Det är miss Arabella Wilson som är den blivande lydiga bruden. Hon är mellandottern i en familj där pappan precis dött, och eftersom det inte finns någon son så ärvs godset och alltihop av någon kusin till pappa, en lord Astor. Någon har fått den lysande idén att om nu någon av döttrarna Wilson gifter sig med denne lord Astor så kan de alla bo kvar i det hus de alltid bott i. Men vem ska offra sig att gifta sig med en gammal farbror för att rädda familjens lycka? Storasyster är redan halvt förlovad med en ung man från trakten, och hon är dessutom så vacker så det vore slöseri att gifta bort henne med en gammal släkting eftersom hon lätt skulle få många intressanta friare om hon inte redan vore upptagen. Lillasyster är för ung. Så det blir Arabella, 18 år, liten men enligt sig själv lite för rund, och med ett (också enligt sig själv) oansenligt utseende, som tycker att okejrå, bara jag får läsa böcker så kan jag väl vara gift med den där släktingen.
Nu visar det sig att den äldre lord Astor ganska nyligen dött, och lämnat titeln till den betydligt yngre - och vääääldigt snygge - lord Geoffrey Astor. Denne lever ett liv i sus och dus i London, får nu alltså ärva ett stort gods och tänker att visst, han kan väl gifta sig med en av döttrarna, ordna till med en arvinge och sedan återvända till sitt vanliga liv i London. Han har ju en älskarinna där som är bra och utmärkt för hans behov.
Så lord Astor gifter sig med Bella, som blir helt chockad över att hon nu ska vara gift med en ung och snygg man. Hon, som är så ful och oansenlig? Hon kan inte slappna av i hans närvaro. Hon följer med till London, får många nya vänner, inklusive lord Astors vänkrets, går på fester och allt möjligt, hörs och syns. Men så fort hon är med sin man så får hon tunghäfta, svarar bara ja och nej, står ut med de äktenskapliga plikterna under tystnad, är så obediant hon bara kan.
Tills hon får reda på att hennes man har en älskarinna. Då jäklar... då tar tunghäftan slut. Då får lord Geoffrey Astor av sin fru veta att det här med äktenskapliga löften minsann gäller dem bägge två. Och om han ska ha älskarinna så kommer han bara ha en fru på pappret - Arabella kommer försvinna ut ur hans liv meddelar hon honom. Och det borde väl vara precis vad herr Astor ville? Men njaee... han har nu börjat gilla sin unga fru en del. Helst vill han ha både henne och älskarinnan, tycker han, så är det ju många andra äkta par som gör så varför inte de?
Ungefär så. Det märkliga är att de någonstans mot slutet blir kära i varandra, älskarinnan överges och den äktenskapliga lyckan blir äkta. Men det är så mycket som skaver i den här boken så jag gillar den inte alls. Tur att Mary Balogh har skrivit så många och mycket bättre böcker efter denna.
Titel: The Obediant Bride
Författare: Mary Balogh
Utg år: 1989
Förlag: Signet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar