Så mycket kärlek kan inte dö

Den här är så otroligt smärtsam att läsa. Leas mamma slåss mot cancer, och har redan i bokens början gjort det ett tag. Så hon är hemma om dagarna, slåss mot sjukdomen och ägnar sig åt det och att liksom krama allt ur den sista tiden hon har med sin familj. Hon läser in böcker åt dem så att de ska kunna bli höglästa för efter att hon dött, de reser på solsemester på andra sidan jorden, de är mycket nära varandra. Och nej, boken är inte skriven ur mammans perspektiv, men det är så jag läser den eftersom jag är mamma och detta är min värsta mardröm: att inte få se mina barn växa upp. Som jag har gråtit när jag läst den här! Moni Nilsson skildrar det oundvikliga utan att vältra sig i det, utan att brodera ut för det behövs inte. Det här är naket, ärligt och så sant det skulle kunna bli om en familj som slåss mot döden. Men gudars, när jag läste om hur Lea faktiskt förstår att mamma kommer att dö. Åh…

Men detta är alltså Leas bok. Och om hur hon tacklar sitt liv och mammans kamp. Hon gör det först genom att bli arg på allt och alla, att slåss när någon tycker synd om henne, att bli fruktansvärt osams med sin bästis Noa och vägra vara med henne under mycket lång tid. Just den tiden när hon hade behövt sin bästa väns stöd mer än någonsin. Noa säger nämligen det förbjudna: det är synd om dig för att din mamma ska dö (för det har Noa sett på Cancergalan på TV där mamman var med). Och Lea reagerar genom att bli galet arg, och sedan tänka att: så länge hon hatar Noa kommer mamma inte att dö. Så hon hatar på medan Noa gör allt för att de ska bli vänner igen. Det är väldigt, väldigt jobbigt att läsa om.

Detta är en galet bra bok. Fruktansvärd, och jobbig, men ärlig, äkta och något man bara måste läsa.

Titel: Så mycket kärlek kan inte dö
Författare: Moni Nilsson
Illustrationer: Joanna Hellgren
Utg år: 2018
Förlag: Natur & Kultur
Köp den till exempel här eller här