Someone to Wed

Här är tredje boken i serien om den talrika och släktträdskomplexa familjen Westcott, och nu är det Alexanders tur att få hitta den enda och rätta. Alexander är den som efter skandal-kris-katastrof-avslöjandena i seriens första bok fick bli den nye earlen av Riverdale eftersom den ursprunglige befanns bara vara en enkel oäkta mister och därför söp sig full och drog ut i krig.

Alexander ville inte alls bli earl, tack så mycket. För med titeln följde inte så mycket pengar (dem ärvde Anna, den okända dottern i bok 1) men i stället ett stort gods i mycket nedgånget skick, med marker som skötts dåligt och folk som snart inte kunde leva på sina lantbruk. Och eftersom Alexander är En Mycket Rättskaffens Man som alltid vill göra det rätta och riktiga, Plikten Framför Allt osv osv, så vill han få godset, Brambledean, på fötter igen. Pengar måste till! Och hans idiotsäkra plan för detta är: att gifta sig rikt. I hela sitt liv har han drömt om att gifta sig av kärlek, få familj och lycka och många barn och allt det där... men, men: Alexander Är En Rättskaffens Man, och vad är väl hans lycka värd, när folket på hans gods behöver hjälp? Matsalsbordet ser trist ut och gardinerna behöver bytas? Och det inte finns mer än ynka två eller tre trädgårdsmästare att sköta om rosorna och allt det andra? Rik fru sökes!

Wren Heyden är rik. Hon är affärskvinna, äger och driver glasbruk, men hennes sociala kompetens är i det närmaste obefintlig. Hon träffar aldrig någon, går nästan aldrig ut och om hon ändå gör det så är hon djupt beslöjad. Nu vill hon ha en äkta make, eftersom hon gärna skulle vilja ha allt det där med sex och barn och sex och kyssar och sex. Och hon har ju pengar? Hon kan väl köpa sig en man, då? Hon gör upp en lista på fyra lämpliga kandidater, och så bjuder hon in dem på te, en och en. Alexander är nummer tre på listan. Och när han kommer in i rummet så får Wren kalla fötter om hela äktenskapsidén: han är ju så snygg. Inte kan väl hon...?
Fast jodå. Hon lägger fram sitt erbjudande. Han säger inte ja. Men snälla nån, där sitter denna märkliga kvinna beslöjad i ett dunkelt rum och börjar helt plötsligt erbjuda äktenskap när han oskyldigt tror han kommer till ett teparty? Hon får åtminstone visa sitt ansikte innan det kan snackas äktenskap. (och sex) Så Wren lyfter på slöjan och avslöjar det som fått henne att leva som en enstöring i hela sitt liv (och som tvingat henne växa upp i ett låst rum under sina första elva år i livet): ett födelsemärke på ena sidan av ansiktet.
Alexander tycker inte det där märket är så där värst förfärligt - men han anar den trasiga själen som är Wrens där bakom slöjan, och han känner att han inte pallar med det. Fast sen känner han att, jo: han pallar nog. Han är Rättskaffens och En Fin Ung Man, och han Gör Det Rätta.

Och så småningom har förstås Wrens pengar pumpats in i godset Brambledean, och hon dansar lycklig (och slöjlös) vals med Alexander på bal fast alla tittar på, och hon får kyssar och sex och barn och han får fru och barn och lycka och alla är så glada, så glada. Jag med. Så glad att jag lyckligt fortsätter läsa Baloghs Westcottserie som fortsätter att vara himlans bra.


Titel: Someone to Wed
Serie: The Westcott series #3
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2017
Förlag: Berkley
Köp den till exempel här eller här