Lifelike

Eve är vass på det här med att bygga jättelika robotar man sätter sig i och styr inifrån, robotar som kan slåss. Nu har hon byggt ihop en egen, och med den vunnit åtta raka segrar i Stora-Robotar-Slåss-arenan. Klart hon ska vinna även striden i den här bokens inledning? Fast den andra roboten ser väääldigt stor och tuff ut? Klart hon ska! Hon satsar alla sina pengar på sig själv, och striden är igång. Fast... hon förlorar. Hennes robot blir sorgligt sönderslagen i smådelar. Fast... när allt verkar kört? Då sträcker Eve ut handen och skriker frustrerat, och då rasar motståndarroboten ihop. Alla robotar i närheten också. Och arenans elektronik. Ooops... har Eve helt plötsligt utvecklat övernaturliga egenskaper? Det händer nuförtiden att människor gör det, påverkade av all kvardröjande strålning från världskrigens alla bomber.

Så - allt borde vara frid och fröjd, Eve vinnare och dessutom innehavare av superkrafter?
Nej. För 1. hennes robot blev nedslagen först, så hon räknas ändå som förlorare, så 2. hon har just blivit av med ALLA sina pengar (som hon tänkte köpa mediciner till sin sjuka morfar för), och 3. hon har ju också blivit av med sin stridsrobot, medlet att tjäna mer pengar med, och 4. det finns fanatiska människor organiserade i sekter som tycker sådana här övernaturliga egenskaper är av ondo, och att de människor som utvecklar dem borde dö, avrättas, försvinna, expedieras, fimpas, och 5. hon borde sticka hem fort som attan innan Fanatiska Sekterna hittar henne (arenafighterna med robot direktsänds på TV och "alla" ser) men 6. hon har fan inte ens pengar till bussen hem.

Dålig dag för Eve. Men den blir värre. För det är inte bara Fanatiska Sekterna som via TV sett Eve förstöra elektronik och robotar medelst handutsträckning och skrik - nej, det har även de här lifelikes i bokens titel. De vill också ha tag på Eve. (Varför? Ja, det är komplicerat, men vi får så småningom veta.)
En av dem kraschlandar nu med sin flygfarkost, kastas ut (så hårt att ena armen slits av) och landar en bra bit bort, i en sophög, och borde enligt alla konstens regler vara död. Eve och hennes kompisar Lemon, Cricket och Kayser (bara en av dem är mänsklig) hittar lifelike-vraket och bär det med sig (är ju värt massvis med pengar!) och får då förutom alla de andra som redan jagar dem också lokala skurkgänget efter sig eftersom lokala skurkgänget också vill tjäna pengar på att sälja lifelike-kropp.

Men en lifelike kan inte dö. Den är en maskin som lagar sig själv - men är samtidigt så nära mänsklighet med känslor, tänkande och allt att det är svårt att se någon skillnad. Nu öppnar den ögonen, reser på sig, och vill också vara med och göra Eves liv krångligt. Den börjar med att säga "Det är ju du!" till Eve, som om de träffats förut.

Allt detta på bokens första sidor!! Och om ni tycker det verkar komplicerat: lägg då till språket, som är någon slags framtids-street-smart-slang med ord som väl egentligen inte finns, och super-coola-framtids-omskrivningar typ "get a one-way-ticket to coffin road" för att dö och liknande. Det fortsätter i den här stilen, och händer saker sida upp och sida ned, och jag kan ärligt erkänna att det tog ett tag innan jag fattade vad som hände, vem det hände med och varför.

Men i stort sett gillar jag boken, även om jag gärna sett att Kristoff växlat ned lite här och var för att få en trög läsare som mig att hänga med i svängarna.
Detta är första boken i en serie (trilogi?), nästa bok heter Deviate och kommer ut i augusti i år.



Titel: Lifelike
Författare: Jay Kristoff
Utg år: 2018
Förlag: Alfred A. Knopf
Köp den till exempel här eller här