Jag gör ju, när andan faller på, lite nedslag i min långa lista av böcker jag inte bloggat om, och skriver försenade blogginlägg om de jag känner för att skriva om.
Problemet som då ganska raskt uppstår är att: jag har glömt stora delar av innehållet i böckerna. Och det är ju högst irriterande, för även om jag vill skriva om dem (för jag vet att jag gillade, eller att jag tyckte något så mycket att det vore roligt att skriva om detta tyckande) så har jag liksom inget att hänga upp skrivandet på. Jag nöjer mig inte med "jag tror jag minns att den var bra", för varför liksom? Och helt ärligt: hur bra är en bok när jag har glömt innehållet efter några månader? Eller säger det mer om min teflonhjärna än om bokens eventuella kvaliteter?
Precis det här händer nu med de tre Erlend Loe-böcker jag läst: jag vill skriva om dem men jag har börjat glömma dem, så det blir lite sisådär med detaljerna...
Någon gång under semestern läste jag Volvo lastvagnar. Det var ett par år sedan jag läste, och gillade, Doppler, och nu hittade jag den här i en bokbytarhylla någonstans (älskar bokbytarhyllor, särskilt under semestertider, typ i servicehus på campingplatser och sånt). Dags att återknyta bekantskapen med Andreas Doppler, alltså. Volvo lastvagnar är en direkt fortsättning på Doppler som ju slutade med att Doppler vandrade ut i skogen tillsammans med sin älg Bongo. Här kommer han ut ur skogen, på andra sidan gränsen, och befinner sig i svenska Värmland. Jag gillade redan inledningen som går något i stil med "Maj-Britt hade för alltid fråntagits rätten att äga undulater" och sedan sträckläste jag boken, och hade väldigt roligt på vägen. Absurd humor precis i min smak.
Men nu när jag ska skriva om den så minns jag i princip ingenting av vad det var som var så roligt. Det var den där Maj-Britt, en äldre dam (mycket äldre, någonstans 80-90-årsstrecket) som är helt begiven på att röka marijuana. Och så är det den äldre herren som bor ensam på en herrgård i närheten, och som alltid sover utomhus och är en mycket hängiven scout. När Doppler kommer så bor han först hos Maj-Britt, och sedan hos herrgårds-herren (och det råder någon fiendskap mellan dessa bägge), och älgen Bongo försvinner iväg på egna äventyr. Och det låter ju inte så där himlans kul, men det var det, och Loe hade dessutom en meta-vinkling på boken där han vänder sig direkt till läsaren på ett sätt jag gillar.
Och eftersom jag gillade den så fortsatte jag med den tredje, och avslutande, boken om Andreas Doppler: Slutet på världen som vi känner den. Men den gillade jag inte alls lika mycket. Här kommer Doppler hem till Oslo (är det väl?) igen, och vill ta upp familjelivet med frun och barnen i sitt hus. Men frun har en ny man. Huset har målats om, och det står en annan mans namn på brevlådan. Denne man ska såklart bort, det här är ju ändå Dopplers hus och kvinna (även om han nu har råkat bo till skogs några år). Och såklart blir det ganska snabbt helt absurt, med en Doppler som bosätter sig i trädet utanför sitt forna hem. En del av det som händer sen är kul (exempelvis när Doppler ska bränna alla onödiga saker på bål) - men när långa stycken handlar om Dopplers runkande så tappar boken mig rejält.
Jag har också läst Fvonk som handlar om en väldigt ensam man som mer eller mindre blir tvingad att hyra ut rum i sitt hus åt en man som först ska vara väldigt hemlig och inkognito, men som ganska raskt visar sig vara statsministern som behöver ha någonstans där han kan slappna av och bara vara sig själv. Fvonk och statsministern blir vänner. Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva den här boken, den är rolig i detaljerna och Loes sätt att skriva är väldigt mycket Loe - men berättelsen och särskilt karaktären Fvonk är egentligen väldigt sorglig. Fvonks liv är så ensamt och misslyckat och utan framtidstro alls, och när statsministern blir hans vän så är det väldigt mycket på statsministerns villkor. Fvonk är egentligen fortfarande väldigt ensam.
Titel: Volvo lastvagnar
Författare: Erlend Loe
Orginaltitel: Volvo lastvagnar
Översättning: Lotta Eklund
Utg år: 2006
Förlag: Alfabeta
Titel: Slutet på världen som vi känner den
Författare: Erlend Loe
Orginaltitel: Slutten på verden slik vi kjenner den
Översättning: Lotta Eklund
Utg år: 2016
Förlag: Alfabeta
Titel: Fvonk
Författare: Erlend Loe
Orginaltitel: Fvonk
Översättning: Lotta Eklund
Utg år: 2012
Förlag: Alfabeta
Jag har bara läst Doppler och Volvo Lastvagnar, men har väl tänkt att läsa tredje delen också. Det vore en överdrift att påstå att jag har gillat Doppler. I mina ögon så är han en förfärlig människa. Men jag gillade andra boken mycket mer än första 🙂
SvaraRaderaJag gillade första boken, men gillade andra boken ännu mer. (och inte tredje) Jo, han är ju som han är, Doppler... men för mig spelar det ingen roll eftersom alltihop ändå är så skruvat att han också måste vara helt skruvad.
Radera