Evil grandma

Mona är inte perfekt. Det vet hon. Hon borde äta nyttigare och röra på sig mer, säkert borde hon bli snällare och gladare också men... hon är den hon är. Och nu ska hon bli farmor. Hennes son Thomas och hans super-duper-perfekta flickvän Alma har kommit på besök (och Alma säger ingenting men visar så tydligt att kaffet och fikan och alltihop bara är så fel och att hon hellre skulle vilja vara någon annanstans, något fräschare, något som gör sig bättre på instagram än Monas val av soffa och övrig inredning)(för själv är nämligen Alma av typen lägga-upp-komponerade-och-perfekta-bilder-på-instagram-av-perfekta-stunder-i-hennes-perfekta-liv-med-bildtexter-typ-embrace-life-eller-moments-of-happiness-eller-[insert valfri floskel på engelska] och kallar sig influencer)(snygg är hon också)(fan)(Mona blir bara så trött och kan bruden inte ens bara ta en kaka och se glad ut??)

Var var jag nu innan jag började missbruka parenteser? Jo: Thomas och Alma släpper bomben att de ska ha barn. Att Mona ska bli farmor. Och är inte det alldeles underbart? Mona vet inte riktigt vad som är lämpligt att säga, så hon säger något som inte alls är lika sprudlande som det borde ha varit. På kvällen får hon ont i huvudet och överallt och upptäcker att hon har skyhögt blodtryck, tror hon har fått hjärtproblem men en läkare lugnar henne: hon har helt enkelt fått en panikattack. Det är den där farmorsgrejen... Jahaja. Så ska man inte reagera. Almas mamma, blivande mormor alltså, har minsann reagerat på rätt sätt, blivit så lycklig så lycklig så och genast satt igång med att sticka små gulliga koftor till det kommande barnbarnet. Mona kan inte sticka. Och hon gillar inte barn så där värst mycket.

Det blir värre. För Thomas och gravida Alma (som för övrigt nu har döpt om sitt instagramkonto till @allmama och lägger upp softade och förväntansfulla bilder på sin kropp, sina inköp av babyprylar och så vidare och så vidare och kallar sig numera mumfluencer) har fått en vattenläcka i sin lägenhet. Under tiden renoveringen av den sker så flyttar de in till Mona. Almas föräldrar har ett stort hus, men där funkade det tydligen inte så bra med Almas syster eller hur det nu var, så de tar över Monas sovrum och så får Mona flytta in i gästrummet. Alma lägger upp mängder av foton på instagram om hur himla jobbigt det är att bo så trångt som de bor nu - men skriver inget om kaoset hon själv skapar utan att någonsin hjälpa till med att laga middag (istället klagar hon på det Mona lagar) eller städa.

Så Mona behöver få utlopp någonstans. Hon startar instagramkontot @evilgrandma65, och gör inlägg om otacksamma barn i alla åldrar. 

Även om Mona känns väldigt kantig och jag flera gånger stör mig på henne och tycker hon kunde säga till istället för att bara känna inombords så är jag helt på hennes sida. Varför skulle man förvandlas till en vänlig, bullbakande, stickande och tålmodig dam i mjuka pastellfärger och vitt hår i knut bara för att man råkar bli så gammal så att man får barnbarn? Man fortsätter väl vara den man varit hela livet tidigare? Om än med mer skrynklor i ansiktet?

Titel: Evil grandma
Författare: Line Baugstø
Originaltitel: Evil grandma
Översättning: Lie Fredholm
Utg år: 2025
Förlag: Forum