I första boken så fastnar alltså Tara i den 18 november. Hon vaknar om och om igen till samma dag, där människorna runt omkring henne gör exakt samma saker som de gjorde igår och i förrgår. Hon får gång på gång förklara för sin man Thomas att hon fastnat i tiden. Han tror henne, och de försöker tillsammans experimentera med hur tidsfelet funkar - blir det 19 nov om hon inte alls somnar? (för det är ju när hon vaknar efter att ha sovit som 18 nov börjar om igen) Om hon förflyttar sig? Om Thomas är vaken med henne? Och varför är det så att vissa saker stannar kvar hos henne (kläderna och det hon har i väskan) men andra förloras över natten när dagen nollställs?
I andra boken (och läs nu inte vidare om du inte vill få bok 2-4 spoilade!) - och ja, hon är fortfarande fast i 18 nov - har hon ledsnat på att leva om samma dag med samma novemberväder (det regnar...) och med eviga förklaringar till Thomas varje dag. Hon ger sig iväg, och försöker skapa årstider. När det borde vara vinter (hon räknar antal dagar hon lever och struntar i datum) så åker hon norrut, och bor några månader i Norge. Sedan åker hon söderut och försöker återskapa vår med ljummare väder, nyfödda lamm (som finns i Cornwall även i november tydligen) och påskmat. Sen sommar nere vid medelhavskusten. Pengar är ju inget problem - hon kan ta ut pengar varje dag på sitt kort och så är de tillbaka på kontot nästa morgon igen.
I bok 3 är hon inte längre ensam i 18 nov - hon har träffat en person till som är fast på samma sätt. Och i den här boken går hon bananas på att använda sina dagar till att studera - varför inte läsa precis allt som skrivits om romartiden, till exempel? Tid har hon ju...I slutet på bok 3 är de ett litet gäng personer som är fast i 18 nov, och i bok 4 är det rena ketchupeffekten - det är MÅNGA som är fast i tidsloopen, tydligen. Varför just de? Hur många finns det? Och vad gör människor med sin tid när de inte har några måsten längre? Bok 4 handlar mycket om social samvaro, vilka saker som blir viktiga när normala regler sätts ur spel, om hur viktiga möten och relationer är för oss.
Grejen är att under tiden jag läser de här böckerna så tycker jag de är ganska tråkiga egentligen. Det är mycket betraktelser och funderingar, och det händer inte så mycket. Men de får mig själv att fundera en hel del, och så är det fortfarande, efter fyra böcker, fascinerande med mekaniken kring den där tidsloopen. Och böckerna är, trots att de kanske inte verkar det, lättlästa. Det är korta kapitel och tunna böcker - så rätt vad det är så har jag kommit till slutet på ännu en bok. Och varje bok har slutat med något som gör att jag bara måste läsa vidare i nästa bok, något som förändrar allt. Så jag är så kluven - trots att jag till och med skumläste delar av bok 4 (alla dessa möten där det diskuteras vilka termer man ska använda i denna konstiga värld som nu är deras...) och tänkte att "nä, nu får det banne mig vara nog med Balles böcker", så nog fasen slutade även den på ett sätt som gör att jag måste läsa även bok 5. För vad betyder nu det som hände i slutet på bok 4?
Titel: Om uträkning av omfång (del1-4)
Författare: Solvej Balle
Originaltitel: Om udregning af rumfang
Översättning: Ninni Holmqvist
Utg år: 2023-2024
Förlag: Wahlström & Widstrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar