All the Birds in the Sky

Patricia inleder den här boken med att rädda en fågel som skadat vingen. När hon kånkat runt på fågeln ett tag så visar det sig att hon förstår vad den säger, och kan prata med den. Och med katten, som tycker sig vilja äta skadad fågel till middag, och med de andra fåglarna i skogen. Sedan blir hon inlåst på sitt rum av totalt oförstående föräldrar, och vi hoppar till bokens andra berättarperspektiv: Laurence. Han är av den sanslöst smarta typen som lyckats bygga en egen liten armbands-tidsmaskin och som har ett långtidsprojekt gömt längst bak i sin garderob: en superdator med gryende AI.

Laurence och Patricia möts i mellanstadiet där de båda är mobbade, och hjälper varandra så gott de kan, och blir vänner. Efter dem smyger en lönnmördare som inte är nöjd om han inte får mörda sisådär 2-3 pers i veckan, men som nu har som mål att ha ihjäl både Laurence och Patricia eftersom han i någon orakelsyn i lönnmördartemplet sett att de två kommer att orsaka världens undergång. Ganska snart är han anställd som skolans studievägledare.

Ja. Alltså. Mer än knäppt, och roligt, och smart. Men sen går tiden, Laurence växer upp till känd och framgångsrik programmerare-forskare-allmän rymdfärdsnörd och Patricia utbildar sig på ett hemligt universitet till heltidsnaturhäxa med healing som specialkunskap. Och så möts de igen, i San Fransisco. Och den här boken, och historien, bara dör. Konstigt nog, eftersom de fascinerande förutsättningarna fortfarande är där med magi som möter/konkurrerar med/samarbetar med teknologi och två huvudpersoner som står på varsin sida. Men det är som att energin och glädjen från bokens början liksom tappats bort. Det är fortfarande en OK bok, men inte wow, och sista delen ledsnade jag så mycket på San Franciscokrumbukterna och världshoten som inte engagerade mig att jag mest skumläste lite håglöst.

Ojämn bok, alltså, och jag är rätt besviken.


Titel: All the Birds in the Sky
Författare: Charlie Jane Anders
Utg år: 2016
Förlag: Tor
Köp den till exempel här eller här