Magin handlar om hur ljus bryts upp i olika färger. En del människor, drafters, har egenskapen att de kan förvandla en särskild färg i spektrat till materia. Vissa drafters kan förvandla två färger, och några mycket sällsynta drafters kan förvandla fler eller alla färger. Med denna "färgmateria" kan nästan allt göras: hus kan byggas, svärd skapas i en strid, saker göras hala, båtar eller flottar snabbt skapas, eller fallskärmar. Eller eld av infrarött, eller osynliga skärmar av ultraviolett. Komplicerat, som sagt, och ofta mycket svårt att se framför sig. Men makten i världen handlar om de olika färgerna, religionen baserar sig på dem, och mitt i alltihop har vi the Prism, en person som i sig själv kan bryta vanligt ljus till alla färger och av dem skapa ungefär vad som helst. Den som är prism lever i 7, 14 eller 21 år, och den nuvarande prism är Gavin Guile, som varit prisma/religiös galjonsfigur/kejsare i 16 år och alltså borde ha 5 år kvar att leva.
Boken börjar med att vi får träffa Kip, överviktig tonåring med få vänner och en mor som är drogberoende och mer borta än närvarande i Kips liv. Kips stad blir attackerad, och i attacken upptäcker han att han kan "drafta" grönt, och alltså har ihjäl ett antal människor med gröna spjut han inte riktig själv har koll på hur han gjort.
OK. Det här låter som inledningen på vilken standard-fantasy-bok som helst, låt vara med ett ovanligt färgrikt magisystem. Kip ska alltså upptäcka sina otroliga egenskaper, utvecklas och sedan utmana den onde prisma-figuren Gavin Guile??
Nä.
OK. Han upptäcker att han är Gavin Guiles förlorade son, och ska genom många äventyr i slutet på boken nå denne och försonas eller hämnas?
Ja, ja, jag har läst många fantasyböcker, det har jag.
Men nä. Nästan rätt. Kip är Gavins utomäktenskaplige son. Typ. Fast inget är som det verkar. Och det tar inte hela boken att få reda på detta, eller att de två träffas - allt det händer redan i inledningskapitlen. (och jag ba: men va? Vad ska nu resten av boken handla om??) Gavin Guile bygger raskt en båt av... eh, blått, och reser över havet för att träffa denne son. Med sig har han sitt ex, Karris. Hon är elitsoldat, och kan drafta rött och grönt, och hatar Gavin eftersom han gjorde slut för 16 år sedan, och när hon får veta att han har en son han inte visste om blir hon skogstokig och hoppar av båten.
Resten av boken, och serien, handlar inte alls om en Kip som sakta upptäcker sina krafter och utvecklas (även det faktiskt också händer). Nä, det handlar om hur hela det här färgbaserade samhället börjar knaka i fogarna. Det handlar om Gavin och hans bror Dazen, och det krig de orsakade för 16 år sedan. Om länder som förlorade då och som gör uppror nu. Och ju längre jag läser desto mer komplicerad bakgrundshistoria anar jag. Sånt gillar jag! Ännu mer gillar jag hur det här inte finns något ont eller gott, utan allt är mycket mer komplext. Det finns ingen god eller ond sida - strikta "färgsamhället" har slavar och stora klasskillnader medan de som revolterar i sin revolt är orsak till mängder av människors död.
I vanlig ordning skumläser jag strids- och actionscener som bara är helt förvirrande, och koncentrerar mig på hemligheter och karaktärsutveckling. När denna första bok är klar har det ännu bara skrapats på ytan av allt det som känns som att det ska komma, och jag läser vidare.
Titel: The Black Prism
Serie: Lightbringer #1
Författare: Brent Weeks
Utg år: 2010
Förlag: Orbit
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar