The Obediant Bride

Jag plockade upp ännu en av Mary Baloghs tidigare böcker i min Kindle - den har legat oläst så länge eftersom jag inte gillade titeln alls. Vadå "obediant" bride? Nu skulle boken ändå få en chans. 

Det är miss Arabella Wilson som är den blivande lydiga bruden. Hon är mellandottern i en familj där pappan precis dött, och eftersom det inte finns någon son så ärvs godset och alltihop av någon kusin till pappa, en lord Astor. Någon har fått den lysande idén att om nu någon av döttrarna Wilson gifter sig med denne lord Astor så kan de alla bo kvar i det hus de alltid bott i. Men vem ska offra sig att gifta sig med en gammal farbror för att rädda familjens lycka? Storasyster är redan halvt förlovad med en ung man från trakten, och hon är dessutom så vacker så det vore slöseri att gifta bort henne med en gammal släkting eftersom hon lätt skulle få många intressanta friare om hon inte redan vore upptagen. Lillasyster är för ung. Så det blir Arabella, 18 år, liten men enligt sig själv lite för rund, och med ett (också enligt sig själv) oansenligt utseende, som tycker att okejrå, bara jag får läsa böcker så kan jag väl vara gift med den där släktingen. 

Nu visar det sig att den äldre lord Astor ganska nyligen dött, och lämnat titeln till den betydligt yngre - och vääääldigt snygge - lord Geoffrey Astor. Denne lever ett liv i sus och dus i London, får nu alltså ärva ett stort gods och tänker att visst, han kan väl gifta sig med en av döttrarna, ordna till med en arvinge och sedan återvända till sitt vanliga liv i London. Han har ju en älskarinna där som är bra och utmärkt för hans behov.

Så lord Astor gifter sig med Bella, som blir helt chockad över att hon nu ska vara gift med en ung och snygg man. Hon, som är så ful och oansenlig? Hon kan inte slappna av i hans närvaro. Hon följer med till London, får många nya vänner, inklusive lord Astors vänkrets, går på fester och allt möjligt, hörs och syns. Men så fort hon är med sin man så får hon tunghäfta, svarar bara ja och nej, står ut med de äktenskapliga plikterna under tystnad, är så obediant hon bara kan.

Tills hon får reda på att hennes man har en älskarinna. Då jäklar... då tar tunghäftan slut. Då får lord Geoffrey Astor av sin fru veta att det här med äktenskapliga löften minsann gäller dem bägge två. Och om han ska ha älskarinna så kommer han bara ha en fru på pappret - Arabella kommer försvinna ut ur hans liv meddelar hon honom. Och det borde väl vara precis vad herr Astor ville? Men njaee... han har nu börjat gilla sin unga fru en del. Helst vill han ha både henne och älskarinnan, tycker han, så är det ju många andra äkta par som gör så varför inte de?

Ungefär så. Det märkliga är att de någonstans mot slutet blir kära i varandra, älskarinnan överges och den äktenskapliga lyckan blir äkta. Men det är så mycket som skaver i den här boken så jag gillar den inte alls. Tur att Mary Balogh har skrivit så många och mycket bättre böcker efter denna. 

Titel: The Obediant Bride
Författare: Mary Balogh
Utg år: 1989
Förlag: Signet

Georgiana Bridgertons skandal

Fjärde och sista delen i prequel-serien till Bridgertonböckerna, och nu får vi läsa om hur lillebror Nicholas i Rokesbyfamiljen och lillasyster Georgiana i Bridgertonfamiljen blir kära i varandra. Det låter ju praktiskt och bra alltihop, men eftersom det här är romance så måste det ju såklart vara lite problem innan de unga tu inser att jisses vad vi älskar varandra och vilken tur att vi ska leva ihop for ever and after.

Och det som står i vägen för Nicholas och Georgie är att de liksom blir ihopfösta och mer eller mindre tvingade att gifta sig, och bägge tänker att jo, ja, jag kan nog tänka mig att gifta mig med honom/henne, men tänk om han/hon känner sig alltför tvingad och att hans/hennes liv därför nu blir förstört - isåfall vill jag inte vara med om det här även om jag nog börjar att bli rätt kär i honom/henne. 

Det som driver fram giftermålet är den där skandalen. En jobbig typ, Freddie Oakes, vill äntligen gifta sig med Georgie. Han är inte ett dugg kär i henne, men vill åt hennes rätt omfattande hemgift. Så han kidnappar henne, med tvångsgifte i Gretna Green som mål. Nu kommer de inte så långt innan Georgie lyckas fly - men skadan är skedd. De var ensamma i en vagn och på ett värdshus, och möjligheten finns att han skulle kunnat ha legat med henne, och alltså är Georgie komprometterad och förstörd enligt de stränga och vansinniga sociala reglerna som råder. Enda sättet att räddas ur skandalen är om hon nu antingen gifter sig med den där jämra Freddie Oakes (fast nu hemma under ordnade former) eller med någon annan. Fort som fasen ska det gå, för bara tänk om hon skulle ha blivit med barn också under den där potentiella komprometteringen...? Katastrof och en ännu större skandal.

Och det är nu som pappa Rokesby brådskande kallar hem Nicholas från studierna i medicin i Edinburgh: "nu är det så att mitt guddotter Georgiana behöver räddas från en skandal, och jag kräver att du omgående knallar över till Bridgertons och friar till henne". Det vill inte Nicholas. Men han gör det ändå, några muttrande boksidor senare. Varpå Georgie prompt svarar att tack, men nej tack, hon vill inte gifta sig med Nicholas Rokesby bara för att han tycker synd om henne. 

Precis som alltid hos Julia Quinn så är det dialogerna som är det bästa med boken. Både Georgie och Nicholas är smarta och rappa, och nytänkande, och det är rätt kul att följa dem på vägen mot happily ever after. Georgiana har också några katter som definitivt har bestämt sig för att bli en viktig och högljudd del av handlingen, så tänk er rolig dialog med inslag av katt så har ni den här boken.

Titel: Georgiana Bridgertons skandal
Serie: Familjen Rokesby #4
Författare: Julia Quinn
Originaltitel: First Comes Scandal
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2025
Förlag: Lovereads

I cirkelns mitt

Jag är ingen stor deckarläsare, men den här hade letat sig in i min sommarläsningshög eftersom jag hade läst om flera som tycker att Arne Dahl skriver så bra deckare, och jag ville prova.

Och visst - jag gillar en hel del i den här. Det börjar bra och spännande, först med en bilförare, tillika hög och viktig chef i något stort företag. Han är förbannad på allt och alla, särskilt på dem som är i vägen för honom på motorvägen - men någon halv sida senare är hans bil ett brinnande stycke skrot ute på en närliggande åker, och av höge chefen finns bara hans uppsträckta långfinger kvar. Sedan får vi läsa om en annan framgångsrik affärsman som jobbar med reklam som är så viktig att han är på plats vid 6 en söndagsmorgon (tror jag det var). Paketet som han fått levererat till sitt skrivbord exploderar dock, och efter det finns bara reklammannens snordyra-fin-fin-fin-skryt-klocka kvar efter honom. Den ligger ute i parken och tickar oförtrutet på. 

Det visar sig finnas en koppling mellan de här två morden (som de visar sig vara), och det framgår snart av de märkliga hotbrev som kommer till polisen Eva Nyman. Breven antyder dessutom att det kommer att bli fler mord och katastrofer, så nu måste såklart denna terrorist hittas och stoppas. En arbetsgrupp startas, med Eva i ledningen, och gruppen får namnet Novagruppen.

Och det är när Novagruppen startar upp som mitt intresse sakta men säkert dör i takt med att polisarbetet sätter igång och den här deckaren blir det som alla deckare blir för mig: trötta poliser, som bara jobbar med just det här fallet, och som pratar med den personen och sen den personen, och så händer något som avslöjar något och så pratar de med den första personen igen och sen med den andra personen igen och... jag vet att det här ska vara spännande men för mig blir det faktiskt bara rätt så tråkigt att läsa om. Jag vill ha mer människor och mindre utredningsarbete. Här finns några intressanta personer, till exempel Eva Nymans före detta chef Lukas som för ett antal år sedan sade hejdå till civilisationen och flyttade ut i skogen. Men även om jag gillar några av personerna och en del av handlingen räcker det inte för att lyfta boken för mig. Upplösningen känns väldigt konstruerad och långsökt (en hämndaktion som känns som ett stort varför??) och även om boken slutar i en rejäl cliffhanger så blir jag inte sugen att läsa vidare i nästa bok om Novagruppen. 

Titel: I cirkelns mitt
Serie: Novagruppen #1
Författare: Arne Dahl
Utg år: 2023
Förlag: Albert Bonniers förlag

På äventyr med Poppy Bridgerton

Den här prequel-serien om föregående-Bridgerton-generationen svänger det verkligen om - nu byter vi helt miljö igen, från kolonierna i krigstid till ett piratskepp på väg över havet från England till Portugal.

Fast Andrew är inte pirat-pirat, utan det mer diffusa privateer. Och egentligen är han faktiskt inte det heller. Han är spion åt England, och transporterar som sådan hemliga dokument och paket mellan viktiga personer i olika länder. Pirat- och smuggleriet är liksom bara en täckmantel för de transporterna. Han kallar sig Andrew James, men heter egentligen Andrew James Rokesby, och är lillebror till de två Rokesby-arna i de tidigare böckerna. Hans familj har ingen aning om de djupt hemliga spionaffärerna, för dem är han kapten i flottan och mestadels bortrest så som sådana plägar vara.

Nu ska det hämtas smuggelgods - inklusive ännu ett hyperhemligt dokument - i ett gömställe: en grotta nära Dorset. Men elände! Här har en ung dam nu precis råkat leta sig in i sagda grotta! Vad göra med henne? Ta med henne på skeppet verkar det enda vettiga, för då kan hon inte berätta om sin fantastiska upptäckt på stranden för någon. Så damen binds och forslas ombord, och kapten Andrew har fått ett verkligt problem på halsen. För inte kan man kidnappa en ung kvinna så där, inte. Särskilt inte om hon visar sig vara en tvättäkta lady, dessutom en Bridgerton. Inte en av dem i grannfamiljen där hemma - dem känner han ju såklart väldigt väl - utan en av deras kusiner. Attans, nu kommer han bli tvungen att gifta sig med henne för att rädda hennes rykte. Eller... kan det gå ändå? Om ingen får veta??

Så helt plötsligt befinner sig Poppy Bridgerton på ett skepp på väg till Lissabon. Det var inte alls vad hon hade tänkt sig, milt sagt. Hon är rasande. Och kapten Andrew får verkligen veta vad hon tycker om honom, om skeppet, om intelligensbefriade män som bär iväg med unga ladies från spännande hemliga grottor, om vad hon tycker om att vara tvungen att hållas inlåst i kaptenens hytt. Om allt möjligt, faktiskt. Bokens stora behållning är just tjafset och grälet mellan Andrew och Poppy när de tvingas umgås med varandra. Såklart inser de ganska snart att det är ganska kul att diskutera med någon som är lika smart som en själv, som är lika nyfiken på nya saker som en själv, och ja, som kan ge svar på tal. De blir förstås kära i varandra. Utan att Poppy vet att Andrew är en Rokesby, son till en earl och spion-under-cover. 

Härlig läsning - jag gillar verkligen den här serien!

Titel: På äventyr med Poppy Bridgerton
Serie: Familjen Rokesby #3
Författare: Julia Quinn
Originaltitel: The Other Miss Bridgerton
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2024
Förlag: Lovereads

Tack vare Cecilia Harcourt

Här har vi då näste broder i Rokesby-familjen: Edward. Han är officer i armén, och när boken börjar ligger han medvetslös på ett fältsjukhus i kolonierna (nära New York om jag minns rätt, var några veckor sedan jag läste boken). Han har fått ett slag mot huvudet (bland annat), och när han vaknar har han minnesförlust. Den första som möter honom är en ung kvinna som sitter vid hans sida - och hon påstår att hon är hans fru Cecilia. Han har inget minne av att han skulle ha gift sig med henne alls, men han har ju minnesförlust så kan det ändå vara så? Han vet ju vem hon är - det är hans bästa vän Thomas syster, och Edward och Cecilia har liksom hälsat till varandra i brevväxlingen mellan Thomas och Cecilia. Men de har aldrig träffats på riktigt. Och nu sitter hon här och är hans fru?

Well. Nja. Nej. Cecilia Harcourt har fått brev om att hennes bror Thomas är saknad i strid. Och hon har ingen annan här i livet. Om Thomas dör tar någon otrevlig kusin hand om arvet och godset och alltihop, och vill dessutom gifta sig med Cecilia - så istället gör hon det helt omöjliga: hon reser på egen hand över Atlanten för att försöka leta rätt på sin bror. (och ja, det är fortfarande slutet på 1700-talet, så hela grejen med ensam lady på resa över halva världen är helt outrageous) Hon har ännu inte hittat Thomas, och nu håller hennes pengar på att ta slut. Då har hon alltså råkat höra att Edward Rokesby, Thomas bästa vän, ligger skadad på sjukhuset. Han måste ju veta! Men de på sjukhuset vill inte släppa in henne till honom - de släpper bara in närmast anhöriga. Det är då hon bara råkar påstå att "jag är ju hans fru!". Då kommer hon in, och får sitta invid den medvetslöse Edward, och så tänker hon att så fort han vaknar ska hon förklara vad hon sagt och om han vet var Thomas är. Men han vaknar och har minnesförlust, och det funkar liksom inte att just då berätta att "jo, förresten, vi är inte gifta, det var bara något jag råkade ljuga lite om". 

Jag gillar verkligen den här. Miljön är i större delen av boken alltså kolonierna under tiden för frihetskriget. Det är smuts, nybygge, kaos, kulturkrockar, krig, spioneri och romantik. Och så mitt i allt det två personer jag bägge gillar att läsa om. 

Titel: Tack vare Cecilia Harcourt
Serie: Familjen Rokesby #2
Författare: Julia Quinn
Originaltitel: The Girl with the Make-Believe Husband
Översättning: Anna Thuresson
Utg år: 2025
Förlag: Lovereads

Bones of the Dragon

Weis & Hickman har jag läst mycket av. Jag gillade Dragonlance-böckerna, men framförallt älskade jag deras serie The Death Gate Cycle. Spänning, humor och fina världsbyggen. Här hittade jag nu en serie av dem som jag tidigare missat: Dragonships of Vindras. 

Vi börjar i den norra delen av den här världen, och här känns det vikingainspirerat, både med gudarna (som både dyrkas på håll men som också ibland helt handfast stiger in i verkligheten och interagerar med de vanliga människorna), drakskeppen och människorna. Men ganska raskt dyker här också upp hotfulla ogres (vad är den svenska översättningen egentligen? "träsktroll"??) som har helt andra gudar, och som lugnt aviserar att det nyligen har varit en stor strid i himmelen där (enligt dem) vikingamänniskornas gudar förlorade stort och dog allihop eller tog till sjappen, och där ogre-gudarna stod som segrare. Senare i boken kommer druider och deras gudar ha en stor roll, och ännu senare har vi kultur och gudar inspirerade av romarna. Så det är en salig blandning av alltihop. Det låter som att det blir lite för mycket, men det funkar fint under läsningen, och det är trots allt världsbygget jag gillar mest med den här boken. Det är kul med gudar som är "mänskliga" eller vad man ska säga, och det är de här. Och jag gillar när världen öppnar upp sig under läsningens gång och blir så mycket mer än det verkade i början.

Det jag inte gillar är huvudpersonerna. Särskilt inte Skylan Ivorson, son till byns hövding och en kille som är van att få som han vill. Han är snygg och stark och påstridig och helt jämra dum i huvudet. Han lyckas driva igenom att bli hövdingarnas hövding, men därefter går allt honom emot. Alltså verkligen katastrof-emot. Eftersom jag tycker så illa om honom så sitter jag och gottar mig i allt som går fel för honom, men sen inser jag allteftersom jag läser boken att det är den här jämra Skylan som det är meningen att jag ska hålla på. Att han kommer att lära sig av sina misstag och bli en bättre människa i kommande böcker. Jahaja. Fan tro't. Jag ger honom någon bok till, så får vi se. Omgivande personer är inte så där himla kul heller, så egentligen gillar jag ingen alls. Eller, OK, när Wolf dyker upp så måste man ju bara älska honom. Han är väldigt speciell.

Däremot gillar jag drakskeppen. De är inte bara byggda som drakar - nej, de har som hemlig "energikälla" ett drakben som hänger helt odramatiskt på ett snöre uppspikat på masten. Vindras prästinnor (bone priestesses) kan via magi åkalla varje drakskepps tillhörande drake, som då tar fysisk form och hjälper Vindras-folket i deras strider och annat. Fast bara om draken har lust, eller har tid. Så det där vet man inte. 

Drakarna har förresten en väldigt stor och viktig del i världsbygget, de också. Men det tar ett tag in i boken innan jag inser att de faktiskt finns på riktigt, för först verkar de mest bara vara en skröna.

Jag är så himla kluven till den här boken - det finns mycket jag gillar i den, men också mycket jag tycker är rätt trist. Personerna, alltså. Och handlingen, som emellanåt är rätt seg. Men så dyker detaljer som de där bångstyriga båtdrakarna upp, eller ogre-schamanerna. Eller Wolf. Och då gillar jag det jättemycket, och måste läsa vidare. Så, som sagt, jag ger serien en chans till med nästa bok, så får vi se. Här vinkar vi hejdå till Skylan när han sitter naken och fastkedjad på någon annans skepp. Han är slav, han är på väg långt bort och han är hatad av alla. Ajdå. Ojdå. Så går det när man är dum, Skylan.

Titel: Bones of the Dragon
Serie: Dragonships of Vindras #1
Författare: Margaret Weis & Tracy Hickman
Utg år: 2009

På grund av Billie Bridgerton

Familjen Rokesby är en slags prequel-serie till Bridgertonböckerna - vi får läsa om generationen före alla Bridgertonsyskonen, och tiden är alltså slutet av 1700-talet.

I den här första får vi då läsa om Billie Bridgerton, som fullständigt struntar i att det är slutet på 1700-talet och har byxor på sig. Jo, för det är ju mer praktiskt när man rider ut och inspekterar ägorna, skörden, och hälsar på de anställda. Och eftersom man - lika skandalöst - inte sitter i damsadel utan grensle över hästen. Billie gör inte som man borde. Det har hon aldrig gjort. Såklart hon kan ha fina klänningar på sig och uppföra sig à la adlig familj, men om hon vill vrålgaloppera med Rokesbykillarna över fälten och våga livet när hästarna hoppar över häckarna så gör hon det. Och klättras det i träd så är Billie med. (även om hon trillat ner en gång och brutit båda armarna)

Rokesbykillarna, ja. Familjen Rokesby är närmaste grannar med familjen Bridgerton, och Billie och hennes syskon har vuxit upp tillsammans med barnen Rokesby. Mary Rokesby är Billies bästa vän, och att hon själv ska gifta sig med någon av bröderna Andrew eller Edward är liksom så självklart. Däremot ska hon absolut inte gifta sig med äldste brodern Rokesby, han som ska bli lord Kennard. George heter han, och han är ju lite äldre än Billie och de andra trädklättarna/vansinnesryttarna. Tråkig och korrekt är han, och han och Billie har aldrig kommit överens.

Så därför är det nu lite jobbigt när Billie har råkat hamna på ett hustak och inte kan komma ner. Jo, för hon skulle rädda en katt från ett träd, trillade och stukade foten, och kan inte ta sig ner från taket hon landade på. Vem kommer då klivande på vägen när hon ropar efter hjälp? Jo, den där eländige George. Och han tar sig upp på taket för att rädda Billie (han är ju korrekt och trusthworthy) men det bär sig inte bättre än att han (av anledningar) också fastnar på det där taket. Så nu sitter de där tillsammans. Katten är borta. Och vad, vad ska de prata om? Och kan inte bara någon tredje person komma snart på den där vägen, resa stegen åt dem och hjälpa dem därifrån??

Ja, ja. Såklart de blir kära. Inte just på taket, men så småningom. Och jag har faktiskt väldigt trevligt i deras sällskap. Det här är Julia Quinn när hon är som allra bäst. 

Titel: På grund av Billie Bridgerton
Serie: Familjen Rokesby #1
Författare: Julia Quinn
Originaltitel: Because of Miss Bridgerton
Översättning: Anna Thuresson