Min bästis målvakten

Ungefär samtidigt som jag började jobba som bibliotekarie kom Maria Parrs Våffelhjärtat (2007). Jag läste den, och älskade den högt. Vilken fantastisk bok, rolig och sorglig om vänskap och barnavardag, och med ett fullständigt glimrande språk! Sedan dess har jag alltid, alltid rekommenderat den som bästa högläsningsboken till alla möjliga olika åldrar, och den är, tillsammans med Tonje och det hemliga brevet (som kom 2010, också av Maria Parr), en av mina absoluta favoritböcker för barn och lyckliga högläsande vuxna. Sedan gick åren, och det kom inga fler böcker av Maria Parr. Jag väntade, och väntade, och hoppades.

Men så nu! Badang! Här är Min bästis målvakten, som är en fristående fortsättning på Våffelhjärtat. Vilken glad överraskning! Vi får återvända till den lilla norska byn Dunk-Mathilde, och träffa Trille och Lena igen. Det har hunnit gå några år även i deras värld, och de är numera på gränsen till tonåringar (och boken har följaktligen också tagit steget från Hcf till Hcg) och det ryktas att en av deras klasskompisar till och med har fått mörkare röst under sommarlovet. Och jadå, det har han. Den jobbiga attityden är dock samma, om inte värre nu när hans pappa har blivit tränare för byns fotbollslag. Lena är målvakt i det där laget (medan Trille hoppar av fotbollen nu när den helt plötsligt blir av den hårdsatsande, blodsmakande sorten) och hon får en hel del att kämpa mot nu när nya tränaren med gamla åsikterna kommit.

Precis som i Våffelhjärtat får vi följa Trille, Lena och de andra i Dunk-Mathilde under ett år. Och det året går verkligen upp och ned med fantastiska saker man blir hisnande lycklig av att läsa om, och med blodiga katastrofer som är jobbiga. Här finns storasyskon som hånskrattar åt ens flotte (som i och för sig sjunker så fort den sjösätts men det är ändå taskigt att hånskratta), här finns en Birgitte som kommer från Holland, ser ut som en ängel och som också är överjordiskt bra på att spela piano. Snäll är hon också. Här finns möjligen en gigantisk hälleflundra som skulle kunna fångas av en erfaren fiskare, här finns längtan efter ett syskon, här finns ensamhet, och trängsel, och oroliga föräldrar (de har all anledning, kan jag säga) och nothäften som kastas i diken.

Det är jobbigt när kroppen och själen ska till att bli tonåriga, och det är jobbigt att bli gammal när kroppen sviker, och det är jobbigt det där med vänskap och kärlek. Vi får läsa om allt det, men på ett sätt så att ens egen själ mår fantastiskt bra hela tiden. Detta är, återigen, den bästa sortens bok som förstås passar till 9-12-åringar, men också till många, många fler, både äldre och yngre. Läs den!

(och har du ännu inte läst Våffelhjärtat och Tonje och det hemliga brevet tycker jag verkligen att det är hög tid att du gör det. Även om du råkar vara 23 eller 14 eller 56 år gammal. OK?)

(och det här: Att Tonje och det hemliga brevet är årets julkalender på Sveriges Radio, Tonje i Glimmerdalen! Något att vara väldigt lycklig över!)

Titel: Min bästis målvakten
Författare: Maria Parr
Originaltitel: Keeperen og havet
Översättning: Karin Nyman
Utg år: 2018
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här