A Promise of Fire (Kingmaker Chronicles 1)

Den här verkade lovande i början, med huvudpersonen Cat som har förmågan att kunna "ta" av andras magi men också fysiskt känna av när någon ljuger. Och så ett intressant världsbygge med tre länder som strider både med varandra och internt, och med två olika folk där magoi kan använda magi och är lite "finare", och så hoi polloi som inte kan använda magi, som därför av magoi ses som sämre men som också därför har blivit väldigt bra på att slåss. De har precis tagit över styret i ett av de tre länderna, och petat den tidigare magoi-familjen av tronen.

Vi börjar på en cirkus, där Cat gömmer sig och låtsas vara ett slags orakel (soothsayer). Hon är på rymmen från sin blodtörstiga familj där alla är magoi men alla också försöker ha ihjäl varandra för att ta åt sig all makt. Cats mamma är värst av allihop. 

Till cirkusen kommer Griffin, krigsherre från landet där de omagiska hoi polloi tagit makten från magoi, och han är på jakt efter en king maker. En äkta king maker föds bara var hundrade eller tvåhundrade år eller något sådant, och det som gör dem så speciella är att de alltid kan skilja sanning från lögn. Bra att ha om man vill bygga upp ett land efter krig (det är Griffins syster som nu är drottning, eller alfa som de kallas här). 

Och Griffin träffar Cat, listar ut att hon ju känner av lögner, och tjoho! han har hittat sin kingmaker! Grejen är bara att Cat är helt ointresserad av att vara kingmaker, hon vill bara fortsätta sitt inkognitoliv på den där cirkusen. (där cirkusdirektören heter Selene och är matte till Cerberus, alltså den äkta Cerberus, hunden med tre huvuden)(det är mycket grekisk mytologi inblandat i den här boken också) Så Cat ber Griffin fara och flyga, hur snygga magmuskler han än har. (för det har han tydligen, det får vi veta ungefär sjuttiofyra gånger under bokens gång) Griffin är inte van att inte få sin vilja igenom. Så han snor med sig Cat ändå. Kidnappar henne, alltså. Medelst ett magiskt rep. (sådana där som man har, ni vet...?) Och så släpar han med Cat vare sig hon vill eller inte. 

Detta är romantisk fantasy, eller romantasy som det nu brukar kallas. Och, som jag skrev i inledningen: det började bra och jag hade höga förväntningar på den här, tänkte att det kunde bli en ny Fourth Wing för mig.  Men allt det som verkade så bra tappas bort - det här blir alldeles för mycket fokus på relationen mellan Griffin och Cat. Hur hon inte vill förlåta honom kidnappningen, hur han inte alls kan förstå att hon inte blir pangkär i honom direkt ändå? Han är ju snygg och alla andra kvinnor vill ju ha honom? Och hon tjurar och de grälar och de har sex och jag bara men ge mig mer av den där intressanta världen, för jösse namn! Jag vill veta mer om magin, om drakarna, om hur det blev som det blev, om den här kingmaker-grejen, om magoi versus hoi polloi, gudarna och att de ger bort sin magi till människorna och... massor av annat. Och: det räcker med att läsa om hur snygga magmuskler och läckra svarta lockar Griffin har en gång. Inte varje gång han yttrar sig. Sida upp och sida ner grälar och återförenas Cat och Griffin och jag ledsnade totalt på dem.

Det här är en serie. Jag blev så besviken på första boken att jag inte kommer att läsa vidare. Synd på så lovande förutsättningar.

Titel: A Promise of Fire
Serie: Kingmaker Chronicles #1
Författare: Amanda Bouchet
Utg år: 2016
Förlag: Piatkus