Och kärleken är en viss Justin Wiley, earl of Brandon. Han kommer ridande på bokens första sidor, har med sig sin hund som kommer farande till Estelle där hon sitter vid en å och doppar sina fötter i vattnet. Hon, en lady, sitter alltså med bara ben, utan hatt och plaskar med fötterna i vattnet. Förfärligt och skandalöst. Och hon tror hunden ska äta upp henne (det är en stor hund) så hon gillar inte att den otrevlige, mörke karln på hästen inte ens ber om ursäkt för hundens beteende eller presenterar sig eller nånting. Grejen är att Justin är blyg och faktiskt har blivit helt till sig över de där bara benen, så han får inte till något bra att säga alls utan rider bara vidare dit han ska. Till sin halvsyster, visar det sig. Hon har nämligen levt ensam sedan hennes mamma dog. Nu ska earlen hämta hem henne till Brandon-godset, för det går inte för sig att en ung kvinna bor ensam. Men se det tänker lillasyster Maria inte alls gå med på. Hon avskyr sin storebror earlen, vill inte ens se honom. Hon har det bra här, tack så mycket, med sin sällskapsdam, sitt tjänstefolk och dessutom goda vännen Estelle Lamarr hon träffar ofta.
Därför kläcker earlen av Brandon en listig idé: om Estelle och Bertrand Lamarr följer med till Brandon-godset ett par veckor så kanske Maria lugnar ner sig och börjar trivas? Fast hur ska han ens våga fråga Estelle, deras möte nyss gick ju inte jättebra med tanke på hund, bara ben och allt?
Jo. De följer med. Kärlek uppstår, såklart. Och familjehemligheter uppdagas - earlen av Brandon är världens trevligaste och finaste man och har bara blivit missuppfattad och orättvist behandlad, har till och med suttit i fängelse och arbetat i en gruva när livet var som jävligast. Men nu blir allt bra och solsken och happily ever after, och familjen Westcott får alltså komma in i handlingen lite, lite grann mot slutet. Och det är ju tur, eftersom boken ingår i The Westcott Series.
Titel: Someone Perfect
Serie: The Westcott Series #10
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2021
Förlag: Berkley
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar