Elisabet Paladin, på Elistrand och barnbarnsbarn till Ulvhedin (som fortfarande lever i den här boken fast han är över 90 år - han flyttar nu över till Ingrid (nu i 70-årsåldern) på Gråstensholm så att de kan roa varandra med hobby-häxeri, trolldryckskokeri och diverse besvärjelser) träffar Vemund Tark. Denne Vemund är oerhört förtegen om sig själv och sitt tidigare liv, men vi får veta mer och mer eftersom Elisabet får jobb som sällskapsdam åt en äldre släkting till Vemund. Släktingen har själsliga besvär, har liksom fastnat i tjugoårsåldern och väntar fortfarande på friaren som aldrig kom (likt Miss Havisham i Dickens Great Expectations), och Elisabet gräver fram sanningen som är en himla härva där en mamma snor dotterns friare, varpå dottern blir vansinnig och bränner ner hela huset. Vemund Tark är sonen som Onda Mamman fick med Trolöse Friaren, och han mår så dåligt av att ha fått veta detta att han tänker ta livet av sig. Han ska bara få sin lillebror bortgift ordentligt först, och Elisabet verkar ju vara en redig och bra tös. Grejen är bara att hon i stället tänker gifta sig med Vemund.
Detta kan vara en av seriens mer tilltrasslade relationsraffeldrama med förfärliga familjehemligheter och ondskefulla, giriga släktingar. Tur att Elisabet reder ut alltihopa, hon är en sån där som är bra på det mesta: läkekonst, psykologi, ridning och modern frejdighet. Och håret bär hon naturligt, opudrat och utan peruk, vid den här tiden (typ 1780-tal?) något som annars bara pigor och lantisar gör, men Elisabet Vågar Vägra Peruk. Och puder får henne att nysa.
Titel: Bakom fasaden
Serie: Sagan om Isfolket #18
Författare: Margit Sandemo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar