Jag läser om hela Sagan om Isfolket, och den här gången bloggar jag om dem också. Ett kort inlägg om varje bok, och inläggen är fyllda av alla möjliga spoilers och avslöjanden eftersom jag skriver för de som liksom jag själv redan har läst och vill minnas tillbaka (kanske själva bli sugna på att också läsa om).
Heike har blivit en stor och ... inte ståtlig yngling. Han är en märklig blandning av skräckinjagande med gula ögon - och vänlighet med mjuk röst. Folk som möter honom korsar sig, eller springer och gömmer sig, fast när de vågar prata med honom så lugnar de ner sig eftersom de märker att han är artig, trevlig och allmänt rar. Han har dock lite svårt att hitta mat och husrum nu när han lämnar sin fosterfamilj i Slovenien och ska börja bege sig hemåt Norge, och svårt för att fråga folk om vägen (pga "Waaaah... en demon från avgrunden, ska jag dö nu??" *springer in och stänger dörren*).
Så det är inte så konstigt att han förvirrar sig åt fel håll, alldeles för långt österut och in i de transylvanska bergen. Här kommer han till en undangömd by och en borg som ibland ser ut som något imponerande och ibland som något fasansfullt, och här möter han inte vampyrer även om det är det man förstås skulle tro. Nä, här handlar det om en uråldrig häxa som lever på sin egen förbannelse, suger liv (bokstavligen) ur alla resenärer som råkar förirra sig in i hennes upptagningsområde, samt stryper män med hjälp av sitt hår innan hon så länge det går efteråt låter dessa döda män tillfredsställa henne i sängen. Alltså, jo, det är en makaber historia det här, och ingenting av det Heike och hans två reskamrater Peter och Mira ser när de kommer till dalen är som det ser ut. Det är action, det är läskigt, och det är ytterligare en variant på isfolksböckerna som ju verkligen kan handla om allt möjligt. Här alltså någon typ av japansk skräcksaga som fått flytta till Östeuropa och försöka ha ihjäl vår fine Heike.
Titel: Korpens vingar
Serie: Sagan om Isfolket #20
Författare: Margit Sandemo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar