Roy jobbar på (eller är väl till och med ägare och föreståndare för, jag minns inte riktigt nu) en bensinstation. Han bor i sitt föräldrahem, ensligt beläget uppe på berget med en farligt smal och slingrande väg som enda sätt att ta sig dit. Nu kommer Roys lillebror Carl tillbaka till byn och hemmet. Han har bott ganska många år i USA och försörjt sig på diverse affärer. Nu kommer han alltså hem, har en fru med sig som Roy tidigare aldrig träffat, och nu ska det byggas hotell uppe på berget. Spa och natur och fler människor som kan njuta tystnad och avskildhet och wow vad här finns pengar att tjäna! Tycker Carl, och sätter raskt igång med att få folk i bygden att satsa pengar på hans hotellidé.
Men när Carl kommer hem så börjar gamla familjehemligheter att komma upp till ytan. Vi får veta vilka, och vi får veta hur Roys och Carls uppväxt var, vad deras far gjorde, och hur det kom sig att Roys och Carls föräldrar dog. En bilolycka, visst, vägen från huset ÄR ju smal och slingrig och livsfarlig. Men...? Men det är mer. Mycket mer. Mycket, mycket mer. Och jag som aldrig tycker det är så där värst kul att läsa om mord och elände och död och olika (detaljerade) varianter på att göra sig av med människokroppar får nog och ledsnar efter halva boken. Skumläser en del men är inte jätteintresserad. Detta är alldeles för dystert, för noir, för hårdkokt och för absurt för mig. Och visst, i vissa böcker kan jag ändå ta det - men den här boken är dessutom väldigt tjock och väldigt seg. Så - tillbaka till bokhbytarhyllan med den.
Titel: Kungariket
Författare: Jo Nesbö
Originaltitel: Kongeriket
Översättning: Per Olaisen
Utg år: 2020
Förlag: Albert Bonniers förlag
Jag tyckte så mycket om den! Långsam och hårdkokt, javisst, men oj, så spännande den var.
SvaraRaderaLångsam och hårdkokt är ingen bra kombo för mig...
Radera