Det finns alltid förlåtelse

Jag läste Ragdes trilogi om Neshov-släkten för några år sedan, och tyckte väldigt mycket om den. De hör till böckerna jag brukar komma dragande med när andra ber mig om lite allmänna tips på "bra böcker", och pratar mig varm för dem.
Så därför var jag nyfiken på hur Ragde skulle fortsätta berättandet - för mig kändes allt ganska avslutat när jag lade ned Vila på gröna ängar. 

Grejen är att jag efter avslutad läsning av Det finns alltid förlåtelse fortfarande tycker att det var färdigberättat om Neshovs efter de första tre böckerna. För mig blir det här ett enda långt "vad hände sen" med alla inblandade, men utan att tillföra något egentligen nytt. Krumme och Erlend skaffade barn (och det visade sig bli tre på en gång) med sina väninnor - men det stora och fantastiska med det hade jag redan läst om tyckte jag. Nu fick jag veta detaljerna: mer om hur Erlend tyckte det kvinnokroppsliga var jobbigt under graviditeterna, hur himla många prylar de kände att de var tvungna att köpa med sina tydligen oändliga pengaresurser, hur trevligt det är med den där storfamiljen med alla barnen...

Torunn drog ju iväg från det tunga arbetet och ensamma ansvaret på gården Neshov i slutet på trilogin, men har inte riktigt hittat sin plats i tillvaron. och nu bestämmer hon sig för att flytta till Neshov igen. Och så städar hon. Och så städar hon. Och så städar hon. Och så städar hon. Och alla små och stora problem löser sig snabbt eftersom hon, liksom Krumme och Erlend, verkar ha oändligt med pengar som snabbt fixar allt från ny bil till storstädning till... ja allt, utom sin egen ensamhet som hon gnäller över sida upp och sida ned.

Margido är också ensam, men har väl mer vant sig vid det. Han funderar över Gud och järntillskott och slappnar av i sin enmansbastu och ondgör sig över en av sina anställda på begravningsbyrån som tar sovmorgnar och semesterdagar lite som han vill. Nu ringer Torunn på dörren och Margido blir helt perplex men sedan väldigt glad.

Och inget av det här känns egentligen särskilt upphetsande att läsa om utan mer som fördjupningsläsning för dem som tyckte om Neshovstrilogin. Eller som att författaren skrivit fanfiction åt sig själv. Det hade behövts något nytt för att ruska liv i den här storyn, någon ny person eller vändning eller.... ja, mer än att städa Neshov, i alla fall.


Titel: Det finns alltid förlåtelse
Författare: Anne B. Ragde
Originaltitel: Alltid tilgivelse
Översättning: Margareta Järnebrand
Ljudbok - uppläsning: Kerstin Andersson
Utg år: 2017
Förlag: Forum
Köp den till exempel här eller här