Someone to Love

Det var så väldigt länge sedan jag läste Mary Balogh, och åh! det var som att ta på sig en gammal mjuk favoritfleece. Helt underbart och bekvämt och belönande, och SÅ skönt det är att ibland läsa böcker som är såna.

Anna Snow är uppvuxen på ett barnhem i Bath, och har aldrig vetat vilka hennes föräldrar är. Hon har även som vuxen stannat kvar på det där barnhemmet, som är av den trevliga sorten, och jobbar nu som lärare där, och trivs väl i allmänhet rätt bra med livet. Men hon längtar efter att ha en familj, släktingar, tillhörighet. Och nu händer det där som bara händer i böcker: hon får ett brev från en advokat i London som upplyser henne om att hennes far gått bort, att hon ska resa till London för att få reda på vad det innebär för henne.

Det visar sig att hennes far var en earl. En rik, och förnäm, earl. Men en skitstövel, tydligen. Nämligen gifte han sig en gång med Annas mamma, Anna är alltså född inom äktenskapet. Men hennes mamma dog, och då drog unge earlen iväg och gifte sig igen, nu med en rik arvtagerska. Men han väntade inte tills förra frun var död, så han begick bigami. Vilket innebär att hans nuvarande familj: fru och tre nu vuxna barn som alltså är Annas halvsyskon, är helt arvlösa eftersom det andra äktenskapet annullerats efter earlens död.

Alltså: här har vi nu Anna, numera stormrik och en earls dotter. Och hon har fått en familj! Två systrar, en bror, och ett oräkneligt antal släktingar. Men. De vill inte ha med henne att göra. Systrarna bara ser på henne och skriker elakheter (allt, allt är Annas fel), brodern skrattar när han ser henne och går ut för att supa sig redigt full, och de där släktingarna drar kjolarna åt sig och sätter näsorna i vädret: uppvuxen på barnhem, minsann. Omoderna, enkla kläder, minsann. Vilken skandal. Vilken skandal!

Här finns förstås "someone to love" också, annars vore det inte Mary Balogh. Och denne someone är en ung, snygg, musklig hertig i bästa giftasålder, förstås, artig och sval på utsidan men med En Sårad Själ på insidan, i stort behov av öm vård.
Och så kan romance-boken ha sin gång, och jag njuter av läsningen, sida upp och sida ned.

Titel: Someone to Love
Serie: The Westcott Series #1
Författare: Mary Balogh
Utg år: 2016
Förlag: Berkley
Köp den till exempel här eller här

Så himla taskigt

Henrietta Nilsson är klassens drottning. Den som alla vill vara kompis med, som alla killar vill vara ihop med - och det är väldigt konstigt eftersom Henrietta inte är någon särskilt snäll person. Hon är nedlåtande, avslöjar hemligheter, säger saker som låter vänliga men egentligen är skittaskiga, hon pratar skit om andra bakom deras rygg. Manda avskyr Henrietta Nilsson, och nu har hon kommit på ett sätt att stoppa henne: tillsammans med sin bästis Lilly ska hon skriva anonyma, elaka kommentarer på Henriettas Youtubekanal Cool girl.

Det märkliga är att Henrietta ganska snart efter detta börjar vara helt annorlunda mot Manda. Hälsar på henne? Frågar efter hennes storebror Fred? Dansar med henne på skoldiscot och drar in henne i sitt glittergäng hon alltid har runt sig? Bjuder hem henne? Vad är det som händer? Eller, det är nog inte så konstigt: Henrietta dansade tryckare med Fred på det där discot. Hon är intresserad av honom. Och då är det bra att vara kompis med Manda också.
Så vad gör då Manda när Henrietta plötsligt vill vara vän med henne? Ber henne fara och flyga? Nä. Det är ju Henrietta Nilsson, liksom. Inte kan man väl säga nej till henne, när hon nu äntligen vill vara med en? Hon är ju rätt så snäll och rolig egentligen? Men vad ska Manda säga till Lilly om det här, då? Lilly, som ju fortfarande avskyr Henrietta?

Det här är så bra och träffsäkert om vänskap och relationer i en mellanstadieklass, det där sociala spelet med "hon ba" och "ja ba" och "vet du vad hon SA?" och... ja just det: "Så himla taskigt!" Alla som går på mellanstadiet lär känna igen sig, och alla som har med barn att göra (eller möjligen råkar ha varit barn själva) kommer att känna igen problemen och tårarna och dramatiken. En bok för alla de där som frågar efter något som "är om det som är på riktigt".


Titel: Så himla taskigt
Författare: Cina Friedner
Utg år: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel  här eller här
För vem? ca 9-12 år

Projekt Gemini - Ett annat jag

Den här boken börjar bokstavligen med en smäll. En fruktansvärd smäll, med en bomb i en väska, och den som bär väskan är en ung kvinna i Stockholm, Malin. Hon omkommer omedelbart, och sedan handlar den här boken om hennes bästis Amanda.

Vi anar nämligen snart att den där bombsprängningen inte var ett terrordåd - nej, den var tänkt att ha ihjäl Amanda. Varför? Jo, för att hon är en del av det projekt som styrs från Schweiz och heter Projekt Gemini. Att en torped av läskigaste, kallblodigaste typen reser världen över och mördar barn och ungdomar som ingår i detta projekt - de ska "städas bort". Varför? Det får vi veta. Liksom vi får veta att det världen över finns tvillingpar där tvillingarna inte vet om varandras existens, och där alla barn blivit adopterade. Amanda är också adopterad, och nu ska hon, moster Bim och kompisen Rasmus ge sig ut på en resa i Europa för att besöka barnhemmet i Rumänien Amanda kommer ifrån. Men resan blir något helt annat - den blir en jakt på hemligheter, på vad projekt Gemini är och vem som styr det. Och så förstås det där med att den slemme torpeden fortfarande är efter Amanda och ska "städa" undan henne.

Det här är en thriller för barn med högt tempo, många städer och mycket action, många hemligheter och många elaka människor (men fina också). Absolut kan den sättas i händerna på dem som vill läsa "spännande!" böcker. Men jag reagerar en hel del på det råa våldet i den, med sprängningar och mord som liksom bara hastas förbi och lastas på varandra utan att det får den tyngd jag tycker sådana hemskheter borde få ha? Det känns för mig så avtrubbat och känslokallt, och jag vill inte ha det så i en bok för barn.


Titel: Projekt Gemini - Ett annat jag
Författare: Carin Gerhardsen & Petter Lidbeck
Utg år: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 10-14 år

Grisjakten, Ninjanörden, Rymdpiloterna och kapten Zenoks onda önskan

Här kommer ett samlingsinlägg med tre barnböcker, alla tre för barn ungefär 7-9 år som gillar böcker med fart och fläkt, många bilder och helst både roligt och spännande, samtidigt. (vanligaste svaret på frågan: "vilken sorts böcker gillar du, då?" "De ska vara roliga. Och spännande.")

Ninja Kid: Ninjanörden
Nelson Kane vaknar på sin tioårsdag och upptäcker att hans forna nördighet (som verkar bestå i att han är smal, har glasögon och är klumpig)(Carolina: jaha?? OCH?) är ett minne blott. Nu har han helt plötsligt perfekt syn, kan slå dubbla framlängesvolter och landa mjukt på fötterna, och har av outgrundliga anledningar blivit en ninja. Det här har hans mamma och mormor väntat på, och att det skulle visa sig just på hans tioårsdag. Jo, för Nelsons pappa (numera försvunnen) var också ninja. Lite i hemlighet, så där. Vi pratar alltså "ninja" = "superhjälte", som någon som använder övernaturliga krafter för att rädda folk och skydda världen. Nelson får lite extra ninja-utrustning av mormor (som är uppfinnare)(ibland lyckas hon, men för det mesta misslyckas hon spektakulärt med sina uppfinningar) och får raskt börja med att rädda sina klasskamrater från gigantiska, muterade monsterspindlar. Mååånga bilder, utropstecken, fetstilta ord och action, action, action. Inte lättaste texten, men lockande. Väldigt lockande.


Titel: Ninja Kid - Ninjanörden
Författare: Anh Do
Illustrationer: Jeremy Ley
Originaltitel: Ninja Kid - From Nerd to Ninja
Översättning: Sabina Söderlund
Utg år: 2019
Förlag: B. Wahlströms
Köp den till exempel här eller här
För vem? ca 7-9 år

Rymdpiloterna och kapten Zenoks onda önskan
Underbar story med barn som går i skolan på rymdstation, och ska lära sig bli rymdpiloter, slåss med lasersvärd och sånt. Rymdstationens kapten Dubbel-Z dör (han snubblar på en sladd) och nu vill hans assistent Zenok bli kapten i stället för honom. Han tar hans hatt och utser sig själv till kapten. Men övrig besättning på rymdstationen säger att han inte får det: ”En kapten måste ju väljas!” ”Det har jag redan fixat”, svarade Zenok. ”Så fort Dubbel-Z var död ordnade jag ett val. Och ja, jag valde faktiskt mig själv.”

Men nej. Han får inte. Och då vill han inte vara med. Han sticker ifrån rymdstationen, och återvänder sedan boken igenom med olika lömska (och idiotiska) planer på att hämnas och förgöra rymdstationen. Varpå rymdstationen försvarar sig medelst ännu fånigare motvapen. Alla är så infernaliskt klantiga att ingenting lyckas, vare sig attack eller försvar. (ta t ex attacken ”gigantiska såpbubblor” som ska slås undan av ”jättemegastora flugsmällan”)(såpbubblan brister, och flugsmällearmen går av)

Det är väldigt roligt, och bäst av allt är de fina illustrationerna med mängder av små detaljer att upptäcka och fnissa över.

Titel: Rymdpiloterna och kapten Zenoks onda önskan

Författare: Magnus Ljunggren

Illustrationer: Johanna Kristiansson

Utg år: 2019

Förlag: Bonnier Carlsen

Köp den till exempel här eller här

För vem? ca 7-9 år  

Grisjakten

Lite mer text i den här, och det som först verkade vara en ganska medelmåttig story om två barn som "råkar" få med sig en liten griskulting i väskan hem efter en skolutflykt till en bondgård blev något helt annat. Ju längre jag läste, desto mer gillade jag. Allra mest är det storebror Lucas som gör det, jobbige tonårsbrorsan som inte alls vill leka längre och som mest verkar bry sig om sina finnar och sin mystiska musik. Nu visar han sig bli en god medbrottsling (först utpressad med hjälp av ett kärleksbrev huvudpersonerna Nell och Freddie hittat i hans rum, men sedan är han helt med) i grisdramatiken. Och så gillar jag också den grupp av "stackars försvarslösa" pensionärer som dras in i det hela och som inte är ett dugg försvarslösa när det gäller.

Bilderna är också väldigt fina - jag älskar illustrationer i trefärg, här är det svart, vitt och olika nyanser av grönt.

Titel: Grisjakten 

Serie: Nell & Freddie

Författare: Caryl Hart

Illustrationer: Sarah Warburton

Originaltitel: The Invincibles: The Piglet Pickle

Översättning: Carla Wiberg och Mats Wiberg Doona

Utg år: 2019

Förlag: Berghs

Köp den till exempel här eller här

För vem? ca 7-9

Skyward - Claim the Stars

Denne Brandon Sanderson. Jag glömde för några månader att ha lite koll på honom, och hans skrivande, och hans hemsida där han alltid har en statusrapport på sina olika arbeten som är igång, och tänkte att han efter att precis ha spottat ur sig giganto-verket Oathbringer (del tre i mega-bega-dega-giganto-serien Stormlight Archives)(som jag för övrigt älskar) skulle hålla sig lugn ett tag. Då drämmer karln till med en ny serie. Science fiction! What?!?? Var gömde han den?

Vi får träffa Spensa, som vill bli rymdpilot. Hon tror hon skulle kunna vara bara bäst på att flyga rymdskepp, bara hon får lära sig flyga först. Och det finns en skola för rymdpiloter - men det är bara ytterst få som antas till den, via ett svårt prov. Tyvärr får Spensa, bara några dagar före provet, reda på att även om hon skulle lyckas med provet så kommer hon ändå aldrig att bli antagen till den där pilotskolan eftersom hennes pappa är en fegis. Hennes pappa var också pilot, men i ett stort och avgörande slag mot de elaka rymdisarna "Krell" så ballade han ur och flög åt andra hållet. Sedan dess har Spensa fått leva med att vara "fegisens dotter" i hela sitt liv, och en stor del av hennes pilotdrömmar är att hon vill bevisa för alla att hon är modigast och tuffast av alla, och aldrig skulle fly från någon fara.

Hela den här "fegis"-grejen är väldigt irriterande, och jag blir snart väldigt trött på allt detta snack om vem som är "coward" och varför, och på tanken att Spensa skulle vara detta förfärliga "coward" bara för att hennes pappa var det. Men! Detta är en bok av Brandon Sanderson. Han gömmer alltid hemligheter i hemligheter, och trygg i det läser jag vidare. Och givetvis var det inte som det verkade med den där fegheten, eller med det där slaget, eller ens med samhället och premisserna för världen Spensa bor i heller. Ju längre vi läser desto mer får vi reda på, och desto mer utvecklas Spensa själv.

Lika givetvis börjar Spensa på rymdpilotskolan fast det verkar så omöjligt från början. Och så blir det lite standard-karaktär-börjar-på-skola-lär-sig-saker-lär-känna-sina-klasskamrater-bok, och jag får läsa om mer flygmanövrar och attacker än vad jag egentligen har lust med (även om jag tycker mycket om Spensas klasskamrater)(fast, hej, Sanderson tar livet av en del av dem...). Ett tag känns det som att Sanderson har gått lite vilse i science fiction-flyg-teknikvärlden och jag undrar vad han håller på med... tills han introducerar en ny karaktär. En AI! En galen AI! Som gillar svamp, och som har tappat en stor del av sina minnen! Och sedan... ja, sedan är boken i hamn. Jag älskar. Denne AI (M-Bot heter han) ger boken den Sandersonska skruvningen, med humorn och allt det oväntade. Alla ni som älskar Aidan i Illuminae files bara måste läsa den här, och träffa M-Bot. Ni måste!

Och när boken är slut, och jag sitter där med mängder av svar på alla varför (varför Krell? varför en himmel gjord av gammalt skrot? varför feghetssnack? varför varför varför?) men med stor längtan efter att få läsa bok 2 i serien (Starsight, kommer i november 2019) och få ännu fler svar på nya frågor som uppstått...? Ja, då är det bara för mig att konstatera att Brandon Sanderson behärskar även sci-fi. Han är fortfarande helt ohotad i positionen "Carolinas husgud". Hail Sanderson!

Uppdatering: kolla vad jag hittade på brandonsanderson.com: man kan köpa Skyward-grejer! 
Hallå! Jag villhöver en t-shirt med en Doomslug! (och nä, har inte hunnit skriva om Doomslug ens)(men skulle vilja ha en egen sån också)


Titel: Skyward - Claim the Stars
Serie: Skyward #1
Författare: Brandon Sanderson
Utg år: 2018
Förlag: Gollancz
Köp den till exempel här eller här 

Tschick

Jag föll direkt för sättet den här boken är skriven på: så... rakt? Den väjer inte för någonting, ber inte om ursäkt för något, och är på vägen infernaliskt rolig och klok och elak och fel och alldeles underbar. Huvudpersonerna Maik och Tschick är så väldigt allt-det-hjältar-INTE-ska-vara, outsiders, underdogs, utanför, längst ner i sociala rangordningen, helt FEL på alla sätt, och så gör de dessutom så vansinnigt dumma grejer att man bara vill skrika åt dem att "nej!" och gömma huvudet i en stor skämskudde. Ändå när boken är slut så älskar jag dem och vill inte skiljas från dem.

Tschick kommer ny till Maiks klass, och om Maik är den som ingen vill vara med så är Tschick den som är ännu värre. Han heter inte ens Tschick, utan något ryskt namn som ingen kan uttala mer än början ("tschick") på. Han byter aldrig kläder, bär böckerna i en plastkasse, tar inte ens upp dem ur kassen på lektionerna och luktar för det mesta så mycket sprit att man kan bli onykter av att andas in ångorna från honom. När Tschick börjar komma hem till Maik de första dagarna på sommarlovet, och liksom börjar hänga där så tycker Maik mest att han är riktigt jobbig. Och när Tschick kommer med en stulen bil, en Lada som han tjuvkopplat, och tycker de ska dra en runda runt kvarteret i den så vill Maik att han ska försvinna pga jobbig och pinsam och direkt farlig. Köra bil? De är bägge FJORTON ÅR??! Men han följer med, de kör runt kvarteret, och de överlever. Och nästa gång Tschick kommer med den där skrangliga Ladan så följer Maik med igen - fast den här gången drar de ifrån Berlin. De ska, på småvägar och med hjälp av typ solen som kompass, hitta till Malakiet där Tschicks morfar tydligen bor.

Och boken blir alltså en roadtrip bok, med två fjortonåringar i en stulen Lada. De gör så mycket som bara borde gått åt helskotta direkt, men lyckas liksom ändå klara sig igenom. Maik lär sig också köra bilen, och bägge killarna försöker se extra vuxna ut när de kör så att de inte ska bli stoppade av polisen. (att sätta en bit eltejp på överläppen som mustach och se bistra ut, typ) Kartor har de inga, och eftersom de mest kör på småvägar så går det inte direkt att hitta med hjälp av vägskyltar. De kör vilse, och ännu mer vilse, och vill aldrig vända så de är ute på åkrar och annat och kör. Och de träffar mängder av människor som för det mesta är oväntat snälla mot dem. Polisen är efter dem ungefär hela tiden (hallå! fjortonåringar i bil på autobahn...?!) men de kommer på underliga vis undan. Och de växer. Nej, inte på höjden, men i mina, läsarens, ögon. Karaktärerna djupnar. De lär känna varandra, och världen, och livet. Och... det här är så infernaliskt bra att det inte är klokt. Via åkrar, och grusvägar, och något märkligt ingemansland, och kalla pizzor vid vägrenen, och någon vinglig bro det inte borde gå att köra över med bil, och med hjälp av den där eländiga Ladan (som de dessutom lyckas måla om), så hittar de vägen till mitt hjärta, de där bägge gossarna, och jag kommer aldrig att glömma dem.

Läs den här boken, det måste du.


Titel: Tschick
Författare: Wolfgang Herrndorf
Originaltitel: Tschick
Översättning: Anna Hermander Plewka
Utg år: 2015
Förlag: Nilsson förlag
Köp den till exempel här eller här

Strax före tolvslaget

Liten, behändig bok som består av två noveller av Rainbow Rowell: Tolvslaget och Själsfränder. 

I Tolvslaget får vi läsa om de sista, skälvande minuterna precis före tolvslaget på nyårsafton, och om Noel och Mags. Inte bara en gång, nej: 2014, och sedan återblick till 2011, 2012, 2013 och sedan 2014 igen. Första gången träffas de, sedan är de bästa vänner och tillhör ett kompisgäng som alltid firar  nyår ihop. Och varje gång är det nästan så att de kysser varandra, men så hoppar det fram någon annan tjej som gubben ur lådan och kysser Noel. Och, gör ju inget, de är ju bara kompisar. Eller hur?!?

I Själsfränder är det Elena, som äntligen ska uppleva stå-i-kö-flera-dygn-grejen och uppleva vänskap och fantastiska ting. Det hon köar för är premiären för en Star Wars-film (och det hela är tämligen meningslöst eftersom de redan köpt numrerade sittplatser på nätet precis som till vilken vanlig film som helst, men det är grejen att komma först in i salongen som är det viktiga. Eller nåt.) så det är mååååånga Star Wars-referenser här. (vilket jag älskar!) När Elena förväntansfullt kommer till kön så består den bara av två personer. Gabe och Troy. Fler kommer det inte (förrän precis timmarna före insläpp). Troy är den tvättäkta mega-nörden som har både stort skägg och stor erfarenhet av olika Star Wars-köer, vilka regler som gäller och sånt där. Gabe är i Elenas ålder men säger inte ett ord till henne. Och det ÄR inte så där himla jättekul att köa tre dygn (eller vad det är) i smällkalla vintern.

Det bästa med boken: illustrationerna, som verkligen är fina. Och så den Rowellska tonen, som känns igen från hennes andra böcker. Humor, den lätta nördigheten hos diverse personer, pirr-kärleken.

Det tråkiga? Jamen, besvikelsen när jag först trodde att det handlade om en ny, hel, tjock roman av Rainbow Rowell, och sedan stod där med den här lilla fjuppen till bok? Som lästes ut på några timmar? Med berättelser som tog slut innan de börjat? Nooooo.....! Jag vill ju ha MER!

Titel: Strax före tolvslaget : två vinterberättelser
Författare: Rainbow Rowell
Illustrationer: Simini Blocker
Originaltitel: Almost Midnight
Översättning: Carla Wiberg
Utg år: 2019
Förlag: Berghs
Köp den till exempel här eller här

Handbok för superhjältar

Nä, jag har inte läst dem förrän nu. Barnbibliotekarie or no har det inte blivit av. Så nu när jag äntligen tog tag i denna obligatoriska-alla-som-jobbar-med-barn-och-böcker-vet-vad-det-handlar-om-serie så läste jag alltihop på en gång, okej?

(fördelen med att läsa en hel serie som redan kommit ut: att kunna svepa alla böckerna i en enda sittning)
(jo, för så bra är de faktiskt)
(även för en vuxen)
(för att inte TALA om barn, bokslukare eller läsovilliga eller alla de mittemellan)

Här är Lisa, som bor hos mormor och går i en skola där alla har skoluniform (så miljön känns engelsk?). Skollivet för Lisa är vidrigt: hon har ingen att vara med, och det är ett gäng killar som mobbar henne. En dag när de jagar henne efter skolan gömmer hon sig på biblioteket, och hittar då handboken, alltså den Handbok för superhjältar som hela serien heter. Det är just det: så här gör du för att bli en superhjälte, och så här lär du in olika superkrafter.

Lisa väljer tre: att kunna flyga, att kunna prata med djur, och att kunna slåss. Och så börjar hon öva. Det går inte alls. Hennes hamstrar tittar bara dumt tillbaka på henne när hon försöker prata med dem, och hon lyfter inte en centimeter hur mycket "tung luft" hon än andas ut. Och Lisas öron står ut mer än någonsin (det är mest det killgänget retar henne för) och livet suger. Tills.... boken sparkar sönder gränsen för vad som är realistiskt och faktiskt låter Lisa bli en superhjälte. När hon övat tillräckligt så kan hon flyga, hon kan prata med djur (bara inte hamstrarna som är så små)(fast hon kan prata med dem också, senare i serien), och när hon övat ytterligare senare i serien så kan hon teleportera sig och göra annat kul också. Och hon fångar skurkar och räddar människor och blir "Röda masken".

Fast länge är hon ändå väldigt ensam (tredje boken heter till och med det). "Röda masken" är poppis, men Lisa får inte avslöja sin rätta identitet för det får man inte som superhjälte, så Lisa är fortfarande ensam, utan vänner, och retad för sina stora öron. Och inte jätteglad. Som väl är blir det ändring på det också under seriens gång: hon får vänner (som också kan lära sig superhjältegrejer) och livet blir mer frid och fröjd.

Saker jag gillar med den här serien:
- utformning av text, illustrationer, layout... det är som att läsa något mellanting mellan serie och lättläst kapitelbok med många illustrationer. Det går snabbt att läsa, jag älskar illustrationerna och hela alltet bara drar in läsaren och släpper inte taget
- att Lisa faktiskt får de där superkrafterna, att hon KAN flyga och allt det andra
- myntet med den skelögda drottningen
- att superkrafter är något man kan lära sig genom att läsa en bok, och öva ordentligt

Saker jag möjligen inte gillar med den här serien:
- mormor, som är så himla bullbakande och gråhårig och perfekt att jag blir trött, plus att hon på bara ett nafs kan sätta sig ned och sy måttanpassade superhjältedräkter. Blöh. Får mindervärdeskomplex. Fast jag inte ens är mormor.
- det obefintliga källkritiska tänkandet: vet vi ens vilken bok detta handlar om, och om vi kan lita på den? Nu har jag suttit en jättejättelång stund och försökt att andas in lätt luft och andas ut tung luft. Men vet ni? Jag kan inte flyga. Det går inte. Alls. Pfft.


Titel: Handbok för superhjältar
del 1: Handboken
del 2: Röda masken
del 3: Ensam
del 4: Vargen kommer
Författare/Illustrationer: Elias & Agnes Våhlund
Utg år: 2017-2018
Förlag: Rabén & Sjögren
Köp dem till exempel här eller här

En helt vanlig familj

Vi börjar direkt i Lunds tingsrätt, där Adam sitter utanför tingssalen och väntar på att få komma in och vittna. Hans fru Ulrika sitter redan inne i salen, och vi får veta att den tilltalade är Stella, Adams och Ulrikas nittonåriga dotter. Stella är anklagad för mord. Och hur, hur kom de hit? En helt vanlig familj som deras?

Eller, är den det?

Boken består av tre delar. Först berättar pappa Adam, präst till yrket, sin version, och han beskriver först deras tillvaro som så perfekt och som klippt direkt från en glittrande instagram-tillvaro: med intressanta, välbetalda yrken, trevlig villa, matlagning från grunden (även med carbonara) vid köksön i det moderna köket, mysig samvaro på fredagskvällarna med läsning av varsin bok i soffhörnan eller med något sällskapsspel, lagom motion, umgänge med vänner över ett glas vin... och det är så perfekt, så perfekt att det bara inte går. Vad är haken?

Sakta kryper det fram i pappa Adams berättelse att de inte har haft det så lätt med Stella, att det har varit samtal med förskola och skola som oroat och varnat, och jag som läsare får en bild av en nittonårig tjej som kanske ändå inte är helt oväntad i rollen som anklagad för brott? Även om mord känns väl grovt.

Sedan byts perspektivet, och jag får läsa Stellas version. Och det är först nu jag verkligen börjar gilla boken. Stella känns helt verklig, har en äkta röst och ett liv som inte är det där perfekta som är Adams. Och min uppfattning om hennes karaktär förändras till något helt annat. I sista delen förändrar mamma Ulrikas berättande min uppfattning ytterligare, så när slutet kommer så är jag faktiskt inte beredd alls.

Det här är en riktigt bra bok, med intressanta karaktärer, plus att jag ju känner till miljön med Lunds gator och platser väl vilket är extra kul!


Titel: En helt vanlig familj
Författare: Mattias Edvardsson
Utg år: 2018
Förlag: Forum
Köp den till exempel här eller här