Athena, pappas flicka + Brudrovet

Jag har läst två serieböcker av Li Österberg: Athena, pappas flicka och Brudrovet och tyckt väldigt mycket om dem. De ingår i en serie böcker där Li Österberg använder sig av den grekiska mytologin men gör den till något alldeles eget. Böckerna går utmärkt att läsa fristående.

I Athena - pappas flicka föds Athena ur sin far Zeus huvud. Det är ju det myten berättar - men hur funkar det där egentligen? Vi anar, eftersom vi i början får se Zeus sitta med ett jättebandage på huvudet och oja sig eftersom det ju har gjort rätt ont att föda en vuxen kvinna från sitt huvud. Kan man tänka sig. Dessutom är han orolig för vad Hera ska säga - hon är redan mer än irriterad på alla snedsprång Zeus gör, och ska han nu komma dragandes med en vuxen kvinna och försöka förklara att "ja, hon föddes ur mig, ur mitt huvud, och nej, det var bara jag...". No way. Så han lämnar Athena hos några människor som får ta hand om henne så länge. 
Och Athena är då alltså alldeles nyfödd - samtidigt som hon är en vuxen kvinna. Människorna vet att hon är en gudinna, men samtidigt kan de inte låta bli att tycka hon är väldigt konstig. En vuxen kvinna som inte lärt sig bordsskick? Som ställer jättemånga frågor om de mest basala ting? Som (och det här är jättekul tycker jag som läsare) en dag presenterar ett helt nytt räknesystem, baserat på tiotal, som hon menar är mer logiskt och enkelt än det man tidigare använt. Ja, jo, tycker byborna artigt, det var ju fint... men vad ska vi med det till?
Sen händer en dödsolycka som Athena är skuld till, och hon får en livskris, och bestämmer sig för att ta sig till Olympen och ställa sin pappa till svars för ett och annat.

I Brudrovet går Kore (annat namn för Persefone) och trånar efter dödsrikets gud, Hades. De har träffats, först på gudarnas stora familjefest på Olympen, och sedan på Dionysos stora vårfest. Där gick det riktigt hett till mellan dem bägge, och Kore trodde att Hades nu kände samma för henne som hon för honom. Men... han har inte hört av sig. OK, han bor ju nere i dödsriket och så där, men ett brev med Hermes kunde han väl skicka i alla fall?
Samtidigt går Hades runt och försöker hitta mod till att fråga Kore om hon vill bli ihop med honom. För vad har han att komma med? Ett palats i underjorden, liksom? Det funkar ju fint för honom, han är extremt introvert och gillar att vara ensam, men tänk om Kore inte alls gillar det, eller att bo med alla de döda? Han frågar brorsan Zeus till råd, och Zeus ba: Röva bort henne! Det är det enda raka! Så: det gör Hades. Blir Kore glad nu då? När han äntligen både hör av sig och tar med henne hem till sig? Nej, hon blir skitförbannad. Du kunde ju frågat först!! skriker hon åt honom.

Jag har alltid gillat att läsa om mytologi och gudasagor, och har läst mycket av och om den grekiska mytologin. De här serieböckerna är något alldeles extra - Li Österberg gör gudarna så mänskliga och det blir så väldigt bra! Här är verkligen Zeus, Poseidon och Hades bröder, med familjetjafs och olikheter (Zeus vill att alla ska gilla honom, och är väldigt konflikträdd, medan Hades inte bryr sig så mycket om andra och vill helst bara vara för sig själv). Hera visar verkligen hur jobbigt det är när Zeus får barn med andra gudar (och människor) till höger och vänster, och Zeus alla barn himlar med ögonen och bara "alltså, ja, vi vet ju hur pappa är men nu har han gått lite för långt" typ. Det är en stor, bullrig, bråkig familj - men sen är de samtidigt gudar som far över himlen på mytologiska djur som till exempel ett knippe flygande ormar... ja, så där som man gör.
Är du det minsta intresserad av grekisk mytologi så får du inte missa de här böckerna!

Titel: Athena, pappas flicka + Brudrovet
Författare och illustrationer: Li Österberg
Utg år: 2017 + 2024
Förlag: Epix

Twisted Love, Twisted Games, Twisted Hate, Twisted Lies

Jag har läst de fyra böckerna i serien Twisted under det senaste året. Tydligen gillade jag dem så pass att jag har läst hela serien - ändå har jag i varje bok suttit och irriterat mig: över översättningen, över de manliga huvudpersonerna, över allt möjligt. Märkligt att jag ändå läst vidare? Men grejen är att trots att det är mycket som stör mig så är det svårt att släppa de här böckerna när man väl börjat läsa dem - de drar in en i handlingen, och det finns saker som är bra med dem också. Dialogerna mest, tror jag. I alla fyra är det mycket smart, snabb replikväxling, mycket humor och mycket ge-svar-på-tal vilket jag gillar. Sen är det också lockande att läsa om väldigt rika människor, resor som självklart görs i första klass eller helst i privatjet, egna sviter på hotell eller lyxiga boenden... verklighetsflykt. 

I centrum står fyra unga kvinnor: Ava, Bridget, Jules och Stella. De blir vänner under sin collegeutbildning, och håller sedan ihop i vått och torrt efter det. Även när en av dem, Bridget, så småningom blir drottning i ett litet påhittat europeiskt land (ja, jag sa ju att vi snackar högsta nivån av lyx och rikedom här) - men det finns ju facetime? Och privatjet. Alla fyra lyckas alldeles sanslös bra med sina liv (efter vissa inledande svårigheter) - de blir liksom inte bara "intresserade av foto" utan "fotograf på en av världens största tidskrifter med uppdrag över hela världen" eller "modedesigner av eget märke med visning i Milano efter bara något år". Och så vidare. Allt detta innan de ens börjat närma sig 30-årsdagen. 

I första boken, Twisted Love, handlar det om hur Ava lär känna sin brors bäste vän, Alex. Alex är affärsman, mångmiljonär, mystisk, snygg och farlig. Han var miljonär typ redan när han var 18 eller nåt, och inte på något hederligt vis heller.

I andra boken, Twisted Games, blir Bridget (ännu så länge bara prinsessa) kär i sin livvakt Rhys. Absolut no-no, såklart, han är ju bara en enkel arbetande människa och hon är ju prinsessa herregud. Men Rhys? Han är stor, mystisk, snygg och farlig.

I tredje boken, Twisted Hate, tvingas Jules av olika anledningar ihop med Avas bror Josh. Josh och Jules har hittills avskytt varandra som pesten, och kommer alltid med elaka kommentarer till varandra. Så även nu, men nu förbyts hatet till kärlek. Och Josh? Han är inte riktigt lika mystisk som Alex och Rhys eftersom han är läkare. Men: han är snygg. Och farlig.

I fjärde boken, Twisted Lies, har Stella precis slutat dela lägenhet med Jules (som ju flyttade ihop med Josh), men bor kvar trots att lägenheten är en av D.Cs dyraste. (ja, förresten, miljön i hela bokserien är Washington D.C) Detta eftersom hennes hyresvärd, Christian Harper, ger henne väldigt mycket rabatt på hyran mot det att hon vattnar hans blommor. Eh....? Christian är inte bara hyresvärd. Nej - han äger också ett säkerhetsföretag (där Rhys jobbade förut), och utvecklar (olaglig) programvara till datorer. Och han är mångmiljardär. Och han är (tadaaa) mystisk, snygg och farlig.

Man skulle nästan kunna tro att det var samme manlige huvudperson i alla fyra böckerna. Alex/Rhys/Josh/Christian har alla en air av farlighet. De behöver inte höja rösten eftersom folk (personal, underlydande, folk de möter på gatan, alla) lyssnar på dem när de pratar och gör som de säger. Alltid. De vågar inte annat, eftersom Alex/Rhys/Josh/Christian är livsfarliga. Detta berättar författaren för oss, men det är inte ofta vi får se den där farligheten. (utom på några ställen och då är det så överdrivet våldsamt att det blir pinsamt) Alex/Rhys/Josh/Christian gillar alla hårt sex. Och konstigt nog, trots att de aldrig pratar med varandra om detta, så upptäcker Ava/Bridget/Jules/Stella var för sig i varsin bok att detta gör de också. Tänk att stryptag kan vara så upphetsande, tänker de, tillsammans med varsin livsfarlig man.
(ja, jag sa ju att jag satt och irriterade mig böckerna igenom)(men ändå läste vidare)(herregud)(men det är roliga dialoger)
Det jag stör mig allra mest på hos Alex/Rhys/Josh/Christian är att han omedelbart när ömma känslor för kvinnan ifråga uppstår blir otroligt, sjukligt svartsjuk. Alltså av den arten "du ska helst inte prata med någon annan man än mig, du är min, och den man som rör dig är död". Och så sätter de igång med att aldrig låta sin kvinna vara ensam, alltid ha koll på vem hon pratar med, och är riktiga stalkers. 

Vad har jag till mitt försvar för att läsa igenom hela bokserien, då? Förutom de roliga dialogerna? Jo, vänskapen mellan de här fyra kvinnorna. Den är fin. Och det här märkliga att man rätt vad det är har läst tre fjärdedelar av boken och bara måste läsa slut den. Jag vet inte. Ibland bara läser man. Och drömmer om att också helt självklart få åka privatjet hit och dit och lika självklart alltid ta in på lyxsviten på hotellen man bor på. 

Titel: Twisted Love, Twisted Games, Twisted Hate, Twisted Lies
Serie: Twisted #1-4
Författare: Ana Huang
Utg år: 2021-2022
Förlag: Bloom Books

Cleopatra + Yasmin

Jag har läst böcker av Eloisa James förr och gillat det hon skriver (till exempel serien om Essex Sisters). Så jag blev glad när jag hittade de här på biblioteket, i översättning till svenska dessutom vilket inte händer alltför ofta med romanceböcker. Och jag gillade framsidorna, med blommor och fina färger.

I Cleopatra är det amerikanske Jake som i London träffar engelska Cleo. Han är rik affärsman, och har precis köpt en hel sy-affär med anställda och allt. Tanken är att han ska låta flytta hela verksamheten till Amerika för att där låta dem sy kläder till teatrarna. Tyvärr har han köpt (via ombud) affären utan att först ha kollat med de anställda om de är sugna på att flytta med till andra sidan jorden. Det är de inte. 
Cleo har kommit till Quimbys kostymer (ja, de som nyss bytt ägare) för att köpa sig ett antal klänningar. Ju mer anskrämliga, desto bättre. Hon är rik, och rikedomen kommer från en uppfinning som förbättrar vattenklosetter, så det är tjänade pengar vilket ju är en fasa inom societeten. Cleo är alltså ingen lady, och hon gillar inte societetsmänniskorna, och hon ska klä sig fult bara för att hon kan. Ungefär. Av den ledsna sömmerskan som tar hennes mått får hon nu höra att hela rasket har blivit sålt och ska flytta till hottahejti där det finns krokodiler och allsköns farligheter, och dit vill ingen av dem så nu ska de alla bli arbetslösa. Det tycker Cleo är dumt. Så hon köper nu istället affären, direkt ifrån nuvarande ägaren och inte via ombud.
Jake blir såklart arg. Men intresserad av den företagsamma Cleo. Och ja, de blir kära. Men först ska de genomgå en slags vadslagning i vem som har de mest häpnadsväckande och överdrivna kläderna under säsongens alla baler och tillställningar. 
Mycket fokus på kläder och tyg, dräkter och hur kläderna kan göra en man eller kvinna.

I Yasmin träffar vi några av personerna som fanns med i utkanten av första boken: Yasmin själv, som är en riktig lady och adlig - men som har ett förfärligt rykte. Och inte bättrar hon sig heller - nej, hon har djupa urringningar, älskar att skvallra och prata högt utan att bry sig om att kvinnor borde vara tysta och behagfulla. Hon är fransk (vilket absolut inte förbättrar hennes rykte) och hennes mamma sägs ha varit en av kejsar Napoleons älskarinnor (vilket verkligen verkligen inte förbättrar dotterns rykte). Och så Giles, greven av Lilford, som i bok 1 uppvaktade Cleo (men hon blev ju kär i den där jämrans amerikanen). Giles kan inte låta bli att söka upp lady Yasmin, att vara nära henne, att dansa med henne - trots att han hela tiden blir irriterad på hur opassande hon beter sig, hur fel kläder hon har, hur hon pratar och flirtar för mycket. Så han är arg och sur på sig själv, och lady Yasmin undrar vad han vill när han bara hänger runt henne hela tiden som ett åskmoln, ständigt missnöjd med hennes beteende.
Jag begriper ärligt talat inte varför hon inte bara ber honom fara och flyga - men de blir kära i varandra (dessutom mot Lydia Lilfords vilja, Giles lillasyster som är en direkt pain in the ass boken igenom).

De är OK för stunden, de här böckerna, men inte mer, och inte Eloisa James bästa.

Titel: Cleopatra + Yasmin
Serie: Wallflowerserien #1 + #2
Författare: Eloisa James
Originaltitel: How to Be a Wallflower + The Reluctant Countess (Would-Be Wallflowers Series)
Översättning: Maria Fredriksson
Utg år: 2023 + 2024
Förlag: HarperCollins Nordic

The Frugal Wizard's Handbook for Surviving Medieval England

En man vaknar upp mitt på en åker, i något som verkar vara en krater efter en explosion. Han vet inte var han är. Eller vem han är. Eller när han är. Total minnesförlust. Han ger sig iväg och kommer snart till en by, som han inte känner igen. Vad han dock inom sig vet är att han inte kommer härifrån alls, att han är van vid helt andra förhållanden. Och vad han också snart förstår om sig själv är att varifrån och vem han än är så brukar han tydligen bedöma och betygsätta saker, tänk "den här vägen får tre stjärnor - kunde varit fyra för utsikten men det är en grusväg som är sönderkörd och det drar ner betyget". Han begriper sig inte på sig själv.

Den här mannen befinner sig i ett medeltida England, som direkt taget ur en standard-fantasyroman. Men egentligen kommer han från framtiden, i en tidsresa som har gått alldeles fel. Han skulle inte komma fram med en explosion (kratern han vaknade i orsakades av honom själv), och explosionen som inte skulle ske har nu pajat hans minne (det återkommer så småningom) men än värre också hans manual, den där Handboken för att överleva medeltids-England. Han hittar spridda sidor och förstår snart att han som sig själv i framtiden köpt en svindyr tidsresa till medeltids-England. Men varför? Varför ville han hit? Han kommer också snart ihåg att han flyr från någon. Vem, och varför?

Det kan bara vara Brandon Sanderson som kommer på en sån här knäpp grej. Han blandar science-fiction med fantasymiljö, lägger till humor och mängder med action. Och jag borde verkligen gillat det här, men gör det inte så mycket som jag hade velat. Jag trodde före läsningen att det skulle vara mer anakronism och roligheter med "modern-människa-är-förvirrad-i-fantasymiljö" och att det här liksom skulle vara boken han själv skrev om sina tillkortakommanden och lärdomar. Men det här är något annat. Visst är det kul med miljön, men den blir nu bara en bakgrund till actionstoryn med tidsresor, jakt och farliga skurkar. Och Brandon Sanderson blir roligare när han inte går in för att vara rolig - det blir bättre när humorn glänser till i bra dialoger i de andra böckerna men här blir det lite ansträngt. 

Brandon Sanderson är min favoritförfattare och han har en väldigt hög lägstanivå, så det här är ändå en helt OK bok utan att vara wow.

Titel: The Frugal Wizard's Handbook for Surviving Medieval England
Författare: Brandon Sanderson
Utg år: 2023
Förlag: Dragonsteel Entertainment

The Things We Leave Unfinished

Den här råkade jag se på biblioteket där jag jobbar, och sög direkt för att "wow, det är ju en av Rebecca Yarros böcker! Måste kolla om hennes tidigare böcker är lika bra som Fourth Wing!" Detta är väldigt långt från fantasy och drakar, men testa måste jag ju.

Och den är helt OK. Eller faktiskt riktigt bra. (men nej, den är inte Fourth Wing) (fasen, Carolina, vad du tjatar)

Georgias mormor, eller great grandmother, det är lite inkonsekvent i boken, och eftersom jag ju läst den vet jag att hon snarare bör vara farmor. Eller morfars mor. Nå, Georgias äldre släkting Scarlett Stanton var författare, en riktigt stor och känd romanceförfattare. I bokens början står Georgia i en bokhandel, vid hyllan med Scarlett Stantons böcker, när hon kommer i diskussion med en man som står i närheten. Jag kommer inte exakt ihåg hur de kommer in på det, men diskussionen handlar snart om en annan författare, en Noah Harrison. Denne Noah skriver också romance, men Georgia gillar honom inte. Hon tycker han alltid har trista slut på sina böcker, och framsidorna pryds alltid av par som nästan kysser varandra. Noah har skrivit många böcker och är också väldigt känd, men nu sågar Georgia denne författare jäms med fotknölarna.

Scarlett Stanton är nu död, men har efterlämnat ett oavslutat manus. Hennes förlag vill gärna ge ut det, och har hittat en författare som de tycker skulle kunna skriva färdigt det på ett bra sätt. Nu återstår bara att presentera denne författare för Georgia och få hennes godkännande (det är hon som ärvt mormor/morfars mor Scarlett). Mötet går inte bra, eftersom 1. författaren de föreslår är Noah Harrison, och 2. Noah Harrison visar sig vara just den man Georgia nyligen bråkade med i bokhandeln. Oj. Och no way. Det ska f-n inte vara ett sorgligt slut på mormor/farmors oavslutade manus. Inte om Georgia får bestämma.

Parallellt med Georgias och Noahs historia (och ja, de blir såklart kära i varandra, detta är den typen av bok) får vi läsa om Scarlett själv, då på 1940-talet när hon som ung bodde i England, jobbade inom underrättelsetjänsten och blev kär i en stridspilot, Jameson. Och vi förstår att 1. Det är just berättelsen om Scarlett och Jameson som är det oavslutade manus som Noah nu ska skriva färdigt, och 2. "blev kär i en stridspilot". Alltså. Det finns väl inga böcker om sådana kärlekar som slutar bra?

Bra bok, trots avsaknaden av drakar. Och av de två parallella berättelserna gillade jag den under andra världskriget mest - Scarlett och Jameson berör.

Titel: The Things We Leave Unfinished
Författare: Rebecca Yarros
Utg år: 2021
Förlag: Entangled: Amara

De kom från öar

Det är precis i början av sommaren, och det är 1945, alltså strax efter att kriget är slut. Vi får träffa Dagmar som fortfarande bor hemma i Slite och jobbar på badhotellet. Hon har tre systrar som hon står väldigt nära: Britta är samtidigt hennes bästa vän och äldsta systern Hulda är nästan lite som Dagmars mamma. För riktiga mamma har på senaste tiden allt mer börjat gå in i en helt egen värld. En värld där "småfolket" tydligen är väldigt besvärliga och stjäl saker och ställer till det. Vissa dagar är mamma sig själv och helt klar, men andra dagar kan Dagmar hitta henne i köket i full färd med att hälla upp allt mjöl i kaffekopparna (jo, för småfolket skulle aldrig komma på idén att leta efter mjölet där när de nu kommer för att stjäla det). Pappa jobbar på cementfabriken, men mår inte riktigt bra. Det är något med magen som inte stämmer, men varför skulle han gå och störa någon doktor med det? Det går säkert över av sig själv.

Så Dagmar jobbar, hjälper till hemma, åker och badar, (hon älskar att bada - att åka och ta ett dopp är något hon gör för att trösta sig själv när något är jobbigt, eller för att fira något som är bra, eller som avslappning när hon kommer hem från jobbet, eller när hon behöver vara för sig själv en stund för att tänka. Det finns alltså knappt några dagar när Dagmar inte badar) går på dans, åker hem till storasyster Hulda. Hon är nöjd med livet men ändå inte: är det så här det ska vara? När ska det riktiga livet börja? Kommer hon att träffa någon och bilda familj? När då i så fall?

Och denne någon dyker snart upp. Holger heter han, och han tar in på hotellet där Dagmar jobbar. Han är sjöman, men båten han jobbar på har någon typ av maskinfel som måste lagas och det kommer ta tid. Så han vill bo lite mer OK under väntetiden. Redan första dagen när Dagmar tar emot honom i receptionen så gillar hon honom - de har lätt för att prata med varandra och det känns liksom rätt. Men är det bara Dagmar som känner så? Det verkar som att även Holger är intresserad, men är det något som Dagmar bara inbillar sig och hoppas för mycket på?

Det är alltså Dagmar från Gotland och Holger från Tjörn som är de som "kom från öar", och detta är första boken i en trilogi med dem i centrum. Trots att detta är väldigt realistisk vardag utan egentliga dramatiska händelser (det händer absolut en hel del i boken, men vardagsdramatik, liksom, sånt där som faktiskt händer i våra liv och som vi kan relatera till) vilket inte brukar vara min typ av böcker så gillar jag den här mycket ändå. Den är lättläst med korta kapitel, jag kan tydligt se miljö och det som händer framför mig, det känns väldigt äkta. Och personerna blir levande för mig, jag vill gärna fortsätta följa deras liv i resten av trilogin.

Titel: De kom från öar
Serie: De kom från öar #1
Författare: Malin Haawind
Utg år: 2021
Förlag: Piratförlaget

The Heartstone Thief

Curtis Vance livnär sig på att stjäla saker. Han är duktig på det, och livet funkar. Han får beställningar på sånt som diverse mystiska individer tycker att de vill äga, och så stjäl han, överlämnar, får pengar, och så festar han upp alla pengarna. Livet är en fest. Typ.

Tills den här kvällen när boken börjar, och Vance har firat runt efter ännu ett lyckat uppdrag. Nu var det ganska många månader sedan jag läste boken, så har glömt exakta detaljerna, men vill minnas att det är några skumma typer som tycker att de vill åt Vance pengar, och som överfaller honom när han rätt överförfriskad tar sig hem från krogen. Och då dyker Shaianna upp från ingenstans och räddar honom medelst iskallt knivmord av de skumma typerna. Lite så är det genom hela boken: Vance hamnar i farligheter och Shaianna kommer och räddar honom.

Vance har ingen aning om vem denna svartklädda och vapenförsedda kvinna är. Men hon berättar för honom: hon är magiker (sorceress men jag vägrar att kalla henne besvärjerska), och han måste hjälpa henne med ett uppdrag. Hon behöver få tag på en alldeles speciell relik, och Vance är ju en bra tjuv? Hon pratar vidare om att det finns livsfarliga magiska monster, och inte bara i världen utan här i stan, och att han svävar i fara. 

Hon är ju alldeles uppenbart helt sjuk i huvudet. Magi ju finns inte, inte monster heller. Vance tackar henne för att hon räddat hans liv men säger ungefär "ja, ja, det blir nog bra med det, men det där uppdraget får du ge åt någon annan" och går därifrån. 

Nu är det så att Shaianna absolut vet vad hon pratar om. Hon har många, många hemligheter och är absolut inte någon vanlig kvinna, inte ens om hon faktiskt kan använda magi (om vi nu skulle gå med på att tro på det). Nej, hon är mycket mer. Men det är Vance också! Så småningom får vi veta mer om var han egentligen kommer ifrån, och varför han lever det ur-hand-i-mun-liv som han gör, och varför han absolut inte vill erkänna att det finns magi och monster. 
Det Shaianna nu direkt gör är att, utan Vance godkännande, magiskt binda dem två så att de hädanefter inte kan vara längre än ett par hundra meter ifrån varandra. Så att Vance är tvungen att genomföra den där stölden av reliken. Absolut inte OK någonstans.

Detta är en riktigt bra story, och jag gillar att läsa om när Vance och Shaianna bråkar men ändå måste stå ut med varandra, hur de flyr undan de monster som ju såklart visar sig finnas på riktigt och hur vi får veta mer och mer om deras historia bakåt. Jag förstod det först som att detta skulle vara första boken i en serie - det verkar så när man läser om boken på nätet. Men den kom ut 2017, och sedan dess har det inte kommit någon uppföljare. Så det blev kanske inte, vilket är synd. Jag testar dock gärna något annat Pippa DaCosta har skrivit, vilket verkar vara en hel del.

Titel: The Heartstone Thief
Serie: Heartstone Thief #1 (men kommer det fler??)
Författare: Pippa DaCosta
Utg år: 2017