The Collegium Chronicles 1: Foundation

Det här var lite otippat - att det skulle vara Mercedes Lackeys Valdemar-universum med de intelligenta, blåögda hästarna... förlåt, companions och deras heralds, som skulle hjälpa mig ur min lässvacka. Men så var det. Ingenting lockade, ingenting kunde hålla koncentrationen uppe och borta ifrån telefonens corona-infoflöde som jag tydligen behövde krama sisådär varannan minut. Jag läste lätta barnböcker för jobbets skull, men satt mest och var missnöjd med det mesta där också (och har inte bloggat här om dem...) - och så trillade det in ett sånt där mail jag får en gång i veckan om en rad böcker som just nu bara kostar ca 1 dollar på Amazon, och en av dem var en Mercedes Lackey. Jag klickade hem den och började lite håglöst läsa, men tyckte den var rätt OK. Dock insåg jag raskt att detta var en bok som hängde ihop med några tidigare Valdemar-serier som jag inte läst, så jag kollade upp dem och klickade hem bok 1 i The Collegium Chronicles: Foundation.

Och det var alltså här jag sögs in i en bok för första gången på (för mg) länge.

Vi har en stackars föräldralös gosse som sliter som ett djur under omänskliga förhållanden i en gruva. Gossen kallas Mags, kort för "Magpie" eftersom han är lika duktig som en skata på att hitta de små blänkande ädelstenarna det handlar om i den där gruvan. Han har inget annat namn. Mags får nästan ingen mat, fryser jämt, krälar runt i gruvan, sover med de andra gruvgossarna i en enda hög av mänskligt lidande i en jordkällare under en lada (de har knappt några filtar heller så enda sättet att hålla värmen är att ligga så där). Dagens höjdpunkt är om han hittar tillräckligt många "shinies" för att få en extra halv brödskiva som belöning.

Så en dag, när magre, eländige, stackars föräldralöse Mags (med den så breda dialekten att en stackars läsare knappt kan begripa hans repliker i boken) trälar på där i sitt eländes elände... så kommer det en skinande vit häst och ställer sig utanför gruvan. Den gnäggar och väsnas och vill icke ge sig av - jo, för som alla vet i den här världen så är detta ingen "häst" utan en "companion", och den har just "valt" ut sin herald, och det råkar vara en av de där gruvgosseslavarna som den slemme, elake, närige och omänsklige gruvägaren inte alls vill dela med sig av eftersom de är bra på att jobba och billiga i drift. Men vår Vita och Stolta Companion ger sig förstås inte, utan kallar på hjälp, och därmed får vår Mags med hjälp av ett antal soldater och 1 styck vit häst bäras iväg till civilisation, en egen säng, ett varmt bad och mer mat än han någonsin sett. Han blir en Herald Trainee, och Dallen är hans Companion.

Och sedan är det alltså Hogwarts, fast med vita hästar, Mindspeach och lite annat Lackey-iskt. Och jag hade såååå trevligt i deras sällskap. Jag vet inte vad det är med Mercedes Lackey - ibland är hon seg och omständlig att läsa, och ibland så skriver hon så att det inte går att sluta läsa. Den här boken var av den senare sorten för mig. Jag är så glad för det.


Titel: Foundation
Serie: The Collegium Chronicles #1
Författare: Mercedes Lackey
Utg år: 2009
Förlag: Daw Books
Köp den till exempel här, här eller via Omnible