Tranorna flyger söderut

Det här är en sådan där bok som låneköerna på vårt bibliotek blir allt längre på - den har blivit en "snackis", en sån där bok som de som läser bara måste rekommendera till andra för den är så bra. Så jag lånade den för att se om jag också skulle gilla den - och det räckte med att läsa första kapitlet så var jag fast. Jag slukade hela boken, och nu är jag också en av de där som bara "du MÅSTE läsa den här boken!".

Vad är det då som händer i första kapitlet som drabbade mig så? Jo, vi har här en gammal man som ligger på sin kökssoffa, med sin hund bredvid sig som sällskap och tröst. Han bor ensam numera, sedan hans fru Fredrika för några år sedan blev så demenssjuk att hon fick flytta in på ett äldreboende i närheten. Bo saknar henne väldigt mycket. Inte den hon är nu, eftersom hon inte längre vet vem han är när han kommer på besök. Men den hon var! Och livet de hade tillsammans! När hon flyttade så lämnade hon bland annat kvar sin sjal, den favoritsjal hon haft i många, många år. I den sitter lukten av hans Fredrika kvar. För att inte lukten ska försvinna så har han lagt sjalen i en burk med tätförslutande lock. Men hans fingrar är numera kraftlösa av artros och värk, och han kan inte själv få upp locket på den där burken. Det är det vi får läsa om i första kapitlet: hur han famlar efter burken, försöker öppna locket, inte lyckas, suckar och sätter tillbaka burken på bordet. Hemtjänsten är där, hans favorit av dem, Ingrid. Hon ser vad han gör, och utan att vidare kommentera frågar hon honom om han vill att hon ska öppna burken åt honom. För hon vet. Och han nickar. Så hon öppnar locket, och han får ha sin Fredrika hos sig en liten stund. Inte för länge, för då kan doften försvinna från sjalen, så snart stoppas den ner i burken igen, och locket skruvas åt. Och hemtjänst-Ingrid försvinner iväg, och kvar är Bo. Med sin hund, och sina minnen, och sin allt mer skröpliga kropp som inte längre vill göra som Bo vill, som inte längre ställer upp på allt det som den hela livet igenom alltid gjort. Gå på toa. Gå ut och gå med hunden. Bära in ved. Allt det där självklara - det är inte självklart längre. 

Hunden, ja. Den är numera allt för Bo. Men Sixten är en jämthund, och han behöver egentligen mycket motion. Och Bo har svårt att ens gå ner till skogskanten med honom längre. Så Bos son har bestämt att "det här går inte längre" och med det menar han att Bo måste lämna ifrån sig Sixten. Hur kan han bara vara så hård? undrar Bo. Hur kunde han och Fredrika få en son som blev som honom?

Så vi får läsa om Bo, som allt längre stunder inte är riktigt närvarande utan är i sina minnen, och vi får följa med i dem och läsa om hans liv. Hur han var, vilka som var viktiga för honom. Om hans far, och mor. Hundar han tidigare har haft. Hans bästa vän Ture. Fredrika. Sonen. Jobbet på sågverket. Allt det som är ett liv. Och hur han nu bit för bit försvinner in i ålderdomen, hur det som är han liksom vissnar bort. Varje kapitel inleds med noteringarna hemtjänstpersonalen gör i loggboken, och de är så knastertorrt verkliga, och de som på något sätt får oss att lyfta blicken: Bo är bara en av alla deras vårdtagare som de kommer hem till. Så många andra de besöker, så många andra gamla kroppar som ligger i kökssoffor och minns sina långa liv! Och på något sätt: det är hit vi alla är på väg, de av oss som får leva så länge att vi blir riktigt gamla: till kökssoffan, eller sjuksängen. Och minnena.

Titel: Tranorna flyger söderut
Författare: Lisa Ridzén
Utg år: 2024
Förlag: Forum

Sten i siden

Vi är i Tornedalen på 30-talet, och det ska byggas en väg. Det låter väl inte som det mest rafflande - men det här är en riktigt bra bok. Och jag rekommenderar verkligen att lyssna på den som ljudbok med Mikael Niemi själv som uppläsare - han får verkligen personerna att leva, att prata så som de ska prata.

Vägbygget går inte utan problem. Nej, för den här tiden så börjar arbetarna ha fräckheten att organisera sig och ställa krav, och de jobbar helt enkelt inte för vilken usel lön som helst. Det blir bråk, det blir demonstrationer, det blir strejk och det blir strejkbryteri. Och det skapas fackföreningar och det protesteras mot fackföreningar, det arrangeras omröstningar som ändå bara vinns av de som har pengarna och makten - men ändå växer här fram en förändring. Och det är den bokens 600 sidor visar, samtidigt som vi får följa två bröder och deras familjer under några generationer.

Den ena brodern är Wilhelm, och han lyckas liksom alltid kapa åt sig saker, vara på den vinnande sidan, ha pengar och rätta kontakterna, och kommer undan med allt han gör även om han blir påkommen. Den andre brodern är Eino, och för honom går det åt helvete. Hela tiden. I allt. Det börjar med att han ska göra stora pengar på tjära, men där otur, elände och ännu mer otur gör att han dras med skulder efter tjäraffärerna hela livet. Eino och hans familj bor i ett uselt torp och de har det aldrig bra. Eino är en av dem som protesterar, demonstrerar, strejkar, sitter på krogen och dricker sprit och pratar politik - men som liksom aldrig får något ur händerna, och som alltid, alltid tycker att allting är någon annans fel. Hans son är så småningom en av strejkbrytarna, och det leder såklart till katastrof.

Berättelsen i dåtid växlar med en i nutid där vi får läsa om Siw, släkting till en av bröderna. Men Siws partier i boken tycker jag mindre om, de ger mig inte så mycket. Dessutom har vi här ett magiskt inslag där Siw har diverse syner, och något övernaturligt som kallar henne tillbaka till Norrbotten. Jag läser ju gärna om magi, men just i den här boken tycker jag inte om det, vill inte ha det övernaturliga i allt det andra så väldigt realistiska om arbetare, strejker och elände.

Det var ett tag sedan jag läste boken nu när jag skriver om den, och när jag minns den så är det absolut allt det som händer kring vägbygget som har stannat kvar, eller scener som den när två män (har för mig att den ene är Eino men minns inte säkert) ska gå och rösta för första gången. Och det inte går, eftersom de inte har rätt papper med sig, och liksom blir förlöjligade och nästan omyndigförklarade. Skulle såna som ni tro att ni kan gå och rösta? ungefär. 

Så läs, eller ännu hellre: lyssna på den här!

Titel: Sten i siden
Författare: Mikael Niemi
Ljudbok - uppläsning: Mikael Niemi
Utg år: 2023
Förlag: Piratförlaget

En kvinnas guide till lycka och framgång + En kvinnas guide till kaos och skandal

Så roligt med en ny romance-bekantskap! Det här är en ny serie (som ännu bara består av två böcker) av en författare jag inte kände till tidigare, och de har dessutom översatts till svenska. Hoppas det kommer fler, för jag gillade verkligen de här två. Det är regency-romance-miljön jag älskar - men Sophie Irwin gör det lite kaxigare, lite roligare, lite mer hands-on eller vad jag ska säga. Allt det jag har läst om i alla de historiska romance-böcker jag slukat - det liksom ifrågasätts här. Kitty i den första boken kan inte mycket om societetens lagar så hon måste lära sig för att kunna smälta in och hitta en (väldigt rik) make. Hur ska en kvinna vara då? Varför ska hon uppföra sig si eller så, vilka titlar ska användas, hur får man en inbjudan till det viktiga Almack's, hur får man den där "äkta" lady-känslan för den sitter ju inte bara i kläderna? I den andra boken gäller så klart samma regler och samma etikett - men här vänder Eliza upp och ned på dem och gör som hon vill. För att hon kan. För att hon är en rik änka som inte längre behöver bry sig om etikettsregler. Men hur länge kan hon hålla på utan att det blir katastrof på riktigt? Bägge böckerna är skrivna med ett mer modernt perspektiv som visar hur instängda och reglerade kvinnorna då var - men tappar ändå aldrig känslan för den där Omöjliga Enda och Rätta Kärleken Drömmen Som Blir Sann. Det känns så fräscht och nytt trots att det väldigt mycket är historical romance med alla ingredienser som ska vara där.

En kvinnas guide till lycka och framgång börjar med att Kittys fästman gör slut. Hon var väl inte jättekär i honom egentligen om vi ska vara helt ärliga - men det är ändå en katastrof. Han var nämligen väldigt rik. Och Kitty och hennes fyra syskon behöver pengar. Väldigt mycket pengar - deras föräldrar var inte jätteduktiga på ekonomi och har lämnat svindlande skulder efter sig. Nu har Kitty tolv veckor på sig att hitta en lösning innan familjen kastas ut från sitt hus. Lösningen är så klart att gifta sig rikt - och nu har rike fästmannen dragit sig ur. Attans...! Vad göra? Jo - skriva brev till tant Dorothy i London och fråga om hon kan hjälpa Kitty att komma in i societetslivet för att kunna hitta en ny (och väldigt rik) man. Det kan hon. Problemet är bara lite (och det där begriper inte Kitty förrän efter väldigt lång tid) att tant Dorothy inte själv är någon lady - hennes erfarenhet av de rika kommer från ett långt liv på ett av Londons glädjehus. 
Kitty och systern Cecily reser till London, lägger sina sista pengar på kläder och får lite uppfostran av tant Dorothy i vett och etikett. Hur man står, hur man går, hur man pratar... ja allt. Sen inträffar det lyckliga att de i parken stöter på en skolkamrat till Cecily. En rik skolkamrat. Och Kitty ser till att de nästlar sig in i denna familj, för hon har siktet inställt på yngste sonen i familjen. Problemet är bara att mamma Radcliffe och framför allt lord Radcliffe, storebror till Kittys "offer", ganska omgående förstår att Kitty är den lycksökerska hon är och absolut ingen lady på "riktigt". Hon får veta att hon inte längre är välkommen i deras hus. Nähä. Nä, OK, då får hon väl hitta någon annan lämplig rik ung man att gifta sig med. Men hur?? Vem borde veta detta bäst om inte... lord Radcliffe? Kitty går dit en okristligt tidig morgon (9-tiden...) och bankar på dörren tills butlern släpper in henne, och så avkräver hon en morgonsur och arg lord på råd angående Londons societetsliv. Det är helt orealistiskt men ändå fantastiskt roligt att läsa, och boken fortsätter i den här stilen.

I En kvinnas guide till kaos och skandal har Eliza blivit änka vid 28 års ålder. Hon har nu väldigt mycket pengar, hon är lady Somerset, och hon är fri. Hon och kusinen Margaret åker till Bath för att göra allt de kan komma på att de vill göra - bara för att de kan. För är det något som Eliza inte har kunnat göra de senaste tio åren så är det just det: hon har inte kunnat göra det hon vill alls. Hon ville inte gifta sig vid 18 års ålder med den tjugo år äldre earlen av Somerset. Egentligen var hon faktiskt kär i hans son (och sonen var kär i henne) - men nu krävde omständigheterna och familjen att hon i stället gifte sig med pappa Somerset. Sonen blev så bestört och olycklig att han reste utomlands, och kvar var då Eliza i ett gigantiskt hus gift med en man hon knappt kände. Men hennes familj var glad! (Pengarna...)
Så nu! Nu ska det levas livet! Kärlek ska hittas utan att för den skull behöva leda till äktenskap, det ska målas, det ska drickas brunn, det ska dansas i nya balklänningar...
Fast... även om man nu råkar vara rik ung änka så tillåter inte societeten att man gör precis vad man vill. Societeten skvallrar. Och de skvallrar så att den nuvarande earlen av Somerset får veta. Han, som Eliza en gång var kär i, han som nu tekniskt sett är hennes svärson men samtidigt är lord och överhuvud av Somerset. Och denne unge earl - han blir inte glad när han får höra om hur Eliza lever i Bath.

Nu när jag hämtade bilderna till det här inlägget på Goodreads så såg jag att det är en tredje bok på gång av författaren. Om den kommer ingå i den här Ladys Guide-serien framgår inte, men den verkar lockande: How to Lose a Lord in Ten Days och verkar handla om hur en kvinna ska ta sig ur en förlovning med en ung och tjusig lord. Åååååkej...? Kommer i juli 2025 så jag får vänta ett tag ändå.

Titel: En kvinnas guide till lycka och framgång + En kvinnas guide till kaos och skandal
Författare: Sophie Irwin
Serie: En kvinnas guide #1 och #2
Originaltitel: A Lady's Guide to Fortune-Hunting + A Lady's Guide to Scandal
Översättning: Anna Thuresson (#1) och Olga Falk (#2)
Utg år: 2023 + 2024
Förlag: Lovereads

Lektioner i kemi

Jag ligger ju, som jag har gråtit ut om i ett tidigare inlägg, efter med mitt bloggande. Den här boken vill jag gärna skriva om, men jag lyssnade på den som ljudbok någon gång tidigt i våras, och har nu många månader senare rätt diffusa minnen av vad jag tyckte om den då. Bra, tyckte jag att den var, men varför?

Elizabeth Zott är kemist. Duktig är hon också - men vi befinner oss i 1960-talets USA och hon har mycket att kämpa emot. Det jag minns att jag gillar med boken är att hon inte ger upp. Allt går henne emot - hon får kämpa för att bli erkänd för sitt arbete, blir sedd som sekreterare, mindre vetande, och hennes manliga kollegor tar credd för hennes jobb. Hon kämpar ändå på. Inte ens när hon blir uppsagd ger hon sig - hon SKA forska. Så hon bygger om sitt eget kök till laboratorium och fortsätter. 

Det jag hade det jobbigt med i boken är allt det motiga - hur Elizabeth än kämpar och sliter och är smart så kraschar allt omkring henne, och det dyker upp den ena mannen efter den andra som hånar henne, förnedrar henne, låter henne jobba som labassistent och tar hennes idéer och presenterar dem som sina egna... det tar liksom inte slut. Hon blir kär i en man, en annan (och berömd) kemist, och blir gravid med hans barn - men så dör han i en olycka. Och kvar står hon som ensamstående, ogift mor till en dotter. 

Det är någonstans här som "lektionerna i kemi" kommer in, och dem gillar jag! Elizabeth får nämligen oväntat jobb på TV där hon ska laga mat - och hon gör INTE som producenten och tv-människorna tycker: "stå och var vacker och vispa lite i såsen" typ. Nej - hon tar matlagning och hemmafruarna som är målgruppen till programmet på största allvar och förklarar att "det vi gör är kemi, och matlagning är kemiska reaktioner som kan beräknas". Och programmet blir en succé.

Två grejer som går lite överstyr - men som jag ändå gillar för de är sååå överdrivna så de blir kul: dottern Madeline, som är så galet smart att hon läser tjocka vuxenböcker långt innan hon börjar skolan. Och så hunden, som också är smart. Han kan kommunicera på engelska, och har tagit på sig det enormt viktiga uppdraget att styra upp Elizabeths och Madelines liv. Utan hunden hade det - enligt honom själv - inte gått.

Så även om jag nu inte minns hur allt hängde ihop (det är rätt mycket som ryms i boken, och jag har inte ens tagit upp rodden av alla saker) så gillade jag den alltså.

Och jag vet att den har kommit som tv-serie - men den har jag inte sett. Kanske gör det någon gång, men jag är en usel tv-serie-tittare så oddsen är inte goda för att det blir av.

Titel: Lektioner i kemi
Författare: Bonnie Garmus
Originaltitel: Lessons in Chemistry
Översättning: Sofia Nordin Fischer
Ljudbok - uppläsning: Lena Endre
Utg år: 2022
Förlag: Wahlström & Widstrand

Tonårspar har kul på allmän plats

Vi är i södra Indien, och tonårsparet i fråga, de som har "kul på allmän plats" är Sreenath och Anita, bägge studenter i tjugoårsåldern. De har varit ihop ett tag, och har gjort som unga i Indien ofta får göra eftersom det inte finns möjlighet att göra det hemma: de har haft Väldigt Intimt Umgänge med varandra bakom några buskar i en park. Grejen är bara att någon stod i buskarna och filmade det hela, och nu har denne Någon lagt upp filmen på internet. Den har hittat till diverse porrsajter och gått viralt med tusentals visningar. Alla har sett. Folk känner igen paret ute på stan, och kommer med kommentarer. Och det oundvikliga sker: deras föräldrar får veta. Först Sreenaths föräldrar, lite senare även Anitas föräldrar. Och... helvetet bryter löst. För vad ska grannar, släkt och familj säga om detta??

Detta är inget mindre än en fantastisk bok. Jag blir totalt fascinerad när jag först får läsa om dessa ungdomar som så helt, helt uppför sig som sina svenska motsvarigheter. Med sättet de pratar, med kulturreferenser, med prat om spel och musik, med den ständiga närvaron av mobilerna och sociala media, och tänker att "tänk att de är så lika fast detta är i ett land så långt bort". Tills då katastrofen med filmklippet inträffar, och föräldrarnas och samhällets reaktioner är SÅ inte som det här hemma. Det här filmklippet är inget man bara tröstar sina ungdomar för och tycker att "snart är det glömt". Nej: det här är verkligen en katastrof av den digniteten att Sreenaths mamma och pappa kastar ut honom ur huset, säger upp bekantskapen med honom och slutar betala hans universitetsavgifter. För vad "han har gjort mot dem". Och det är det här som fascinerar mig: att det är så modernt och med stor igenkänning samtidigt som det är så mycket Indien med dess historia, kastsystem och traditioner som är helt främmande för oss.

Det andra jag gillar så mycket med boken är språket, sättet att berätta. Det är väldigt lättläst och roligt samtidigt som det handlar om allvarliga saker. Och det är så bra "show-not-tell" - vi som läsare får bara återberättat det som händer, men inga skriva-på-näsan-förklaringar om att den och den är arg, eller ledsen, eller vad det nu är. Pappan "Appa" kan till exempel gå ut i köket och under minst 15 minuter hårt slå i alla skåpsluckor och skramla med kastruller, och vi läsare förstår ju hur arg och upprörd han är utan att det behöver skrivas i ord. Det finns mängder av sådana här beskrivningar av vad föräldrarna gör som är så bra - det är Sreenaths yngre bror som är bokens berättare, och han kan beskriva sina föräldrars agerande på det typiska på-pricken-elaka sätt som alla tonåringar kan. Hela boken är alltså ur broderns perspektiv, och inte ur Sreenaths, och det är intressant eftersom vi själva måste ta oss ur "fan-vad-min-bror-är-dum-i-huvudet-och-mina-föräldrar-är-fantamej-jobbigast-i-världen-perspektivet" och dra egna slutsatser om vad personerna tänker och känner egentligen.

Läs! 

Titel: Tonårspar har kul på allmän plats
Författare: Aravind Jayan
Originaltitel: Teen Couple Have Fun Outdoors
Översättning: Ylva Mörk
Utg år: 2022
Förlag: Natur & Kultur

Första lögnen vinner

Evie har ganska nyligen blivit ihop med Ryan, och nu ska hon för första gången träffa hans vänner, ett gäng som känt varandra sedan de var små. Och hon svarar på vännernas självklara frågor om varifrån hon kommer, vad hon jobbar med, hur hon och Ryan träffades och... ja. Sånt där man frågar. Evie får berätta om hur hon och Ryan träffades vid en bensinmack när hon fått punktering på sin bil, sedan åt middag tillsammans och nu har kommit så långt att hon ska flytta in hos honom.

Inget konstigt allt med allt detta, eller?

Men efter bara något kapitel förstår vi att alltihop bara är fejk. Evie är inte den hon utger sig för att vara. Det var inte alls någon slump med den där punkteringen vid bensinstationen - nej, hon hade under en längre tid kollat in Ryans vanor, tagit reda på information om honom och hans liv, och till sist ”råkat” få punktering precis på rätt plats vid rätt tillfälle för att få kontakt med honom.

Detta är inget som hon gjort för att hon var nyfiken på Ryan – nej, det är hennes jobb. Hon har en chef som för en tid sedan gav henne uppdraget "ta dig in i Ryan Sumners liv". Först när hon gjort det så kommer hon att kunna gå till en anonym postbox för att hämta information om nästa del i uppdraget. Det kan handla om att ta reda på mer av Ryans affärer, eller få någon hållhake på honom - det här är inte det första jobbet från den här uppdragsgivaren, hon har haft många, liknande uppdrag. Men ännu vet hon inte varför hon ska vara Evie Porter, ny flickvän till Ryan Sumner.

Det som är lite jobbigt nu är att hon har svårt att hitta distansen till sitt jobb. Hon gillar Ryan. På riktigt. Och hon tycker om att bo i hans hus, det som nu blir deras hus, hon gillar att jobba i trädgården, umgås med de där vännerna, ha ett vanligt liv. Det där som hon vet att hon aldrig kommer att kunna få. Det här är ju inte på riktigt.

Annan grej som är riktigt jobbig: när hon och Ryan på en fest träffar en av Ryans vänner som har en ny flickvän med sig. Flickvännen ser ganska mycket ut som Evie själv. Och hon presenterar sig som Lucca Marino, och berättar att hon kommer från Eden i North Carolina.
Evie blir så chockad att hon är tvungen att gå ut på toaletten och försöka samla sig lite. Vad är nu detta? Lucca Marino från Eden i North Carolina är nämligen hon själv, när hon inte låtsas vara Evie Porter. Vem är den här kvinnan? Vad gör hon här?

Det här är en psykologisk thriller som överraskar många gånger under läsningens gång, och jag gillade den mycket. Det är nutidens katt-och-råtta-lek med Evie och Ryan som bägge har hemligheter för varandra, men det är också tillbakablickar på Lucca Marino (Evie själv alltså) från när hon var tonåring med en dödssjuk mamma, och vad som fick henne att leva på det sätt hon gör nu. Men: vem är det egentligen som ger henne dessa märkliga uppdrag? Och varför? 

Titel: Första lögnen vinner
Författare: Ashley Elston
Originaltitel: First Lie Wins
Översättning: Åsa Brolin
Utg år: 2024
Förlag: Forum

Folk som sår i snö

Den här gillade jag väldigt mycket. Det som direkt sög mig in i läsningen är språket med sin underfundiga humor - jag sitter och småler mest hela tiden när jag läser. Ändå är det egentligen rätt jobbiga saker som berättas, vilket man förstår mer och mer när man läser och ser sammanhangen.

Vi får träffa Máriddja precis när hon får besked av sin läkare att hon har obotlig cancer. Men i stället för att som andra böcker rätt onödigt förklara hur förtvivlad detta gör Máriddja så får vi i stället läsa om hur hon först slänger sin mobiltelefon i en soptunna (för nu vill hon vara ifred) och sedan åker hem och tar tag i sin (helt bakvända) plan för att lösa hur det ska gå med maken Biera när hon själv gått bort. Planen innehåller saker som tjuvskjutning och att starta bränder, och är väl helt vansinnig, men när man läser boken så är man liksom med i hur Máriddja tänker. Det förstår man bland annat av samtalen hon har med den i och för sig trevliga, men väldigt konstiga växeltelefonisten "Sire" som Máriddja får kontakt med i makens nya mobiltelefon. Sire frågar hela tiden hur hon kan hjälpa till, men hon ger ju egentligen inga vettiga svar. Men ändå: någon att anförtro sig till (för maken Biera är liksom inte så talbar längre).

Man förstår mer och mer hur Máriddja och Biere har det (men riktigt hur det faktiskt ser ut hemma hos dem förstår man inte förrän i slutet på boken), och hur deras liv har varit. Här finns en stor saknad efter ett barn, men också en rotlöshet som blivit kvar efter den långa flytt Bieras samiska familj tvingades till på 30-talet.

Parallellt med Máriddja och Biera så får vi läsa om Kaj, som tillsammans med sin sambo Mimmi nu flyttar till Norrbotten. Kajs mamma har precis dött, och det fanns så mycket med henne som han aldrig förstod och som han nu nog inte kommer att få veta. Var kom hon ifrån, egentligen? Vilka var hennes familj? Hon ville aldrig berätta det.

Lättläst och med mycket humor - ändå med djup och svärta. Det gillar jag.

Titel: Folk som sår i snö
Författare: Tina Harnesk
Utg år: 2023
Förlag: Bokfabriken