torsdag 6 februari 2025

My Lady Jane

I höstas såg jag tv-serien My Lady Jane, en underbar blandning av kostymdrama från engelsk tudortid, kärlek, fantasy och humor, allt med en allvetande berättarröst som med krass humor kommenterade det som hände på ett fantastiskt vis. Jag gillade personerna, storyn, alltihop! Och när jag fick veta att serien baserades på en bok med samma namn så var jag ju absolut tvungen att läsa den.

Men... även om boken är helt OK så är den inte alls lika bra som tv-serien. (och hur ofta hör man mig säga något sånt??) Ja, vi har i stort sett samma personer och i stort sett samma handling (även om tv-serien bara täcker ungefär första halvan på boken), men det är en del grejer som skiljer sig rejält mellan boken och tv-serien, och dessutom tar tv-serien ut svängarna så mycket mer. Mer humor, mer elakhet, mer heta kärleksscener, mer dramatik. Så om någon som sett tv-serien inte alls känner igen det mer återhållna i det jag skriver nedan om handlingen så är det just därför: boken är mer ljum. Om Jane och Guildford har hett sex i tv-serien - så har vi i boken i stället en scen där Jane läser högt ur en bok för Gifford (han heter Gifford i boken men Guildford i tv-serien...) samtidigt som hon matar honom med äpplen. Och om bok-Jane är en försiktig person så är tv-serie-Jane den som självklart slåss med kniv.

Lady Jane Grey är kusin och barndomsvän till den unge och sjuklige kung Edward. (Vi befinner oss alltså i England, 1500-tal, och Edwards systrar heter Elisabeth och Mary.)
Är man en lady i närmast-tronen-kretsarna så är bröllop en politisk- och familje-makt-rikedomsgrej, så därför är det inget konstigt om Jane nu blir bortgift fast hon bara är 16 år. Det är väl rätt lugnt, tycker hon själv, bara hon får fortsätta läsa böcker? Böcker är Janes liv, hon har alltid en bok i handen.

Den hon blir bortgift med är Gifford Dudley. Han avskyr själv sitt namn (han vill alltid bli kallad "G" i stället) men hans största problem är något annat: när solen går upp förvandlas han till häst. Varje morgon. Och så förvandlas han tillbaka till man när solen går ner. Så: Jane är gift med en häst. Det är ju inte helt... vanligt. Fast ändå inte otroligt i just den här skruvade historieversionen. Det är nämligen så att det här finns många som kan förvandla sig till olika djur, och de kallar sig ethians. De "vanliga" människorna som inte kan förvandla sig kallas för verities och det pågår mer eller mindre krig mellan dessa olika grupperingar. Det som skiljer Gifford från andra ethians är att han inte själv kan välja när han vill byta från människa till häst eller tvärtom. Det sker alltid i gryning/skymning, som en förbannelse. 

Nu krånglar vi till det: kung Edward försvinner - han flyger iväg i falkform, för jepp, även han är en ethian (likt hans far Henry VIII som förvandlades till ett lejon när han blev riktigt arg). Men hovet tror att Edward är död, så nu ska det utropas en ny regent, och Edward har i sitt testamente utsett sin kusin Lady Jane till tronföljare. Så Jane blir drottning av England, samtidigt som hon kämpar med att få hästäktenskapet att fungera. 

Inte lätt. Inte blir det bättre av att testamentet bestrids, och det intrigeras för att störta Jane från tronen. Kan man anklaga henne för något? Och få henne halshuggen? 

Författarna tyckte det var så roligt att skriva alternativa "Jane-historier" så de fortsatte, och det finns alltså Plain Jane om Jane Eyre och Calamity Jane i vilda västern. Jag kanske testar dem.

Titel: My Lady Jane
Serie: The Lady Janies #1
Författare: Cynthia Hand, Brodi Ashton, Jodi Meadows
Utg år: 2016
Förlag: HarperTeen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar