Nåja, jag är nu en Twilight-älskare, och när Meyer skriver för vuxna måste jag testa att läsa. Jag tyckte väldigt, väldigt mycket om Genom dina ögon (Meyers vuxenbok från 2009), nog ännu mer än Twilightböckerna tror jag! Så det var rätt spännande att ge sig på Kemisten.
Vad tycker jag då? Jo, blandat. En del gillar jag inte, men annat gillar jag mycket, och jag sträckläste ju mer eller mindre hela härligheten på några dagar vilket måste innebära ett bra betyg ändå?
Huvudpersonen är en kvinna, som använder sig av olika namn (även boken igenom). Begåvad inom medicin och naturvetenskap men har svårt med det där med människor, vänskap och relationer, och har just med den kombinationen blivit rekryterad till att arbeta i ett extremt hemligt labb där hon har mer eller mindre outsinliga resurser till sitt forskningsarbete. Men det hennes arbete också innebär, det där hon måste göra med vissa människor som är hemskt och vidrigt - det gör att hon själv måste vara hemlig och aldrig kan skaffa sig familj eller ha andra personer nära.
Nu har hon sedan några år varit tvungen att fly från sitt jobb och den hemliga organisation som var hennes arbetsgivare, och de jagar henne ständigt för att ha ihjäl henne. Eller... det senaste mailet från dem kanske innebär ett uppdrag som återställer allt? Hennes förra liv med arbete och att inte behöva leva jagad? Om hon bara hittar den här mannen, den här läraren som på ytan ser ut att vara helt harmlös, god och oskyldig, men som tydligen levt ett annat och farligare liv i Mexiko och Egypten?
Den mannen är Daniel. Och han är.... ja, snygg och god. Han är också bra på att laga mat. Och att göra som han blir tillsagd.
Daniel är en av sakerna jag inte gillar med boken - han är bara för beige. För snäll, mjäkig, lockigt snygg och så himla reko. Vilken tur då att en tredje person introduceras! Honom är det mer fart och fläkt över och honom gillar jag trots att han är duktigt överdriven. Om ni har sett Polisskolan (ja, åtminstone de 2-3 första... sedan vet jag inte om ni borde ha sett fler) - den där killen som är helt vapengalen, Tackleberry? Han! ungefär, fast extra allt. Dialogerna med Tackleberry och huvudpersonen, med Daniel som sidekick, de är det som gör att jag gillar den här boken trots den instalove som hotar att helt dra ner den i diket.
Och så har vi hundarna. Hundarna är väldigt trevliga. Förvisso är det superhjältehundar som är duktigare än sjutton Lassie tillsammans, men de är också så väldigt hundiga och fina att jag blir sugen på att ha en. Särskilt en schäfer som Einstein.
Alltså: om du kan överse med instalove, och om du tycker att extremt detaljerade beskrivningar av diverse vapen, gifter och teknikaliteter inte stör, och är ute efter underhållning och en spännande bok som suger in dig - då ska du ta och läsa Kemisten. Daniel må vara vattenkammat snygg, men hans hud glittrar inte i solsken så det behöver du inte oroa dig för.
Titel: Kemisten
Författare: Stephenie Meyer
Originaltitel: The Chemist
Översättning: Manne Svensson
Utg år: 2016
Förlag: Albert Bonniers förlag
Köp den till exempel här eller här
Fick hem denna för ett tag sedan och jag är väldigt nyfiken på den. Har inte läst (och kommer förmodligen aldrig att göra det) Twilight-böckerna så detta kommer att bli mitt första möte med Meyer. Lite tveksam blir jag när du skriver att det är (för) mycket instalove. Är det något jag inte gillar så är det det.
SvaraRaderaNå, det är inte det som är huvudgrejen i boken, det är faktiskt själva thrillergrejen vilket man kanske inte tror när det handlar om Stephenie Meyer. Jag tänker att det här nog kan vara en Monika-bok just därför! Sen tycker jag att du absolut skulle ta och läsa "Genom dina ögon", vuxenboken som inte heller har en endaste vampyr i sig utan mer är en slags sci-fi och vääääldigt bra.
RaderaSå... den har jag missat, Genom dina ögon, jag trodde den hörde till Twilight. Jag skriver upp den på min väldigt korta nyfiken-på-lista ;)
Radera