Jag slukade den här boken. Allra mest tyckte jag om att läsa om föräldralediga pappans dagar och nätter - vilken lysande skildring av en vardag! Nu har jag själv småbarnsåren på ganska långt avstånd, men kan fortfarande relatera och känna igen mig. Hur nätterna blir ett maraton där ingen får sova, hur det kan ta löjligt lång tid att få ihop sig själv och två barn till en så egentligen enkel grej som en käck utflykt i skogen. Eller hur man får in ett besök på ett lekland i vardagsrutinerna. Eller hur man plötsligt befinner sig i situationer som att vara tvungen att fiska upp ett penntroll ur en toalett...
Men inte bara äktheten i alla de där detaljerna, utan tankarna kring dem också - när pappan liksom vill få till Den Perfekta Dagislämningen, för att få beröm av... ja vem? De andra föräldrarna? Den osynliga publiken? och irriterar sig över sin egen prestationsångest som aldrig kan släppa ens när det gäller vardagsdetaljerna.
Men "pappan som är en son" är bara en av personerna i den här relationsromanen (där ingen benämns vid namn utan bara vilken relation de har till de andra, "pappan som är en farfar", "systern som är en mamma" och så vidare - jag hade svårt för det först men vande mig snabbt) - och det som gör den intressant för mig är hur allas vardag, liv, tankar och drömmar bryter mot varandra, och hur vi får läsa om de olika perspektiven. Hur den där dagen på leklandet med farfar, pappa och barn ter sig för pappan och sedan för farfar, hur mamman-på-jobbet tänker på pappan-hemma-med-barnen, hur farfar inte begriper sig på sin son som inte verkar fatta det här med affärsuppgörelser fast han borde tränats till det sedan barnsben och resväskeförsäljandet på Drottninggatan, och hur sonen är otacksam fast han fått överta pappans lägenhet och allt. Och hur vi sedan får förstå hur sonen uppfattat det hela med en pappa som ständigt varit någon annanstans, som är vresig, gnällig och snål, som kräver uppassning och uppmärksamhet men aldrig gett beröm eller bekräftelse tillbaka.
Hur blir pappan-som-är-en-son sedan sedd av sina egna barn? Tänker de på alla timmarna pappan lade ner på att reka fram bästa bilbarnstolsköpet, och ger de betyg åt bästa-dagishämtningarna... eller minns de annat? Tiden går och våra minnen av det som skett skiljer sig.
Det är en roande och oroande och tankeväckande och alldeles lysande bok om familjers och människors relationer till varandra, om föräldrar och barn och sedan deras barn. Och om livet. Jag älskar den.
Titel: Pappaklausulen
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Utg år: 2018
Förlag: Albert Bonniers förlag
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar