All Systems Red (The Murderbot Diaries)

Jag älskar sci-fi där en AI av något slag får ha en av huvudrollerna, eller ännu bättre om AIn själv berättar - så det var klart jag var tvungen att läsa The Murderbot Diaries när jag väl upptäckte att de fanns. De är korta böcker (ca 160-170 sidor), mer "novellas" som hänger ihop, och jag läser dem i en rasande följd. Jag har nu när jag skriver detta redan läst tredje boken och har fjärde liggande, för jag har inte kunnat släppa dem.

För jadå, det var kärlek direkt. Denne Murderbot och egentligen vandrande dödsmaskin - den är så jag. (ja, jo, förutom själva dödsmaskineriet då) Vi har alltså en hälften maskin-hälften människa-konstruktion som är skapad för att skydda människor i olika situationer, och som för att kunna göra det är utrustad med inbyggda vapen och snabba datorsystem gjorda för att koppla upp sig mot kringliggande datorsystem (typ rymdstationers säkerhetssystem) för att kunna ge bättre service och skydd. Dessa SecUnit, som Murderbot alltså är en av, ser ut som människor utanpå (tänk en Terminator) fast har oftast täckande rustning och ogenomskinligt glas framför ansiktet (som på framsidans illustration) och de uppfattas absolut som maskiner och inte som något mänskligt. Reser de med rymdskepp så är det i typ bagageutrymmet med annat material. Och de är fullständigt livsfarliga.

Murderbot, då? Murderbot har hackat sitt eget system och tagit kontroll över sig själv, men det är när boken börjar fortfarande en hemlighet som inte får avslöjas för då skulle människorna omgående tömma dess minne, byta ut processorn och formatera hårddisken. En "SecUnit gone rogue" är helt omöjlig och får inte finnas.

Jahaja. Vad gör då Murderbot med sin egenhändigt hackade nyvunna frihet över sig själv? Mördar loss bland alla jobbiga människor? Nej! Hen (som helt saknar "sexual parts") använder sitt nya diskutrymme till att ladda ner böcker, tv-serier och film:

I could have become a mass murderer after I hacked my governor module, but then I realized I could access the combined feed of entertainment channels carried on the company satellites. It had been well over 35,000 hours or so since then, with still not much murdering, but probably, I don’t know, a little under 35,000 hours of movies, serials, books, plays, and music consumed. As a heartless killing machine, I was a terrible failure.

Så, ja, den ägnar sig åt det, om den själv får välja. Fast för att inte människorna ska misstänka att den är "fri" så tar den fortfarande jobb som SecUnit och vaktar människorna medan dessa tar prover på grus och växter och allt vad det nu kan vara. Murderbot har inte riktigt koll på vilken planet den är på (för kartor tar onödig plats i systemet och är väl inte så himla viktiga) eller vilka människornas uppgifter är (så länge den själv kan kolla ytterligare några avsnitt i sina favoritserier).

Tills den blir inblandad i det som händer på planeten ifråga. Och tills människorna börjar inse att Murderbot har känslor trots att den är en maskin. Då blir allt mer komplicerat. Dels för att Murderbot håller på att bli förintad ett flertal gånger (och även om delarna kan lagas så gör det ont och är jobbigt), dels för att Murderbot är väldigt, väldigt introvert och klarar det där med social interaktion mycket dåligt. (eller som den själv uttrycker det: bara av att tänka på att sitta i ett rum och umgås med människor en längre stund så går dess kapacitet ner till 86% eller lägre)

Jepp, jag kan relatera. Och jag tycker så väldigt mycket om att läsa om hur denne Murderbot bara vill sitta där i sin ensamhet och kolla på film - men som ideligen måste rädda folk som försätter sig i idiotiskt farliga situationer.


Titel: All Systems Red
Serie: The Murderbot Diaries #1
Författare: Martha Wells
Utg år: 2017
Förlag: Tor Books
Köp den till exempel här, här eller via Omnible