The Cloud Roads

Moon vet inte själv vad han är för något egentligen. Han lever med lite olika folkslag (och med "folkslag" menar jag "varelser som är humanoida men inte mänskliga, kan vara blå, gröna, bepälsade, befjädrade etc men bor i "mänskliga" samhällen) och försöker smälta in, men brukar få flytta eller fly efter ett tag när hans hemlighet avslöjas eller riskerar att avslöjas. Moon kan nämligen förvandla sig till en flygande form, och då är han större, med mer bepansrad hud, klor och allmän livsfarlighet. 

Och det där får ingen veta - för då tror alla bara att han tillhör en monstersort som kallas för the Fell som också kan flyga och byta form, fast dessa är elaka, blodtörstiga och luktar illa. Moon är alltså ingen Fell, det vet han. Men vad han i stället är vet han inte. I hela sitt liv har han letat efter sådana som är som honom, men inte hittat någon. Han minns en mamma och några syskon, men de blev mördade av de där usla Fell och sedan dess har han levt ensam.

Nu blir han återigen utslängd från ett samhälle, eller faktiskt ska de precis ha ihjäl honom eftersom någon råkat se honom byta form till sin flygvariant, och därför tror hela byn att han är en Fell och ska utrotas. Men han blir räddad! Av någon som ser ut som honom själv, bara väldigt mycket större! Och hurra, det är en av Moons sort! Nu får Moon reda på att han tillhör några som kallas Raksura, och att han behövs hos dem om han vill följa med "hem"?

Ungefär hit (kanske första fjärdedelen av boken?) älskade jag den här varianten av Martha Wells, väldigt långt ifrån Murderbots rymdvärld och i en värld som kändes helt ny och fräsch. Jadå, det är den, och världsbygget fascinerar. Det är bara det att sedan Moon och Stone (som den större Raksuran heter) anländer till Raksura-samhället så tappar alltihop styrfart för mig. Det blir för mycket internt intrigerande och maktspel, det blir för många "omständliga-planer-görs-upp" (hela kolonin ska försöka flytta, och hur ska det gå till rent praktiskt?), och det blir alldeles för mycket tjurande från Moons sida. Han har levt hela sitt liv på egen hand, klarat sig själv men letat och längtat efter dem som är som honom. Och nu när han hittat dem så går han mest och tjurar över att de faktiskt förväntar sig saker av honom (och ja, över att en del av dem försöker ha ihjäl honom, men det kan jag ju förstå att han surnar till över). Kanske det var jag som var okoncentrerad, eller förväntade mig fel saker av boken, men den gick i alla fall inte alls åt det hållet jag ville, och jag ledsnade. Sista tredjedelen av boken skumläste jag mest - jag ville ändå gärna veta vad som skulle hända (the Fell är Raksuras dödsfiender, och de har extremt ondsinta planer som måste kullkastas) men inte via alla dessa hovintrigskrumbukter. 

Titel: The Cloud Roads
Serie: The Books of the Raksura #1
Författare: Martha Wells
Utg år: 2011
Förlag: Night Shade Books
Hitta den via Omnible