Flygfärdig ska ju enligt både undertiteln "om när barnen lämnar boet" och baksidestexten handla om just det där svåra och slitiga: när barnen släpper en och börjar leva sina egna liv. Att det är så fruktansvärt dubbelt, det där känslotrasslet: att vara stolt över att de lyckas leva själva, har lärt sig saker, har blivit sina egna - samtidigt som det blir så tomt utan dem, att centrum i tillvaron rycks bort från en och måste bli något annat. Linda Skugge fångar det i detaljerna: att handfatet är rent fast det var flera dagar sedan hon skrubbade det.
Och så detta, som jag känner igen så väl: att nu när man äntligen får sova om nätterna och har tid och ork att vara tålmodiga toppenföräldern som vill pyssla och läsa högt och lyssna på hur barnets dag har varit? Då har barnet vuxit ifrån det. Har inte tid. Eller lust. Gått till eget liv. Och hur himla osynkad naturen är som ger oss vaknätter och ständig trötthet när barnen är små och vi skulle velat göra så mycket med dem - men inte orkar.
Ja, jag känner igen mycket. Men jag hade väntat mig ännu mer av just det där barnen-lämnar-boet, eftersom det är där jag precis är i mitt liv och behöver tröst och igenkänning och stöd och... den här boken drar iväg åt så många andra håll och blir så mycket Linda Skugge själv och egentligen väldigt lite om den där svåra separationen. Så: bra bok, men inte riktigt det jag väntade mig och ville ha.
(egentligen vill jag mest att barnen stannar hemma, alltid)
(fast... alltså.... nä. Jag begriper ju att de inte kan det, inte ska det, jag måste släppa)
(jag vill läsa en bok om det här som lindar in mig som i en tjock filt och tröstar mig - du är inte ensam)
Titel: Flygfärdig
Författare: Linda Skugge
Utg år: 2018
Förlag: Volante
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar