Blybröllop

Den här gillade jag att lyssna på! Bitsk humor, blandad med svärta och rätt mycket kloka saker om livet och om att kunna leva tillsammans med en annan människa, och så mitt i alltihop en bibliotekarie som är rätt bitter och redan i början på boken förklarar att hon inte tycker särskilt mycket om andra människor (förutom sina barn).

Vissa dagar kan jag väldigt mycket känna mig som denna bibliotekarie, Irene Hussvig. Fast... jag tar inte livet av min oäkte make. Det gör hon. Efter att i alla år ha krympt och krympt och liksom bleknat bort från sig själv, sitt liv och allt det hon tycker om så får hon nog och matar maken med blysocker i allt han äter. Det är en storståtlig död han får, tycker hon, eftersom hon läst sig till att blyförgiftning var vanligt hos till exempel romarna. Horst, maken (burdus kabeldragare med smalt men exklusivt musikintresse), får den typiska blå blyranden på tandköttet efter ett tag, och då tycker Irene att det är rätt fint att han har samma symtom som vissa kända romare från historieböckerna hon räddar undan från biblioteket.

Jo, klart man kan fråga sig varför hon inte bara skiljer sig från sin make om han nu är så vidrig och dominerande? Det framkommer så småningom, men går ungefär ut på att skilsmässa skulle vara för lätt för Horst, att han skulle slippa undan lidandet han gjort sig förtjänt av. Det låter nästan läskigt och som utstuderad ondska när jag skriver om det så här, men det är inte känslan boken ger. Den tar förgiftandet till en väldigt praktisk nivå, med syltburkar och köksfläktar och blysocker på skinkmackan. Och ju mer jag får veta om Irenes och Horsts gemensamma liv, desto mer applåderar jag Irene när hon äntligen tar tillbaka sitt liv. Horst tog över allt, och förvisade Irene till ett undanskymt hörn av både huset och sig själv.

Och åh, vad jag älskar att läsa om hur hon har det i nuet! Huset hon bor i, hennes bok- och trädgårdsfyllda dagar i livet som pensionär, hur hon inrett sitt hus, trivseln hon har i sitt egenstyrda och självvalda liv.

Och så gillar jag förstås att läsa om livet på biblioteket, nymodigheterna som Irene stoiskt står ut med (lyrikhyllorna utgår till förmån för bland annat karaokemaskin, de egna arbetsplatserna slopas för att i stället vara "allas" platser och egna tillhörigheterna får man ha i en liten korg...) men i smyg protesterar hon genom att skriva in i böcker vad hon egentligen tycker om dem ("skräp") och fina böcker bär hon hem till sig själv i stället för att slänga dem när de gallras.

Som sagt - humor och svärta i en fin blandning, samtidigt som boken ger tankar om det svåra med att dela varandras liv så att bägge får plats.


Titel: Blybröllop
Författare: Sara Paborn
Ljudbok - uppläsning: Anna Godenius
Utg år: 2017
Förlag: Brombergs
Köp den till exempel här eller här