Unni flyr med sitt lilla nyfödda barn Roar, från någonstans i Norge över bergen och genom skogarna till Sverige och Hälsingland. Mannen Armod följer med henne, och tillsammans hittar de ett ödetorp som de flyttar in i. Trots att det är ett förfallet ödetorp ska bonden som äger det ändå ha rejäl hyra för att de bor där, och de får slita hårt för att överleva.
Parallellt med Unnis berättelse, som utspelar sig vid sekelskiftet 1900, får vi också läsa om Kåra, som bor i samma hus som Armod och Unni flyttade in i då för över sjuttio år sen. Unnis lille Roar är Kåras svärfar, och boken börjar med att han ska begravas. Kåra tycker inte om sin svärmor som hon sitter och planerar begravningen tillsammans med. Inte heller tyckte hon särskilt mycket om sin man. Eller sitt barn. Hon tycker inte om huset de bor i, och hon tycker inte om sitt liv. Det är väldigt mycket Kåra inte tycker om.
När jag började skriva utkastet för det här blogginlägget (för rätt länge sen, jag läste boken i höstas) så skrev jag bara: "Elände. Elände, elände, elände och ännu mer elände. Misär. Elände. Sorg. Fasen också. Elände, svält och totalt elände." Och sen orkade jag inte skriva mer.
Så där var boken för mig: alldeles för mycket elände och misär - jag klarar inte av att läsa när precis allt går åt fanders utan några strimmor av hopp. I början gillade jag att läsa om Unni och Armod när de kämpade och det trots allt gick med myrsteg framåt - men sen? Olyckor. Större olyckor. Elaka och gnidna människor. Elände, elände, elände. Och sen på det denna Kåra i nästan-nutid som bara sitter och är bitter över sitt liv och människorna hon har fått på sin lott att leva med för "vad ska hon annars göra". Blir så trött på henne och orkar inte läsa om henne ovanpå allt elände hos Unni, Armod, Roar och snart lilla dottern Tone Amalie.
Så, sorry: trots vackert språk och drabbande skildring och alltihop som gjort att den här blev Årets bok 2022 - den är inte för mig.
Titel: Dit du går följer jag
Författare: Lina Nordquist
Utg år: 2021
Förlag: Romanus & Selling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar