Rödhake - upp till bevis för Harry Hole!

Nu har jag läst min tredje Harry Hole-deckare! Jag var inte så där överbegeistrad över Fladdermusmannen och Kackerlackorna - men hade hört och läst att serien skulle bli så mycket bättre sen. Nå, Rödhake är tredje boken om Hole, och nu var det verkligen upp till bevis.

Vad tyckte jag? Läs mitt inlägg här på LitteraturMagazinet!

Läsvecka!

Nästa vecka åker vi på en slappa-och-lata-oss-vecka i en stuga. Det ska läsas! Ätas ostbågar och godis!

Och de här böckerna tar jag med mig. (Nej, jag hinner förstås inte läsa alla men jag gillar valmöjligheter! :))

Sagan om isfolket - halvtidsrapport

Jag skrev ungefär i julas om att jag började bli lite nyfiken på de där isfolksböckerna. Att jag kände att jag kanske hade missat något i alla år, nu när jag läst mängder av nostalgiska bokbloggsinlägg om isfolksläsning. Och så skulle jag testa. (här är ett inlägg till om när jag precis hade börjat testa...)

Nu har jag testat riktigt ordentligt, faktiskt. Har precis avslutat bok 30 av 47 i serien. Och det är hög tid för en halvtidsrapport om isfolksläsningen. (nej, jag är inte så duktig på matte)

Den rapporten har jag skrivit ett inlägg om här på LitteraturMagazinet. Klicka dig dit så får du veta vad jag tycker so far!

Toksträckläst Legend av Marie Lu

Dystopi! Kärlek! Spänning! Växlande berättarperspektiv! Onda planer och mörka hemligheter! Jag gillade!!! Jag kunde inte lägga ner boken!

Läs mitt inlägg om nya Legend av Marie Lu här på LitteraturMagazinet!

Spoilerfundering om En sekund i taget

Jag har läst En sekund i taget av Sofia Nordin som högläsning för mina barn, och jag har skrivit ett blogginlägg om vad jag tyckte om den här på LitteraturMagazinet (kan avslöja att jag tyckte mycket om den). I det inlägget har jag lite funderingar kring en del praktiska saker som inte känns så trovärdiga (men att det egentligen inte påverkar själva boken och handlingen så det spelar inte så stor roll). Men en sak funderade jag och barnen mycket över när vi läste, och ju mer vi tänkte på det desto mer skrattade vi. Helknas! Läs nedanför bilden om du vill veta vad - men läs bara om du redan har läst boken, för annars avslöjas handlingen lite för mycket!

Det handlar om de där hästarna och deras enorma kapacitet att bära tung packning. Hedvig och Ella ska vid ett tillfälle rida hem till Ellas gamla hem och leta efter hennes katt. På vägen tänker de gå in i ett köpcentrum och bunkra mat och vinterkläder. Det är långt att rida, så de tänker övernatta. Alltså har de redan när de rider iväg tält med sig. Och sovsäckar. Och massor av tomma väskor som de tänker bära hem saker i. Och redan här undrar jag lite var de gör av alla sakerna? Sadelväskor i all ära, men stora är de inte. Men, med lite fantasi och bra remmar går det säkert att få fast prylarna bakom sadeln.

Men sen börjar köpfesten. Eller, bära-hem-gratis-festen. Först går de in på Stadium, och plockar på sig vinterjackor, regnkläder, termobyxor, pannlampor och en hel del andra prylar. Efter det stegar de in på ICA Maxi och tar varsin kundvagn som de fyller med mat med lång hållbarhetstid. Mjöl, konservburkar, syltburkar, tunga saker. Och skrymmande saker, som stora paket med toapapper. Två kundvagnar fulla, alltså.

Sen kör de ut vagnarna på parkeringsplatsen där hästarna står och väntar, mular ner alla grejer i väskorna de hade med sig, och så lastas det på...hästarna? HURDÅ?? Två fulla kundvagnar fyller lätt bagageutrymmet på en vanlig bil. Plus jackorna och kläderna. Och tältet. Och sovsäckarna. Och två människor som ska rida ekipagen. För att inte tala om när de faktiskt har framgång med att hitta den där katten, stoppar in den i en kattbur och lyckas med konststycket att parkera även den på en av hästarna. Finns det någon hemlig bagagelucka på den här sortens häst? Utfällbara korgar? Och vad är det för hästar som orkar bära så mycket utan att falla helt krossade mot marken?

Himla kul att försöka föreställa sig.

En sågning, en hyllad och en hyfsad (fast spökhyllad)

Jag bloggar alltså vidare på LitteraturMagazinet! Och jag fortsätter att läsa spretigt och skriva väldigt Carolina-mässigt! De tre senaste inläggen är om en bok som jag gillade väldigt mycket, en som jag sågade jäms med fotknölarna och en som jag tyckte var helt OK.

Du & jag, Katarina von Bredow skriver för mellanstadiebarnen. Läs mitt inlägg om den här!

Constables & Toops kistor och kransar, Gareth P. Jones skriver om byråkratiska spöken i viktorianskt London. Läs mitt inlägg här!

Ordningens magi 1 - Lärlingstid och Ordningens magi 2 - Mästarprov av L.E. Modesitt Jr, första boken i "Saga of Recluce". Läs mitt inlägg här!

Sågverksungen

Jag skrev för en tid sedan ett inlägg om att jag märkligt nog ännu inte läst Vibeke Olssons böcker om Bricken på Svartvik.

Nu har jag tagit tag i det, och har läst Sågverksungen. Väl det, för den gillade jag mycket. Här på LitteraturMagazinet kan du läsa vad jag skrev.

Titel: Sågverksungen
Författare: Vibeke Olsson
Utg år: 2009
Förlag: Libris förlag
Köp den till exempel här eller här

Vi måste sluta ses på det här sättet - nytt inlägg på LitteraturMagazinet

Jag är lite tjatig, jag vet, men nu säger jag det igen: Jag har flyttat min bokblogg till LitteraturMagazinet, där jag forsätter skriva om barnböcker, vuxenböcker, fantasy, romance och allt det där andra jag gillar. Och jag skriver på precis som jag brukar, dvs ganska Carolina-mässigt. Idag har jag skrivit om den här:

Följ mig på LitteraturMagazinet, och läs inlägget här:
http://www.adlibris.com/images/288378/vi-maste-sluta-ses-pa-det-har-sattet.jpg

Drömgångare - läs vad jag tyckte på LitteraturMagazinet, mitt nya hem

Jag har flyttat min blogg till LitteraturMagazinet. Mitt senaste inlägg handlar om den här boken:

Vill du läsa vad jag tyckte? Kolla här:

http://www.litteraturmagazinet.se/carolina-landin/boklogg/dromgangare-6807580

Jag bloggar vidare på LitteraturMagazinet

Det här är ett hejdå - men bara till den här adressen! Jag flyttar min bokblogg till LitteraturMagazinet, från och med igår. Du hittar mig här:
http://www.litteraturmagazinet.se/carolina-landin

Mitt första inlägg handlar om min (ja, ganska korta) bokbloggarhistoria. Mitt andra är en presentation av mig själv med hjälp av olika böcker och författare. Senare idag tänkte jag få till ett inlägg om splitter nya dystopin Drömgångare av Samantha Shannon.

Följ med mig dit så blir jag jätteglad! Ändra ditt bokmärke, uppdatera ditt RSS-flöde eller vad du nu gör, men följ mig dit, snälla. För jag tycker så mycket om att någon läser om vad jag tycker om böcker och läsande och sånt där.

Hej då - och välkommen!

Fulast i världen

Den här bokens framsida beskriver innehållet bra. En bild på en bassängbotten, med en infälld bild av två händer som gör det där enorma första steget när man är kär i någon men inte har vågat säga det än: ett lillfinger läggs över den andra handens lillfinger. Så kan det börja. Och jag brukar älska att läsa skildringar av just sån där kärlek - blyg, trevande, "vågar jag verkligen?". Men den här boken lämnar mig rätt så likgiltig.

Det är en bra högstadieskildring. Skåpen i korridoren, dialogerna, rollerna med tjejen-som-bestämmer, tjejerna-som-hänger-med-tjejen-som-bestämmer, störiga killen, musiker-killen-som-är-utanför-men-inte-bryr-sig och andra. Men jag började läsa boken i hopp om de där kärleksskildringarna, det där med fingrarna, och jag tyckte att jag fick för lite av dem.

Siw och Simon går i samma niondeklass. Siw har gått där alltid, men Simon började nu på höstterminen. I somras träffades de på en campingplats, på bryggan och var tillsammans i ungefär ett dygn eller så (lillfingergrejen...). Simon fick Siws telefonnummer, men lappen det stod på råkade hamna med byxorna i tvättmaskinen så han kunde aldrig ringa upp henne. Och nu har han flyttat till en ny stad, och råkar hamna i samma klass som Siw. Vilken tur! Men - nu är Siw som förbytt. I klassen finns Evelina, tjejen-som-bestämmer. Och Siw är en av tjejerna-som-hänger-med-tjejen-som-bestämmer. Första dagen Simon kom in i klassrummet bestämde Evelina direkt vad han var för en typ. Han var konstig, och han var ful. Honom skulle man inte vara med. Punkt. Och om Evelina säger att det är så - då vågar inte Siw göra något annat. Hon kan eller vill inte bli sedd  med Simon.

(handlingen i Grease, någon?)

Det här låter fortfarande väldigt lockande, men ju mer jag läser desto mer irriterad på Siw blir jag. Visst, hon är väldigt trovärdig - men hon är precis sådan som jag försöker uppfostra min egen dotter att INTE vara. Hon vågar aldrig stå upp för det hon själv tycker och tänker utan lever sitt liv helt efter Evelinas regler och nycker. I smyg blir hon ändå ihop med Simon - men sviker honom gång på gång när Evelina kallar. Fingertopps-mötar-fascinationen försvinner helt i en lust att bara säga åt Siw att mogna snabbt och skaffa ett självförtroende (men hur lätt är det? i tonåren???).
Och Simon, som dag 1 fick töntstämplingen, simmar. (därav bassängbotten) Han simmar och simmar och ältar och ältar huruvida han ändå är kär i Siw eller om han nu har glömt henne.

Alltså, det är säkert en bra bok. Den är välskriven, och det finns mycket att fundera över när man har läst. Det är många som är som Siw, och som går igenom samma mognadsprocess som hon. Men jag är helt enkelt inte kompatibel med det här sättet att skriva. Jag får erkänna att jag i andra halvan på boken skumläste igenom ältar-avsnitten och stannade upp bara vid fingertopparna-ja-ni-vet.

Titel: Fulast i världen
Författare: Ingrid Olsson
Utg år: 2013
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? 13-16 år ca

The Well of Lost Plots

Det här är tredje boken jag läser om Thursday Next (se vad jag skrev om Var är Jane Eyre? och Lost in a Good Book). När jag hade läst ungefär en tredjedel så tänkte jag att "nä. nu ger jag upp". Handlingen lyste med sin frånvaro - i stället var det bara ett antal scener som staplades på varandra.

Men.

De där scenerna som staplas på varandra, de personer som Thursday möter. de konstiga platser som hon besöker...jag kunde inte sluta läsa. Precis som med de förra böckerna drevs jag vidare av någon slags hatkärlek till det hela. Det är så KNÄPPT. Det är helt utflippat. Men samtidigt helt underbart genialiskt. Fantastiskt. Och roligt. Och så alla dessa referenser till böcker...är man en boknörd som jag så bara måste man läsa vidare. Nä, det är ingen handling. Eller, jo, det är en slags handling, men huvudsaken är dessa bok-smartigheter. (finns inte det ordet? So? Consider it uppfunnet.)

Thursday Next har för en tid flytt in i en bok. Boken i fråga har aldrig blivit utgiven, utan finns belägen i The Well of Lost Plots. Hon är gravid. Fadern till barnet är hennes man Landen. Men han är utsuddad ur historien och det är bara Thursday som minns honom. Nu håller även hon på att glömma honom.
I bokvärlden fortsätter Thursday att vara litteraturpolis-lärling, med Miss Havisham från Great Expectations som mentor. En annan litteraturpolis, Perkins, blir uppäten av en minotaur som har rymt. Hans kompanjon, Snell, dör när ett felstavningsvirus släppts ut. Thursday och Miss Havisham misstänker att det är en mördare lös i bokvärlden. För övrigt darrar bokvärlden inför det stundande stora släppet av nya bokoperativsystemet UltraWord(TM).

Ja, det är alltså handlingen i korthet. Helt logisk, klar som korvspad och lockar till läsning. Eller?

Nej. Men detaljer som jag älskade att läsa om var till exempel boken The Sword of the Zenobians. Den är inte heller utgiven, och återfinns alltså också i The Well of Lost Plots. Författaren skapade en enorm detaljrik fantasyvärld, komplett med slott och ruiner från sedan länge glömda civilisationer, språk, bergskedjor och en fantastisk flora och fauna. Däremot glömde han bort det där med att det ska finnas en handling i en bok, så det är därför boken är outgiven. Men The Sword of the Zenobians har i stället fått bli ett bra ställe att placera alla sagofigurer och väsen som inte fått plats i någon fantasybok. Där kryllar av arbetslösa enhörningar och vättar och sånt, men även överblivna yahooer och houyhnhnmer. Och så den där mordiska minotauren.

Eller när Thursday och Miss Havisham får ett rutinuppdrag, ett ofta återkommande uppdrag som alla litteraturpoliserna försöker undvika: att åka till Thrushcross Grange och medla mellan karaktärerna i Wuthering Heights. De bråkar jämt, och alla (utom Catherine den yngre) hatar Heathcliff.

Eller när Thursday försöker övertala huvudpersonen i en deckare att försöka ändra lite på sig själv och inte vara så standard-ensam-deckare-med-alkohol-och-äktenskapsproblem. Lite förändring kanske kunde få boken i fråga att faktiskt ges ut, tycker Thursday. Men han är tveksam:

"But what about the conflicts? Isn't that the point of being a loner detective? The appalling self-destruction, the inner battles within ourselves that add spice to the proceedings and enable the story to advance more interestingly? We can't just have setup-murder-interview-interview-second murder-conjecture-interview-more conjecture-false ending-third murder-dramatic twist-resolution, can we?"

Det känns lite som att jag fick bruksanvisningen till typ de flesta deckare jag har läst i det citatet.

Ja, och så har vi scenen på baren längst ner i The Well of Lost Plots som i princip är tagen rätt av från klassiska barscenen i Stjärnornas krig. Till och med replikerna är samma. Älskar den! Och när vi är inne på film: den stora galan The 923rd Annual BookWorld Awards. De första hundra åren var det bara Homeros och Aiskylos som tog hem alla priserna, men nuförtiden är det lite intressantare med hundratals kategorier. Till exempel vinns "Bästa döda person" av Dracula, och han håller ett långt tal där han tackar Bram, Lucy, Mr. Harker och Van Helsing medan han gråter av rörelse (vilket han tydligen gör varje år).

Hela boken består av godsaker som de här - sida upp och sida ner, och en bokknas som jag får försöka glömma sånt där som en handling blekare än i The Sword of the Zenobians och läsa vidare för att inte missa någon smartighet.

(P.S. Bara en sista: mötena hos litteraturpolisen börjar aldrig i tid. De får alltid vänta på den där Godot.)

Titel: The Well of Lost Plots
Författare: Jasper Fforde
Utg år: 2003
Köp den till exempel här eller här