Viggo och rädslolistan

Viggo är sju år, och har en hemlig lista som han gömmer under huvudkudden när han inte skriver på den. Eller, skriver och skriver, förresten. Han tycker det där med bokstäver och ord är onödigt jobbigt när man klarar sig så bra med bilder? SMS och sånt till mamma (som bor i Danmark) går ju utmärkt bra att fylla med långa rader av e-mojis som blir som meddelanden som alla förstår. Och den hemliga listan, rädslolistan, är alltså full av bilder på allt det som Viggo är rädd för. Det är såklart sånt som monster och spöken och mördare, men också sånt som skulle kunna hända: att mamma skadar sig i en tågkrasch, att någon kommer in i huset på natten och tar pappa, eller Nils (Viggos lillebror). Eller bägge. Och mörker! Mörker är läskigt.

Och den där listan måste hela tiden fyllas på när Viggo kommer på allt fler saker att vara rädd för. Eld. Eldgafflar! Och nu också det här: bus eller godis.

Jo, för den här nye killen i klassen, Malte, som Viggo har börjat vara med på rasterna? Han kommer på en hel del att göra. En del av det är kul. En del av det är rätt läskigt, men Viggo gör det ändå fast han är rädd. Men nu vill alltså Malte att de två ska gå bus eller godis på Halloween. Klä ut sig och gå ut i mörkret, dessutom bland andra barn som är utklädda till spöken och monster och sånt - och hur ska man kunna veta att det är barn som klätt ut sig, då? Egentligen? Hur lätt som helst för den äkta varan att trampa runt där i mörkret och bara vara sig själva, liksom. I mörkret.

Ingen får veta om rädslolistan. Särskilt inte pappa. För då kommer han att börja skratta så där som han gjort flera gånger när han fått veta andra saker som Viggo är rädd för. "Spöken finns ju inte på riktigt..."-skrattet.

Jag älskar Viggo. Fullständigt älskar. Dels för att det här är en vansinnigt bra bok som perfekt skildrar en helt vanlig barnavardag med tiokompisar, tandborstning, skypesamtal på Ipad med en frånvarande mamma och rastlekar. Dels för att jag själv har två barn som bägge har varit (är?) viggosar. Åh, som jag kan relatera till alla dessa rädslor! Att inte förminska att de är rädda samtidigt som jag måste ge dem lugn och trygghet... och så vara förtvivlad med dem när de vill halloweena men inte törs, och när skolan ibland förvandlas till rena gravkammaren fylld med läskig musik och utklädda barn och vuxna. Eller (true story) när hela klassen på lektionstid skulle kolla på film och det var skräckfilm. Förvisso på högstadiet - men är man rädd för spöken och mörker är det inte alls säkert att det har gått över bara för att man råkat bli sisådär tretton eller fjorton. Snarare tvärtom? Barnet ifråga hade dock modet att säga ifrån, och fick gå ut från lektionen med skräckfilm och göra annat.

Jag tror det kommer fler böcker om Viggo. Bra! Dem ser jag fram emot!


Titel: Viggo och rädslolistan
Författare: Lisa Bjärbo
Illustrationer: Johanna Magoria
Utg år: 2018
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här