Giles och Daisy möts senare i London (han ska ju till exempel betala sin skuld till henne), och han bara orkar inte med henne. Hela tiden ska hon hålla på: rädda hundar som håller på att köras över, rädda unga flickor som är i fara. Och om hon inte rusar iväg till någons försvar så pratar hon. Hela tiden. Ibland pratar hon även under räddningsaktionen. Hon. Är. Så. Jobbig.
Daisys mål här i livet är att få sin yngre syster gift. Därför har de kommit till London. Därför behöver Daisy någon som kan hjälpa dem in i sällskapslivet. Därför är hon helt lycklig över att ha träffat denne Giles som nu både har kontakter att hjälpa dem och som eventuellt också kunde vara den som faktiskt gifter sig med lillasystern. Själv ska hon inte gifta sig. Hon är aaalldeles för gammal för det (hon är 25) och hon skulle aldrig orka med att hon någon man som hon bara vet att hon skulle bossa runt redan efter några veckor, och hon har redan tillräckligt många människor runt sig att bestämma över.
Men vet nån vad - i slutet av boken är det ändå Daisy och Giles som har blivit kära och får sitt happily ever after. Trots all jobbighet. Och Daisys syster har eventuellt också börjat få något att säga till om - till exempel det att hon inte alls är ute efter att gifta sig fint och rikt. Och jo... det är helt OK att läsa om. Inte en av Mary Baloghs bästa, men helt OK.
Titel: Lady with a Black Umbrella
Författare: Mary Balogh
Utg år: 1989
Förlag: Signet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar