Forging the Darksword

Tidigt i min fantasyläsarkarriär läste jag den sju böcker långa serien The Death Gate Cycle av författarparet Margaret Weis & Tracy Hickman. Jag tyckte väldigt mycket om den! En riktigt bra story som bara blev bättre ju längre in i bokserien man kom, och så med en alldeles särskild sorts humor som dyker upp precis lagom mycket. Efter det läste jag många andra böcker av Weis/Hickman (de är produktiva!) om drakar, draklansar och magiker (Raistlin! Zifnab/Fizban! (om det nu är samme snubbe, mycket oklart och jag gillar det). Men av någon märklig anledning så har den här serien, The Darksword Trilogy, gått under min radar fast den skrevs ungefär lika tidigt som The Death Gate Cycle.

I Darksword-världen har alla magi - det är magi som ses som själva livskraften, en människas Life. En gång i tidernas begynnelse kom de första människorna till den här världen som flyktingar från en annan värld, där det bara var en del som hade magi och därför jagades och brändes som häxor av de "vanliga" människorna. Vi får inte veta mycket om denna ursprungliga värld mer än att där fanns teknologi som påminner om vår egen värld. Men nu, i Darksword-världen, görs alltså allt med magi. En stol byggs inte - den formas, kanske ur en bit trä, med hjälp av magi. Folk går inte - de flyger. Sädesfält planteras genom att med magi öppna fåror så att frön kan flyga ner där, och sedan övertalas säden magiskt att växa uppåt och skadedjur hålls med annan magi borta. Ja, ni fattar. Alla är magiker.

Det händer att det föds barn utan Life. Det är högst ovanligt, och dessa kallas "döda" fast de rent tekniskt lever. När det upptäcks att en liten bebis inte har magi slutar man ge det mat och vatten och omsorg tills det tynar bort och dör av sig självt.

Därför är det förstås en fullständig katastrof när kejsarparets länge efterlängtade barn, ende arvtagaren och prinsen, upptäcks vara utan Life. "The prince is dead!" utropas det alltså under en sorgeceremoni i största katedralen (medan sagde prins ligger där i en vagga och skriker i högan sky)

Så börjar det. Ungefär samtidigt finns det en ung präst som tas på bar gärning när han bryter sig in i det förbjudna rummet längst in i universitetets (typ, det heter "the Font") bibliotek. Rummet som innehåller böcker om den nionde sortens magi, den allra mest förbjudna sortens magi. Den, som handlar om teknologi. Om hjul, och hammare, och skruvar och sånt.

Sedan får vi läsa om den där unge prästen som i större delen av boken är en "gammal" man på drygt 40 år, om en ung man som heter Joram och som saknar magi (men som lärt sig dölja det genom slight-of-hand, alltså trolleritrix typ fingerfärdighet, heter det illusionist på svenska?), om en mycket, mycket mystisk karaktär som heter Simkin och en mycket typisk Hickman/Weis-karaktär. När boken är slut har vi fortfarande inte fått veta vem Simkin är egentligen, och vilka hans planer är - men han är väldigt underhållande att läsa om och nog den i boken jag gillar mest.

Annars är det här en helt OK bok. Idén med att teknologi är det mest förbjudna, och att någon som saknar magi är den som står utanför samhället är intressant, men tempot i boken är rätt ojämnt och den är inte lika bra som The Death Gate Cycle. Men bra nog för att jag redan har fortsatt läsandet i bok 2, så fortsättning följer här snart!

(Grej jag blir galen på: baksidestexten på utgåvan jag har borde inte få finnas till. Den avslöjar nämligen handlingen i hela boken. Tack för det, liksom. Nu är jag varnad till bok 2 och kommer inte kasta så mycket som en blick på dess baksidestext. Jag vill överraskas när jag läser, tack så mycket.)

Titel: Forging the Darksword
Serie: The Darksword Trilogy #1
Författare: Margaret Weis & Tracy Hickman
Utg år: 1988
Förlag: Bantam Books
Köp den till exempel här eller här