The Viscount Who Loved Me

2016 läste jag första boken i Bridgertonserien, tyckte både bra och dåligt om den men tänkte att jag skulle läsa vidare. Det hände inte. Sedan dess har följande hänt:

• dottern fick, läste och tokälskade alla böckerna i serien, tjatade att "du måste ge dem en chans till, mamma"
• jag: ja, jo, ok, snart.. (*tiden går*)(*tiden går lite till*)
• jag tog äntligen tag och läste om första boken i serien för att hämta upp alla trådar, lyssnade dock på den som ljudbok den här gången och höll på att avlida av skäms när uppläsaren (jag lyssnade på engelska) dramatiserade för mycket och gav alla inblandade egna röster, även männen. Då gjorde hon rösten lite mörkare. I de heta sexscenerna kändes detta mer än olidligt att lyssna på. Till sist stod jag inte ut längre utan avslutade läsningen med vanlig pappersbok, men gillade fortfarande serien och familjen rätt bra och tänkte att ja, ja, jag ska fortsätta med resten av böckerna.
• tiden gick och tiden gick och tiden gick. Som tid plägar göra. 
• Dottern kollade på Bridgertonserien på Netflix, tokälskade och påbörjade övertalningskrig igen: "du måste bara se serien, mamma, den ÄR bra, kom igen nu, du kommer älska den"
• tiden gick... osv
• Julledighet inträffade. Och se: här satt nu Carolina i tv-soffan och såg på Bridgerton (tillsammans med dottern som helt osjälviskt och stödjande såg om hela första säsongen för min skull, eller i alla fall nästan bara för min skull)
• Och i saknaden som uppstod när denna utmärkta serie tog slut (ja, jag vet att säsong 2 kommer i mars) så läste jag då äntligen bok 2 i serien, The Viscount Who Loved me, och tyckte väldigt mycket om. Mer än om första boken.
• Jag har till och med raskt hunnit läsa även bok 3, men det får jag skriva mer om i ett senare inlägg.

(Carolina, nu har du skrivit text som räcker till ett helt inlägg utan att ens komma fram till vad boken du har läst handlar om eller nånting. Skäms, och skärp dig!)
(sorry, jag skriver så sällan inlägg här på bokbloggen nu så jag knappt vet hur man gör)

The Viscount Who Loved Me handlar om Anthony Bridgerton, äldste brodern i syskonskaran, skitjobbig och överbeskyddande storebrorsa i första boken och här inledningsvis fortfarande rätt skitjobbig och överlägsen. Men nu ska han träffa en viss Kate Sheffield och vad han än förutsatt sig själv här i livet och tror om sig själv så ska han bli kär. Kate kommer också att bli kär, i den viscount Bridgerton som hon inledningsvis avskyr som pesten.

Kate är i London tillsammans med sin yngre halvsyster Edwina, båda som debutanter i årets säsong, och med stora förväntningar på att lillasyster ska rädda hela familjens ekonomi med ett bra äktenskap. Edwina är nämligen den vackra som männen flockas runt, och Kate blir mer känd som "och det här är Edwinas syster Kate" "jaha, trevligt att träffas, miss Sheffield, men var tog nu miss Edwina vägen?". Edwina får alla blommorna dagen efter baler, Edwina är den som har danskortet fulltecknat, medan Kate blir känd som "den man måste hålla sig väl med annars får man inte prata med hennes syster". Ungefär. Kate tar för givet att det här med lyckligt äktenskap, eller äktenskap överhuvudtaget, inte kommer bli hennes grej, men hon ska banne mig se till att lillasyster Edwina gifter sig helst rikt men framför allt lyckligt. Och så kommer då den där eländige äldste Bridgerton, viscounten med dåligt rykte som rake och womanizer, och tror att han ska kunna uppvakta Edwina. Aldrig! Över Kates döda kropp!

Anthony, då? Jo, han har insett att det är dags att gifta sig och producera arvingar, viscount och familjeöverhuvud som han ju är. Men eftersom han vet att han aldrig kommer att bli gammal (det där är komplicerat) så har han bestämt att han inte får vara kär i den han gifter sig med. Helst inte bli kär alls, faktiskt. Sen gör det ju inget om blivande frun ser bra ut. Därför kollar han in utbudet av fru-ämnen på årets äktenskapsmarknad alltså säsongen, konstaterar att den som anses vackrast och mest populär är miss Edwina Sheffield, och att det därför är hon som ska bli hans fru. Logiskt och praktiskt och bra. Bara att sätta igång med uppvaktningen, alltså, själv är han ju snygg och rik och populär så det ska inte vara några problem.

Men. Edwina har en syster: Kate. Och Kate gillar inte Anthony. Anthony gillar inte Kate heller. Och så grälar de boken igenom, och i slutet gifter de sig och är hur kära i varandra som helst. Jodå. Things happen. Och jag gillar att läsa när de ger varandra svar på tal och tvingas ändra uppfattning om varandra. 

Titel: The Viscount Who Loved me
Serie: Bridgerton series #2
Författare: Julia Quinn
Utg år: 2000
Förlag: Avon