Kvinnan på tåget

Den här hittade jag som pocket i någon bokbytarhylla på okänd plats i Sverige i somras, tänkte att "jo just det ja, den där som alla läste för några år sen, kunde jag ju testa..." och plockade med mig bort till husbilen för läsning. 

Och den var väl helt OK. Problemet var att jag inte trivdes i berättarens Rachels sällskap. Hennes liv är totalt kaos, hon dricker och sörjer sitt förlorade tidigare liv. Hennes man hittade en ny kvinna som tog Rachels plats, flyttade in i det hus som tidigare var hennes och Toms, och dessutom fick de två tillsammans det barn Rachel själv aldrig fick. Så nu sitter hon där på tåget och låtsas varje dag åka till ett jobb hon inte längre har kvar, dricker och dricker ännu mer, har minnesluckor och ju längre vi läser desto mer förstår vi vilken ruin och katastrof hennes liv är nu. Och hon kan inte släppa Tom och hans nya fru, Anna, och deras lycka - som borde varit Rachels - och deras hem - som var Rachels. Och jag trivs alltså inte i hennes sällskap, och känner mig elak och oempatisk som inte gör det - men det går inte att lita på henne som berättare. Dels minns hon inte allt klart, dels undanhåller hon saker för oss. Och jag blir bara "men människa, ta tag i ditt liv!" fast jag VET att det inte bara är att "rycka upp sig" när en människa har det som Rachel. 

Och sen? När det visar sig att hennes minnen inte går att lita på eftersom någon annan manipulerat med dem? Att det faktiskt är så att Rachel på något sätt haft rätten på sin sida? Då skäms jag så klart - men kan fortfarande inte trivas i Rachels sällskap.

Ungefär så. 

Det är en mordhistoria, det här. Rachel åker förbi en rad med hus, där ett av dem var det hon själv bodde i med Tom innan hennes liv rasade, och ett annat bebos av en man och en kvinna som verkar ha ett idealiskt liv. Rachel dagdrömmer ihop ett helt liv till dem, tänker sig vad de jobbar med, vad de pratar om, hur kära de är. Tills hon blir vittne till hur kvinna kysser någon som inte är den vanlige mannen. Och tills kvinnan försvinner. Då blandar hon sig i alltihop.

Och ja, det är spännande, och jag gissar många gånger fel på "vem det är som gjort det", och läser så klart boken till slut för att få veta. Men trivdes i den gjorde jag alltså inte.

Titel: Kvinnan på tåget
Författare: Paula Hawkins
Originaltitel: The Girl on the Train
Översättning: Jessica Hallén
Utg år: 2015
Förlag: Massolit