommor. (Det gör han ganska ofta genom hela boken.) Ungefär i den här vevan gör två barn en bullrande entré, sir Phillips barn alltså, de som han inte sagt något alls om i sina brev. Och det framgår att Phillip vill ha en fru eftersom han 1. behöver en mamma till barnen, och 2. han behöver någon som styr upp det praktiska, så att han 3. kan få vara med sina blommor i växthuset utan att bli störd.

Och här har vi då Eloise, som inte velat gifta sig, som håller starkt på att göra egna val i livet och leva sitt eget liv och göra det hon vill. Drar hon snabbt sin kos? Nä. Hon stannar. Hon försöker tämja och göra sig vän med barnen. Hon väntar på att Phillip ska sluta vara blyg och ränna till sina blommor och faktiskt sätta sig och prata med henne. Hon styr upp det praktiska. Och jag, som ganska snart förväntar mig att sitta och vara irriterad på denne fullblodsegoist till karl och irriterad på Eloise som går med på dessa märkliga krav - jag lägger inte ner boken, märkligt nog. Nä, jag läser vidare, och tycker på något mystiskt sätt mycket om att läsa den här. Tycker om när Eloise får barnens förtroende. Blir irriterad när alla (ja alla) brorsorna Bridgerton någonstans halvvägs in i boken kommer galopperande för att klå upp sir Phillip och skälla ut Eloise (herregud, de har ju bott flera dagar ensamma i ett hus utan något förkläde som sällskap...)(nä, tjänstefolket räknas ju såklart inte) och tvinga till äktenskap. Men läser vidare och gillar läsningen, mot bättre vetande. Så den boken jag väntade mig minst av, egentligen inte tyckte om huvudpersonerna i - den gillar jag. 

Titel: To Sir Phillip, With Love
Serie: Bridgertons #5
Författare: Julia Quinn
Utg år: 2003
Förlag: Avon