Magic's Promise

Senaste dygnet har jag mer eller mindre ägnat åt sträckläsning av den tredje boken i den här trilogin, som jag alltså redan avslutat när jag skriver inlägget om Magic's Promise som är den andra boken. Jag kunde inte släppa någon av böckerna, och har nu en rejäl book-hangover och separationsångest från personerna jag umgåtts med i flera dagar. Har försökt bota det med att läsa fler recensioner av dem på Goodreads och Amazon än som säkert är nyttigt, och med att reda ut vart i Mercedes Lackeys Valdemar-universum jag bör bege mig härnäst.

Men jag återkommer till det. Nu ska jag skriva om Magic's Promise, som hittar Vanyel ungefär 12 år efter händelserna i första boken Magic's Pawn. Han är nu fullt utbildad och erfaren HeraldMage, har fått koll på sig själv och sina krafter och lever mest på "krigsfronten". Nu är han helt slutkörd, hemkommen och ska få njuta av ett antal månaders rejäl semester i sitt barndomshem. Han har också fått lära sig att leva med sin sorg efter sin förlorade kärlek Tylendel - kommit över honom har han ännu inte.

Men... barndomshemmet? Där är ju fortfarande pappa godsherren kvar, han som blev så besviken på att Vanyel inte blev Stor Stark Krigare och tog över skötseln av godset? Där jobbar fortfarande samme vapenmästare med att utbilda unga människor till krigare genom att bulta dem gula och blå och bryta diverse lemmar på dem? Där finns fortfarande hans mamma som kommer att skicka diverse giftasmogna kvinnor på Vanyel i tron på att han kanske kommer att lära sig gilla kvinnor trots allt? Och varje, varje gång han reser hem måste han förklara för sin far att Yfandel inte är en häst även om hon ser ut som en, och därför inte kan stå i en vanlig spilta i stallet och andra vansinnigheter pappan, tillika godsherre, tillika hästuppfödare, tillika Envisast-av-alla vill utsätta henne för.

Det pågår alltså ett krig i den här världen, avancerad magi används, läskiga monstruösa kreatur kommer över gränserna och förstör, förgör och har ihjäl... men den här boken handlar i stället om hur Vanyels pappa sliter sitt hår över att näst äldste sonen (som nu har hand om godset) har släppt ut får i hagen där korna alltid har betat, om den omöjliga avelshingsten samme son har köpt och om hur Vanyels brorson upptäcks ha sällsynta talanger i att sjunga och spela, alltså the Bardic Gift... Den handlar om hur Vanyel och den där vapenmästaren som var så brutal mot honom i förra boken äntligen får göra upp och få varandras perspektiv på det som hände, om Vanyels familjerelationer och om vardag. Och jag tycker så himla, himla mycket om det.

Och visst - det händer något förfärligt på slottet i det närliggande kungariket som gör att Vanyel akut måste gripa in, semester eller inte semester, och återigen få göra magiska grejer som gör honom mer uttröttad än när han påbörjade semestern. Det är spännande, och det är fantasy - men det är de små vardagssituationerna som gör att jag älskar detta; konfrontationerna och relationerna och människorna.

Återkommer strax om den tredje boken i trilogin.

Titel: Magic's Promise
Serie: The Last Herald Mage #2
Författare: Mercedes Lackey
Utg år: 1990
Förlag: Daw Books
Köp den till exempel här eller här