Det tog mig ett tag att ta mig igenom andra boken i Lightbringer-serien - den är tjock, omständlig, full med personer och platser och beskrivningar plus att livet kastade distraktioner i ansiktet på mig så som semesteraktiviteter, gulliga småbarn och värme, värme, värme. Trots allt detta läste jag vidare, och ville läsa vidare, för det är fortfarande en intressant story, färgrik värld och komplexa karaktärer här och jag måste vidare, måste få veta.
En obligatorisk spoilervarning, dock. Har du inte läst bok 1 i Lightbringer men vill göra det, så sluta läs inlägget här eftersom det är svårt att skriva om bok 2 utan att avslöja viktigheter från bok 1.
Fortfarande är Gavin Guile (the prism) och hans son Kip de viktigaste och intressantaste karaktärerna. Gavin har precis förlorat en hel stad i kriget och har nu en sisådär 50 000 flyktingar på diverse olika båtar att ta hand om och hitta en plats för. Det är jobbigt. Ännu jobbigare är det när det under vattnet börjar röra på sig och ett havsvidunder tycker det är läge att lyfta huvudet och flexa sina muskler lite. Men, nåja, Gavin är duktig på det där med strid och att drafta färger, så han räddar alla flyktingarna undan monster och hittar en ö de kan bo på. (ön är redan befolkad av oerhört hemliga och undandragna seers, men skit i det, Gavin ler sitt sneda och charmiga leende och snackar omkull dem, så det fixar sig). Det som är riktigt jobbigt i Gavins liv är detta: han har tappat blått. Alltså, tappat som i att han inte längre kan se blått, eller "drafta" det eller någonting. Ingen kan få veta det, eftersom han är "the prism" och världen går åt fanders om han håller på att bli färgblind.
Kip har typ baksmälla, eller den motsvarighet till baksmälla man får när man sysslat lite för mycket med färgmagi och inte varit tränad för det. Omtöcknad tas han till huvudstaden och får genomgå "testet som avgör hur många färger han kan drafta och alltså avgör hans sociala status", som dock blir manipulerat av både en av dem som monitorerar det och av pappa Gavin som vill dölja testresultatet för omvärlden. Fortfarande förvirrad försöker Kip bli en av elitsoldaterna i the Black Guard, men blir mest bara slagen gul och blå. Det håller han på med boken igenom, men det är absolut intressantare än vad jag får det att framstå som. Dessutom är det Kip som har den där "blinding knife" i titeln, och han har listigt gömt den i ett oanvänt skåp i sovsalen för trettio black-guard-lärlingar. Idiotsäkert gömställe.
Och Karris då, Gavins ex? Hon följer med Gavin ut på havet bland havsmonster och flyktingar, för någon måste ju skydda karln. Men hon har listat ut något som han håller ytterst hemligt: hans bror Dazen dog inte då i kriget för 16 år sedan. Nej, Gavin håller honom fången i ett specialbyggt fängelse bara han själv känner till. Dazen har suttit ensam i ett rum som består av nakna, blå väggar. I sexton år. Har han gett upp än? Nejdå, han försöker fortfarande rymma. Är det detta som Karris har kommit på? Nej - det hon grunnar på är detta: är Gavin egentligen Gavin? Eller är han Dazen?
Bok tre heter The Broken Eye, och jag vet nu efter att ha läst bok 1 och 2 att det också är namnet på en urgammal lönnmördarsekt, som alla tror är utdöda sedan länge. Det är de inte, det vet jag och Kip och några till efter händelserna i bok 2. Jag läser vidare, och återkommer.
Titel: The Blinding Knife
Serie: Lightbringer #2
Författare: Brent Weeks
Utg år: 2012
Förlag: Orbit
Köp den till exempel här eller här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar