Someone to Care

Detta är fjärde boken i serien om Westcott-familjen. Och här får vi intressant nog läsa om Viola Kingsley, den f.d countess of Riverdale som i första boken fick se sitt tjugoåriga äktenskap annullerat och bli fråntagen sitt namn och sin titel, och få sina barn förklarade som oäkta och inte lämpliga i sällskapslivet längre. Hon drog då iväg till sin bror, präst på landsbygden i södra England någonstans, och återtog sitt flicknamn Kingsley, och tänkte sig ett framtida liv i anonymitet och lätt bitterhet. Hennes barn var ju vuxna och skulle säkert klara sig bättre utan sin mamma.

Jodå, så tänkte hon. Men då hade hon inte räknat med att Mary Balogh tyckte att det skulle vara ytterst intressant att få berätta denna 42-åriga änkas historia och låta henne hitta sitt livs kärlek. (Åh, som jag gillar att Balogh helst skapar karaktärer som har djup och livserfarenhet snarare än att låta sina böcker handla om oskyldiga vackra artonåringar som debuterar i sällskapslivet!)

När boken börjar är det rätt så mitt uppe i en familjefest för alla lyckliga Westcotts som har gift sig och fått det bra i de tidigare tre böckerna. Det döps ett barn, alla är samlade, alla ler... och Viola får helt plötsligt bara nog av all denna happily-ever-after-lycka. Hon orkar inte hålla skenet uppe längre, alla är så måna om henne, att visa att de fortfarande älskar henne och att hon är en del av deras familj fast hon egentligen aldrig hört till dem (i och med att äktenskapets annullerades), hon måste få dra sig undan lite och hinna ikapp och vara lite bitter i sin ensamhet innan hon orkar ut i livet igen. Så hon drar. Ensam. Vägrar ta med sig ens en kammarjungfru. Hyr en vagn, vilket är helt skandalöst. Och vagnen är usel, efter några timmar får den något större fel på någon hjulaxel som måste bytas ut, och Viola måste ta in på det lokala värdshuset fast det är ett ställe hon normalt aldrig ens skulle ha tittat på.

Och på värdshuset råkar markisen av Dorchester, ökänd kvinnokarl, rucklare och spelare, befinna sig. (i hans fall var det någon häst som tappat en sko) För många år sedan stötte han en hel del på Viola, när hon fortfarande var countess of Riverdale och dessutom trebarnsmor. Och väldigt gift. Hon avvisade honom då, pga plikttrogen (även om hon aldrig varit särskilt kär i sin egen man) men har väl egentligen aldrig kunnat glömma honom. Nu har det gått sisådär femton år sedan hon bad honom lämna henne ifred - och nu finns det inte längre några hinder. Marcel (markisen) är änkling, Viola änka, och de bestämmer sig för att rymma från allt och alla till en liten stuga vid kusten några veckor. (läs: mindre gods vid kusten, med tjänstefolk)(läs också: för att ha sex)

Det borde de väl kunna göra? Men hallå! detta är England i början av 1800-talet, och de är inte gifta. Vad ska alla tycka? Om de får reda på det? Vilket de får. Violas alla vuxna barn med/utan respektive, och Marcels lika vuxna barn. Skandal? Heh...

Mary Balogh är fortsatt i sitt absoluta esse när hon skriver den här serien om Westcotts. Jag tycker SÅ mycket om den.


Titel: Someone to Care
Serie: The Westcott Series #4
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2018
Förlag: Berkley
Köp den till exempel här eller här