Norra Latin

Jag veeet.... jag borde inte nörda loss på fel grejer, men det gör jag. I den här boken blir jag helt fascinerad av just Norra Latin, skolan i Stockholm som numera i verkligheten är ett konferenscentrum men som förr var ett läroverk. Jag bildgooglar Norra Latin, och får upp mängder av bilder - som det ser ut nu, som det såg ut förr, exteriörer och interiörer, ljusgård, atrium, pelargångar... åh, jag älskar gamla byggnader med en historia, nedslitna trappor, tak som hört röster, målningar som bevarats (prins Eugen!), och jag kan så totalt förstå hur Sara Bergmark Elfgren ville berätta en historia som utspelar sig här.

I boken är Norra Latin fortfarande en skola, ett gymnasium med övervägande estetiska program. Teaterprogrammet har bra rykte och är svårt att komma in på, med intagningsprov och allt. Men Tamar från Östersund gör sitt livs tolkning av Puck i en scen från En midsommarnattsdröm och kommer in. Hon känner ingen i Stockholm, får bo inneboende hos en pensionerad bibliotekarie i Bredäng och försöker förtvivlat att lära känna stan, människorna och framför allt alla de sociala koder som härskar skolan och klassen hon numera hör till. Hon förstår koderna, men lyckas inte komma in i något gäng, blir hängande utanför som betraktare.

Och så blir hon kär i Clea Borglund som går i samma klass, kändis redan före hon fyller 16, barnskådespelare och dotter till en känd dramatenskådespelare, så inne i teater- och kändisvärlden i Stockholm att hon inte ens funderar på hur det kan kännas för någon som kommer utifrån. Så onödigt och hopplöst att kära ned sig i henne? Särskilt som Clea redan någon vecka in på terminen blir ihop med också lika kända Tim Helander, också kändisskådespelarbarn, snygg och självklar. Tamar plågar sig själv med att ständigt kolla upp Cleas alla täta uppdateringar på instagram och andra sociala media, lyckliga par-bilder med fluff och hundratals likes från fans (mest småtjejer verkar det som).

Ja, ja, framsidan på boken skriker skräck och alltihop marknadsförs som läskigt och spännande, och här finns förstås övernaturligheter med en vandringssägen på skolan som verkar vara sann, något demonliknande som huserar i skolan både då och nu, skräckscener som direkt tagna från en Hitchcockfilm och sår som efter en hunds huggtänder fast det inte alls är en hund.... och jag gillar alla de inslagen också. Men mest, allra mest, tycker jag om att läsa om Tamar och Clea och de sociala spelet i den nya klassen. Relationerna. Clea och Tim (även om jag verkligen inte gillar förhållandet Clea och Tim). Tim och hans pappa. (som jag verkligen, verkligen inte gillar) Tamar och hennes familj hemma i Östersund, hennes fascinerande nördkompisar, Cleas liv och insikter om att det kanske inte alltid är bra att påbörja sin karriär redan som barn.... alltihop faktiskt. Jag älskar den här boken. Punkt.

Eller, OK, det finns en grej jag fick lite för mycket av: teaterinslaget. Jadå, fattar att det är viktigt för den här boken, men för mig som inte är jätteintresserad av vare sig teater eller Shakespeare blev det lite tjatigt. Särskilt En midsommarnattsdröm. Men det är mer jag än boken som inte klickar. Och hade det på något sätt handlat om musik och något musikprogram på Norra Latin så hade jag gråtit av avundsjuka för att jag inte fick vara där och vara med, spöken eller ej.

Jag visste det inte förut, men anar av nätbokhandlarnas sidor om boken att det här ska bli en serie?? "Stockholmsserien"? Kul, i så fall! Count me in on läsning!

Åter till mitt nördande - här är två av bilderna jag satt och drömde mig bort i:

Ljusgården med café, bild från stoccc's hemsida

Bild från norra-latin.se

Titel: Norra Latin
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Ljudbok - uppläsning: Nina Zanjani
Utg år: 2017
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här