Sorcerer to the Crown

Detta är ett alternativt England där magi finns, där fairies finns i ett eget land och som en maktfaktor, där drakar finns och där det är helt OK att dra till med en liten trollformel för att soppan inte ska koka över. Det är dessutom ungefär regency-tid, med baler, herrklubbar, dueller och åkturer med häst och vagn i Hyde Park. Dock är magin förbehållen män. Det är stora krafter, och inte kan man förvänta sig av ömtåliga kvinnors svaga kroppar och hjärnor att de ska klara av något sånt? Oh no. (men de kan få använda sig av lite enkel husmagi till matlagning och sårvård, men inte gå i skola för att lära sig, och helst inte ens kalla den för magi) Och, ja just det ja: det är den övre klassen som håller på med magi. Inte arbetarna. De behöver ju arbeta, liksom. Hur skulle det annars se ut?

I detta England har Zacharias precis tagit över titeln "Sorcerer Royal" efter sin gamle läromästare Stephen, som hastigt avlidit. (eller mördats??) Det är oro i magikerkretsar eftersom det verkar som magin håller på att ta slut i landet, och det är Zacharias som borde reda ut det där. Så han har absolut inte tid för den lärling han nu plötsligt får på halsen: Prunella.

Den här boken började oerhört lovande. Engelska regencymiljön, och så med magi - bara det, liksom! Lägg sen till det här med att Prunella går på en skola där överklassflickor får lära sig att undertrycka sin magi, men tar sig därifrån för att bli lärling hos Zacharias och öppet utöva magi fast hon är kvinna? Och att de två ska förändra världen? Och hur extra svårt det är för Zacharias, så som varande född av afrikanska föräldrar och en gång köpt som slavpojke av sin läromästare, f. d. Sorcerer Royal, sedan frigiven och dessutom arvtagare till titeln. Alla de andra magikerna i England är 1. män och 2. vita.
Och lägg sen dessutom till detta att Zacharias verkar ha något märkligt fel med sin kropp, att han får någon slags (hemlig) värk i den varje natt vid midnatt. Och att han har sin gamle läromästare vid sin sida fortfarande, fast han är död. Och att Prunella hittar sju små stenar på skolans vind, stenar som är magiska och är värda ungefär lika mycket som hela Englands samlade förmögenheter?

Jo. Det är bra. Ett tag. Sedan blir det... liksom ingenting av allt det där lovande? Halvtrista lösningar, inga wow-avslöjanden, och ganska händelsefattigt... ända tills det i slutet blir extremhändelserikt, dessutom av arten deus-ex-machina eller som-av-en-händelse-träffa-en-kinesisk-trollkarl-som-lär-dig-flyga-på-ett-moln eller helt-plötsligt-kan-du-frammana-en-åskgud-som-kan-slåss-mot-halvguden-som-plötsligt-framträdde och allt mest blir löjeväckande i stället för spännande.

Idén alltså toppen. Utförandet icke så.

Titel: Sorcerer to the Crown
Författare: Zen Cho
Utg år: 2015
Förlag: Macmillan
Köp den till exempel här eller här